Hippokrates och tystnadsplikten
Jag satt och funderade på vilken kategori jag skulle lägga detta under. Kanske skapa en ny.. men det fick bli Hälsa och motion. För det har ju med hälsa att göra.
Som vi vet har ju diverse yrkesutövare tystnadsplikt, och vi vet också att dessa stundom inte efterlevs efter konstens alla regler. Det är i sig straffbart att bryta mot detta och det påvisar vikten av integritet samt allvaret av att bryta denna plikt. Vi har olika värden på integritet och min är mycket knivskarp. Blanda inte arbetsliv och privatliv. Jag väljer själv vilka som tar del av mitt liv och leverne. Bloggen är inget jag berättat om för mina klasskamrater eller arbetskamrater. Jag umgås inte med dem privat och finner dem denna sida på annat sätt, ja, då är det väl okej. Andra skulle sprida sitt privata till alla som vill höra på.
Nu har jag ju valt att inte dra in för mycket av det absolut mest personliga i mitt liv här. Det finns på särskild sida för endast utvalda och försett med lösenord. Där råder också tystnadsplikt.
När jag nu pluggar till undersköterska kommer jag i kontakt med information och historia jag tidigare inte känt till. Spännande i sig. Att upptäcka att vi har en tystnadsplikt som sträcker så långt tillbaka som till 400-talet f.Kr är lite häftigt. Hippokrates kallades ju även Läkekonstens fader och han skrev en ed som lever kvar än i dag. Den talar om tystnadsplikten, om respekten och verkandet för att rädda liv. Eden svärs än idag av läkarstuderande under viss ritual. Men ibland undrar jag om läkarna inte tar denna på allvar.. eller om de bara väljer ut vad de vill verka för och inte..
Det står bl.a att "... ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel" ändå serveras aborter i tid och otid lika lättvindigt som vi går till ICA och handlar. "Tiderna har förändrats" kanske någon säger och det är ju sant i sig. Men är det rätt att ha abort som preventivmedel i stället för att sätta upp kraven på att skydda sig i stället om man inte vill ha barnet? En abort bör väl endast nyttjas under mycket specifika svåra situationer då man riskerar att moderns liv står på spel? Det handlar ju om att rädda liv, vilket man gått i ed på.
Eden säger också att "Jag skall icke ge någon gift, om man ber mig därom" och där kommer frågan om aktiv dödshjälp in. Läkaren svär att inte hjälpa någon att dö men vad jag kan läsa säger den inget om livsupphållande medel. Är det rätt att tvinga någon att leva under förhållanden där han eller hon inte har en möjlighet att leva mer än någon vecka till och det under ohyggliga former av förnedrande liv? Eller kan jag låta bli att upprätthålla en människas liv genom att inte ge medicin eller genom att koppla ur diverse livsuppehållande maskiner? Teknisk utveckling har skett sedan Hippokrates skrev riktlinjer för en läkares liv och verksamhet.
Är det rätt att lägga ansvaret på läkarna om vi inte vill leva längre? Säg att jag är sjuk och alla vet, efter diverse tester och prover, undersökningar och fler utredningar, att jag kommer bara att bli mer sjuk och smärtorna kommer att ta över och inget morfin i världen kan stoppa det.. det kommer att sluta med att jag ligger som ett kolli, beroende av andra för att den dagliga hygienen skall klaras samt sondmaten skall kopplas.. men jag kommer att dö ung. Läkarens uppgift är att rädda liv, inte släcka det som kommer att slockna ändå. Borde det inte vara min egen uppgift att ta steget till att ända livet när jag känner att gränsen är nådd? Att ha en avskedssermoni för familj och vänner medan jag ännu är vid mina sinnen och orkar, ta farväl vore väl det finaste avskedet i stället för vid begravningen? När det är klart, får jag själv avgöra hur jag vill ända mitt liv. Många tar ju livet av sig på olika sätt. Det finns möjligheter utan att dra in läkarna, bara man tänker efter.
Jag tror det handlar om vår egentliga önskan att leva som gör att vi tycker att läkarna skall behöva vara våra mördare. Vi vill inte egentligen ta livet av oss och för att slippa ansvar och någon att skylla på i ångerns timme, är det lättast att ha någon annan att skylla på.
Men vi har en annan aspekt: De som skadas svårt i olyckor eller vid spruckna aneurysm i hjärnan där de drabbade aldrig kommer att återvända till ett liv där de kan fatta egna beslut. Där borde familjen få bestämma hur det skall vara: Vill han/hon verkligen ligga så där som ett kolli? Till vems glädje? Men även här kommer frågan om ansvar och beslut in. Är kärleken till sin anhörige så starkt att man kan besluta om avbrytande av livsuppehållande åtgärder?
Det är inte lätt att vara läkare med tanke på teknikens utveckling sedan eden skrevs. MEN, att leva efter eden kan ändå inte vara svårt. Rädda liv, abortera inte. Överlåt på den sjuke att själv ansvara för sitt liv, huruvida det skall ändas under omständigheter där det inte går att räddas samt åt anhöriga då det gäller dessa som skadats svårt vid olycka eller liknande. Det är verkligen inte lätt att behöva fatta svåra beslut själv men det är kanske på tiden att vi får lära oss det i stället för att överlåta det på andra..
