Chattens blogg

Jag läser i Östra Nyheterna (www.ostran.se) idag att:

Bara i ett par dagar fick valaffischerna i Kalmar vara i fred.

Men natten till torsdagen var det dags för vandalerna. Samtliga valaffischer vid Norra vägen slogs sönder och samman av några som tydligen inte gillar det där med val. Det tycks inte som om några politiska preferenser låg bakom förstörelsen eftersom alla partiers budskap hade drabbats lika hårt.

Centerns Åke Larsson var först på plats bland de reparatörer som partierna har i beredskap fram till valet.    Han har varit med i många val men konstaterar att man alltid blir lika ledsen på dem som bara vill förstöra.

Hammare, spik, klisterburk och nya affischer ingår i reparatörernas utrustning och bland dem är sämjan god och blockpolitiken mindre hårt förankrad.
   - Jag skulle mycket väl kunna hjälpa till med de andra partiernas reparationerna också, säger Åke Larsson. Det här handlar om rätten att föra ut sitt budskap, utan att någon ska förstöra.

Det är samma sak, valår efter valår. Politikerna sätter upp sina anskrämliga plakat som vi inte vill se och "vandaler" har sönder dem. Borde inte dessa politiker använda sitt förnuft nu då och sluta skräpa ner vår natur med dessa fula plakat? Att de tas sönder varje år det är val, måste ju ändå signalera att vi inte vill ha dem där? Plakaten, menar jag. Svenska folket KAN faktiskt tänka själv. De som deltar i valet och lägger sin röst, gör inte det beroende på vilka som syns på plakaten och vem som är mest lattjo. De gör det efter vad de tror på, politiskt.

Visserligen får ingen ha sönder andras egendom, inte ens reklamafficher. Men jag har viss förståelse för de som ändå vågar protestera. Det är ju bara politikerna som vill se sig själva överallt på dessa plakat vilket i sig är rätt så patetiskt. Vi andra vill inte se dessa plakat med sina nunor, så vart är demokratin där vi får säga vårat i plakatfrågan?