Chattens blogg

Maratonresor. Sådana göra jag ju emellanåt och igår var inget undandtag. Dock, skulle det vara skönt med en förar-avlösare när det är sådana här sträckor. 80 mil på "några timmar".

Först vaknade jag redan kl 03 på morgonen efter ett par timmars orolig sömn. Det var lögn att somna om så kl 05 var det bara att kliva upp. Käkade lite frukost och läste i min bok "Den vita lejoninnan". Kl 07 var det dags att ta bussen till uthyrningsfirman och hämta mercan. På grund av den tätt fallande snön, var det bara en sak som gällde: Åka tidigt. Det blev inte förrän kl 9 men tidigare än som var planerat.

Blixthalka är inget jag rekommenderar att köra i, speciellt inte när det vräker ner snö, man är trött samt är ensam chaufför. Jag satt i valet och kvalet att ställa in körningen till en annan dag, men har det väl börjat snöa, finns ju risken att det bara blir mer.

Det gick bra ändå. Att köra lugnt och säkert är A och O. Hellre komma fram senare än inte alls, är mitt motto på vägarna.. Visserligen har väl även jag svårt ibland att lätta på gasen *man är ju inte omänsklig, heller*  men i sådant här väder är det inga problem att lätta.

Halvvägs är Statoil i Rimforsa. 20 mil. Där blev det matstopp. Hela resan i sig tog 30 minuter mer än jag brukar köra den stäckan. Sedan blev jag sittande i 1,5 timme hos familjen och pratade lite. Det var skönt att vila. Sedan var det hem igen.

Det var ett sjuhelvetes oväder så det är konstigt att det inte tog längre tid. Värsta sträckan är ändå vid Laxsjön. Kurvig och dan. *precis som en annan*  I Rimforsa var det nödvändigt att fylla på spolarvätska. Det gick ju åt en del faktiskt. Passade även på att tanka lite så jag slapp stanna i Högsby. Det går ganska exakt en tankt tur/retur, men från Ålem till Kalmar lyser reservtankslampan. Risken att det skulle dra lite, lite mer en körning som den igår, vill jag ändå inte riskera. Det vore ingen rolig händelse att bli stående längs vägen.

Jag sms'ade hem och sa att jag var 30 minuter sen enligt ordinarie körschema så man kunde räkna med att jag skulle vara i stan kl 22 för att ställa bilen. Men döm om min förvåning när det var bättre väder och vägar från Rimforsa. Redan 21.16 körde jag in bakom Shell och hann därmed med bussen från Mejeriet 21.27. Då ringde jag hem och sa att jag var i stan.

Visst är det konstigt hur man verkligen koncentrerar sig med hela kroppen när det är dåligt väder och uselt väglag. Nå, snö är ju inte dåligt väder i sig, men när man skall ut på vägarna, är det inget underbart väder. Hela kroppen spänns. Varje muskel arbetar för koncentration. Men det var inte värre ändå än att volymen på musiken gick hög och jag kunde sjunga med. Har man bara sitt eget sällskap, så funkar det. 

Synd bara det är svårt att få med en reservförare när det är skitväder. Men å andra sidan, det är inte många jag skulle lita på mer än mig själv. Det finns en.. kanske skall jag ringa honom nästa gång.. 

Nu är det dags att gå till jobbet, min trygghet i arbetslivet. ;o) 


"Den som har brått att leva
dör snart nog" 




Måste bara säga att pojken som var med här i helgen, var mycket glad över att få komma hit och vara med. Tänk så roligt att få glädja en annan.