Chattens blogg

Hot.. vi lever under ständigt hot, alla vi som är arbetssökande. Vi betalar dyra försäkringar för att slippa stå utan ersättning där arbetstimmarna inte räcker till. Vi betalar dyra försäkringar och får en 65%-ig inkomst. De jag känner, kan inte leva på det. De blir sjuka.. får ont i magen, huvudet.. blir deprimerade. Oron gnager och man sover dåligt om nätterna. Samtidigt tror överheten regeringen att man verkligen skall orka söka jobb och dessutom ta dessa jobb när vi blivit sjuka av att vara arbetssökande. Vi skall också söka jobb som vi inte har kompetens för, utanför vårt kunnande. Vi skall söka allt som kan tänkas ge jobb; skit samma om vi trivs med den formen av arbete eller är personligt lämpade. "Ni skall göra allt som står i er makt att vara självförsörjande" sa t.f chef till oss som var kallade förra veckan. Det var på vippen att jag frågade om vi också måste prostituera oss sexuellt; all form av utbyte av tjänst mot pengar är ju en form av prostitution fast vissa former kallas legala. En god vän frågade mig, när han läste en blogg på en community om detta möte, om det innefattar att vi skall stjäla också.. typ råna banker, stjäla mat, kläder med mera... Ja, varför inte.. det är väl dit det drar med några om regeringen inte tänker mer humant. Desperata människor gör allt som finns för att överleva.

Det drabbar inte bara oss som söker jobb. Det drabbar hela våran familj! Några är gifta/sambo vars partner har en fast anställning. Vi tvingas söka jobb i hela landet vilket innebär att vi måste flytta. Skall partnern säga upp sig då och bli arbetslös på den ort där den andra har fått jobb? Eller måste de skilja sig? Om man får jobb "inom veckopendlingsavstånd" så innebär det att en av föräldrarna måste vara borta i veckorna från familjen för att jobba och ha råd att betala en extra bostad! Hur vettigt är det? Regeringens medlemmar visar klart och tydligt att de inte förstår den arbetande klassens dilemma.. vi tjänar inte lika bra som politikerna med sina tiotusentals kronor ut i månaden som ger råd och möjlighet att ha dubbla boenden.

Barnen. Vi har barnen i en familj som hotas som vi arbetssökande. Vi kan tvingas bryta upp barnens gymnasieutbildnigar för att flytta. Hur lätt är det att dessa ungdomar kommer in och kan färdigställa sina yrkesutbildningar på den nya orten och vad säger att de nya lärarna, som inte känner eleverna, kan ge rättvisa betyg? Ungdomarna är redan i dag en utsatt grupp och med detta att vi måste flytta, bryta upp ungdomarn från skolan och på så vis förstöra deras ytkesutbildnigar, så blir de än mer utsatta! Hur ser deras framtid ut?? Eller skall vi lösa det på annat sätt: Jag, som enastående arbetssökande som tar de jobb som jag erbjuds (vilket inte räcker för AF) måste flytta, skall jag, för att rädda mina söners utbildningar och framtid, tvingas begära familjehemsplacering för dem i Kalmar för att de skall få tillsyn och stöd, någonstans att bo, för att jag skall kunna arbeta så som arbetsförmedlingen kräver på uppdrag av regering och a-kassa? Men så bra!! Det blir ju en merkostnad för samhället!! Bingo! Eller skall jag satsa på inackordering hos någon som har plats och vilja? Vem skall betala det? Jag kommer inte ha råd att betala trippla boenden.. så det kommer jag ju begära att regeringen/kommunen står för. Mina barn mår redan dåligt av att veta att vi kanske måste flytta och bryta deras yrkesutbildningar. Deras framtid hänger på att de får sin utbilding. Denna framtid vill regeringen förstöra! Själv mår jag också dåligt för mina barns ohälsa pga regeringen.. men också för att jag hamnat i ett dilemma där jag inte får vara ärlig inför arbetsgivaren när jag tvingas söka jobb där jag inte kommer till min rätt (alla i vården har rätt till personal med genuint intresse för arbetet) men också att jag måste på AFs uppmaning, ljuga mig fram för att arbetsförmedlingen måste ha ryggen fri inför sina granskningsnämnder. Det är vi, arbetssökande, som får ta alla smällarna för att myndigheterna skall ha det bra.

Vi blir allt mer sjuka av att leva i det svensksa samhället med de orimliga krav som ställs på oss arbetssökande. Jag tar gärna ett arbete men jag skall känna att det är något jag verkligen vill.. trivs med. Jag måste söka arbeten där jag vet att jag kommer att vara bara tills jag får det jag vill. Jag får inte säga till arbetsgivaren att jag söker jobbet av ointresse på arbetsförmedlingens anvisning, jag får inte säga att jag kommer att söka annat jobb fortsättningsvis och kommer att sluta så snart jag hittar det jag vill ha.. Då, om detta skulle komma fram till handläggarna på AF, riskerar jag att bli av med min ersättning. Då ifrågasätter man nämligen om jag verkligen vill ha ett jobb! Jag uppmanas av AF återigen att ljuga för arbetsgivaren. Hur bra är det?

I Sverige får man inte hota sina medmänniskor. Vi har rätt att slippa leva under hot som skadar vår hälsa. Vi har rätt att slippa leva under några som helst hot. Det är kanske dags att vi arbetssökande söker upp ettriga advokater och anmäler regeringen för olaga hot och begär skadestånd. Detta skall jag grundligt överväga. Finns det någon ettrig advokat som är villig att ta sig an fallet, på vinst och förlust? Vid en lyckad utgång med bra skadeståndsutbetalning får han ett bra arvode.. vid förlust, bjuder jag på middag.