Glädjetårar och vad gnäller vi om..
Efter årtionden av ständig påminnelse om att inte duga till, att vad jag än gjort så var det inte bra nog.. så bröt jag upp och bestämde mig för att inte leva upp till andras förväntningar på mig för att duga och vara älskvärd.. Jag bestämde mig för att det jag själv peppade andra med, skulle gälla också mig: Att duga som jag är utan att göra om mig. Det innebar att jag rensade i adressboken, spolade många och bad andra vänligt, och ovänligt när de ändå trängde sig på, att ta sig till varmare breddgrader med enkelbiljett.
Klättringen upp på mitt egen Himalaya började och det var ensamt och syrefattigt många gånger. Den mer eller mindre tomma adressboken lyste vit med sina tomma rader emot mig och visst kändes det som om det var jag mot världen många gånger. Men det var bara att påminna mig om alla svidande ord om att jag inte dög.. mana fram bilderna av hugg och slag som skulle kuva mig och leva andras liv och inte mitt eget. Som skulle ha mig att dela andras åsikter även om mina egna gick stick i stäv. Då klättrade jag vidare.. Ju högre desto tunnare luft. Den kändes tunnare ju mer ensam jag blev. Mitt enda sällskap var barnen men skam den som ger sig.
Resultatet lät inte vänta på sig.. adressboken fylldes igen.. inte till bredden men med de som kunde acceptera och respektera mig för den jag är och inte för den de kunde göra om mig till. Luften var åter igen behaglig att andas.
Att vara accepterad i privatlivet skapar trygghet i det inre.. som i sin tur speglar sig i yrkeslivet. Att jag var skitskraj, ja faktiskt skräckslagen den dagen jag skulle till att börja min praktik på det äldreboende jag idag är eftertraktad på, var det ingen som trodde. När jag berättade det för söstra mi, kunde hon förstå. När jag berättade det för älskade broder, hade han svårt att förstå. Jag, som var så framåt och orädd kunde väl inte vara skräckslagen. Men så var det.. gamla troll spökade och påminde mig om min oduglighet. Men det var att ta tjuren i hornen och jaga bort dessa.
I fredags fick jag bevis på att jag inte behöver vara rädd.. behöver inte tvivla på min duglighet. Jag kan och jag är bra på det jag gör. Det som hände var att föreståndaren för avdelningen som jag gjorde min förra skolpraktik på, ringde och sa att man pratat om sommarvikarier och man hade kommit fram till att det var mig de ville ha HELA SOMMAREN! Jag sa som det var att jag redan lovat bort ena semesterperioden till äldreboendet jag är på. Då fick jag lova höra av mig så snart det schemat var klart så de kunde boka in mig resten.
Detta skedde på arbetstid på den praktik jag idag är på. Min handledare såg på mig med glädje, hon delade min lycka där jag stod med tårar i ögonen över att vara efterfrågad. JAG VAR VÄRD NÅGOT för den jag var och inte för vad de trodde jag kunde förvandlas till! Då säger handledaren lite generat: "Vi pratade om Dig här igår när Du var iväg och vi vill också ha Dig här". Där står jag som fastgjuten i golvet med öppen mun och försöker ta in det hon säger. Jag inser nu att det finns tre kliniker som vill ha mig som kollega! TRE!! Det blir nästan för mycket för mig och det är med stor svårighet som jag inte brister ut i glädjegråt och ett vårskrik av lycka!
För bara 2 år sedan, skulle jag aldrig tro det var möjligt. Inte för att jag inte har bra betyg från tidigare kliniker, för jag har toppbetyg. Det handlar om tron på mig själv, mitt egenvärde som andra försökt krossa för sina egna behovs skull. Bara de som varit i denna situation, kan förstå fullt ut vad detta innebär för mig och min utveckling. Bara de kan förstå den ödmjukhet jag upplever gentemot min omgivning som låter mig vara den jag är och stärker mig i det. Inte nog med det. Skolbetygen från min nuvarande utbildning består av minst 60% MVG och 40% VG. Kan jag vara annat än stolt och glad? Nej, verkligen inte.
Det har varit en del som peppat mig i detta och alla är värda sitt tack i guld. Den som peppat mig mest, som ständigt talat om hur stolt han varit över mig, är älskade brorsan. TACK till er alla!! Utan er hade jag inte orkat!