Hippokratiska läkareden finner Du här.
Som vi vet har ju diverse yrkesutövare tystnadsplikt, och vi vet också att dessa stundom inte efterlevs efter konstens alla regler. Det är i sig straffbart att bryta mot detta och det påvisar vikten av integritet samt allvaret av att bryta denna plikt. Vi har olika värden på integritet och min är mycket knivskarp. Blanda inte arbetsliv och privatliv. Jag väljer själv vilka som tar del av mitt liv och leverne. Bloggen är inget jag berättat om för mina klasskamrater eller arbetskamrater. Jag umgås inte med dem privat och finner dem denna sida på annat sätt, ja, då är det väl okej. Andra skulle sprida sitt privata till alla som vill höra på.
Nu har jag ju valt att inte dra in för mycket av det absolut mest personliga i mitt liv här. Det finns på särskild sida för endast utvalda och försett med lösenord. Där råder också tystnadsplikt.
När jag nu pluggar till undersköterska kommer jag i kontakt med information och historia jag tidigare inte känt till. Spännande i sig. Att upptäcka att vi har en tystnadsplikt som sträcker så långt tillbaka som till 400-talet f.Kr är lite häftigt. Hippokrates kallades ju även Läkekonstens fader och han skrev en ed som lever kvar än i dag. Den talar om tystnadsplikten, om respekten och verkandet för att rädda liv. Eden svärs än idag av läkarstuderande under viss ritual. Men ibland undrar jag om läkarna inte tar denna på allvar.. eller om de bara väljer ut vad de vill verka för och inte..
Det står bl.a att "... ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel" ändå serveras aborter i tid och otid lika lättvindigt som vi går till ICA och handlar. "Tiderna har förändrats" kanske någon säger och det är ju sant i sig. Men är det rätt att ha abort som preventivmedel i stället för att sätta upp kraven på att skydda sig i stället om man inte vill ha barnet? En abort bör väl endast nyttjas under mycket specifika svåra situationer då man riskerar att moderns liv står på spel? Det handlar ju om att rädda liv, vilket man gått i ed på.
Eden säger också att "Jag skall icke ge någon gift, om man ber mig därom" och där kommer frågan om aktiv dödshjälp in. Läkaren svär att inte hjälpa någon att dö men vad jag kan läsa säger den inget om livsupphållande medel. Är det rätt att tvinga någon att leva under förhållanden där han eller hon inte har en möjlighet att leva mer än någon vecka till och det under ohyggliga former av förnedrande liv? Eller kan jag låta bli att upprätthålla en människas liv genom att inte ge medicin eller genom att koppla ur diverse livsuppehållande maskiner? Teknisk utveckling har skett sedan Hippokrates skrev riktlinjer för en läkares liv och verksamhet.
Är det rätt att lägga ansvaret på läkarna om vi inte vill leva längre? Säg att jag är sjuk och alla vet, efter diverse tester och prover, undersökningar och fler utredningar, att jag kommer bara att bli mer sjuk och smärtorna kommer att ta över och inget morfin i världen kan stoppa det.. det kommer att sluta med att jag ligger som ett kolli, beroende av andra för att den dagliga hygienen skall klaras samt sondmaten skall kopplas.. men jag kommer att dö ung. Läkarens uppgift är att rädda liv, inte släcka det som kommer att slockna ändå. Borde det inte vara min egen uppgift att ta steget till att ända livet när jag känner att gränsen är nådd? Att ha en avskedssermoni för familj och vänner medan jag ännu är vid mina sinnen och orkar, ta farväl vore väl det finaste avskedet i stället för vid begravningen? När det är klart, får jag själv avgöra hur jag vill ända mitt liv. Många tar ju livet av sig på olika sätt. Det finns möjligheter utan att dra in läkarna, bara man tänker efter.
Jag tror det handlar om vår egentliga önskan att leva som gör att vi tycker att läkarna skall behöva vara våra mördare. Vi vill inte egentligen ta livet av oss och för att slippa ansvar och någon att skylla på i ångerns timme, är det lättast att ha någon annan att skylla på.
Men vi har en annan aspekt: De som skadas svårt i olyckor eller vid spruckna aneurysm i hjärnan där de drabbade aldrig kommer att återvända till ett liv där de kan fatta egna beslut. Där borde familjen få bestämma hur det skall vara: Vill han/hon verkligen ligga så där som ett kolli? Till vems glädje? Men även här kommer frågan om ansvar och beslut in. Är kärleken till sin anhörige så starkt att man kan besluta om avbrytande av livsuppehållande åtgärder?
Det är inte lätt att vara läkare med tanke på teknikens utveckling sedan eden skrevs. MEN, att leva efter eden kan ändå inte vara svårt. Rädda liv, abortera inte. Överlåt på den sjuke att själv ansvara för sitt liv, huruvida det skall ändas under omständigheter där det inte går att räddas samt åt anhöriga då det gäller dessa som skadats svårt vid olycka eller liknande. Det är verkligen inte lätt att behöva fatta svåra beslut själv men det är kanske på tiden att vi får lära oss det i stället för att överlåta det på andra..
Hippokratiska läkareden finner Du här.
Kommentarer
Trackback