Arvsrätt?
Ja, det finns ju lagstiftat hur våra tillgångar, om vi har några, skall fördelas mellan efterlevande. Det är exakt uträknat på antal % och om det är make/maka, barn med flera..
Rätt.. vad då rätt? Har vi verkligen RÄTTEN att kräva få ta del av våra föräldrars slit? Skall de inte själva få bestämma hur de vill göra med sina tillgångar? Hur många har jag inte hört säga.. ”Jag måste trygga mina barns framtid” Skall inte ungarna ta ansvar och trygga själv? Varför skall inte den enskilda individen själv få bestämma vart ev. pengar och fastigheter, aktier med mera skall gå? Det är ju vid dödsfall och arvsskifte som så många familjer splittras. Om den ena har fått ett ekskåp medan far och mor levde, men att själva arvet delas lika ändå, så kommer den som inte fick skåpet begära en omprövning av arvet och dra in skåpet som skänktes under föräldrarnas livstid som arvedel.
Släktingar man aldrig umgåtts med, kommer och gör ”rättmätigt” krav på efterlåten.
Jag kan inte se vitsen med att regeringen upprättat krav på hur vi skall fördela våra tillgångar efter vår död. Vart tar friheten och demokratin vägen? Den har jag ifrågasatt så länge jag minns.. Varför skall jag inte själv få bestämma vart mitt slit och släp skall gå?
Tänk tanken att Dina barn har mer än väl vad de behöver och Du vet att de inte är intresserade av vare sig Dina antika möbler eller tavlor. De har pengar så de klarar sig. Du har fostrat dem att jobba och göra rätt för sig. Spara och planera sin ekonomi. De lever ett gott liv.
Dock så ligger de fattiga sjukhusen och skolorna i världen Dig varmt om hjärtat. Du vill att Din kvarlåtenskap skall säljas till högstbjudande och låta pengarna delas mellan valda instanser Du skrivit upp. Detta är enligt lag inte tillåtet för Din kvarlåtenskap SKALL Dina barn ha. Vilket de vill eller ej. Nej, men då skall pengarna gå till dem. Punkt slut. Det är inte säkert att barnen drar jämt så att de kan komma överens om att skänka pengarna själva. Å andra sidan så skall de skatta för arvet. Staten skall ha del av det, naturligtvis. Så först skall Du slita ett helt liv, betala Din skatt och göra rätt för Dig för att sedan ge staten mer skatt när Du är död. Snart kräver de väl att Du jobbar på ”andra sidan” och betalar skatt därifrån också.
Jag tänker på mina egna barn t.ex. Två av dem har stora summor pengar som de får tillgång till när de är 18. Det är försäkringspengar pga sjukdom. Äldste sonen har sagt upp sin far och vill inte ha med honom att göra. Skulle det hända att sonen förolyckades.. så skall pappan ändå ha ”rätt” till pojkens pengar. Är inte det fel? Pappan har gjort pojken så illa att pojken själv säger.. ”Jag har ingen pappa. Han är död för mig”. (nu har även yngste sonen gjort klart att pappan är historia. Skall pappan ärva hans pengar också då, om det skulle hända honom något?) Är det verkligen rätt att pappan då skall få ta del av sin sons pengar? Om sonen säger att han vill att allt går till förmån för barn- och ungdomshandboll, skall han inte få bestämma det då? Eller om han vill att flickvännen skall ha en del? Varför är det så fel? Varför skall andra bestämma vart Dina pengar skall gå efter Din död?
Jag har hört skräckexempel på hur illa berörda, ja, förbannade, barn blivit när när deras far och mor sålt gården till ett pris lite lägre än marknadsvärdet. Föräldrarna har kanske skänkt pengar till välgörande ändamål, rest upp pengarna.. osv. ”MEN VI DÅ?” har dessa bortskämda barn skrikit. ”Vad skall vi ärva nu?”
Det är inte våran rätt att kräva att få våra föräldrars tillgångar. Vad skulle Du säga om Dina barn började bråka om Dina pengar.. kanske t.o.m med Dig? Hur skulle Du må om barnen kom och försökte ta Ditt förvärv ifrån Dig? Om de kom och sa att det var deras rätt att ta det?
Skulle jag ha det så bra förspänt att det fanns något att ärva, om mina barn var sådana som slogs om efterlåten, då skulle jag se till att skänka bort allt innan jag dog, så kunde de stå där sedan.
I detta ”frihetens och demokratins” land.. så är det ändå inte Du som bestämmer. Andra har bestämt vad Du skall göra med Dina pengar, Ditt arv.. Ditt liv.