Från det ena till det andra. Nu i förkylnings- och influensatider gnälls och gnys det över feber och smärta, sängläge och svårmod.. Själv har jag haft tur i livet och aldrig varit influensadrabbad och knappt ens förkyld. Det blir bara lite känning i kroppen om att det kan vara en förkylning på gång men det ger sig innan utbrott. När jag tänker på alla som gnäller över lite förkylning och influensa, så funderar jag, när jag parallellt läser detta i Aftonbladet: Vad gnäller vi över? Det finns alltid de som har det värre men inte gnäller ändå.
Klättringen upp på mitt egen Himalaya började och det var ensamt och syrefattigt många gånger. Den mer eller mindre tomma adressboken lyste vit med sina tomma rader emot mig och visst kändes det som om det var jag mot världen många gånger. Men det var bara att påminna mig om alla svidande ord om att jag inte dög.. mana fram bilderna av hugg och slag som skulle kuva mig och leva andras liv och inte mitt eget. Som skulle ha mig att dela andras åsikter även om mina egna gick stick i stäv. Då klättrade jag vidare.. Ju högre desto tunnare luft. Den kändes tunnare ju mer ensam jag blev. Mitt enda sällskap var barnen men skam den som ger sig.
Resultatet lät inte vänta på sig.. adressboken fylldes igen.. inte till bredden men med de som kunde acceptera och respektera mig för den jag är och inte för den de kunde göra om mig till. Luften var åter igen behaglig att andas.
Att vara accepterad i privatlivet skapar trygghet i det inre.. som i sin tur speglar sig i yrkeslivet. Att jag var skitskraj, ja faktiskt skräckslagen den dagen jag skulle till att börja min praktik på det äldreboende jag idag är eftertraktad på, var det ingen som trodde. När jag berättade det för söstra mi, kunde hon förstå. När jag berättade det för älskade broder, hade han svårt att förstå. Jag, som var så framåt och orädd kunde väl inte vara skräckslagen. Men så var det.. gamla troll spökade och påminde mig om min oduglighet. Men det var att ta tjuren i hornen och jaga bort dessa.
I fredags fick jag bevis på att jag inte behöver vara rädd.. behöver inte tvivla på min duglighet. Jag kan och jag är bra på det jag gör. Det som hände var att föreståndaren för avdelningen som jag gjorde min förra skolpraktik på, ringde och sa att man pratat om sommarvikarier och man hade kommit fram till att det var mig de ville ha HELA SOMMAREN! Jag sa som det var att jag redan lovat bort ena semesterperioden till äldreboendet jag är på. Då fick jag lova höra av mig så snart det schemat var klart så de kunde boka in mig resten.
Detta skedde på arbetstid på den praktik jag idag är på. Min handledare såg på mig med glädje, hon delade min lycka där jag stod med tårar i ögonen över att vara efterfrågad. JAG VAR VÄRD NÅGOT för den jag var och inte för vad de trodde jag kunde förvandlas till! Då säger handledaren lite generat: "Vi pratade om Dig här igår när Du var iväg och vi vill också ha Dig här". Där står jag som fastgjuten i golvet med öppen mun och försöker ta in det hon säger. Jag inser nu att det finns tre kliniker som vill ha mig som kollega! TRE!! Det blir nästan för mycket för mig och det är med stor svårighet som jag inte brister ut i glädjegråt och ett vårskrik av lycka!
För bara 2 år sedan, skulle jag aldrig tro det var möjligt. Inte för att jag inte har bra betyg från tidigare kliniker, för jag har toppbetyg. Det handlar om tron på mig själv, mitt egenvärde som andra försökt krossa för sina egna behovs skull. Bara de som varit i denna situation, kan förstå fullt ut vad detta innebär för mig och min utveckling. Bara de kan förstå den ödmjukhet jag upplever gentemot min omgivning som låter mig vara den jag är och stärker mig i det. Inte nog med det. Skolbetygen från min nuvarande utbildning består av minst 60% MVG och 40% VG. Kan jag vara annat än stolt och glad? Nej, verkligen inte.
Det har varit en del som peppat mig i detta och alla är värda sitt tack i guld. Den som peppat mig mest, som ständigt talat om hur stolt han varit över mig, är älskade brorsan. TACK till er alla!! Utan er hade jag inte orkat!
