Chattens blogg

.. sin egen.. ”Ah, är Du företagare?” blir den spontana följdfrågan.. Nåja.. på sätt och vis är jag ju det.. som mamma.. som individ.. Men inte i förvärvslivet, om jag så säger. Jo.. i mitt jobb är jag min egen.. och det är jag som styr.

Tog en fika med en bekant. En relativt ny bekantskap så det finns ju massor att utforska. Hur många gånger har man inte gått igenom det? Alla frågor om vem man är…

Vissa nya bekanta vi möter, ger en känsla av att vi redan känner varandra utan och innan. Man ”vet” redan det mesta utan att ord behöver växlas.. Man ser ”igenom” varandra till viss del och allt känns behagligt och naturligt. Med andra måste man ta hela registret..

Nåväl, vi satt där och åtnjöt varsin fika.. Hennes kaffe doftade ljuvligt.. men inte tillräckligt för att jag skulle beställa en kopp själv. Jag höll mig till mitt mineralvatten och en muffins.. Samtalet var lättsamt och fyllt med en lagom dos av skratt, allvar och ironi. Solen sken utanför och folket strosade stilla på Norra Långgatan och njöt av denna näst intill vårlika dag.

På frågan om hur länge jag varit ensamstående mamma.. svarar jag som jag brukar.. sedan maj 1994. Det slår aldrig fel.. en suspekt blick tillbaka på mig.. ”10 år sedan…. Jaha.. men.. Du har väl levt ihop med någon efter det.. eller.. ?”

Lever man ensam längre än ett år efter en skilsmässa så anses det att man döljer några hemska jävulska sidor som skrämmer omgivningen på flykt.. Barnamördare.. blottare, våldtäktskvinna. Pyroman.. kåkfarare.. smygsupare.. makemisshandlare.. ja, jag vet inte allt lustigt folk tror.. men normal… det är man då rakt inte som lever ensam i så många år.

”Nej, det har jag inte” svarar jag på frågan.. för varför skall jag börja förklara mitt singelliv? Det var inte det hon frågade om.. även om det var en underfråga, icke uttalad.. Men jag var på mitt mest Obstinata humör.. och jag vet att frågan kommer.. med lite tålamod..

Hon tittar förbryllat på mig.. och lite småelak som jag kan vara .. tittar jag lite lagom småkorkat tillbaka och låtsas inte alls förstå vad hon är ute efter..

Vi pratar lite barn.. arbete och skola.. Vi pratar intressen.. hobbys och så kommer det.. ”Men.. varför har Du inte skaffat Dig en ny karl då?” Som vi alla vet, krävs det många grodkyssar innan man hittar prinsen.. och vem vet.. kanske jag inte kysst färdigt än.. eller så är grodan osedvanligt korkad att han inte fattar varför han sakta byter kostym.. ? Eller helt enkelt bara rädd för att säga som det är.. Kanske är det jag som inte fattat att grodan bytt skepnad.. och står där och väntar på mig.. Nåja.. hon skrattade gott när jag sa det.. ”Men åter till allvaret.. en ny karl, vad skall jag med honom till? Jag vill nog ha en gammal karl.. Ja, i lagom ålder.. menar jag.. En NY en.. har ju knappt vuxit ur blöjan, ju.”

Efter att jag lekt lite kurragömma så undrar hon rakt på sak varför jag inte lever ihop med någon.. om jag haft NÅGOT förhållande efter skilsmässan.. Åh, jo.. visst har jag haft det.. Två längre.. och ett par blixtsnabba hjärnsläpp däremellan..

”Jag är min egen” sa jag och fortsatte… ”så jag behöver inte leva ihop med en karl.”
”Men.. är Du egen företagare? Det har väl ändå inget med Ditt singelliv att göra.. ” säger hon inte så lite konfunderad.

Nå, jag får väl vara lite schysst nu då och sluta leka. Att jag är min egen, innebär för mig att jag under dessa 10 år letat efter mig själv.. och kommit fram till att jag är en egen individ som med egna tankar och åsikter klarar av att leva ensam. För min identitets skull, behöver jag inte leva med en man. Men det innebär inte att jag inte saknar en man att dela livet med ibland.. och ibland mer ofta..