Men när skall svenska folket vakna upp och inse att Sverige inte är så fritt.. så demokratiskt?
”Men alla får ju vara med och välja när de fyller 18. Det är ju demokrati” hävdar många…
Jaja.. om frihet och demokrati är att vara med och välja en regering som lovar massor men, som vid makten, ändå skiter i sina löften och Dig.. så var lycklig på det då…
För mig står det för så mycket mer…
Rätt.. vad då rätt? Har vi verkligen RÄTTEN att kräva få ta del av våra föräldrars slit? Skall de inte själva få bestämma hur de vill göra med sina tillgångar? Hur många har jag inte hört säga.. ”Jag måste trygga mina barns framtid” Skall inte ungarna ta ansvar och trygga själv? Varför skall inte den enskilda individen själv få bestämma vart ev. pengar och fastigheter, aktier med mera skall gå? Det är ju vid dödsfall och arvsskifte som så många familjer splittras. Om den ena har fått ett ekskåp medan far och mor levde, men att själva arvet delas lika ändå, så kommer den som inte fick skåpet begära en omprövning av arvet och dra in skåpet som skänktes under föräldrarnas livstid som arvedel.
Släktingar man aldrig umgåtts med, kommer och gör ”rättmätigt” krav på efterlåten.
Jag kan inte se vitsen med att regeringen upprättat krav på hur vi skall fördela våra tillgångar efter vår död. Vart tar friheten och demokratin vägen? Den har jag ifrågasatt så länge jag minns.. Varför skall jag inte själv få bestämma vart mitt slit och släp skall gå?
Tänk tanken att Dina barn har mer än väl vad de behöver och Du vet att de inte är intresserade av vare sig Dina antika möbler eller tavlor. De har pengar så de klarar sig. Du har fostrat dem att jobba och göra rätt för sig. Spara och planera sin ekonomi. De lever ett gott liv.
Dock så ligger de fattiga sjukhusen och skolorna i världen Dig varmt om hjärtat. Du vill att Din kvarlåtenskap skall säljas till högstbjudande och låta pengarna delas mellan valda instanser Du skrivit upp. Detta är enligt lag inte tillåtet för Din kvarlåtenskap SKALL Dina barn ha. Vilket de vill eller ej. Nej, men då skall pengarna gå till dem. Punkt slut. Det är inte säkert att barnen drar jämt så att de kan komma överens om att skänka pengarna själva. Å andra sidan så skall de skatta för arvet. Staten skall ha del av det, naturligtvis. Så först skall Du slita ett helt liv, betala Din skatt och göra rätt för Dig för att sedan ge staten mer skatt när Du är död. Snart kräver de väl att Du jobbar på ”andra sidan” och betalar skatt därifrån också.
Jag tänker på mina egna barn t.ex. Två av dem har stora summor pengar som de får tillgång till när de är 18. Det är försäkringspengar pga sjukdom. Äldste sonen har sagt upp sin far och vill inte ha med honom att göra. Skulle det hända att sonen förolyckades.. så skall pappan ändå ha ”rätt” till pojkens pengar. Är inte det fel? Pappan har gjort pojken så illa att pojken själv säger.. ”Jag har ingen pappa. Han är död för mig”. (nu har även yngste sonen gjort klart att pappan är historia. Skall pappan ärva hans pengar också då, om det skulle hända honom något?) Är det verkligen rätt att pappan då skall få ta del av sin sons pengar? Om sonen säger att han vill att allt går till förmån för barn- och ungdomshandboll, skall han inte få bestämma det då? Eller om han vill att flickvännen skall ha en del? Varför är det så fel? Varför skall andra bestämma vart Dina pengar skall gå efter Din död?
Jag har hört skräckexempel på hur illa berörda, ja, förbannade, barn blivit när när deras far och mor sålt gården till ett pris lite lägre än marknadsvärdet. Föräldrarna har kanske skänkt pengar till välgörande ändamål, rest upp pengarna.. osv. ”MEN VI DÅ?” har dessa bortskämda barn skrikit. ”Vad skall vi ärva nu?”
Det är inte våran rätt att kräva att få våra föräldrars tillgångar. Vad skulle Du säga om Dina barn började bråka om Dina pengar.. kanske t.o.m med Dig? Hur skulle Du må om barnen kom och försökte ta Ditt förvärv ifrån Dig? Om de kom och sa att det var deras rätt att ta det?
