Chattens blogg

Ja, nu är det slut. Det är med sorg jag ser att det inte blir en fortsättning på detta förhållande som varit nu i flera veckor. Det var med öppna ögon jag gick in i det och det var ju med vetskapen att vi bara skulle ha dessa veckor tillsammans. Säg den lycka som varar?

Nu är det inte så att jag har lämnat ännu en man gråtande, tiggande och kränkande sig själv efter mig utan det är kursen Etik och Livsfrågor. 100p är klara nu. Det har verkligen varit intressant på många sätt, för att inte tala om lärorikt. Mitt intresse för etik och moral, religion och livsfrågor i övrigt fick verkligen sitt lystmäte uppfyllt. Att alls prata religion är näst intill tabu i Sverige. Det är "fult" och "svagt", det är massa knepiga tankar och åsikter om religion i Sverige. Vi talar sällan utifrån fakta utan med fördomen som ledstjärna. Åsikter som andra har gett oss, skapar vi till en sanning som ligger långt ifrån den faktiska verkligheten.  Vi talar inte objektivt om de olika religiösa samfunden. Vi talar ur hjärtats hat eller andras snevridna bild av vissa händelser. Vi kryddar gärna lite för att få fram intresset hos omgivningen.

Det mest intressanta har varit att lyssna till historier om vissa religiösa grupper, där jag själv har gigabites av erfarenhet och kunskap. Den ena historien efter den andra har avlöst varandra och när jag sedan droppat en fråga som kräver ett faktasvar, då har det blivit tyst. Rätt intressant, faktiskt. Vissa har uttalat sig som om de verkligen visste vad de talat om. Duktigt, men oj så fel det blivit. Men som sagt, mycket intressant på alla håll.

Det är betygssamtal nästa vecka en dag då jag inte är på skolan. Lärarinnan sa jag kunde komma in till henne dagen innan och  med ett lurigt leende sa hon: "Du har inget att oroa Dig för. Du har ABSOLUT inget att oroa Dig för" och jag svarade lika lurigt att det trodde jag inte heller. Nåja.. jag vet vad jag kan.
 
Jag är inte speciellt religiös och tillhör verkligen inget samfund. Är inte ens skriven i svenska kyrkan, som alla vet vid detta laget. Dock är det mycket intressant att samtala med de som utövar sin tro. Det är intressant för att skapa mig en bättre förståelse för det liv de lever. Det är ju så lätt att döma andras val av liv, speciellt om det har med religion att göra. Men har vi rätt att döma? Vill vi bli dömda utifrån det liv vi valt att leva? Vi har nog mycket att lära av de rättstrogna. Hur många är skrivna i Svenska Kyrkan utan att vara religiösa? Hur många döper sina barn i Svenska kyrkan utan att veta vad det innebär med dopet? Hur många konfimerar sig utan att vara troende? Har konfirmationen något stöd i bibeln? Etc etc etc.. För mig handlar det om att tänka själv och inte bara göra saker för "så har vi alltid gjort" (... "och skit samma vad det står för bara jag inte behöver stå för det eller behöver tänka själv och ha en egen åsikt"  tycks tanken vara)

Att läsa teologi/religionshistoria har alltid verkat lockande och det är mer lockande nu efter dessa timmar. Vår lärarinna är teolog men inte prästvigd. Att läsa för det stora nöjets skull, är min paroll. Nå, jag skall göra klart denna utbildning först.. Kanske blir jag inte barnmorska eller ambulanssköterska ändå (måste läsa till Sjuksköterska först) Kanske blir jag den icke prästvigde som får vara med när polisen skall hem till folk och meddela dödsfall. (jag retar mig lite på att det är präster som automatiskt skall ha den rollen. Kan man inte ha en religiöst opartisk som är med som s.k själavårdare? Jag vill själv inte ha hit en präst om det kommer sådant bud till mig)

Nå, vi får se vad jag skall bli när jag blir stor. Turist, har varit mitt mål tidigare..Själavårdande turistteolog? Varför inte? Det är jag, det



"Blygsamhet är en dygd
men man kommer längre utan den"