Chattens blogg

Det var en helt vanlig varm, för att inte säga het, sommardag för ett par veckor sedan. Då hade en liten igelkottunge på trötta ben och uttorkad kropp samt skriande hungrig mage, släpat sig fram till vår uteplats. Försiktigt, mycket försikigt, lyfte jag den lille stackaren som inte ens orkade fräsa eller rulla ihop sig till en taggboll.

Jag la honom *jag bestämde att det var en han med namnet Kotte* på sängen intill katten Gustav för att ta fram kameran. Gustav nosade lite försynt på Kotte men hoppade strax ner.

Färden med kotte gick ut till köket där jag ställde fram en assiette med vatten

 som han efter en stund började sörpla i sig. När Kotte var nöjd, kröp han vidare upp i vattenbadet och svalkade sin heta mage en stund..     

                                                         


                   

Jag bar över tallriken med den badande Kotte till köksbordet där Gustav nu satt och svartsjukt  beskådade omhändertagandet av Kotte. Gustav är en riktig mammagris och kräver all uppmärksamhet, minsann.     

                                                                   

Assietten med Kotte på, bars ut till uteplatsen och jag ringde djursjukhuset. De uppmanade mig att ge lille Kotte kattmat. Dock hade jag bara torrfoder men det gick att blötlägga, sa hon och det gjorde jag. Efter en stund tuggade Kotte glatt på det uppblötta torrfodret, men spottade snart ut den.. och la sig att sova i gräset, som han nu krypit över till.

 


På djursjukhuset sa hon att ungar har en förmåga att inte alltid hitta mat och vatten och då svälter de ihjäl. Denne lille Kotte skulle minsann inte lämna mitt hem svulten och törstig, så jag pep iväg till affären och köpte kattburkmat. Mosade ner lite och la på en liten tallrik framför nosen på den lille. OJ! vilken fart det blev på käkarna nu! Aldrig har jag väl sett en så ivrigt ätande liten kottebebis!! När han ätit sig mätt, la han sig tillrätta och sov i ytterligare någon timme. Sedan försvann han igen.. och jag hoppas han mår bra och lever väl.
 
En annan som var trött efter svartsjukedramat, var Gustav. Utslagen la han sig att sova.. och Gustav, honom finner man i de mest kostiga kattställningar.. men hans favorit, när han inte sover på samma kudde som jag och har sin tass i min hand om nätterna.. är på rygg. 

                                          

Är han inte härlig, så säg?

Denna lilla kärlekssolskenshistoria tyckte jag var viktig att berätta. Det var en glädje i vardagen!  Katt och Kotte kan samsas.. men jag måste ju säga att Gustavs syster Kattis, var inte lika impad av Kotte. Hon försvann ut.