Chattens blogg

Venedig.. en resa dit och jag fick vilat ut en del. Men hur många åker till Venedig bara över helgen om man inte är en aning stenrik? Jag.

Nåja.. nu talar vi inte om originalet Venedig utan mer Sveriges svar på den samma. Det var ju med pirr i magen som jag satte mig på tåget som skulle ta mig dit och med de erfarenheter jag har av SJ så är jag alltid redo på en försening eller två.

Allt flöt på bortsett från *alltså inte flöt  vattenstavligt nu* att jag hade åkt ifrån mina läsglasögon hemma. Det var bråttom till skolan på morgonen *jag sitter ju till sista minuten och anser att jag hinner trots att väskan knappt var packad* och jag fick fatt i glasögonfodralet i farten men de hamnade på soffan i hallen. I skolan fick jag hemtentan i psykologi i handen  och det var ju den uppgiften jag var mest sugen på att ha koll på under resan. Nå, lite fick jag väl ner i tankar och sedan hade jag sååå trist. Det är inget skoj att läsa, lösa korsord med mera när man inte ser skapligt bra. Det fick bli lite sms till alla som orkade med att jag trakasserade dem och det var ju inte heller bra för ögonen.. men via Micke fick jag iaf wapadresser till olika internetsidor. *tack, raringen* så jag satt och wappade lite. Jag måste ju erkänna att undertecknad är barnsligt förtjust i att lära sig nya saker så det var med lite magpirr jag wappade ut i världen för första gången.

 

Trots rasrisk och lite stopp på spåret kom vi ändå till Göteborg med bara imponerande 15 minuters försening. Nästan så det var rekord i att komma så nära rätt tid som möjligt för SJ. Nå.. det var bara att ta  min extremt tunga packning *jag, som alltid reser lätt annars*på ryggen och lilla ryggsäcken i handen och bege mig till de underbart häriga spårvagnarna och invända den som skulle ta mig till Angered, min egen uppväxtförort. Sedan var det buss sista biten.

Väl framme och snabbt tömt ryggan, som innehöll bl.a 1,2 kg vinbärsgelé, lika mycket  lingonsylt samt  1 liter lingonsaft jag kokat, samt  Prinsen till syrran, så gik vi hem till föräldrarna  och käkade lite gott och skvallrade  lite. Strax innan 22.30 bröt vi upp och gick hem till syrran. Det var ju där jag skulle husera under min vistelse. Vi höll låda till 01 och då la vi oss för att fortsätta en stund att tjôta. Sov gott och på fredagen gick jag i nattsärken halva dagen. Systern, den bästa, hjälpte mig att dra upp för slingor och resultatet lät inte vänta på sig. Vi roade oss lite med mobilkameran.. eller, skall sanningen fram var det jag som roade mig kungligt med mobilkameran, en uppfinning som är ny för mig. (jag har inte bett systern om lov att lägga ut bild på henne så därför är hon draperad)

Att en helg kan vara så underbar utan att det fanns massa måsten. Vi slappade.. vi var och handlade, jag lagade mat.. bakade frallor.. promenerade i solen.. busade med katterna och systersonen. Gjorde just ingenting. Det är detta som är det bästa med livet. Att inte "måste" något.

Fast det var ju ett "måste" och det var att grädda pannkakor samt göra en äppelpaj. Förresten.. det fanns en sak till jag inte kunde motstå. Det var att köpa brandmännens årsalmanacka 2007. Pengarna går ju till brandskadade brandmän och med tanke på att de (och polisen) varit mina idoler sedan barnsben (jag till o med pryade en vecka hos dem var i åk 9) så var det ett självklart val när de stod där i sina arbetskläder på Angereds Centrum och sålde dem, informerade om brandvarnare samt visade vad som händer om man släcker en brand på matolja med vatten.. att jag köpte en almanacka. Jag rekommenderar alla läsare att köpa en sådan för 50:-.

Väl hemma igen, något piggare än när jag åkte, så visade min "make" sig på sura sidan. Gustav, ja. Han tror ju verkligen vi är gifta. Åtminstone beter han sig så, trots att han är katt. Att komma hem och lukta annan hankatt och dessutom en med bebis (Tiger har en fosterbebis) är ju bara för  mycket. Han surar, gnäller.. pockar på uppmärksamhet. Påstår att maten är slut trots att jag just lagt upp nytt. Han tittar på min anklagande som om jag varit otrogen.. och OM han hade varit människa och min man, hade jag begärt skilsmässa för längesedan!! Lite lagom hälsosam svartsjuka, men inte så att man skall bindas hemma, är ju okej... men inte som Gustav beter sig. Får han bestämma så är det han som avgör vilka män jag får tala med.. och det är inga män alls.. helst.

Det var lite om min resa till och ifrån Sveriges svar på Venedig. Tyvärr hann jag inte med att träffa en klasskamrat jag inte sett på 27 år.. men det kommer fler tillfällen.