Chattens blogg

Så har ännu en snabb värmlandsresa avklarats. Jag blev hämtat 13.15 igår och så bar det iväg. Nu är det ju sådana tider som kameran alltid skall med och jag tänkte tanken..men lät den bli kvar hemma. Att ångra det, hjälper inte. Gjort är gjort och jag missade chansen när den gavs. "Le och var glad, Majsan". Ja, det gör jag. Ler och är glad.

Vad som än kan sägas om mitt ständiga resesällskap så har man skoj ihop med dem. Oftast. Vi stannade och käkade i Askersund och eftersom det var ombyggnation på torget där, ställde vi bilen nere på andra sidan bron precis vid infarten till Askersund. Pizza Italia var ett nytt ställe för oss då vi alltid brukar ta frukostfikat på Tutingen i vanliga fall. Men nu for vi ju inte så tidigt så det blev frukost. Hur som helst var det en snabbsväng till Tutingen när vi ätit pizza. Resesällskapet är ju kaffekärringar så det räcker.  Jag var nöjd med ett glas vatten. (Både Pizzera Italia och Kafé Tutingen rekommenderas å det varmaste)

Resan fortsatte genom Laxå och så vidare. Jag satt och bläddrade i en Allers jag köpt och det var kanske 4 km kvar till Degerfors när jag plötsligt hörde mannen i sätet framför mig: "SÅG NI??? VILDSVIN!" på sin breda stockholmska och hasplade ur sig att hade det inte varit för den mötande trafikanten i en skogsmaskin som tittat över vår bil så nogrannt, hade han inte sett dem. Kvinnan som körde nästan ställde sig på bromsen (trots att det inte var en osedvanligt ovanlig fågel.. Hon är fågeltokig) och såg till att kunna vända bilen och köra tillbaka för att vända igen så vi kom nära.. Jo, minsann.. där borta i skogsbrynet strövade mamma Vildsvin med sina 4 små kultingar, troligtvis fjolårets. WOW! Det är mitt första möte med denna typ av grisar. *ett och annat svin har man ju stött på*  Det var ca 50-75 m till skogsbrytet i gläntan där de gick och betade.  Vi stod där vid vägkanten kanske 10-15minuter och betraktade denna lilla kvällsvard och jag måste ju erkänna att det är stort varje gång jag har förmånen att på detta sätt möta naturens fyrbenta invånare. Älg, rådjur, vildsvin, lo (som jag också mött på mycket nära håll) räv... ja, det värmer mig och fyller mig med ödmjukhet. Det är exotiskt för mig. Då har jag ändå levt med älg och rådjur in på husknuten..

Tranor såg vi massvis med också. Par om par stod de lite varstans på resan.. En och annan ormvråk satt och spanade på en stolpe... Att resa i Sverige är spännande. Det är ett äventyr. Det är så underskattat.

Med på nästa resa, som sker inom kort, till samma ställe med samma folk skall min kamera vara och jag tar bara storobjektivet med då. Vi kommer att avresa ungefär samma tid.. och det är inte helt omöjligt att Vildsvinsfamiljen kommer att vara där igen.