Från det ena till det andra. Nu i förkylnings- och influensatider gnälls och gnys det över feber och smärta, sängläge och svårmod.. Själv har jag haft tur i livet och aldrig varit influensadrabbad och knappt ens förkyld. Det blir bara lite känning i kroppen om att det kan vara en förkylning på gång men det ger sig innan utbrott. När jag tänker på alla som gnäller över lite förkylning och influensa, så funderar jag, när jag parallellt läser detta i Aftonbladet: Vad gnäller vi över? Det finns alltid de som har det värre men inte gnäller ändå.
Kärlek på hög nivå
En ledig dag som denna skall hänges åt kärlek. Redan kl 6 började man ringa från ordinarie arbetsplats men jag vägrade svara. 3 samtal har kommit men hur ser det ut om jag går 100% på min praktik för att sedan jobba alla lediga dagar på ordinarie arbetsplats? Det funkar inte. "Vi har varken tid eller råd med det" som kärleksbrodern skrev till mig, när det framkom att jag jobbar lite för mycket utöver min praktik.
Jag valde i stället att hänge mig åt kärlek. För vad är det om inte kärlek att berika sin måndag med att ligga kvar i sängen och läsa ut en spännande bok? Kärlek till livet, sig själv och sina nära. Att ta tillvara på och vara rädd om mig själv. Ett löfte jag avgett mig själv nu är att ge mig själv fler sådana här starter på dagen. Vi borde göra det mer, alla lite till mans och kvinns. Vad har vi för glädje av att vara utslitna bara för att det hänger ett livs massor av måsten över oss? Vad gör det om jag duschar ett par timmar in på dagen i stället för kl 6? Vem far illa om disken inte är borta kl 7 och håret ofönat före 6.30? Vem mår dåligt av att jag är pigg och utvilad? Vem tar illa vid sig om jag orkar umgås och ha skoj tillsammans med dem? Vad har jag för glädje av att stressa mig genom livet, dö ung och bara bli ihågkommen för att "... hon jobbade och slet alltid men vi hann aldrig umgås som vi ville"?
Nu skall jag dessutom åka och köpa tågbiljetter till en resa som skall gå av stapeln inom kort. En resa som kommer innefatta mycket glädje och kärlek. Återigen blir det en resa till min bästasyster och med den resan blir det många möten.. och mycket kärlek.
Jag valde i stället att hänge mig åt kärlek. För vad är det om inte kärlek att berika sin måndag med att ligga kvar i sängen och läsa ut en spännande bok? Kärlek till livet, sig själv och sina nära. Att ta tillvara på och vara rädd om mig själv. Ett löfte jag avgett mig själv nu är att ge mig själv fler sådana här starter på dagen. Vi borde göra det mer, alla lite till mans och kvinns. Vad har vi för glädje av att vara utslitna bara för att det hänger ett livs massor av måsten över oss? Vad gör det om jag duschar ett par timmar in på dagen i stället för kl 6? Vem far illa om disken inte är borta kl 7 och håret ofönat före 6.30? Vem mår dåligt av att jag är pigg och utvilad? Vem tar illa vid sig om jag orkar umgås och ha skoj tillsammans med dem? Vad har jag för glädje av att stressa mig genom livet, dö ung och bara bli ihågkommen för att "... hon jobbade och slet alltid men vi hann aldrig umgås som vi ville"?
Nu skall jag dessutom åka och köpa tågbiljetter till en resa som skall gå av stapeln inom kort. En resa som kommer innefatta mycket glädje och kärlek. Återigen blir det en resa till min bästasyster och med den resan blir det många möten.. och mycket kärlek.
Syskonkärlek
Min yngste son skulle låna en av mina gamla mobiltelefoner då hans egen behöver byta batteri. Han sätter i sitt sim-kort och matar in klockslag. Av någon anledning skall han kolla sina befintliga sms och så säger han: "Mamma, det är nog inte bara mina sms här" så räcker han över telefonen till mig. Jag har visst några sparade på telefonenens minne.
Jag bläddrar igenom de sms som är mina och raderar de som inget är att ha. Men så kommer ett sms, en nyårshälsning 060101 kl 01.14 med texten: "Ljuset kommer från söder.. I nattens kalla sken skriver jag dessa rader till dig: mjuka tankar sanna tankar som landar i samma ord. Ja, jag saknar dig min kära syster ... Dina ord och tankar. Du förblir väldigt levande inom mig och stärker min ande. Många varma kramar!" Ögonen fylls med tårar... tårar av glädje och lycka över att han finns i mitt liv.. tårar av kärlek till honom... av längtan och saknad..
