Konsten att köpta en BH

Banner

Man kan ju tycka att det är den lättaste av alla världar att införskaffa sig detta klädesplagg. Alla har vi ju sett hur mycket det finns att välja på, när vi passerar skyltfönstren till de butiker som saluför dessa hållare. Julblommiga, beiga, blåa, syndigt röda… med nallar på, utan nallar, med stjärnor och månar.

De finns i alla tänkbara utformanden; med bygel och utan.. med puch-up och gelekuddar som lyfter och *gör större* Vi skall inte tala om alla storlekar som finns! Ja, upp till 85C, ja..

Det fanns en tid när jag klev in i affären, gick bort till storlek 85C, en vanlig storlek, och visste att den passade.. Plötsligt visade det sig att det inte var min storlek längre. Det skavde och gjorde ont. Behagen tumlade ut ur kuporna och det var bara att gå och inhandla något nytt.

Detta var visserligen efter en av mina graviditeter men amningen var slut och mjölken likaså. Alltså borde behagen vara återställda. Det var att gå upp lite i storlek.. 90D. En syster till mig frågade vid tillfälle vad jag hade för storlek nu.. och förskräckt sa hon, när jag svarade, att det inte kunde vara sant! ”SÅ stora är de inte” sa hon… avundsjukt… ??? Nåja.. fakta var ju fakta.. Jag hade stått i omklädningsrummets obarmhärtiga sken och provat den ena 85C efter den andra i hopp om att finna den rätta.. men insåg att det var ett måste att stiga i graderna. Jag tittade ner på brösten.. funderade på det syrran sa.. och svarade.. ”Jo.. tydligen”

För lite sedan köpte jag en BH med s.k brottarrygg, då mina axlar sluttar lite och BH-banden kasar ner. Jag sa till expediten att  jag behövde en 90D. DET FANNS INTE i den sorten! VAD? Nej.. det fanns inte med just den utformningen. Dock provade jag en 85C som var den största de hade. Den satt bra, relativt i alla fall.. och oviljan att stå i det kala skenet i omklädningsrummet gjorde att jag inte kände efter ordentligt.

Den var inte så vansinnigt dyr heller. Väl hemma och med nya BHn på plats, kom ju det liv man inte lever i provhytten . Det är rörelser som  att böja sig fram, plocka upp från golvet.. lägga upp mat till katterna.. etc.. och vips.. *det jag inte tänkte på i provhytten* så föll raringarna ut! Kuporna var inte heltäckande! Ojoj.. Det blev ett evigt jobb med att rätta till sötingarna. Värst är det på jobbet… när jag hjälpt de boende med något. Alla är rullstolsburna och det blir en del framåtböjningar.

Så.. jag tröttnade.. eller rättare sagt, tog mig tid och råd att fara till stan för att införskaffa nya behållare till behagen. In på en Lindex och letandet började. Med tanke på ekonomin, tänkte jag nappa på ”Köp två till priset av en”. Nu har jag bestämt mig för att stå ut i det vidriga ljuset som är i provhytten.. och börjar leta efter något vackert, läckert och tjusigt.. 75B, 75C, 80B och C. 90DD, 85DD… Bläddrande mellan hängarna inser jag att det inte är så lätt att se ut som jag gör.. Inte pinnsmal med silikoninlägg.. utan lagom rund i mina bästa år med vackert lagom stor byst. Jag ser ut som kvinnor flest, i min ålder. Fast med lite mer behag att vila blicken på…

Jag förvånas över hur litet urval det finns i min storlek. Jag kan ju inte vara ensam om detta.. och efter mycket letande, hittade jag en som passade. Till priset av 2! Varför skall det vara så?
Med tanke på hur populärt det är att fylla sina original med silikon och därtill få en större byst, borde det vara lättare att hitta behållare avsedda för dessa större. Fast.. när jag tänker efter.. så skall man ju även suga fett och bli smal också.. och då kanske det räcker med en 80DD i BH..

Man kan ju tycka att klädfirmorna borde inse att alla ser vi inte ut som Twiggy, Kate Moss, Julia Roberts och Sandra Bullock.. De borde se till att producera kläder för alla sorter och modeller.

Det är en större konst att köpa BH än många tror. Idag får man heller inte den service som tillhandahölls förr, då expediten hjälpte till att mäta så man fick rätt storlek.


