Chattens blogg

Självmord är en väg ut ur det svarta hål vi drabbas av emellanåt. Självmord är en hämdaktion mot en människa... självmord är tragiskt.

Det finns många sidor av självmord och vad de beror på. Mors dag för många år sedan, var det en ung man som sköt sig till döds på toaletten till ett MC-gängs lokal och tillhåll. En ung man jag ibland hämtat på tågstationen. En ung, försynt och rar pojke. En pojke med sorg.. stor sorg.. Jag såg aldrig hans ögon le. Orsak till självmordet var hämd mot den mor som han kände övergav honom om och om igen.  Valet av dag, var inte slump. "Grattis Morsan.. idag dör jag. Det är min present till Dig som tack för allt vad Du gjort. Du kan skrapa ner mitt huvud från tak och väggar på toaletten " Ungefär så gick hans tankar den dagen.

En annan ung pojke hängde sig i ett träd något år efter det..i samma by. Även det en ung, trevlig man som ingen egentligen förstod varför. Kanske var hans värld fylld av svarta hål som han inte kunde ta sig upp ur. Han ville bli hittad och begravd. Han hängde i ett träd där en skogsbilväg gick från husen i skogen.. där skolbarnen cyklade för att ta sig till skolbussen. Tack o lov var det en pappa som hade kört hemifrån tidigare än barnen den morgonen.. och fann pojken. Det slog på bara 5 minuter.

Sedan har vi hoten om självmord i samband med en skilsmässa. De egoistiska hoten för att få den som vill skiljas, att känna dåligt samvete och stanna kvar. "Om Du går, tar jag livet av mig och då är det Ditt fel att barnen inte har en pappa längre" *oftast är det männen som uttalar dessa hot av ego, men som sällan genomför dem. Män, vidriga män, som säger till sina barn efter att ha lämnat dem till sin mor, efter umgänge: "Adjö mina barn. Nu skall pappa åka och döda sig själv" (sagt inför mamman för att hon skall förstå att hotet är "sant" och att skulden skall ta tag i henne att det verkligen är hennes fel att barnen blir faderslösa) Barnen blir hysteriska, skräckslagna.

Många kvinnor har stannat kvar i usla förhållanden just pga dessa hot. De har stannat kvar i ett destruktivt förhållande med våld, misshandel på olika plan.. och kanske tagit livet av sig själva för att de inte orkat bära skulden av att bära en annan människas liv i sina händer.

Dessa självmordshot talar vi inte om öppet. Det är en skam.. Tyvärr är det så för många, väldigt många. Själv valde jag att be fadersskapet att dra åt fanders med en iskall blick och när barnen inte hörde, sa jag till honom att han skulle se till att han var ensam på vägen och sedan köra in i en bergvägg i full fart så att inte barnen var skräckslagna i onödan. Vad skulle barnen tro om HONOM om han verkligen LJÖG om detta? Jag valde att lägga över skulden på honom själv.

Kvällen gick till att trösta barnen. Nästa dag ringde pappan igen och frågade efter sina barn. När han sa "Hej, det är XX. Får jag prata med X" valde jag att spela förvånad och fråga.. "Vilken XX?"  Han blev klart sur och sa att jag inte skulle vara dum och undrade varför jag sa så.... "Jahaaaaaaa... är det Du? Är Du inte död?" sa jag med ett ironiskt leende han tyvärr inte kunde se. "Nä, skulle jag det eller?!" kom svaret surt.. "Ja, Du lovade ju barnen att ta livet av Dig och har Du en aning om hur illa Du gör dem med att ljuga?" blev mitt svar.. Efter det kom inga hot så att jag hörde det. Han lever än .. trots att det gått snart 12 år.

Tyvärr är långt i från alla lika iskalla som jag var i det ögonblicket.. men det är effektivt. Om han hade valt att göra allvar av sina hot, då hade jag ändå inte känt skuld. Var och en är ansvariga för sina egna handlingar. Skulden kan aldrig läggas på den som blir hotad. Det är rent egoistiskt.

Aftonbladet tar upp saken efter att ännu en känd profil tagit sitt liv. Dock säger ordförande i Riksorganisationen Spes, Margit  Ferm: "– Man ska alltid ta så drastiska uttalanden på allvar. Jag kan tänka mig att det är lätt att stanna kvar på grund av hot"  Jag vet inte om man skall göra det. Men det beror på hur den person är, som uttalar sina hot. Är det en person som verkligen är depreimerad, är självmordbenägen.. ja, då får man övertala den personen att söka hjälp. Är det dessa ego-karlar som inte klarar sig själva, som av egosim vill binda en kvinna vid sig.. då tar jag dem inte på allvar. Det är inte min sak om någon vill ta livet av sig. Den som verkligen ÄR självmordsbenägen, kommer förr eller senare att lyckas. Det är egoistiskt att övertala den personen att fortsätta sitt liv, för att vi inte skall känna sorg och smärta. En som verkligen vill enda sitt liv, mår så frukstansvärt dåligt att han eller hon inte finner vägar ut ur smärtan.. och hur skall vi kunna tvinga dessa att leva vidare för att VI inte skall känna smärta? Är det av kärlek till dessa som vi vill ha dem kvar? De vill älskar, vill vi väl ändå inte skall lida?

Självklart skulle jag inte stå och titta på när en person gör klar sin snara. Jag skulle försöka prata med den.. höra vilka vägar som försökts att gå för att hitta ut ur smärtan.. försöka få ett grepp om vad som smärtar så mycket.. men att sedan tvångsinta den på psyk, det skulle jag inte vilja vara orsak till och därtill färlänga personens lidande. Vi kommer ändå aldrig få svar på om psykvården skulle vara av godo.. eller om personen som vill dö, beläggs med dåligt samvete för våran skull, och kämpar vidare mot sina demoner, för VÅR skull...  Om jag skulle vilja genomföra ett självmord, skulle jag bli hemsk förbannad på den eller de som förökte stoppa mig. Valet skulle vara mitt, för att jag inte finner annat än omänsklig smärta, sorg samt att det inte finns vägar ut. Har vi då rätt att leka gud och tvinga en annan att leva.. för vår  skull?

Vi skall inte göra våra val för andras välmående.. utan för vårat eget. Gör vi val för andras skull, blir det aldrig helhjärtat.. Gör vi val för vår egen skull, t.ex tar oss ur ett missbruk, söker läkarvård etc.. så blir det i förlängningen positivt för vår omgivning..

Troligtvis får jag mycket smäll på fingrarna nu.. men detta är min åsikt. Du som har en självmordsbenägen person i Din närhet.. eller har någon som tagit sitt liv.. varför vill DU att denna person skall leva vidare om han/hon far så illa att ett leende aldrig når dess ögon? Varför ville DU förhindra att Din närstående tog sitt liv? För sin egen skull? Eller för Din...eller för andras?