Skulle jag ha det så bra förspänt att det fanns något att ärva, om mina barn var sådana som slogs om efterlåten, då skulle jag se till att skänka bort allt innan jag dog, så kunde de stå där sedan.
I detta ”frihetens och demokratins” land.. så är det ändå inte Du som bestämmer. Andra har bestämt vad Du skall göra med Dina pengar, Ditt arv.. Ditt liv.
Men när skall svenska folket vakna upp och inse att Sverige inte är så fritt.. så demokratiskt?
”Men alla får ju vara med och välja när de fyller 18. Det är ju demokrati” hävdar många…
Jaja.. om frihet och demokrati är att vara med och välja en regering som lovar massor men, som vid makten, ändå skiter i sina löften och Dig.. så var lycklig på det då…
För mig står det för så mycket mer…
Organdonation
Det är en fråga jag ställer mig frågande till. Skall jag eller skall jag inte donera mina organ efter min död?
"Men vad faen, när Du är död behöver Du ju inte Dina organ" säger säkert många som är för donation.
Det är så rätt så. Dock är jag kluven till att jag skall plockas på organ där jag själv inte får vara med och säga till om jag godkänner mottagaren eller inte. Jag är inte mer än människa och det FINNS någon/några som jag aldrig *inte ens över min döda kropp* skulle vilja ge liv genom min död. Nå, det är ju inte min sak att leka gud, men kan läkarna leka gud och bestämma, så kan ju jag också. Usel ursäkt, men det är ju mina organ. Eller hur?
Det är på sätt och vis bra att det finns möjligheter att transplantera organ till de som verkligen behöver. Men jag vet inte om jag själv skulle kunna leva med någon annans organ i mig. Jag tror att det är många med mig som känner så. För andra är det självklart ja eller nej på frågan.
En annan sak jag funderar på är, varför man i Sverige får donera spermier men inte ägg? Vart ligger skillnaden i rent etiskt tänkande? Eller har det med ekonomi att göra? Är det billigare att köpa in spermier än ägg? (Jag har för någon timme sedan hört att man faktiskt kan och får donera ägg i Sverige. Dock har jag inte hunnit kolla upp det)
DET skulle jag kunna tänka mig, att lämna ägg till par som verkligen vill ha barn, men där kvinnans ägg inte är funktionella.
Vi kan donera en njure till behövande.. men min livmoder? Varför får jag inte donera den till en kvinna som ingen har? Jag är klar med barnafödandet och behöver varken mina ägg eller min livmoder. Varför får jag inte lämna det till någon som bättre behöver? December 1994 lät jag sterilisera mig. Ett val jag aldrig ångrat.
Visst är det kluvna frågor jag har. Å ena sidan vet jag inte om jag kan ta emot andras organ eller lämna mina organ vidare vid min död, men är villig att lämna ägg och livmoder. Hmm.. Ja, jag vet det låter motsägelsefullt och jag brottas med dessa funderingar ibland. Kanske är det så att jag vill vara med att bestämma lite över min kropp och dess innehåll...
Jag är blodgivare men skulle, med den kunskapen jag har när det gäller blodtransfusion, aldrig ta emot blod. Jag vet att det finns andra möjligheter om så skulle behövas. Men jag kan ju ändå lämna till dem som vill ha. Fel eller rätt?
"Vi krigar för fred"
Hur ofta har vi inte hört dessa förkastliga ord som motsäger sig allt som har med freden att göra? KRIGAR för FRED. Två motsatsord. KRIG vs FRED. ”Vi målar svart för att få fram vitt” Det är precis lika korkat som att kriga för freden.
Nu kan man ju kriga på olika sätt. Man kan kriga genom ord. Ord är makt. Media har makt. Vi påverkas mycket av vad ordet säger. Jag vet själv. Har nyttjat det många gånger. Man kan kriga genom att sälla sig till fredliga demonstrationer. Inte för att jag tror att det tjänar sitt syfte att gå tusentals genom stan eller landet eller vad det nu är, men man försöker i alla fall, utan att ta till våld.
Jag såg en liten blänkare på TVn här om dagen om hur lätt det var att smuggla vapen. Det var i Serbien till Kosovo, eller om det var tvärtom. Vapnen skulle till en fredsorganisation! Ja, de skall skjuta sig till fred. Vad får dem att tro att om de skjuter, så blir de inte besvarade med samma mynt, så att säga? Våld skapar mer våld. Man vill gärna överraska sina motståndare med hårdare motattack = värre vapen.
