Chattens blogg

Det är en fråga jag ställer mig frågande till. Skall jag eller skall jag inte donera mina organ efter min död?

"Men vad faen, när Du är död behöver Du ju inte Dina organ" säger säkert många som är för donation.

Det är så rätt så. Dock är jag kluven till att jag skall plockas på organ där jag själv inte får vara med och säga till om jag godkänner mottagaren eller inte. Jag är inte mer än människa och det FINNS någon/några som jag aldrig *inte ens över min döda kropp* skulle vilja ge liv genom min död. Nå, det är ju inte min sak att leka gud, men kan läkarna leka gud och bestämma, så kan ju jag också. Usel ursäkt, men det är ju mina organ. Eller hur?

Det är på sätt och vis bra att det finns möjligheter att transplantera organ till de som verkligen behöver. Men jag vet inte om jag själv skulle kunna leva med någon annans organ i mig. Jag tror att det är många med mig som känner så. För andra är det självklart ja eller nej på frågan.

En annan sak jag funderar på är, varför man i Sverige får donera spermier men inte ägg? Vart ligger skillnaden i rent etiskt tänkande? Eller har det med ekonomi att göra? Är det billigare att köpa in spermier än ägg? (Jag har för någon timme sedan hört att man faktiskt kan och får donera ägg i Sverige. Dock har jag inte hunnit kolla upp det)

DET skulle jag kunna tänka mig, att lämna ägg till par som verkligen vill ha barn, men där kvinnans ägg inte är funktionella.

Vi kan donera en njure till behövande.. men min livmoder? Varför får jag inte donera den till en kvinna som ingen har? Jag är klar med barnafödandet och behöver varken mina ägg eller min livmoder. Varför får jag inte lämna det till någon som bättre behöver? December 1994 lät jag sterilisera mig. Ett val jag aldrig ångrat.

Visst är det kluvna frågor jag har. Å ena sidan vet jag inte om jag kan ta emot andras organ eller lämna mina organ vidare vid min död, men är villig att lämna ägg och livmoder. Hmm.. Ja, jag vet det låter motsägelsefullt och jag brottas med dessa funderingar ibland. Kanske är det så att jag vill vara med att bestämma lite över min kropp och dess innehåll...

Jag är blodgivare men skulle, med den kunskapen jag har när det gäller blodtransfusion, aldrig ta emot blod. Jag vet att det finns andra möjligheter om så skulle behövas. Men jag kan ju ändå lämna till dem som vill ha. Fel eller rätt?