Nåja.... Nu ligger orchidéerna behagligt på plats och de lär stanna kvar där nu.  glad


Jösses, dessa katter och deras lekar

Banner


Katter.. Katter som jag inte vill vara utan. Gustav, som är svartsjuk och är nog så svår att leva med. Jag brukar säga till honom ibland att han är svårare att leva med, än en karl. Kattis gör inte mycket väsen av sig.  Lycklig och nöjd för att få mat serverad och att bli klappad ibland. Båda har en förmåga att bära in möss emellanåt. Oftast ser jag dem döda på hallmattan när jag vaknar om morgonen.. men det händer ju att jag kommer på dem när de smyger in med ett färskt, sprattlande bete mellan tänderna.


Snuffie, vår omplaceringskatt. 7,5 år. Hon har varit innekatt de 5 senaste åren och kom hit pga skilsmässa och att väninnan inte fick svar från Djurens Vänner om nytt hem. Här får Snuffie vara utekatt.. komma och gå som hon vill.. även nattetid.


Snuffie har sakta vant sig vid att kunna gå ut och få leva de lyckliga katternas liv: Ute och jaga. Dock ikväll tog hon mod till sig och visade vad hon kan. TV4 hade just börjat visa ”Parlamentet” och med vant öga ser jag att det är något mer än en katt som kommer in.. Snuffie har tagit hem sin första mus..i alla fall hit. Musen är inte död.. och jag kastar mig på golvet och skall få tag på den. Som en orm krälar jag på golvet och drar fram databordet där musen nu rusar in för att gömma sig under baslåda, kablar och annat smått. Svärandes och lockandes krälar jag vidare på golvet i kapp med Snuffie som också jagar den lille krabaten. Det jag tänker, är ju all skada den kan ställa till med om den börjar tugga på sladdarna.


Den lilla musen rusar över vardagsrumsgolvet och under hyllan.. jag efter.. precis som Snuffie. Äldste sonen undrar vad jag håller på med.. lyckligt ovetande om att det springer en mus lös i huset. Jag tror inte han uppskattar det lilla livet med tanke på hur han låtit mig ta hand om de döda kamraterna när de legat på hallmattan.


Med ett flin över hela sitt vackra ansikte ser det ut som om han tycker jag kan fortsätta kräla i stoftet. Nåja.. jag vet ju att musen är under hyllan och krälar vidare dit. Snuffie, som är ovan jägare, kommer inte åt den lille.. och det blir ju min uppgift att ta hand om den. Håhåjaja.. Jag har tappat räkningen på alla möss jag tagit hand om det senaste året.


Till slut, efter mycket sväraden om att jag missar ”Parlamentet” och att den minsann kommer att åka fast så småningom.. finner jag den lille rackaren stå upprätt längs med ena ”regeln” till hyllan.. och skam den som ger sig.. Jag får tag i rackar’n och visar sonen.. som bara tycker jag skall placera den ute i det fria.. Självklart bär jag ut den lille.. och med raska små fötter pinnar den iväg med en sjuhelvetes fart.


Snuffie, som inte sett att jag fångat hennes lilla go-bit, letar vidare efter den. Jag talar om för henne att musen är ute.. och visar henne ut. Vad hon gör just nu, vet jag inte. Men altandörren är stängd och in med en mus skall hon inte komma just nu. Kanske hon bär in en ny i natt.. men det blir nattens bekymmer.


Möss är inget större problem. Värre vore om de kom in med spindlar. 


Gamla.. men rätt så söta ändå

Banner


Ett äkta par och deras 9 barn väntade på bussen. En blind man kommer också och ställer sig vid hållplatsen. När bussen äntligen kommer verkar den överfull och bara frun och barnen
kommer med. Maken och den blinde mannen beslutar sig för att promenera istället.

Efter en stund har maken blivit irriterad på det knackande ljudet från den blindes käpp alltefter den träffat trottoarkanten och yttrar:
-Varför sätter du inte gummi på änden av käppen? Det där knackande ljudet gör mig vansinnig.

Den blinde mannen svarar:
-Om du hade satt gummi på din käpp, hade vi fått plats på bussen... så håll käften.

(Även en blind höna hittar ett korn, sägs det)

.. också nästa...

En man kommer in i en affär och förklarar för den kvinnliga expediten att han är där för att köpa tamponger till sin fru. Expediten säger till honom att dom finns längst ner i affären. Mannen tackar och går ner till det ställe tampongerna fanns. Några minuter senare kommer mannen tillbaka med en stor påse bomull och vill betala.

