Kontaktannons?
Jag kom hem från kompisen.. Lite vin och snack. Singlar. Vi var 3.. en fjärde kom. Är det fult att säga att man lever ensam? Jag tror det.. men vem bryr sig? Inte vi. Vi är ensamma i jämförelse att leva i förhållande eller ej. Varför skall vi sättas i fack? Varför skall det ena vara bättre eller sämre än det andra? Vi är ensamma men har vänner.. vi är inte ensamma på det viset.. men lever som singlar..
Dessa ordlekar.. singel.. ensam.. enastående.. kan vi inte vara allt på en gång? Jag är det. Ensamstående enastående singel som lever utan partner men är inte ensam för det. De vänner jag har, är mina hundraprocentare. De jag litar på .. de jag vet finns när det behövs. Det är ju bättre det än en opålitlig partner.
Frågan kom upp..
”Hur skulle en kontaktannons om Dig se ut?”
Jag svarar som förr:
”Jag skriver ingen kontaktannons. Jag är inte desperat och klarar mig själv” (vilken lögn om att klara sig själv. Vi vill alla ha någon att dela vardagen med)
”Men Du.. lek i alla fall med tanken.. OM Du skulle sätta ut en kontaktannons.. hur skulle den se ut?” *Suck, dessa karlar* Ja, det är ju män som är mina vänner, oftast..
Jag funderar och leker med tanken..
”Kvinna i sina bästa år som är som hon är när hon inte blev som hon skulle. Finner sig inte i att bli tillsagd vad hon skall göra eller när hon skall komma hem. Har sina vänner och de står högt på prio-listan. Går sin egen väg även om det inte är de mest bekväma vägar och lever sitt eget liv. Ifrågasätter gud och alla myndigheter. De traditionella traditionerna vet jag inget om. Söker ingen man, men finns han bör han vara mellan mogen och omogen. Ålder lika med noll men inte över 50”
Alla tystar.. dricker lite av vinet och så kommer.. gapskrattet! Ja, det är Chattens i ett nötskal. Det finns, tack o lov ingen som nappar på det.. och jag kan fortsätta mitt liv som om ingenting har hänt.
Ja, ibland funderar jag .. ibland undrar jag varför det är så viktigt att leva i tvåsamhet.. som om vi som valt en-samhet inte har ett värde.. ett socialt och politiskt värde.. Så sjukt.. så vansinnigt sjukt att vi ”måste” tillhöra tvåsamheten för att vara accepterad. Varför? Vad säger att VI är någon egenart? Vad säger att vi är sämre än de som lever i tvåsamhet, kanske under förhållanden de inte trivs i? Kanske är det alla som lever i tvåsamheten som är ovärdig, en egenart? Vem vet?
Jag tar mitt sista ur glaset och går sakta hem.. Det är inte långt.. Inser att det skulle vara trivsamt att ha någon att hålla i handen.. att kyssa på halsen.. nafsa i örat.. Men ändå.. är min frihet så mycket mer värt.. ändå.
Kommentarer
Postat av: Micke
Klockren beskriving av dig själv ;)
Håller med dig också över detta med en-samhet kontra två-samhet och att visst kanske man saknar nån vissa stunder men är rätt skönt leva ensammen med.
Postat av: Chattens
=o) Tack, Du!
Trackback