Chattens blogg

Vilken start på dagen på praktiken.. Kan bara sammanfattas med "KAOS" och "SKRATT"

Kommer dit.. tar hyrbilen (skall resa till Värmland idag) i o m att jag skall iväg och handla lite direkt efter jobbet. Så långt allt väl. Går in och börjar tvätta och ta upp de som behöver hjälp. Vi är en man kort och det är inte första gången som jag räknas som personal, fast jag är praktikant.. *kallas förtroende* men det gör inget.. Jag skall nog lösa det på något vis..

Lite sena blir ju ju i och med att två blir kvar på ett rum där det tar ca 40 minuter att hjälpa en kvinna.. Mer tid än vänligt, med andra ord. Det får till följd att allt blir sent och en och annan boende blir lite småsur.. Nåja, de förstår ju ändå.. ber om ursäkt för att de skäller på oss lite..

Frukost. En man skall ha fil och Corn Flakes... Jag häller upp filen, tar upp burken med Corn Flakes och känner... hur den gliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiider ur handen. Plötsligt ligger alla flakes på golvet.. och alla bara gapskrattar.. Ja, jag också. Vad finns att göra? De boende skrattar gott med oss.. och det är bara att sopa upp och ta fram nya flakes .. Nå, mannen fick sin frukost och jag går vidare.. En dam som har afasi (kan inte tala efter en hjärnblödning) samt sitter i rullstol, halvsides förlamad.. Hon sparkar fram rullstolen till mig och vill ha hjälp. Hennes haklapp ligger på rullstolsbordet och jag säger: "Åh, är Du redan klar" och viker ihop haklappen och lägger den på bordet.. går till matvagnen och skall fortsätta servera.

Då hör jag ett gapskratt bakom min rygg.. Det är kvinnan som skrattar hjärtligt.. Jag vänder mig om och undrar vad det är.. Hon har rullat tillbaka till matbordet, skakar på huvudet och tittar på mig och skrattar vidare.. DÅ förstår jag ju.. *jag har ju tankarna på resan idag också* hon vill ha hjälp att KNÄPPA haklappen i nacken!!! =o) Med ett skratt går jag till henne och frågar henne om hon kan förlåta mig.. och säger samtidigt att det var ju en bra start på dagen.. CornFlakes på golvet, jag viker ihop haklappen i stället för att hjälpa henne.. och jag undrar just om det kan bli värre nu.. Håhåjaja.. bara jag inte kör ihjäl oss på resan..

Nåja.. man har inte roligare än man gör sig.. och detta fick bli min dos av att bjuda på mina mänskligheter och trötta skalle en fredag morgon när solen strålar den 11/11 och vintern tycks långt borta med sina +12° ute.

Fler mornar borde starta med ett skratt!