Chattens blogg

Har Du funderat på en sak? Vi lever våra liv för att fira jul! Ja, hela året pratas det om julen.. hur jävla besvärlig den var, hur dyrt allt blev och alla jävla otacksamma släktingar och ungar. Alla tröttsamma måsten och alla paket som bara måste köpas.. vilket vi har råd eller inte.  Man skall till sina föräldrar, sedan till sin partners föräldrar. Så är det systrar och bröder som skall ha besök och mostrar och fastrar. Mor- och farföräldrar.. Ja, helgen JUL är långt ifrån något stillsamt fröjdefullt. Det är ett 365-dagarsstress. Inte nog med det.. hela året pratar vi om att det är BARNENS högtid. *tar mig för pannan av trötthet*

Det hela börjar med att vi växer upp under dessa former av stress och förväntan. "Undrar vad tomten har med sig till Dig. Du måste vara snäll annars kommer inte tomten" och hur jävliga vi än är, kommer tomten med paket till oss. *Aha.. det gör inget om jag är som barn är, lite bråkig. Tomten vet inte om att jag bråkar så jag kan ju fortsätta. Jag får ju paket ändå* Vi växer upp på lögnen att vi måste vara snälla. Vi får vår utdelning ändå.

Detta för vi över på våra barn. 

Det finns väl ingen månad som är fylld av "sjukskrivningar" så  mycket som december. Vi blir "sjuka" i förkylningar och andra tänkta åkommor, för att hinna städa mer än vanlig, vi skall handla, baka, sylta, safta, stoppa korv, göra leverpastej, Janssons frestelser etc och frysa in så att allt är klart till själva JULAFTON! Inte nog med det.. vi måste rusa butik ut och butik in för att hitta julklapparna barnen önskar sig.. och de får inte bli besvika så vilket vi har råd eller inte, så skall de ha vad de vill ha.. och ändå är det sällan de är tacksamma. Plånboken är trött och benen slut.. armarna känns som blyinfattade ormar som släpar i backen. Vi lägger tusen och åter tusentals kronor på bara en enda dag om året. Inte nog med barnen som skall ha.. vi skall ju till respektive föräldrar och mor- och farföräldrar. De skall ju också ha sina klappar... och så har vi barnens kusiner och  f.d partners barn och kusiner.*gamla styvbarn samt nya dito*

När julen kommer är stämningen som vanligt: Förväntningarna hos barnen är skyhöga och Du undrar om Du kunnat tillfredställa dem med Dina paket. *detta trots att det är Du själv som höjer ribban varje gång och tillåter att de ställer höga krav* Natten mot julafton är mor i huset, oftast mor, uppe till gryningen för att lägga handen vid det sista så att den 24/12 blir så där perfekt som det är i Disneys underbart vita, kärleksfulla julaftnar. *fast en Disneyjul existerar ju bara hos just Disney*

Julaftonsmorgon kommer och alla ler och ser sååå söta och glada ut. Oj, kan det inte bli kl 15.00 snart så vi kan se Kalle, äta mat och dela ut julklappar.. så att detta helvete är över snart? *suckar*  Helt slut sitter vi där.. för att resa vidare hela helgen till alla andra släktingar som skall ha sitt ..

När helgen är över, säger vi.. "Skall vi passa på att köpa nästa års julklappar under mellandagsrean, så är det klart sedan?" Under hela året pratar vi sedan om den stressiga julen, om hur dyrt det var och "NÄSTA jul blir det minsann annorlunda".. men likförbannat sitter vi där och gör om samma procedur.. år efter år, efter år.. Tonåringar som inget hellre vill, än vara hemma med kompisar som också vill vara hemma med kompisar..  men får inte för de måste vara med och fira traditionsenlig jul med allt vad det innebär, vilket de vill eller ej.. År efter år, efter år.

Livet tycks gå ut på att fira jul och inget annat.

På gott och ont är jag uppväxt utan dessa hysteriska krav.. och först när barnen var "stora nog" att inse att andra levde annat liv än det vi gjorde..började jag "fira jul" med dem. Det var 1996. Jag minns själv vilket fruktansvärt utanförskap det var att inte "vara som alla andra" och ville inte utsätta mina älsklingar för det. Aldrig har jag upplevt en sådan lycka när de julaftonsmorgon 1996 klev upp och såg vad jag pysslat med när de somnat kvällen innan.. I smyg hade jag köpt och slagit in paket.. köpt lite tomtar *idag är samlingen stor, då jag verkligen älskar tomtar.. (julklappstips *flinar*)   Köpt en färgrann ljusslinga och klätt vår Benjaminfikus med den och barnens julgranspyssel från förskolan. DET var verkligen "barns tindrande ögon" och mer tacksamma barn fick man ju leta efter.

Idag är det fortfarande inget hysteriskt kring julen hos oss. Bara något litet och kravlöst. Här står dörren öppen för våra kamrater och vänner. Kravlöst. Ingen skall behöva sitta ensam, inga kompisar stängs ute. Hit kan man komma för att bara vara, slappa till TVn.. snacka bort en stund, en kväll.. äta lite gott.. kravlöst. Spela sällskapsspel.. umgås i stillhet. Hit kan man komma utan paket och vara välkommen ändå.

Många har uttalat sin avundsjuka över att vi har det som vi har det.. men att själva införa samma sätt att leva på denna dag som de flesta anses som årets viktigaste.. det är inte möjligt för "VAD skall släkten säga då".. Ja, varför skall man fira julen för hur släkten vill att den skall vara? Varför inte göra sin egen sak av det?

Är det inte dags att vi alla vågar gå vår egen väg och leva våra egna liv och låta själva livet vara höjdpunkten i våra liv... och inte kommerisalismens storhelg? För hur det än är.. så vet ju alla att vi varken firar Jesu födelse  eller att han ens var född då.. Bibeln talar ju om att han var 33,5 år när han dog på påsken.. och backar Du 6 månader till hans 33-årsdag.. ja, då lär Du inte komma till den 24/12 i alla fall.