Jösses, dessa katter och deras lekar
Katter.. Katter som jag inte vill vara utan. Gustav, som är svartsjuk och är nog så svår att leva med. Jag brukar säga till honom ibland att han är svårare att leva med, än en karl. Kattis gör inte mycket väsen av sig. Lycklig och nöjd för att få mat serverad och att bli klappad ibland. Båda har en förmåga att bära in möss emellanåt. Oftast ser jag dem döda på hallmattan när jag vaknar om morgonen.. men det händer ju att jag kommer på dem när de smyger in med ett färskt, sprattlande bete mellan tänderna.
Snuffie, vår omplaceringskatt. 7,5 år. Hon har varit innekatt de 5 senaste åren och kom hit pga skilsmässa och att väninnan inte fick svar från Djurens Vänner om nytt hem. Här får Snuffie vara utekatt.. komma och gå som hon vill.. även nattetid.
Snuffie har sakta vant sig vid att kunna gå ut och få leva de lyckliga katternas liv: Ute och jaga. Dock ikväll tog hon mod till sig och visade vad hon kan. TV4 hade just börjat visa ”Parlamentet” och med vant öga ser jag att det är något mer än en katt som kommer in.. Snuffie har tagit hem sin första mus..i alla fall hit. Musen är inte död.. och jag kastar mig på golvet och skall få tag på den. Som en orm krälar jag på golvet och drar fram databordet där musen nu rusar in för att gömma sig under baslåda, kablar och annat smått. Svärandes och lockandes krälar jag vidare på golvet i kapp med Snuffie som också jagar den lille krabaten. Det jag tänker, är ju all skada den kan ställa till med om den börjar tugga på sladdarna.
Den lilla musen rusar över vardagsrumsgolvet och under hyllan.. jag efter.. precis som Snuffie. Äldste sonen undrar vad jag håller på med.. lyckligt ovetande om att det springer en mus lös i huset. Jag tror inte han uppskattar det lilla livet med tanke på hur han låtit mig ta hand om de döda kamraterna när de legat på hallmattan.
Med ett flin över hela sitt vackra ansikte ser det ut som om han tycker jag kan fortsätta kräla i stoftet. Nåja.. jag vet ju att musen är under hyllan och krälar vidare dit. Snuffie, som är ovan jägare, kommer inte åt den lille.. och det blir ju min uppgift att ta hand om den. Håhåjaja.. Jag har tappat räkningen på alla möss jag tagit hand om det senaste året.
Till slut, efter mycket sväraden om att jag missar ”Parlamentet” och att den minsann kommer att åka fast så småningom.. finner jag den lille rackaren stå upprätt längs med ena ”regeln” till hyllan.. och skam den som ger sig.. Jag får tag i rackar’n och visar sonen.. som bara tycker jag skall placera den ute i det fria.. Självklart bär jag ut den lille.. och med raska små fötter pinnar den iväg med en sjuhelvetes fart.
Snuffie, som inte sett att jag fångat hennes lilla go-bit, letar vidare efter den. Jag talar om för henne att musen är ute.. och visar henne ut. Vad hon gör just nu, vet jag inte. Men altandörren är stängd och in med en mus skall hon inte komma just nu. Kanske hon bär in en ny i natt.. men det blir nattens bekymmer.
Möss är inget större problem. Värre vore om de kom in med spindlar.
Kommentarer
Postat av: Micke
Ser mig dig framför mig springa runt på alla fyra.. bland sladdar och dyligt *s*
Men du börjar ju bli säker på det där ;)
Postat av: Chattens
Ja, Du Micke.. Det var ju en syn för de flesta, det =o)
Trackback