Chattens blogg

Att provocera andra är rätt roligt. Roligast är att provocera de som är rätt så instängda i sina liv där ”trygghet” är utbildning och fast jobb, där ifrågasättandet inte existerar utan man ”lever som man alltid gjort för så har det alltid varit och det är min enda trygghet”.  Man ifrågasätter inget, man bara gör. Man bara lever i samma gamla fotspår och gör som en typiskt svensk: Tiger.

Att vara obstinat innebär bl.a att våga ifrågasätta utan att för den skull vara anti och evigt kritisk till allt i tillvaron. Det handlar om att våga tänka själv, stå för sina tankar och åsikter, se orättvisor och ifrågasätta samhället vi lever i. Svenskarna är i sig ett ganska naivt folk, ett fegt folk som niger och bockar, tackar och gör som de är tillsagda. Många är i det fördolda mycket kritiska till samhället, men vågar inte ge sig av ut och öppet visa det. Varför? De är rädda att bli ifrågasatta på samma sätt som de själva ifrågasätter oss andra som gör vad de själva skulle vilja göra.

Jag har blivit anklagad för att inte ha trygghet, att jag saknar mycket av det som är av värde i livet: utbildning och fast jobb. Osmart, har man kallat mig för att jag vågar öppna min trut och säga saker. Man kallar mig anti och kritisk mot allt som innebär trygghet.  Men detta kommer ju främst från människor som inte träffat mig, som inte känner mig och mest troligt inte kan läsa och förstå det jag verkligen säger i min text.

Vad är trygghet? Det är en definition som varje enskild individ själv bestämmer. För mig är det verkligen inte att ha ett fast jobb att gå till. Att vara anställd, innebär att vara någons slav. Jag är inte för slavarbete. Att, som jag, arbeta på tim och själv bestämma min tid, är trygghet för mig. Den utbildning jag har i botten, räcker egentligen för de jobb jag utför.. Flera av de utbildningar jag har, duger men arbetsgivare kräver att man skall vara högskoleutbildad för att göra samma skitjobb som man gjort i flera år.

Att jobba i vården är inte vad jag vill på sikt, det är ingen nytt. Men å andra sidan, någon skall ju göra det också. Utan vårdfolket, stannar Sverige. De äldre får ingen omvårdnad, de som behöver psykofarmaka skulle inte få sina piller att knapra på för att klara livet. Sjuka barn skulle inte få hjälp och alla där mellan skulle inte heller få vård om vårdfolket försvann. Det finns de som anser att vårdsvängen är något negativt, men det är ju deras egen definition på vad som är viktigt i livet. De gklömmer att de själva emellanåt behöver omvårdnad i "vårdsvängen". Kanske de som mest behöver dem...

Jag har varit städerska också. Det är också en yrkesgrupp som anses mindre värd, en slaskgrupp som man helst inte skall se. Men utan städerskorna, hur skulle det se ut på sjukhusen kontoren, restaurangerna etc? Allt handlar om det värde vi lägger i saken. Vår egen syn på vad som är ”trygghet” och status.

Det finns alltid människor som skall ha synpunkter på oss som söker jobb och går på tim. KomVux är deras lösenord. Går man på KomVux har man garanterat jobb.  Det är naturligtvis människor som inte vet hur det ser ut på arbetsmarknaden idag, som uttalar sig. För hur skulle KomVux vara svaret på all arbetslöshet, när inte ens högskoleutbildade får jobb? Snacka om naivitet! Bara man läser ekonomi, bevars, så får man jobb och blir trygg och lycklig. (Varför har inte flera av mina vänner som pluggat ekonomi på KomVux fått jobb?) Men om alla skulle utbilda sig inom ekonomi, vem skall sköta alla andra jobb då? Alla är inte ens intresserade av ekonomi eller tycker det är ett skitjobb och dålig status att syssla med andras pengar. KomVux är inte svar på samhällsproblemet Arbetslöshet. Det handlar om mycket större saker än så. Men det vet inte de som inte vågar se och ifrågasätta samhället.  

Det finns en större trygghet och lycka än en ”tjusig” utbildning och att tiga. Att veta att man har en familj som finns i alla väder, är en trygghet. Hur många av er som läser min blogg vet hur min familjs konstellation ser ut? Inte många. Ändå finns det de som uttrycker åsikter om dess ”otrygghet”. På vad sätt då?  Jaja, det visar ju bara hur otrygga deras egna familjebilder ser ut.  

Jaja.. Det är alltid intressant att höra vad andra har för åsikter om en som vågar kritisera utan att för den skull vara negativ till allt. Det är intressant att höra vad den okunnige har för lösning på världproblemen utan att själva veta vad det handlar om. Det är definitivt spännande att höra vad andra har för syn på mig som person, som inte träffat mig utan själv väljer att läsa allt i negativ ton och inte vad jag egentligen skriver.

För mig är det trygghet att veta vilka som är mina sanna vänner, att kunna ta kritik utan att bli sur och till och med lära mig något nytt, att kunna skratta åt mina egna tabbar utan att skämmas. För mig är det trygghet att veta att mina barn har det bra och att de slipper ha en mamma eller pappa som knaprar mediciner eller super för att klara sin tillvaro. (För många är det befogat att inta dessa piller.. men för många är det bara ett rent missbruk/misstro på sin egen förmåga att klara sig utan. Jag vet, för jag känner flera av dem mycket nära. De som missbrukar är de som oftast kritiserar andra och deras val av liv; direkt och fegt på omvägar) För mig är det trygghet att kunna bjuda på mig själv, att våga stå för mina åsikter, att våga ifrågasätta men framför allt: tänka själv. För mig är det trygghet att själv bestämma över min tid.

Pengar och materiella prylar är bara förgängligt, precis som en ”vacker” titel. En titel av det ”finare” slaget säger inget om Dig som person. Det säger bara vad Du har för jobb.. och hellre är jag städerska och undersköterska än vice direktör eller avdelningschef. Jag har redan jobbat i chefsposition och det är inget jag rekommenderar. Men några måste ju vara det också.