Tänkvärt

Banner

Jag fick ett mail av en vän... som var den påminnelse vi alla behöver ibland.. Det är så lätt att låta dagarna passera och säga.. "En annan dag.. " Dagligen tänker jag de tankar som han skrev till mig i mailet.. men lika förbaskat låter jag tankarna passera och låta det vara vid det. Jag tänker.. "En annan dag skall jag ta dem på allvar ".
 
Visst borde jag veta bättre, med mina erfarenheter i livet.. men hur lätt är det inte att tänka.. "En solig dag skall jag.. " Samvetskvalen bäddar jag ner med bommul och dun.. lager på lager och till slut fins bara en oförstående ångest kvar som gräver ett hål i mitt hjärta. Jag VET ju så mycket bättre.. jag vet.. jag borde göra det NU.. För i morgon, kan det vara försent.

Hur lätt är det att säga "Jag älskar Dig" till tonåringar som ständigt fräser och är arroganta? Hur lätt är det att blunda och tänka.. "Jaja, det går över".. Det är lätt att i tanken uttala orden av kärlek.. men ringer jag till min bror och säger.. "Älskade.. Du fattas mig när Du inte är här och min kärlek till Dig är den största av kärlek till mina bröder" och till min syster det samma..

En dag är det försent.. och den dagen vill jag inte vara med. Den dagen hoppas jag verkligen att jag rett ut allt hos dem som betyder något för mig.. att vi tillsammans kommit fram till en punkt där gammalt är glömt och nytt är inte gömt.. Nya andetag, ny styrka.. ständigt samma kärlek.

Mailet jag fick av min vän, lyder:

"En vän till mig öppnade lådan i sin frus byrå och tog fram ett litet
paket inslaget i rispapper.
Det här, sa han, är inget vanligt paket, det är underkläder.
Han slängde pappret och tittade på det utsökta sidenet och
spetsen.
Hon köpte det första gången vi åkte till New York för 8
eller 9 år sedan.
Hon använde det aldrig. Hon sparade det till ett "speciellt
tillfälle".
Bra, jag tror detta är det rätta tillfället. Han gick fram
till sängen och lade de andra kläderna hon skulle ha på sig
till begravningen.
Hans fru hade just gått bort.
Han vände sig mot mig och sa: spara aldrig något till ett
speciellt tillfälle, varje dag du lever är ett speciellt tillfälle.
Jag tänker fortfarande på dessa ord; de har förändrat mitt
liv. Nu inser jag mer och städar mindre. Jag sätter mig på terrassen och
beundrar landskapet utan att tänka på ogräset i trädgården.
Jag spenderar mer tid med min familj och vänner och mindre på att arbeta.
Jag har förstått
att livet måste vara en enhet av erfarenheter att njuta av,
inte en överlevnadskurs.
Jag sparar inget längre. Jag använder mina kristallglas
varje dag.
Jag tar på mig min nya kavaj när jag ska till snabbköpet,
om jag har lust.
Jag sparar inte min bästa parfym för speciella fester,
jag använder den varenda gång jag har lust.
Uttrycken "nån dag" och "en vacker dag" håller på att
försvinna ur mitt ordförråd. Om det är värt att se, lyssna på eller göra,
vill jag se det, lyssna på det eller göra det NU.
Jag är inte säker på vad min väns fru hade gjort om hon
visste att hon
inte skulle vara här i morgon, som vi alla tar för givet.
Jag tror hon hade kontaktat sina familjemedlemmar
och sina närmaste vänner.
Hon hade kanske ringt några gamla vänner för att be om ursäkt och sluta
fred för något gammalt gräl eller meningsskiljaktighet.
Jag föreställer mig gärna att hon skulle gått ut för att äta
China-mat, vilket var hennes favorit mat.
Det är dessa ogjorda småsaker som stör mig om jag visste att mina timmar
var räknade.
Det stör mig att jag slutat träffa gamla vänner som jag "nån
dag" skulle ta kontakt med.
Det stör mig att jag inte skriver de brev som jag tänkt
skriva "en vacker dag".
Det stör mig och gör mig ledsen att jag inte sagt till Mina
föräldrar, syskon och barn, tillräckligt ofta, hur mycket jag älskar dem.
Nu försöker jag att inte försena, hålla tillbaka eller spara
något som skulle kunna berika våra liv med skratt eller glädje.