Dessa ord kommer från min högt älskade broder.. den broder jag håller som mest kär.. min ende broder. Många är de sms som stundom blixtrar mellan oss.. meddelanden, fyllda av kärleksord av enklaste slag, men inte mindre värda för det.. och alla har jag sparade. Vi ses allt för sällan.. men vi finns alltid nära.. mycket nära varandra ändå.. Han följer mig varje dag, timme och minut.. varje sekund av mitt livs andetag är han med och fyller mig med liv och hopp. Han är den siste jag sänder en godnatt-hälsning innan jag somnar och den förste jag hälsar God morgon när jag vaknar. Att få ha en broder som honom är få förunnat.. Han finns där utan att tas för given.. Jag behöver aldrig tvivla på hans kärlek och lojalitet.. och aldrig behöver han tvivla på min kärlek och trohet.. Utan honom kan jag inte andas.. han är så stor för mig.. så sann..
Tack, min älskade broder, för att Du finns. Jag älskar Dig mer än Du någonsin kan ana. Varma kramar och en kyss på pannan// Söstra Di
"Hjärtat har sina skäl som förståndet aldrig kan fatta"
Jag bläddrar igenom de sms som är mina och raderar de som inget är att ha. Men så kommer ett sms, en nyårshälsning 060101 kl 01.14 med texten: "Ljuset kommer från söder.. I nattens kalla sken skriver jag dessa rader till dig: mjuka tankar sanna tankar som landar i samma ord. Ja, jag saknar dig min kära syster ... Dina ord och tankar. Du förblir väldigt levande inom mig och stärker min ande. Många varma kramar!" Ögonen fylls med tårar... tårar av glädje och lycka över att han finns i mitt liv.. tårar av kärlek till honom... av längtan och saknad..
Dessa ord kommer från min högt älskade broder.. den broder jag håller som mest kär.. min ende broder. Många är de sms som stundom blixtrar mellan oss.. meddelanden, fyllda av kärleksord av enklaste slag, men inte mindre värda för det.. och alla har jag sparade. Vi ses allt för sällan.. men vi finns alltid nära.. mycket nära varandra ändå.. Han följer mig varje dag, timme och minut.. varje sekund av mitt livs andetag är han med och fyller mig med liv och hopp. Han är den siste jag sänder en godnatt-hälsning innan jag somnar och den förste jag hälsar God morgon när jag vaknar. Att få ha en broder som honom är få förunnat.. Han finns där utan att tas för given.. Jag behöver aldrig tvivla på hans kärlek och lojalitet.. och aldrig behöver han tvivla på min kärlek och trohet.. Utan honom kan jag inte andas.. han är så stor för mig.. så sann..
Tack, min älskade broder, för att Du finns. Jag älskar Dig mer än Du någonsin kan ana. Varma kramar och en kyss på pannan// Söstra Di
"Hjärtat har sina skäl som förståndet aldrig kan fatta"
Rörd
Ja, det var just vad jag blev idag. Vi har haft tenta idag, vilket för övrigt har gått bra, och vår arbetsgrupp skulle träffas och ta en fika på Söderports café en timme innan skrivnignen. När vi suttit en stund, säger en av tjejerna att avsikten med att träffas var att man ville tacka mig!!! Tusen tankar snurrade i huvudet på mig och jag funderade på om jag gjort något utöver det vanliga.. Så räckte man mig en liten "bukett" från Kahls med innehåll av julte (jag dricker inte kaffe) tesil, temugg, ask att ha te i, en stor ask nougat, tre små burkar marmelad (apelsin, aprikos och jordgubb) julmumma (innehåller källvatten, ingefära, kardemumma,socker och aromämnen) samt ett sött kort 
(klicka på bilderna för att få större bild) Tänk att "få betalt" för att göra det man verkligen tycker är roligt.. att skriva.. konstruera.. skapa.. Ja.. jag är verkligen rörd och denna glädje kommer jag att bära med mig länge, länge. Tänk, jag har inte haft en tank på att det jag gjort för att dra mitt strå till stacken i gruppen, skulle betyda så mycket. Alla har vi gjort vårt och det sa jag också. Utan oss tillsammans hade det inte blivit de grupparbeten som vi haft.
