Chattens blogg

Idag var det handbollsmatch för grabbarna och ni som är involverade i ungdoms- och juniorsidrott, vet hur rörigt det kan vara emellanåt. Det finns de som gärna vill sitta "i toppen" och visa sig på styva linan men inte ta ansvar och sedan gnälla över att saker inte funkar. Man erbjuder sin hjälpande hand och blir lovad att få all hjälp och stöd för att komma igång. Men när det väl kommer till kritan, så finns ingen hjälp att få när det ställs krav.

Nåja.. jag har ju suttit i sekretariatet under 2,5-3 år och mig veterligen har det funkat bra under dessa år. Till saken hör att på alla hemmamatcher har jag varit protokollförare och haft mitt eget lilla system för att få det att funka. Så är det med all form av arbete. Man utformar sitt eget sätt och sina rutiner.. i alla fall när det handlar om papperarbete, bara det blir rätt i slutänden.

Plötsligt har någon lagt sig i. Inte så att jag skulle misskött mig utan man tar kontakt med någon som inte leder laget och hör om grabbarna behöver folk i sekretariatet. Själva lagledare/tränare förbises och tillfrågas inte. Orsaken är att man TROR att vi i detta läge behöver utbildade funktionärer och att man själv då vill vara med och sitta i sekretariatet hos oss. Nu visar det sig att så inte är fallet, men man har redan bokat in sig själva som funktionärer på samtliga hemmamatcher. Den som anser sig som lite ansvarig för funktionärerna har fått min mailadress och skall ta kontakt med mig då det är såååå bra att jag vill vara delaktig (som om de vet hur delaktig jag varit eller inte varit under alla dessa handbollsår) och denne person skall kontakta mig snarast. Dock hör jag inget och jag frågar lagets ledare hur det ser ut med protokollförare inför dagens match. Jag skall inte sitta.

Glad i hågen promenerar jag till idrottshallen och inväntar Brodern och hans dotter. Pratar i tele med väninnan i Sandviken när de kommer. Avslutar samtalet och vi går in och jag hälsar lite snabbt på lagledaren som strax kommer efter för att "presentera" hon vad hon nu heter för mig, som tagit över. Jag tar i hand med ett leende och säger något om att "så det är Du som skulle kontakta mig" (lite ironi i rösten, kanske, med tanke på att hon inte hörts av.. samma sak var det förra året) och vi pratade lite avmätt. Hon frågar om jag vill vara med och jag säger som det är: "Jag har suttit i 3 år nu och det är väl tänkt att jag skall fortsätta med det"  och hon visar sitt schema. Lite försynt, men med en baktanke, svarar jag på en fråga att "Jaha.. vi har ju alltid skött detta internt och det har funkat" (jag gillar inte att folk som inte vet hur vi funkar, kommer in och tar över och talar om för oss hur vi skall arbeta. Det är något vi gör upp som jobbar med dessa ungdomar). Jag ber om en kladdlapp så jag kan skriva upp tiderna jag kommer att sitta med. "Har Du en mailadress som jag kan skicka detta till Dig på?" frågar hon då. "Den har Du redan fått av B" säger jag och börjar inse att det är mer semester där än arbete. "Har jag det?.... ja.. eller.. nä.. har jag det? Jo.. det har jag kanske" säger hon då. Ja, jag vet att det är lite av min sak att sätta folk i osäkerhet.. men nu gör jag det medvetet.

3 minuter innan match får jag höra att jag skall sitta  som protokollförare. "Nej, det tror jag inte" säger jag till den andra kvinnan som sitter där men hon hävdar att hon vill sitta brevid. Ok, tänkte jag. Hon är ny. MEN.. nu börjar det.. Hon som tagit över talar under matchens 5 första minuter om för mig hur jag skall skriva protokoll och vad jag skall skriva och att det är hennes "kladd" som gäller.. FEM VIKTIGA minuter i matchen blir bara ett stort kaos och jag missar en viktig detalj som visserligen åtgärdas. Sedan kommer hela tiden små visknigar om hur jag skall arbeta med protokollet (också från den som ville sitta brevid) och jag känner hur jag kokar mer och mer men det är match, så det är bara att tiga och bita ihop. När det sedan är dags att räkna ner alla mål och målgörare kommer det: "Skall vi hjälpa Dig att räkna?" Det var inte ATT hon frågade.. men HUR hon frågade. Jag tittar på henne med en snabb blick som jag hoppas inte avslöjar för mycket av vad jag tänker ("Jag KAN faktiskt räkna och har suttit ensam med detta i flera år nu") Hon sitter som en hök och bevakar det jag gör och det gör mig inte mer samarbetsvillig. (Vissa tror de är bättre än andra) och jag tar mer god tid på mig än jag brukar (tack o lov för domarna som var tåliga) för att provocera på ett tyst sätt.

Helt klart är jag mer än irriterad. Här har vi skött vår sak på ett fungerande sätt och nu duger det inte. Jag kan inte jobba på andras villkor eller andras antecknignar. Det är svårt att göra ett jobb på andras rutiner, när det gäller sådana här saker.. och jag är inte den som finner mig i att andra, som dessutom inte har med saken att göra, tala om för mig hur jag skall jobba för att det skall fungera för laget. Vi som var från början, har varit nöjda. Jag kommer att maila den som nu lagt sig i och meddela att jag inte är intresserad av att sitta under rådande omständigheter.. eller: jag kommer helt kort meddela att de får klara sig själva. Jag är tillbaka när de backat och låter oss sköta oss själva igen. Sedan får laget säga vad de vill. Jag får njuta på läktaren i stället en säsong.

Nå.. det blev att fixa håret på broderns dotter. Hon ville ha slingor i håret och nu är det klart. Middagen var inget fel på heller; En god gryta.

Matchen.. ja.. det är väl lite så att jag undrar om grabbarna kände av min irritation eller om tränarna sagt något i stil med: "Lugn, grabbar. Ni är inte ett dugg bättre än vad de är" och om motståndartränaren sagt till SINA gubbs: "Kom igen, grabbar. De har också en dålig målvakt". Nåja.. en och annan boll strök ju målarfärgytan..


SÅ, vi ser till kontentan av detta: TRO inte om Du inte befinner Dig i kyrkan. Lägg Dig inte i det Du inte har att göra med, utan att fråga dem de faktiskt gäller.

Ja.. om det nu är möjligt att jag kan bli det ;)Nå.. jag tänker inte ta detta. *Du känner ju mig* Grabbarna blir ju inte lidande för hon bokade av andra som var satta att sitta för att ge mig plats..så det finns ju folk.