Den kvinnliga expediten frågar undrande:
- Jag trodde du var här för att köpa tamponger till din fru?

Då svarade mannen:
- Du förstår, det är så här. Igår när jag bad min fru att köpa en limpa cigaretter, kom hon hem med ett paket tobak och ett paket filter. Så jag tänkte, måste jag rulla mina, så ska fan hon också få göra det.

(Ops... så det kan gå.)

Denna fredag började ju bra

Banner


Vilken start på dagen på praktiken.. Kan bara sammanfattas med "KAOS" och "SKRATT"

Kommer dit.. tar hyrbilen (skall resa till Värmland idag) i o m att jag skall iväg och handla lite direkt efter jobbet. Så långt allt väl. Går in och börjar tvätta och ta upp de som behöver hjälp. Vi är en man kort och det är inte första gången som jag räknas som personal, fast jag är praktikant.. *kallas förtroende* men det gör inget.. Jag skall nog lösa det på något vis..

Lite sena blir ju ju i och med att två blir kvar på ett rum där det tar ca 40 minuter att hjälpa en kvinna.. Mer tid än vänligt, med andra ord. Det får till följd att allt blir sent och en och annan boende blir lite småsur.. Nåja, de förstår ju ändå.. ber om ursäkt för att de skäller på oss lite..

Frukost. En man skall ha fil och Corn Flakes... Jag häller upp filen, tar upp burken med Corn Flakes och känner... hur den gliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiider ur handen. Plötsligt ligger alla flakes på golvet.. och alla bara gapskrattar.. Ja, jag också. Vad finns att göra? De boende skrattar gott med oss.. och det är bara att sopa upp och ta fram nya flakes .. Nå, mannen fick sin frukost och jag går vidare.. En dam som har afasi (kan inte tala efter en hjärnblödning) samt sitter i rullstol, halvsides förlamad.. Hon sparkar fram rullstolen till mig och vill ha hjälp. Hennes haklapp ligger på rullstolsbordet och jag säger: "Åh, är Du redan klar" och viker ihop haklappen och lägger den på bordet.. går till matvagnen och skall fortsätta servera.

Då hör jag ett gapskratt bakom min rygg.. Det är kvinnan som skrattar hjärtligt.. Jag vänder mig om och undrar vad det är.. Hon har rullat tillbaka till matbordet, skakar på huvudet och tittar på mig och skrattar vidare.. förstår jag ju.. *jag har ju tankarna på resan idag också* hon vill ha hjälp att KNÄPPA haklappen i nacken!!! =o) Med ett skratt går jag till henne och frågar henne om hon kan förlåta mig.. och säger samtidigt att det var ju en bra start på dagen.. CornFlakes på golvet, jag viker ihop haklappen i stället för att hjälpa henne.. och jag undrar just om det kan bli värre nu.. Håhåjaja.. bara jag inte kör ihjäl oss på resan..

Nåja.. man har inte roligare än man gör sig.. och detta fick bli min dos av att bjuda på mina mänskligheter och trötta skalle en fredag morgon när solen strålar den 11/11 och vintern tycks långt borta med sina +12° ute.

Fler mornar borde starta med ett skratt!

Övervikt

Banner

Jag såg Under Cover igår  på TV3 och det handlade om hur omgivningen ser på överviktiga. Jag har alltid sagt att synen på överviktiga är så förbannad fel!

Nu minns jag inte mannens namn, den blonde som påstod att överviktiga är fördummade.. men jag såg honom i ett annat program innan och gillar honom inte. Att vara överviktig har inget med dumhet att göra, brist på karaktär etc som han sa.. Det handlar om helt andra saker. Arv, är en stor faktor.. omgivningen är en annan.. Hur man mår psykiskt, kan vara ytterligare en. Som exempel såg jag Ophera show i veckan. Där var det en pappa som tyckte illa om sin dotter, även om han sa sig älska henne.. Hon var överviktig och på frågan om han älsade sin dotter, pratade han bara om hur lycklig hon skulle bli om hon gick ner i vikt! Ophera påpekade att det inte var svar på frågan.. då blev pappan tyst och tvekade innan han svarade att han älskade sin dotter. Flickan hade redan som liten varit överviktig och som 5-åring (!!) sattes hon att banta. Vilken signal fick flickan?

