Chattens blogg

Jag blir inte alls förvånad över denna artikel som berättar om en 10-årig pojke som är rökare. I snitt 10 cig om dagen röker han. Första ciggen tog han innan han kunde läsa.

Varför är jag inte förvånad? Allt missbruk går ner i åldrarna. Mamman till den omnämnde pojken, röker upp mot 60 cig/dag. Hon har nu dragit in veckopengen, tagit honom till läkare och psykolog. Men hur förklarar man som storrökare för sitt barn, att det är skadligt? Hur förklarar man varför man själv begår långsamt potentiellt självmord men att det är fel att barnet gör det? Är det okej att ens barn lever med vetskapen /skräcken att det finns risk att bli föräldralös, men det är inte okej att utsätta föräldern att bli barnlös i samma potentiella dödsdom?

Jag har själv varit rökare i perioder och skulle ha svårt försvara att jag röker idag, om jag fortsatt, men nekat mina barn. Jag har fått höra från barnen ibland att  "Du har minsann rökt, varför får inte jag det?" Mitt svar har varit att jag tyckte som 13-åring att det var tufft att röka, men insåg att det var korkat. Man stinker, luktar illa hur man än duschar etc. samt att man skadar sin kropp och sin omgivning som blir ofrivilliga, passiva rökare. Mellangrabben kommer över snus.. Förr, genom att köpa själv. Han är 195 lång och ser äldre ut än sina snart 15 år. Numer är det visst någon kompis 19-årige pojkvän som förser honom med snus genom att köpa ut, efter att vi stoppat de två butiker (varav en Pressbyrå) som sålt till minderåriga. Han röker även ibland, säger han.  Det enda jag kan göra är att förklara det skadliga. Någonstans har han hört att det är mindre skadligt att snusa. Men vart? Nikotin är skadligt oavsett om man drar ner det i lungorna eller lägger det under läppen.

Hur förklarar DU för Dina barn, Du som rökare, att de inte bör röka, men försvarar Ditt eget rökande/snusande??