Chattens blogg

.. att det ger sig till slut men resan dit kan vara nog så svår. Livet är en ständig berg- och dalresa där vi måste parera och gira, ta ut svängarna samt snäva i kurvorna för att inte köra av livets väg helt. För inte så längesedan sa jag, när det talades om livet att  ".. dessa underbara motgångar vill jag ändå inte vara utan". För på något sätt kändes motgångarna som underbara just då, eftersom det är de som driver mig framåt i livet.. som får mig att växa som människa.. men också påminner mig om vart ifrån jag kommer och på så vis också kan hållas ödmjuk inför det goda i livet.

Just nu är jag verkligen inte glad över dem.. men det är väl så det skall vara.. Vi kan inte alltid se motgångarna som något positivt. Jag vet att det just nu handlar om att hålla näsan över vattenytan.. inte sparka för mycket med benen för då finns risken att drunkna av trötthet. Som jag sa i en tidigare blogg, har jag stängt av och det har jag gjort för att inte dö. När man är så pressad som jag är för tillfället, är en avstängning enda möjligheten till överlevnad.. och till detta kommer sömnlöshet trots trötthet som skulle få vem som helst att sova en vecka utan problem. Hjärnan går på högvarv, den tenta som jag nyss fått svar på blev "bara" ett V.G för att jag kortslutit och skrev rätt TANKE men fick inte ner det helt komplett.. Det gör mig besviken.. mest på mig själv.. men varför, egentligen? Jag kan inte göra mer än jag klarar av just nu med hjälp av konstgjord andning.

Det är mycket nu.. och inte blev det bättre att min försäkringsersättning kommer att sänkas nu samtidigt som hyran gick upp. Hur tror herr minister att man skall klara sig? Vore det inte vettigare att ge oss som inget har, lite mer att leva för än att ge de som redan har, mer? Orkar jag slutföra skolan? Kan jag plugga vidare sedan.. från våren -08? Får jag jobb? Går det bra för barnen? Tusen och åter tusen frågor som just nu inte ges svar..

Jag väntar på kraschen.. den in i väggen.. Det är ett under att den inte skett än.. men den kommer.. den kommer.. överlever jag då? Kroppen och sinnet behöver sin sömn för att orka krascha.. men hur sover man när hjärnan inte varvar ner, även om jag inte medvetet funderar på allt..

... och det är om nätterna, när tystnaden lägrat sig över hus och hem som det blir så tydligt..Då är det skönt att veta att hjärtat slår ett extra slag vid anblicken av hans namn.. ett sms från honom.. hans röst i telefonen när han ringer... eller bara tanken på hans varma, kärleksfulla blick.. En kram från sönerna.. ett klingande skratt av lycka från de barn jag burit och fött fram.. en klapp på axeln från barnen... eller ett kärleksfullt "gnäll" om att det är "fel" mat på bordet som ändå äts upp under skoj och samtal. En tanke på Söstra mi, Brodern och systern.. dessa som betyder så oersättligt mycket för mig.. som finns där.. som fyller mig med omtanke och kärlek.. Det är skönt att ha dessa att luta sig emot när nätterna är som tyngst.. Med kärlek.. att älska och att vara älskad, kommer vi långt.. längre än vi kommer om vi vore utan detta. Glöm inte att visa och tala om att Du älskar.. ta inte kärleken för given.. oavsett om det handlar om vänskapskärlek, man-kvinnakärlek..man-man/kvinna-kvinna-kärlek.. förälder-barnkärlek..eller vilken kärlek det än är.. för en dag är det för sent..

Nu skall jag se om John Blund är på intågande igen..