Ja, tänk vad det lilla kan göra stort. Glöm inte att uppmuntra varandra!!
(klicka på bilderna för att få större bild) Tänk att "få betalt" för att göra det man verkligen tycker är roligt.. att skriva.. konstruera.. skapa.. Ja.. jag är verkligen rörd och denna glädje kommer jag att bära med mig länge, länge. Tänk, jag har inte haft en tank på att det jag gjort för att dra mitt strå till stacken i gruppen, skulle betyda så mycket. Alla har vi gjort vårt och det sa jag också. Utan oss tillsammans hade det inte blivit de grupparbeten som vi haft. Ja, tänk vad det lilla kan göra stort. Glöm inte att uppmuntra varandra!!
Tyst morgon
Jag har en förmåga att vakna före tuppen och det är väl kroppens egen klocka som väcker mig. Att vakna redan kl 5...5.30 är inget ovanligt. Att ligga och dra mig en liten stund, klappa den eller de båda katter som tagit plats i sängen... hur ljuvligt är inte det?
Att höra tystnaden runtomkring.. barnen sover..Stilla stiga upp, tända lite levande ljus.. andas in och låta tankarna ta sina egna vägar.. Lyssnar på lugna favoriter.. Enya spelas med "May it be". Det går en rysning av välbehag genom hela kroppen.. själen. Jag ler av välbehag. Sakta vaknar morgonen och blir så småningom till dag. Barn skall väckas.. skall till skolan.
Jag fortsätter att njuta av denna min morgon en stund och resten av dagen kommer att bli behagligt ostressad.
Alla borde vi ta oss denna stund av stillhet för att skapa en bra dag.. en stund av stillhet fylld av goda tankar..fina tankar.. där solen ständigt lyser upp vår tillvaro.
Det är en form av kärlek.
Det är alltid roligare..
.. att gör i ordning när man är uppfylld av kärlek och lycka. Livet blir så mycket lättare då.
Söstra mi och Brodern skulle till IKEA idag. Rättare sagt, söstra mi skulle handla och Brodern fick köra. När jag var ute och övningskörde med sonen igår kväll och Brodern satt bak i bilen, så bad jag att få hänga med. LOAX har en golvlampa jag skall ha men eftersom de hade stängt idag, tänkte jag se om IKEA kunde ha en likvärdig. Dock fanns det inte ens något som kom i närheten av det som skall inhandlas i lampväg. Dock kom jag ihåg att köpa en lampa till datorbordet med tanke på att jag sitter här om kvällarna och skriver mina skoluppgifter. Mörkret kommer allt tidigare nu så det krävs ju lite ljus. Dessutom köptes 4 fjäderkuddar samt lite nya sänglakan, som jag kikat på ett tag.
När vi alla var klara med det vi skulle ha där, for vi vidare till MAXI för söstra mi kommer ju hem i morgon till mig och berättar om sitt nya jobb, vad hon tyckte om det. Då bjuder jag på mat, självklart. Samtidigt har jag ju tvätten så de nya lakanen behöver inte vänta så länge på att tvättas. Vi tog sedan en fika och medan Brodern och hans dotter var och köpte sitt fika satt vi två söstrar och vaktade på matvagnen, pratade lite snabbt om kärleken igen. Det är verkligen underbart att känna så här. Allt är så mycket lättare i det svåra. Men tålamod och försiktighet har ändå en fostrande egenskap och det är bitterljuvt. Det är på sätt och vis en underbar motgång.. som får mig att växa, distansera och njuta på en och samma gång. Att vara mer rädd om..
Jag kände hur lycklig jag faktiskt är. Genast ville jag bara hem... och fortsätta där jag slutade innan jag for.. med att fortsätta det mest tråkiga jag vet: att städa!
Allt är så mycket lättare, så mycket roligare.
Kärlekens låga
Kärlekens låga finns i många olika färger. Kärlekens låga finns i olika plan. Kärlekens låga till en nära vän, en syster eller bror.. en söstra eller barn.. Kärlekens låga finns alltid och oavsett.
