Chattens blogg

Som jag skrev i går så anvisas jag arbete som kommer att var förödande för både brukare och mig: Jobb inom en kategori som jag inte har intresse av: Personlig assistent. Jag anser att varje patient och varje brukare äger rätten att få personal med INTRESSE och KOMPETENS för just dem och deras behov. Okej, jag har kompetens när det gäller just dessa personers handikapp (jag fick tag på en ansvarig igår per telefon och det handlar om handikapp jag har på äldreboendet) men jag har inget intresse att vara personlig assistent. Mitt tålamod räcker inte (det behövs i mitt privatliv) Hade jag velat vara personlig assistent hade jag valt att vara dagmamma. I de jobb som annonseras/anvisades ingår verksamhet med brukare både i och utanför hemmet, städa deras hem. Jag vill inte under några som helst omständigheter komma mina patienter/brukare så nära att jag ingår i deras privatliv i form umgängeskrets, hobbies med mera. Hade jag velat bli städerska hade jag jobbat på ett städföretag. Är det då rätt att jag skall tvingas söka jobb och kanske få det, jag kommer att må skit och brukaren kommer att må ännu mer skit för att jag inte är intresserad av att tillhandahålla den omvårdnad i deras hem och privatliv som krävs? Nej, det är helt fel. Det måste handla om att vi vågar ställa krav på de tjänster vi har att erbjuda.. brukarna har all rätt att få RÄTT personal.

När Du kommer till en flygplats och skall flyga, vill Du med all säkerhet att det är en kompetens och intresserad pilot bakom spakarna och inte en flyggrädd kontorist som bara vill sköta sina papper och är helt ointresserad av att flyga plan. Eller, det är lika illa att komma på ett plan där piloten är så less på sitt jobb att han eller hon skiter i om Du kommer fram eller kraschar.

Nå, hur som haver så skiter politikerna och folket på AF hur det ser ut i vården (tills de själva råkar ut för att en vårdpersonal är dittvingad på jobb och visar högst ointresse för den sjuke) men jag fick ändå ett mail från nuvarande handläggare i mitt ärende att man återkallar anvisningen för min del. *Tack, det var ju strort* men med fortsättningen att jag och "några till" skall bli kallade till AF för ett info.möte där vi skall få veta vad som anses som lämpligt arbete. Att jag inte skrattade mig fördärvad.

Ja, hur tror nissarna på AF att de, utan att sett mig i arbetslivet, kan tala om för mig vad som är lämpligt för  mig och inte? Hur vet de vart jag "passar bäst" och vad som är lämpligt för mig och patienterna/brukarna? Nåja, de får gärna tro sig vara gudar som ser och hör allt. Mitt svar blev i alla fall att jag vet vad som är lämpligt arbete för mig och patienterna. Jag är arbetssökande, inte lat skattebetalare som inte vill arbeta. Handläggaren har sagt till mig att arbete går före möte på AF så jag avslutade mitt svar med att jag kommer på träffen bara det inte inkräktar på arbete och citerade hans egna ord om jobb före möte.

Jag blev ärligt talat förvånad över att AF backade i anvisningarna. Nu vet jag att man på Projekt Framtiden (som lyder under AF) läser mina bloggar regelbundet och det kan ju vara så att man läst igår och vidarebefodrat mitt lilla klagomål. Jag avslöjade ju också att man  på AF i Kalmar beslutat att gå emot Littorin och INTE ta personlig hänsyn i bl.a tvånget att flytta för att få jobb redan från första arbetslösa dagen. Man fortsätter att använda sig av diktaturstuket rakt av. Ja, de måste ju först och främst se till att ha egna ryggen fri, som han sa till mig på AF. AF har blivit en instans som inte hjälper längre utan stjälper och klappar händerna. (Å andra sidan, vem eller vilka har AF någonsin hjälpt?) Det är väl där man jobbar när man inte har något att säga till om hemma, så tar man ut det på arbetssökande som redan ligger ner.

Fortsättning följer....