Tiden rusar iväg
Det är inte så längesedan jag var i Gbg och träffade min älskade syster. Det var underbara dagar trots att jag inte gavs möjlighet att träffa älskade brorsan Pidde.
Väl hemma igen började telefonen ringa om jobb. Visserligen hade den ringt om jobb redan under min ledighet och jag hade också bokat in en del arbete. Men innan tisdagen var framme (jag kom hem på söndagen) hade jag planeringsmässigt spräckt hela nya ATL. Vem fasen sitter och räknar på timmar och minuter för att hålla den? Som timanställd och därtill också fast i AFs garn, ges jag ingen möjlighet att säga nej till jobb. Att först jobba 4 nätter och 6 timmar efter avslutat nattpass påbörja nästa pass som varade hela den helgen, är liksom ingen baggis. Jag kunde tackat ja till ännu fler turer men då hade jag inte getts möjlighet att sova någon gång den veckan.
Hur skall jag göra? Jag får inte bryta mot ATL och jag får inte säga nej till jobb. AFs säger att de inte kan tvinga mig att bryta mot ATL men jag kände så klart och tydligt att det låg ett outtalat "...men..." mellan raderna... ungefär så här: ".. men om Du säger nej till jobb stänger vi av Dig". När ena avdelningen är i en viss brytpunkt i ATL så gäller vissa regler. När de ringer från en annan avdelning, skall jag då fråga efter vilken brytpunkt den arbetar som jag skall gå för och då kanske få höra att det krockar med den brytpunkt som jag nyss gick av? Det är mer än komplicerat så jag säger "Ja" till allt som erbjuds bara det inte är att jobba natt för att fortsätta jobba en dagttur, för det får jag inte.
Tiden rusar iväg och lönerna avlöser varandra.. dock inte tillräckligt snabbt. 24 månader drygt.. 26 kanske.. DÄR vill jag vara nu.. för det är då saker sker.. Då kommer jag att stå vid en skiljevägg mellan nu och då.. Det är där jag kommer att gå vidare för att få igenom det som jag idag har som vision. Tålamod.. det är oftast svårast att ha tålamod med sig själv. Tålamodet resulterar dock i att skörda det jag så länge planerat, räknat på och sått. Men visst, resan dit kommer att kantas av än fler händelser, skratt och dofter av ros och kärlek.
Sommaren 2009, när jag står där i sommarens heta värme, omgiven av kärlekens strålande sol.. när dofterna av tillvaron känns starkare och dörrarna bakom mig stängs.. medan någon ännu står öppen.. samt andra öppnar sig framåt.. då kommer många att påverkas av mitt kliv över mållinjen... Några kommer att känna saknad.. bli ledsna.. men jag finns ju kvar om än inte i samma värld som i dag. Andra kommer att känna glädje och vi kommer varandra närmare.. för några blir det förvirrande.. men hur vi än väljer i våra liv, vad våra val än står för, drar vi alltid andra med i valen.. Många blir påverkade på ett eller annat sätt.. men det viktigaste är att vi gör val som stärker oss, som känns bra för oss..
Allt för många hindrar sig i genomförandet av önskan och längtan för de är rädda att andra skall fara illa. Men vi kan aldrig leva våra liv genom någon annan än oss själva. Världen förändras, våra liv förändras.. och det måste de om vi skall kunna utveckla oss själva. Att våga våga.. gå emot andras protester som oftast är byggda på deras egna önskemål och rädslor.. Våga ta steget.. våga gå.. våga våga och gå vidare.. utvecklas.. Våga gå Din egen väg. Det stärker.
Väl hemma igen började telefonen ringa om jobb. Visserligen hade den ringt om jobb redan under min ledighet och jag hade också bokat in en del arbete. Men innan tisdagen var framme (jag kom hem på söndagen) hade jag planeringsmässigt spräckt hela nya ATL. Vem fasen sitter och räknar på timmar och minuter för att hålla den? Som timanställd och därtill också fast i AFs garn, ges jag ingen möjlighet att säga nej till jobb. Att först jobba 4 nätter och 6 timmar efter avslutat nattpass påbörja nästa pass som varade hela den helgen, är liksom ingen baggis. Jag kunde tackat ja till ännu fler turer men då hade jag inte getts möjlighet att sova någon gång den veckan.
Hur skall jag göra? Jag får inte bryta mot ATL och jag får inte säga nej till jobb. AFs säger att de inte kan tvinga mig att bryta mot ATL men jag kände så klart och tydligt att det låg ett outtalat "...men..." mellan raderna... ungefär så här: ".. men om Du säger nej till jobb stänger vi av Dig". När ena avdelningen är i en viss brytpunkt i ATL så gäller vissa regler. När de ringer från en annan avdelning, skall jag då fråga efter vilken brytpunkt den arbetar som jag skall gå för och då kanske få höra att det krockar med den brytpunkt som jag nyss gick av? Det är mer än komplicerat så jag säger "Ja" till allt som erbjuds bara det inte är att jobba natt för att fortsätta jobba en dagttur, för det får jag inte.
Tiden rusar iväg och lönerna avlöser varandra.. dock inte tillräckligt snabbt. 24 månader drygt.. 26 kanske.. DÄR vill jag vara nu.. för det är då saker sker.. Då kommer jag att stå vid en skiljevägg mellan nu och då.. Det är där jag kommer att gå vidare för att få igenom det som jag idag har som vision. Tålamod.. det är oftast svårast att ha tålamod med sig själv. Tålamodet resulterar dock i att skörda det jag så länge planerat, räknat på och sått. Men visst, resan dit kommer att kantas av än fler händelser, skratt och dofter av ros och kärlek.
Sommaren 2009, när jag står där i sommarens heta värme, omgiven av kärlekens strålande sol.. när dofterna av tillvaron känns starkare och dörrarna bakom mig stängs.. medan någon ännu står öppen.. samt andra öppnar sig framåt.. då kommer många att påverkas av mitt kliv över mållinjen... Några kommer att känna saknad.. bli ledsna.. men jag finns ju kvar om än inte i samma värld som i dag. Andra kommer att känna glädje och vi kommer varandra närmare.. för några blir det förvirrande.. men hur vi än väljer i våra liv, vad våra val än står för, drar vi alltid andra med i valen.. Många blir påverkade på ett eller annat sätt.. men det viktigaste är att vi gör val som stärker oss, som känns bra för oss..
Allt för många hindrar sig i genomförandet av önskan och längtan för de är rädda att andra skall fara illa. Men vi kan aldrig leva våra liv genom någon annan än oss själva. Världen förändras, våra liv förändras.. och det måste de om vi skall kunna utveckla oss själva. Att våga våga.. gå emot andras protester som oftast är byggda på deras egna önskemål och rädslor.. Våga ta steget.. våga gå.. våga våga och gå vidare.. utvecklas.. Våga gå Din egen väg. Det stärker.
Kommentarer
Trackback