Otrohet
Rubriken i sig är en magnet. Den lockar till läsare. Att gotta sig i andras kaotiska liv har blivit något av vardagsmat i världen. Ju mer braskande rubriker, desto fler läsare. Man gör till och med TV-program om otrohet, sex och promiskuöst leverne.
Idag har man relationer med varandra och trohet, sexuell och annan trohet, är någon man lovar varandra lika lättvindigt som man dricker kaffe... av gammal vana. Det är liksom något som tycks tillhöra varje parrelation att svika. När jag fått frågan från utomstående om hur ofta jag varit otrogen min make, så ser de mäkta förvånade ut när jag säger att det inte skett. Ja, jag må väl komma från en annan planet då men på den planeten fanns inte begrepp otrohet. Dock blev jag varse vad det innebar att bli utsatt för otrohet.
När jag senare hade skilt mig och efter några år hade en relation, frågade den mannen mig om jag varit otrogen min dåvarande make. Han fick samma svar som andra. "Men... Du hade ju all anledning att vara otrogen, så som han behandlade Dig" sa den mannen. Nåja, egentligen sa han att han inte kan hålla ordning på lillpolaren. Det fick jag ju erfara.
Hur kan man säga att man älskar någon samtidigt som man bedrar den personen? Det är en fråga jag ställt mig många gånger. Varför har man ett förhållande om man inte kan låta bli att söka nytt? Är det då inte bättre att vara singel och göra som humlan.. flyga runt och surra lite överallt, så sin vildhavre och leka rommen av sig innan man bestämmer sig för att vara i ett monogamt förhållande? Vad får oss att vara mer rädda om det vi har? För när den som blivit bedragen begär skilsmässa, då skriker den otrogne att "...kan vi inte försöka igen? Det var dumt av mig och jag skall inte göra om det". Det händer igen.. och igen.. och igen..
Kanske skulle det bli som delstaten Michigan... livstids fängelse för att lukta på fel blommor... Det är visserligen att ta i, men om det skulle mana oss till eftertanke.. skulle vi vara mer trogna då? Det skall bli intressant att se hur det utvecklar sig .. om michiganborna blir mer trogna och håller sig på rätt sida om staketet.. För inte kan väl ett snésprång vara värt gallerskakning tills döden tar vid?
Idag har man relationer med varandra och trohet, sexuell och annan trohet, är någon man lovar varandra lika lättvindigt som man dricker kaffe... av gammal vana. Det är liksom något som tycks tillhöra varje parrelation att svika. När jag fått frågan från utomstående om hur ofta jag varit otrogen min make, så ser de mäkta förvånade ut när jag säger att det inte skett. Ja, jag må väl komma från en annan planet då men på den planeten fanns inte begrepp otrohet. Dock blev jag varse vad det innebar att bli utsatt för otrohet.
När jag senare hade skilt mig och efter några år hade en relation, frågade den mannen mig om jag varit otrogen min dåvarande make. Han fick samma svar som andra. "Men... Du hade ju all anledning att vara otrogen, så som han behandlade Dig" sa den mannen. Nåja, egentligen sa han att han inte kan hålla ordning på lillpolaren. Det fick jag ju erfara.
Hur kan man säga att man älskar någon samtidigt som man bedrar den personen? Det är en fråga jag ställt mig många gånger. Varför har man ett förhållande om man inte kan låta bli att söka nytt? Är det då inte bättre att vara singel och göra som humlan.. flyga runt och surra lite överallt, så sin vildhavre och leka rommen av sig innan man bestämmer sig för att vara i ett monogamt förhållande? Vad får oss att vara mer rädda om det vi har? För när den som blivit bedragen begär skilsmässa, då skriker den otrogne att "...kan vi inte försöka igen? Det var dumt av mig och jag skall inte göra om det". Det händer igen.. och igen.. och igen..
Kanske skulle det bli som delstaten Michigan... livstids fängelse för att lukta på fel blommor... Det är visserligen att ta i, men om det skulle mana oss till eftertanke.. skulle vi vara mer trogna då? Det skall bli intressant att se hur det utvecklar sig .. om michiganborna blir mer trogna och håller sig på rätt sida om staketet.. För inte kan väl ett snésprång vara värt gallerskakning tills döden tar vid?
Kommentarer
Trackback