Min speciella kärlekens låga brinner för en underbar man.. den enda jag skulle följa till världens ende. Mannen, min broder.. min älskade. Hur vacker är han inte i all sin talandets prakt.. sin tystnadens vackra tonfall.. hans skårrande skånska skratt. Vackrare finns inte när han ser på mig och får mitt hjärta att slå ett extra slag i denna unika kärlek.
Ingen vuxen kär kan få mig i brand som han.. ingen kan få mig att gråta av längtans smärta och lyckans berusning. Ingen vuxen kär, får mig att skratta så hjärtligt. Ingen vuxen kär får stormen i min själ att bedarra som han.. Ingen annan finns,som han.
Varje tanke jag bär om Dig, fyller mig med behaglig stillhet.. visshet.. ödmjukhet. Aldrig förr har jag uppfyllts av så stor varsamhet. Din sköra själ bär jag med stor försiktighet.. rädd att Du skall gå sönder.. om jag så bara tänker på Dig.
På samma sätt jag är nödvändig i Ditt liv, är Du det i mitt. Dina tankar blir Din hand som smeker mitt sinne.. låt mina tankar göra samma goda gärning för Dig.
Dag som natt finns Du här.. alltid.. alltid.. hand i hand med mig.. mitt liv. Alltid.
Kom, torka mina längtans tårar som ropar efter Dig. Håll om mig en stund.. vagga mig till sömns.. låt mig vila i Din trygga famn.. om så bara för en liten stund. Ingen vuxen kär, älskar jag som Dig.
Påflugen kärlek
Det är stundom inte så lätt att bli kär. Andra gånger räcker det med ett ögonkast och hela världen ställt på sin spets och man vill följa med till världs ende. Allt runt omkring blir tyst och det enda men ser och hör är den som i ett enda nu stal ens hjärta, andetag och liv.
Även djurlivet har sin kärlek. Svanar och tranor lever i par hela livet. Trogna som en kärnfamilj som finns att se på bio eller i en TV-serie där alla lever lyckliga i alla sina dagar. Skator har också ett relativt friskt kärleksliv och änder har vi läst om som lever hannar med hannar år efter år. Även bland oss människor finns det de som lever ihop med någon av samma kön som de själva. Sedan har vi ju de mindre friska relationer som pedofili, nekrofili, tidelagare med mera.. och säg det som är normalt eller inte? För lite sedan läste jag om kvinnor som hade "sex" med träd... Jaja... det är som det är..
Men att uppvakta en bensinpump.. DÄR går nog gränsen.. Eller vad säger ni om Mr P som omnämns i Aftonbladet? Det är bara att dra på smilbandet och hoppas han är lycklig..
Hur underbart..
... är det inte att kunna ta med sina barn ut på restaurang en kväll som denna.. Att bara visa dem min uppskattning, att jag älskar dem, att de är de viktigaste i mitt liv? Att bara vi, utan kompisar och vänner, ägnar en kväll åt oss själva... tillsammans?
Jag älskar dessa stunder.
Den kärleken, den kärleken...
Ja, vad skall man säga? En ålderskillnad på 71 år... *här* Men inte vet jag om jag skulle ha modet att vara gift med denna kvinna som make nr 21. Men å andra sidan.. när det nu är så poppis med att äldre kvinnor gifter sig med yngre män.. så kanske även jag har en chans att hitta någon
Men å andra sidan, är jag ju varken äldre eller letar efter någon heller. "Kärleken är inte blind
men ganska närsynt*
Sanningen kommer alltid fram
Otrohet har jag inte förstått mig på. Är man tillsammans med någon som man inte älskar, så borde man ju bryta upp innan man kliver i säng med en annan än sin partner.
Hur som helst, så är det allt för många som tycker att otrohet är helt okej, så länge de själva är det och inte deras partner. Men säg den otrohet som varar i det fördolda.. speciellt om man har en papegoja hemma och tar hem sin älskare/älskarinna.
Det gäller att tänka sig för när man har läst denna artikel.
Sexrelaterad cancer?
Den ena rapporten efter den andra skriker om hur farligt det är att leva.. så till den grad farligt att vi inte ens borde födas, för att slippa dö "i förtid". Forskarna har nog glömt bort att vi börjar vår död i samma stund som vi blir befruktade. Döden är ju det enda vi vet om livet.
