Chattens blogg

Det enda rättvisa med livet är att vi alla skall dö. Det är ju en trygg förvissning när avundsjukan drabbar många över att det finns de som tycks vara bättre lottade än en själv.

Å andra sidan, varför skall man vara avundsjuk? Till de som är avundsjuka på mig, säger jag bara: Var inte det. Även jag har mina bekymmer.

För några veckor sedan fick jag samtal från min mor. Det var min farbror som dött. Han bor i Norge och jag har inte träffat honom på kanske 30 år. Hans dotter, min kusin, träffade jag för 17 år sedan, kanske, när hon var på besök hos min sverigeboende faster.

På pappas sida fanns kvar sedan några år, 3 syskon. Min svenskboende faster dog i lungcancer. De hade varit 7-8 st från början.. De äldsta var ju giftasvuxna när far var liten och de flesta av mina fastrar har jag aldrig träffat. Än mindre deras barn, mina kusiner.
 
Att min enda farbror led av den beryktade lungsjukdomen kol, visste jag. Men säg den rökare som inte får skylla sig själv. Samma med faster. Farbror hade just fyllt 75 och min kvarvarande faster hade varit hos honom en vecka i samband med det. Båda boendes i Norge. Min far körde inte över med tanke på diverse olika orsaker, så som väglaget.

När faster skulle resa hem, hade hon talat med sin son, sitt enda barn, i telefon om när hon skulle komma hem. När hon vänder sig om och skall återvända till köket, där faster och hennes bror just ätit frukost, finner hon chockat sin bror, liggande över köksbordet, död. Faster är 77 år. Hon ringer sin son efter att ha ringt andra samtal såsom ambulans och vart man nu ringer när ett dödsfall skett  i hemmet. Min kusin ringer min äldsta syster, det är ju de två som följt varandre genom åren, mest kanske för att han är närmast henne i ålder. Något över 50.

Begravning kommer och går. Far åkte inte över med tanke på snöovädret som varit. Vi skickade pengar till blommor till faster. Jag undrade i mitt stilla sinne varför inte min kusin fick det. Hon var ju ensam överlevande då hennes mor dog för många år sedan. Även hon i lungcancer, om jag minns rätt.

Idag kom det ett sms som fick mig att ringa min far. Ännu ett dödsfall har skett. Min kusin, vars mor chockad fann sin bror död över köksbordet, dog idag. Pappa berättar att kusinen och hans hustru satt på planet hem från Thailand och att kusinen blivit dålig på planet. När de landade var han död, eller om han dog strax efter.  Det visade sig att även han led av långvarig lungcancer sedan många år och har genomgått den ena behandlingen efter den andra. Så lite man vet om sina släktingar, va. Flygturen blev troligtvis för mycket för honom och hjärtat orkade inte mer. Faster ringer till min far, sin bror och meddelar dödsfallet. Kanske åker de över till Oslo, där han bodde. Det var fasters enda barn. "Undrar vem som står på tur" sa far idag.. och det ligger något i det.. Dör en, dör tre som vi säger i vården. Hittills har det oftast stämt. Dör en på avdelningen, dör snabbt två till.

Kanske det blir som så.. min kusin efter min farbror som inte fick pengar till blommor.. hon knarkar visst på rätt så rejält fick jag veta för lite sedan..Därför skickades pengarna till faster. Hon kanske tar en överdos.. Eller så blir det faster, som har fått lite för mycket nu.. eller min far som ju inte är purung.. eller min mor... eller jag, i en hjärtinfarkt.. eller.. Jag har ju ett halvt lag med syskon.. så det finns ju att ta av, om man säger..

Alla skall vi den vägen vandra och det är det enda vi vet om livet. Ta var på det på bästa sätt fram tills dess.