Chattens blogg

Påflugna politiker är lika störande som envisa mygg som stör ens nattsömn. Just nu är det ett hysteriskt jagande efter väljare och man sprider vallöften lika lättvindigt som man ger löften till varandra när  man gifter sig att man skall älska varandra tills döden skiljer oss åt. Så snart man fått det/den man vill, börjar man visa vad löftena är värda. Jag känner mig som en präst som måste höra på alla dessa ohållbara löften bara för att man vill få sin vilja igenom.

Det sätts upp plakat överallt och vart vi än går på gator och torg kommer hysteriska, falskt leende politiker fram och skall påtvinga oss flygblad som ingen vill ha. Som en lokal politiker svarade mig  när jag höll med om frågan om varför alla affischer kommer upp just nu: "Det känns lite som vi nedvärderar väljarna i bland. Jag tror att väljaren kan tänka själv och inte påverkas av hur många gånger man ser ett ansikte på en valaffisch eller hur många flygblad man sätter i händerna på henne/honom."  Det är just det är: Nedvärderande och kränkande. "HÄR, medborgare. Jag litar inte på att Du kan införskaffa information om oss själv så jag tvingar på Dig den här". SÅ läser jag dessa hyenor som vill tvinga på mig något jag inte vill ha.

Om jag vill läsa en kvällstidning, så letar jag upp ett tidningsstånd och köper den själv. Vill jag veta något om asfaltens skapelse, tar jag själv kontakt med företag som sysslar med detta. Varför skall jag inte få ha den friheten att själv ta kontakt med något parti jag vill veta mer om? Att jaga väljare och medlemmar är något som politiken och religionen har gemensamt.

När jag igår slutat skolan gick jag in till stan för att handla. Fullpackad med varor och händerna fulla siktade jag mot närmaste busshållplats. Jag vet att det står ett gäng hyenor där jag skall passera men tänkte att jag skall göra som vanligt: nonchalera dem. Å andra sidan bör de ju ha ögon i huvudet att se att jag är fullpackad och låter mig vara. MEN, säg den normalt funtade medborgare som misstar sig, om inte undertecknad. Jag ser honom sätta sin hungriga hyeneblick i mig och jag viker av lite för att visa att jag inte är intresserad. Väljer även att vända bort blicken. Trött och varm med inga händer fria vill jag bara HEM! Det finns massor av saker som skall göras: familjen och hemmet skall ha sitt, jag har skoluppgifter som skall skrivas och bli klara. Jag hinner inte mata hyenor också. Trots min markering av ointresse kommer mannen utan gentelmannakänsla fram till mig, sticker sina flygblad upp i ansiktet på mig, ca 15 cm från ögonen och säger med ett vidrigt falskt leende:  "Varsågod" Hur fan tänkte han att jag skulle ta flygbladen? "Du, stoppa dem i munnen på mig så biter jag fast dem" höll jag på att säga. Han hade garanterat gjort det, så desperat som han var. Med en kittlande känsla i höger knä fick jag stenhårt behärska mig för att inte måtta ett sådant i hans mest ädla delar. Men när jag såg hans lycka över att ha vågat ta sig fram till en, som han trodde, försvarslös kvinna veknade min knäalusta. Dock sa jag med skarphet och ett bestämt leende att: "Vill jag veta något om er så inhämtar jag information själv" så gick jag. Men jag hann ändå uppfatta hans förvånade blick över att jag vågade avvisa honom, eller om det var för att han inte lärt sig hantera ett nej, samt hans falska leende med orden, minst lika förvånande: "Åh, ja.. tack för det" men jag kunde också höra hans tankar.. "Jävla kärring, och det tror Du på själv, eller".

Ja, det är väl så politiker generellt ser på oss vanligt dödliga. Okunniga, ovetande stackare som inte har en aaaaaaaning om vad livet innebär.

Jag vänder på det: Med tanke på hur politiker styr detta vårt samhälle så är det ju de i allra högsta grad som inte har en aaaaaaaaaning om hur verkligheten ser ut. Ytliga personer med falska leenden, maktgiriga hyenor som bara vill en sak: Bestämma hur andra skall leva och ha det samt sko sig själva. En politiker som jobbat i vården 6 månader på våra villkor och med våra skitlöner skulle inte ha den omsorgspolitiken som de i dag har.. Detta gäller all form av omsorg. Det borde vara krav på att politiker praktiserar på våra villkor minst 12 månader innan de förhandlar om politikerar om hur det skall vara. DÅ skulle det minsann se annorlunda ut.