Chattens blogg

Vanligtvis så driver jag igenom det jag bestämt mig för att göra. Dock händer det att saker kommer emellan och tillvarons bestämda mål skjuts framåt lite. Men ack den Majsan som ger upp.

Som ni minns, så bestämde jag mig för att ta tag i stavgången igen och det gick ju verkligen som det gick med det. Saker hände och det var bara att ta en sak i taget. Gymet skall vi bara inte tala om! Det gick ju som smort när jag höll på förra året ända fram tills den där dagen då fästingen ansåg sig ha fritt tillträde att kalasa på mig. Men å andra sidan, jag tog ut hämden på den genast. Med all den vitlök jag har i kroppen så dog den relatvit snart då vitlök sägs fungera som ett nervgift på de så rackarna. DOCK hann han med att bita med sitt virus i tänderna och jag blev sjuk. Sedan kom ju jobb emellan, för att inte tala om skolan!

Men så var det en dag när jag var i provhytten på H&M som jag fick ett mer eller mindre raseriutbrott. Nåja, inte så att det var någon mer än jag som märkte det men själva fan tog tag i mig och med ilskan steg gick jag till gymet och köpte ut ett sommarkort. Bokade tid för intruduktion eftersom det var så många nya maskiner där som jag inte ville ge mig på innan jag fått utbildning på dem.

Torsdag morgon åkte stavarna fram och jag stavade på till gymet och väntade på instruktören. Jag hade inte fått något namn på den så jag visste inte om det var en man eller kvinna. Döm om min förvåning när det var A.W som kom. Ett glatt återseende. Han skulle byta om och jag gick ner så länge. Självklart ägnade jag en tanke eller två åt min favorit, S-E... och bäst som jag stod och väntade så kommer han! Först ett snabbt ögonkast på mig och en liten nick till hälsning.. så tittade han upp, tappade väskan i golvet och sa med det största leendet jag sett den dagen: "Men ÄR det verkligen Du?" och så kramades vi en liten stund. Fan att man skall behöva vara borta ett halvår innan han inser att det handlar om att kramas! ;o) *Vi kramas för lite i Sverige och jag är stor förespråkare FÖR kramar* Vi pratar en stund och nu inser han ju att det genast kommer att bli mycket roligare att träna när jag är tillbaka.

Jag har verkligen kommit igång igen. Visserligen kan det inte bli de tider att träna som jag vill eftersom jag har mina nattpass, men då finns ju eftermiddagarna. 3 dagar/vecka skall jag dit. Det är skönt att vara igång igen. Innan skolan börjar har jag ett mål och det målet skall jag nå. Jag är på väg dit och nu kan inget hejda mig.

Skam den som ger sig.