Senaste rapporten om cancerrisken läste jag i Expressen igår, onsdag. Det handlar om oralsex och cancer i en och samma mening. Håhåjaja. Det är ju konstigt att inte fler drabbats av cancer i munhålan då, om det nu är så illa.. fast.. det står ju ändå att risken är liten.. Så varför ta upp det överhuvudtaget? Är det inte så att vi i Sverige är så överhopade av alla dessa "larmrapporter" om cancer och andra otrevligheter, att vi inte längre lyssnar? Vi orkar inte längre ta in alla skriverier om hur farligt det är att leva, för vi vill ju njuta av livet också.
Vi får cancer om vi röker, snusar, kan få cancer av att äta viss mat, att undivka viss mat etc etc. Vart går pengar skänkta till forskning egentligen? Går de till att forskarna skall LETA efter TÄNKTA orsaker till cancer eller går de till att HITTA möjliga vägar att bota sjukdomen?
Skriker man efter vargen tillräckligt många gånger, är det ingen som tror på en till slut..
Att gå långt för kärleks skull
Vargar har synts i Stockholm. Vargar som ställer Sverige i två läger: hata eller älska dem. Skjuta eller inte skjuta dem. Allt i livet har två sidor. Jag förstår ju de som vill avliva vargen för att den angriper tamboskap, något som många har som levebröd.. samtidigt som jag ser vargens rättighet att leva som det djur det är. Vi skjuter inte mördare och våldtäktmän, men vargar. Jaja.. det är ju som det är.. och vi kommer alltid att vara i två vargaläger.
Aftonbladet tar idag upp lite av den uppmärksammade vargen i Stockholm. Fina bilder på den är publicerad. Jag ler lite när forskningschefen på Kolmården säger att en varg kan gå hur långt som helst för att hitta en partner. Det får mig att tänka på hur människan också kan gå hur långt som helst för att få sig en partner. Det kan vara en uppvaktning som är romatisk och eggande.. men det kan även vara att gå hur långt som helst för att få den man vill ha, till vilket pris som helst.. *inklulsive mord*.. och det kan sluta i katastrof.
Hur som helst, så tänkte jag på min äldste son och hans flickvän när jag läste om vargens vandring. Inte så att de unga tu gått långt för att få varandra.. men de har försökt att gå väldigt långt för att para ihop mig med en man. Oj oj oj... i 11 månader har de gjort ansträgningar. Denne mannen ringer mig ibland när det har med viss fritidsaktivitet att göra. "Vad ville han? Skall ni på dejt? Aha.. Du och han skall ses.. har ni något ihop? Varför är Du så hemlighetsfull? Varför ringde han om det inte var för att ni skall ses?" Frågorna haglar från de unga tu.... Vi ses emellanåt i samband med denna aktivitet. Varken mer eller mindre. Ändå försöker de unga tu, i all omtänksamhet, att få mig att tro att mannen och jag är som skapta för varandra *asg* Inte så att mannen är otrevlig eller oattraktiv på något sätt.. men jag är rätt övertygad om att det vore att kasta bort tiden att vara tillsammans.
"Men Du" säger svärdottern.. "har Du inte sett hur han tittar efter Dig när Du går?" Nej, det har jag inte eftersom jag inte vänder mig om.. "Han tittar lååångt efter Dig. Han är ju JÄTTEINTRESSERAD av Dig!!" säger hon upphetsat och vill verkligen att jag skall nappa.. Håhåjaja.. låt honom kika då.. "Det är ju för att jag ser så lustig ut" säger jag i ett försök att vilseleda.
Sonen har visst, enligt egen utsago, frågat mannen om han är singel eller inte.. *suck* samt erbjudit mannen att få pussa mig om sonen får köra hans bil... *dubbelsuck* "Mamma, han bara log då så det vill han säkert. Han sa inte 'Nej' i alla fall" sa sonen glatt.. (mannen log nog för att han insåg vad min son håller på med) Visst är det rart av mina tonåringar att vilja se mig med en man.. De kan verkligen behöva en manlig förebild i hemmet och det behövs nog en karl här, för barnens skull.. Men jag vill ju gärna ha lite att säga till om själv också ^^,) Förmodligen han också. Jag undrar ibland hur långt de är beredda att gå för att få mig dit de vill.. *funderar*
Så det är inte bara vargar som kan gå långt för att hitta en partner.
