Nu börjas det igen
.. den traditionella julhetsen där man skall hinna med alla krav från omgivningen (samma krav som man själv ställer på sin egen omgivning) med alla måsten inför julhelgen. Storstäda, putsa fönster, byta gardiner (kanske köpa nya) fram med alla tomtar och ljusstakar, köpa presenter man inte har råd eller lust med, baka, förbereda, hetsa, stressa... oron inför all sprit som skall intas (blir det bråk mellan de där nu igen, de som alltid grälar på jul när de fått i sig spriten?) känslan av att veta att ungarna inte är nöjda oavsett vad de får med mera. Toment är far till alla barn.. och det blir som det blir.
Man har grälat om vilka man skall bjuda vilken dag.. Dina eller mina föräldrar först (för självklart går ju inte föräldraparen ihop) eller om vi skall till Dina eller mina föräldrar på julafton.. hur var det nu förra året?
När julafton väl kommer sitter mor (oftast är det kvinnan) helt slut och orkar inte vara vaken. Hon somnar till Kalle Anka och väcks av att alla ropar "MAT!" och "Vi vill öppna våra julklappar".. *suck*
När julen väl är över ligger skilsmässopapren och väntar på underskrift. Eller så har man återigen bokat tid till familjeterapeuten för att få hjälp att komma tillrätta igen med livet.
Visst skall man följa de traditioner man finner glädje i, man finner är viktiga för ens välbifinnande.. Men är det värt vilket pris som helst??
Aftonbladet tipsar här. Jag gör som jag brukar.. tar det för vad det kommer... utan måsten och stress.
Man har grälat om vilka man skall bjuda vilken dag.. Dina eller mina föräldrar först (för självklart går ju inte föräldraparen ihop) eller om vi skall till Dina eller mina föräldrar på julafton.. hur var det nu förra året?
När julafton väl kommer sitter mor (oftast är det kvinnan) helt slut och orkar inte vara vaken. Hon somnar till Kalle Anka och väcks av att alla ropar "MAT!" och "Vi vill öppna våra julklappar".. *suck*
När julen väl är över ligger skilsmässopapren och väntar på underskrift. Eller så har man återigen bokat tid till familjeterapeuten för att få hjälp att komma tillrätta igen med livet.
Visst skall man följa de traditioner man finner glädje i, man finner är viktiga för ens välbifinnande.. Men är det värt vilket pris som helst??
Aftonbladet tipsar här. Jag gör som jag brukar.. tar det för vad det kommer... utan måsten och stress.
Kommentarer
Postat av: Veduran
Ja tänk att det är så många som har sådana *hemska* jular... itch!
Vi firar alltid en lugn jul utan massa måsten, köper lite mat var som vi tillsammans gör iordning. Förra julen hade jag inte ens någon gran bara för att varken jag eller sonen orkade göra iordning den men det tror jag att vi ska ha i år. Om inte annat tycker katterna om att klättra i den :)
Postat av: Majsan
Ja,och inte nog med det, S..de gör det om och om igen.. vilket de vill eller inte. Det jag tycker är värst är ändå där det sups igenom julen och barn far illa.. =o( Julen är dessa barns skräck..år efter år..
Trackback