Nu ser hon än mer förvirrad ut. Så nu blir det en lång förklaring. Vi lever i ett samhälle som är byggd på tvåsamhet och kärnfamilj. Kärnfamiljen finns inte kvar utan det byggs ”nya” familjer i den redan befintliga och man vet knappt vem som är farmor till vem och morfar kanske i själva verket är någon annan. Man pratar ”plast”-föräldrar och ”låtsas”-dito trots att biologiska föräldrarna finns tillgängliga. Andra kallar det för Bonusföräldrar.. och låt gå för det.. var och en kallar det vad som passar dem bäst. Men hur vi än krackelerar familjerna.. så finns grunden kvar att det ”skall” vara två vuxna i varje bostad. Man SKALL vara två.. inte bara särbo. Utan sambo/gifta. Annars står man utanför reglerna. Man ”är” ingen om man inte lever i någon form av tvåsamhet.

Hon höll med.. hon såg det nog lite så också.. Jag har använt dessa 10 år till att resa mig.. att inse mitt eget värde.. att jag kan själv.. att mitt liv inte skall levas genom en annan person. Jag lever mitt liv.. Duger jag inte som singel åt min omgivning, då duger jag inte heller om jag kommer släpandes på en karl. Jag vet ju vilka som accepterar mig som jag är.. de andra finns inte längre i min bekantskapskrets.. inte heller i adressboken.

”Om Du var singel.. och träffade vänner. Om de sa till Dig att Du inte är välkommen som singel.. hur skulle Du känna Dig då, tro?” sa jag.. Hon funderade en stund.. som om hon inte först förstod frågan.. ”Jag skulle väl tro att det var en bjudning för jämna par.. ” sa hon tveksamt.. ”Okej.. men om Du ringer Dina vänner och Du snart inser att det är Ditt singelliv som gör att de väljer bort Dig.. skulle Du då känna Dig uppskattad för den person Du är?” fortsatte jag..

Nu tycktes hon förstå.. och hon såg faktiskt lite ledsen ut.. Så berättade hon en sak.. hur hon och hennes man valt bort vänner som blivit singlar.. Vänner de haft i många år.. som plötsligt inte passade in i mönstret..

Det blev ett långt samtal om det.. om hur vi felaktigt värderar våra medmänniskor.. att vi allt för sällan ser till dem som person med sina goda och mindre goda sidor.. hur lite vi respekterar varandra.. för vi ser efter fel saker.. Vi tittar efter ”status”.. civilstånd, arbete, ekonomi, utseende, materialism.. med mera..

Att jag är min egen.. innebär inte att jag vägrar kompromissa.. lyssna och ta till mig.. Men det innebär att jag vet att jag är duglig som jag är.. att jag inte behöver ha en annan att leva igenom.. Men har gärna någon jag lever intill.. sida vid sida.. på de villkor vi ”ritar upp” som passar just oss..

Detta innebär ju inte att jag uppmanar gifta/sambo par att rusa åstad och skilja sig för att bli sina egna. Jag gjorde den prioriteringen *att leva ensam* eftersom det för mig var viktigare än så mycket annat. Priset har varit högt, men inte högre än att jag kunnat betala.

Man kan i ett redan befintligt förhållande bygga upp sig och bli sin egen.. på samma sätt som jag gjort.. fast jag gjorde det ensam. Inget sätt är mer rätt eller fel än något annat.. Man väljer själv.
Att vara sin egen innebär så mycket. Men var och en får lägga innebörden i det själv.. vad man anser själv är att vara sin egen.

Min bekant och jag lärde mycket av varandra… Hon fick lite inblick i varför jag valt mitt liv.. och hon gav mig å sin sida.. mig inblick i tänkandet att ”sortera folk” efter deras ”status”.. Jag skall FÖRSÖKA förstå.. även om det blir svårt.. för det ligger så milsvida från mina egna åsikter..

Jaja.. jag hoppas inte det är lika svårt för henne att förstå vad jag menar.. som det är för mig att förstå henne..

Jaja.. jag får ta en funderar på om jag skall fortsätta kyssa grodor.. eller om jag skall sätta mig ner och betrakta de grodor jag redan kysst.. och med stort tålamod invänta förvandlingen.. från slibbig grön maskeradkavaj till vacker vit smoking.. =o)