En helt vanlig dag
Det var en helt vanlig varm, för att inte säga het, sommardag för ett par veckor sedan. Då hade en liten igelkottunge på trötta ben och uttorkad kropp samt skriande hungrig mage, släpat sig fram till vår uteplats. Försiktigt, mycket försikigt, lyfte jag den lille stackaren som inte ens orkade fräsa eller rulla ihop sig till en taggboll.
Jag la honom *jag bestämde att det var en han med namnet Kotte* på sängen intill katten Gustav för att ta fram kameran. Gustav nosade lite försynt på Kotte men hoppade strax ner.
Färden med kotte gick ut till köket där jag ställde fram en assiette med vatten
som han efter en stund började sörpla i sig. När Kotte var nöjd, kröp han vidare upp i vattenbadet och svalkade sin heta mage en stund.. 
Jag bar över tallriken med den badande Kotte till köksbordet där Gustav nu satt och svartsjukt beskådade omhändertagandet av Kotte. Gustav är en riktig mammagris och kräver all uppmärksamhet, minsann.
Assietten med Kotte på, bars ut till uteplatsen och jag ringde djursjukhuset. De uppmanade mig att ge lille Kotte kattmat. Dock hade jag bara torrfoder men det gick att blötlägga, sa hon och det gjorde jag. Efter en stund tuggade Kotte glatt på det uppblötta torrfodret, men spottade snart ut den.. och la sig att sova i gräset, som han nu krypit över till.
På djursjukhuset sa hon att ungar har en förmåga att inte alltid hitta mat och vatten och då svälter de ihjäl. Denne lille Kotte skulle minsann inte lämna mitt hem svulten och törstig, så jag pep iväg till affären och köpte kattburkmat. Mosade ner lite och la på en liten tallrik framför nosen på den lille. OJ! vilken fart det blev på käkarna nu! Aldrig har jag väl sett en så ivrigt ätande liten kottebebis!! När han ätit sig mätt, la han sig tillrätta och sov i ytterligare någon timme. Sedan försvann han igen.. och jag hoppas han mår bra och lever väl.
En annan som var trött efter svartsjukedramat, var Gustav. Utslagen la han sig att sova.. och Gustav, honom finner man i de mest kostiga kattställningar.. men hans favorit, när han inte sover på samma kudde som jag och har sin tass i min hand om nätterna.. är på rygg.
Är han inte härlig, så säg?
Denna lilla kärlekssolskenshistoria tyckte jag var viktig att berätta. Det var en glädje i vardagen! Katt och Kotte kan samsas.. men jag måste ju säga att Gustavs syster Kattis, var inte lika impad av Kotte. Hon försvann ut.
Kärlek är..
Kärlek är en alkottekvist
Kärlek är en måltid till den arme
Kärlek är ett leende
Kärlek är ett vänligt ord
Kärlek är ett glas vatten till den törstige
Kärlek är en maskros från sitt barn
Kärlek är en liten plockad vårbukett
Kärlek är en kram
Kärlek är en klapp på kinden
Kärlek är vad vi gör den till
Kärlek är vad vi har i vår vardag
Kärlek är en måltid till den arme
Kärlek är ett leende
Kärlek är ett vänligt ord
Kärlek är ett glas vatten till den törstige
Kärlek är en maskros från sitt barn
Kärlek är en liten plockad vårbukett
Kärlek är en kram
Kärlek är en klapp på kinden
Kärlek är vad vi gör den till
Kärlek är vad vi har i vår vardag
Vårat möte
Vårat möte
var så banalt
Men ändå
fyllt av allt
Vårat möte
var inte passionerat
Men ändå
visste jag
Över folkmassornas
alla huvuden
Våra blickar möts
Vi ler
Större ödmjukhet och kärlek
har jag förut aldrig känt
inför någon vuxen
Mitt hjärta bäddar
in Dig i bomull
Genom eld, genom vatten
Skulle jag gå
(nov. -03)
var så banalt
Men ändå
fyllt av allt
Vårat möte
var inte passionerat
Men ändå
visste jag
Över folkmassornas
alla huvuden
Våra blickar möts
Vi ler
Större ödmjukhet och kärlek
har jag förut aldrig känt
inför någon vuxen
Mitt hjärta bäddar
in Dig i bomull
Genom eld, genom vatten
Skulle jag gå
(nov. -03)