För att få fred, måste ett stort skrotupplag för alla vapen upprättas. Ett skrotupplag som smälter ner alla vapen till en flytande sörja som en symbol för all sorg genom årtusenden. Alla oskyldiga döda, alla hämndaktioner.. alla onödiga krig.
De företag som tjänar miljarder på att formge och tillverka vapen, måste läggas ner. Det måste ju starta en nedrustning i någon ände och varför inte där? Så länge vi skapar vapen, kommer det aldrig bli fred. Så länge vapnen tillverkas så erkänns krig och våld som något acceptabelt.
Hur kan olika länders beslutshavare påstå att de vill ha fred på jorden så länge de godkänner vapentillverkning och användning? Hur många miljontals miljarder har inte länder lagt på försvar, vapen, krig, livslånga skador och död? Miljontals miljarder som skulle kunna gå till folkets liv och uppehälle. Skolor, sjukvård, äldrevård. Vägar, skogar, bönder.. Ja, listan kan göras lång. Fattiga länder som ligger i krig, som har svält, skulle kunna försörja sig själva om de lät pengarna gå till folket och inte till att döda. De skulle slippa leva på allmosor från de rikare länderna. Varje land skulle kunna försörja sig själva.
Eller.. kan vi verkligen gå ut i krig med vapen för att få fred? Jag har ställt mig frågan så länge jag kan minnas.. och ännu så har ingen bevisat för mig att jag har fel. Krigen pågår än, trots att man ”krigar för fred”.
Nu kan man ju kriga på olika sätt. Man kan kriga genom ord. Ord är makt. Media har makt. Vi påverkas mycket av vad ordet säger. Jag vet själv. Har nyttjat det många gånger. Man kan kriga genom att sälla sig till fredliga demonstrationer. Inte för att jag tror att det tjänar sitt syfte att gå tusentals genom stan eller landet eller vad det nu är, men man försöker i alla fall, utan att ta till våld.
Jag såg en liten blänkare på TVn här om dagen om hur lätt det var att smuggla vapen. Det var i Serbien till Kosovo, eller om det var tvärtom. Vapnen skulle till en fredsorganisation! Ja, de skall skjuta sig till fred. Vad får dem att tro att om de skjuter, så blir de inte besvarade med samma mynt, så att säga? Våld skapar mer våld. Man vill gärna överraska sina motståndare med hårdare motattack = värre vapen.
För att få fred, måste ett stort skrotupplag för alla vapen upprättas. Ett skrotupplag som smälter ner alla vapen till en flytande sörja som en symbol för all sorg genom årtusenden. Alla oskyldiga döda, alla hämndaktioner.. alla onödiga krig.
De företag som tjänar miljarder på att formge och tillverka vapen, måste läggas ner. Det måste ju starta en nedrustning i någon ände och varför inte där? Så länge vi skapar vapen, kommer det aldrig bli fred. Så länge vapnen tillverkas så erkänns krig och våld som något acceptabelt.
Hur kan olika länders beslutshavare påstå att de vill ha fred på jorden så länge de godkänner vapentillverkning och användning? Hur många miljontals miljarder har inte länder lagt på försvar, vapen, krig, livslånga skador och död? Miljontals miljarder som skulle kunna gå till folkets liv och uppehälle. Skolor, sjukvård, äldrevård. Vägar, skogar, bönder.. Ja, listan kan göras lång. Fattiga länder som ligger i krig, som har svält, skulle kunna försörja sig själva om de lät pengarna gå till folket och inte till att döda. De skulle slippa leva på allmosor från de rikare länderna. Varje land skulle kunna försörja sig själva.
Eller.. kan vi verkligen gå ut i krig med vapen för att få fred? Jag har ställt mig frågan så länge jag kan minnas.. och ännu så har ingen bevisat för mig att jag har fel. Krigen pågår än, trots att man ”krigar för fred”.
Ny här
Ja, då har även jag hamnat i kategorin Bloggare. Bloggat har jag gjort förr, men inte så här offentligt. Det har mest skett på en community. Några av mina vänner bloggar mer offentligt, så varför skulle inte jag?
Ibland undrar jag om man verkligen har så mycket intressant att säga.. men det måste jag ju inse: alla har vi något som kan väcka tankar och funderingar.. Vi kanske skriver om något som kan ge en annan en ny syn på sin tillvaro.. Vi får sluta ringakta oss själva och ge oss i lag med orden, tankarna och vidga våra synsätt.
Nu hoppas jag innerligt att jag skall komma på hur hela detta system funkar. Om inte, skriker jag ;) Nå, detta är en början. Tack för ordet. På återläsande.
Chattens