Chattens blogg

Det fanns en tid när jag sa: "Aldrig mer äldrevården. Jag orkar inte." Idag är jag tillbaka. Med större glädje än någonsin! Tänk, detta på bara ett år från det att jag senast sa "Aldrig mer.. " Orsaken till att jag inte ville tillbaka var bl.a för att våra  politiker är så jädra trångsynta att de bara vill roffa åt sig själva och glömma de som verkligen har slitit för vårt samhälle. De som trodde de skulle få en tryggad ålderdom med vård och omvårdnad. I stället drar man ner på personal, höjer inga löner och personalen får många gånger gå med för lite personal då det inte går att få tag på vikarier längre.

När jag igår kväll var inne och jobbade satte jag mig hos en kvinna som behövde hjälp med att få i sig mat. Eftersom hon har rörlighet i händer och armar, fanns det ingen anledning för mig att ta över proceduren genom att mata henne. Däremot hjälpte jag henne att dela köttbullarna och satte gaffeln i hennes hand. Med hjälp av min hand, kunde hon hålla kvar gaffeln och så hjälptes vi åt att "hugga in" på maten. Men ett lätt stöd av min hand förde hon själv maten till munnen. Sak samma gällde saftglaset. Hon hade svårt att greppa glaset så jag satte glaset i hennes hand och höll min hand under glaset som stöd. Det tog lite tid, men det får det göra. Jag är inte där för min skull.

När hon var nästan klar med maten, såg hon på mig med sina vackra blå ögon, glänsandes av tårar så sa hon: "Så här snäll har ingen varit emot mig här. Jag är gammal och kan inte själv, jag är ett hopplöst fall och man bara matar mig. Men Du, Du hjälper mig... Finns det hopp för mig?" Jag kände hur mina egna tårar brann bakom ögonlocken över hennes ord... men också över att personalen, som jag vet sedan tidigare, gör så gott de kan, men orkar inte längre stanna upp och ta tillvara på de boendes egna förmågor och gör allt åt dem i stället. Hon log emot mig och ögonen frågade igen om det fanns hopp för henne.. "Ja, det finns det. Så länge vi hjälps åt så kommer det bara bli bättre" sa jag och smekte henne över håret. Då kom frågan om jag alltid är så här snäll och om jag är det mot alla.. Ja, jag hoppas verkligen att alla kan uppfatta mig sådan för mitt mål är ju att hjälpa var och en utifrån deras förutsättningar.

När  vi senare skulle lägga henne för natten, log hon emot mig och vackrare kvinna fanns inte just då. Så vacker i sin lycka över det lilla jag gjorde för henne, men det som betydde värdighet för henne! Men framför allt HOPP om att hon inte är helt förlorad, som hon uttryckte det. När jag senare gick in till henne för att dela hennes nattmedicin, satte hon sig upp och log igen och upprepade hur glad hon var. Det var med glädje jag kunde gå hem igår kväll och veta att jag gjort mitt jobb bra. Hela kvällen var en enda skrattfylld arbetstid för min kollega och mig samt de boende. Vi skojade och skrattade, vi kramade våra gäster och de kramade tillbaka. En kvinna skrattade så tårarna rann och sa: "Så skönt detta är, att skratta så" Ja.. visst är det skönt att skratta så.

Hur ser det egentligen ut på våra boenden? Det är inte alltid så vackert som lagen säger att det skall vara. Det är lätt att skriva lagar om hur det skall vara och det är lätt att välja sitt yrke utifrån att man verkligen vill att det skall fungera. Men ofta spricker allt på att politikerna inte satsar. Personalen går på knäna eftersom det är många boende som är tunga, som behöver liftar och 2 personal för att alls kunna förflyttas. 12 boende, 2 personal och alla skall läggas. Man måste börja lägga redan kl 17.30! Det stressas för att hinnas med. Hur många gånger har jag inte sagt till dem att de inte skall stressa. Att låta det ta den tid det tar, att umgås mer med gästerna.. för det är enda sättet att få politikerna att fatta *förhoppningsvis*  att det behövs folk, pengar... resurser. Det behövs höjda löner för att få folk att tycka det är värt att slita.

För 18 år sedan var jag distributionschef på ett företag i Göteborg. Då hade jag en lön på 15.000:-/ månaden vilket var mycket för mig då. Idag, när jag slår ut timlönen på en heltidstjänst, ligger jag strax under 15.000:-!! Jag har gått ner i lön! Det är en av anledningarna till att jag företrädesvis jobbar natt, för att slippa slita mig sönder och samman samt få ut mer pengar på 10 nätter än på 20 dag/kvällspass. Jag varvar dag- och nattjänst för att inte förlora kontakten med de boende. En kvinna igår sa att hon kände igen mig från natten och att det var tryggt att se att jag kom tillbaka, även dagtid, så vi kunde ges lite möjlighet att samtala med varandra.

Det är dags att det satsas på äldrevården! Jag har sagt till mina barn att den dagen de ser att det går utför med mig, så får de aldrig sätta mig på ett hem. Som det ser ut där idag, är det bättre att skjuta mig eller knuffa ut mig för ättestupan. DET har politikerna inte tänkt på.. även de kommer att bli gamla och behöva vård. Vem eller vilka vill ge dem bästa tänkbara vård med tankte på hur de hanterar våra äldre och dess personal idag??