Resten av familjen var smal, systern till den överviktiga tränade hårt. Pappans syn på lycka var smala .. i dubbel bemärkelse. Flickan tröståt för att hon kunde inte hantera sina känslor av att vara oälskad för den hon var, men "älskad" om hon var smal.

Synen på överviktiga borde ändras radikalt! Alla har inte behov av att vara smala. Alla KAN inte vara Twiggysmala heller. Idealet har skapat anorexia och bullimi, självsvält och självmord. Är det bättre det, än att ha ett par trivsamma kilon av kärlek?

Visst finns det sjukligt överviktiga också och de kan behöva extra mycket stöd och hjälp av dietist och läkare. Magsäcksoperation skall inte vara den självklara gen- /utvägen. Den gick min ena syster och hon höll på att förlora livet på grund av att något gick fel. De fick op. henne två gånger. HON, däremot, satt i fåtöljen och hällde i sig chips och läsk (enligt min mor. Systern och jag har ingen kontakt) och borde INTE få operationen innan hon ens försökt gå ner i vikt. Henne skulle jag KUNNA klandra, men hon hade säkert sina orsaker. Mor försvarade henne att hennes man inte stöttade henne. Men hallå!! På vad sätt gjorde han det inte? Han älskade henne som hon var.. han hade under många år tagit till sig syrrans dotter som sin egen samt att de har en gemensam son. Han jobbar och sliter för sitt och familjens uppehälle och ville syrran inte PÅBÖRJA sin förändring själv, vad kunde han då göra? TVINGA HENNE?? Hota med skilsmässa? Nej, sådan tror jag inte han är. (Har bara träffat honom 2 gånger på dessa 12-14 år som de hängt ihop)

Överviktiga är precis som Du och jag, kvinnor och män med känslor, med tankar och åsikter. De är precis lika smarta eller dumma som smala.

Min äldste son sa en dag för lite sedan, när jag hade haft besök:  "Mamma, vad kommer det sig att Du har så många överviktiga som Dina vänner?" Jag såg ut som ett fån antagligen, för jag förstod inte frågan.. "VA? Det har jag väl inte" sa jag.. och han rabblade upp massor av namn bland mina närmaste.. Jag SER inte denna övervikt. Jag ser personen!! De som känner mig, vet det. Jag vill påpeka att sonen INTE har fel syn på övervikt som jag känner till. Jag har ALDRIG hört honom fälla ett ont ord över dem, inte ens bakom ryggen på dem. Han var själv något knubbig mellan åk 2/3 och tills han slutade åk 5. Min yngste son var kraftigt överviktig och det hade SINA orsaker (Pojken har idag tappat ca 15 kilo och är 'som vilken grabb i 7:an som helst') Dessa mina söner vet vad det innebär att vara retad och mobbad pga övervikt.. Måtte de aldrig glömma det, och därmed aldrig ha negativa åsikter och tankar kring överviktiga!!

HUR får vi attityden kring överviktiga ändrade? Jag är hellre överviktig än skitviktig.

Poliser i all ära ...

Banner

.. men det finns de som är på fel tjänst.

I stort har jag ett gott förtroende för svenska polisen. Vid behov, har jag blivit väl bemött och fått den hjälp jag varit i behov av. Det gäller inte bara här i Kalmar utan även på andra platser i landet. 

Men precis som inom alla yrken, finns det puckon även hos polisen.  Alla yrken har sina grupper av "fel man på fel plats" och flertalet av dem skulle göra sig bättre som kronologisk arkiverare i  en sval källarlokal utan fönster. Detta som nu hänt i Falun, enligt
Aftonbladet, får inte under några som helst omständigheter hända. En uniformerad polist går in i ett klassrum och ropar att det är KRIG! Detta för att hans son cykel blivit stulen. Men det finns ju de som vill visa sin "makt" och då är de fel ute. En polis skall inte vara militant och maktgalen. En polis är en person med hjärtat på rätta stället och skall vara till hjälp i samhället under sina normer och lagar.

Det jag saknar idag, när det gäller polisen, är kvarterspolisen. Med glädje minns jag dem när jag växte upp. Vi knattar knackade på hos dem ibland bara för att få prata med våra hjältar. Vi skapade en relation till dem. Vi kände oss trygga. Jag hoppas de kan återinföras för våra barns skull. Men det bestämmer ju regeringen, hur mycket de vill satsa på samhällets trygghet i stort.

Storrökare? Röker Ditt barn?

Banner


Jag blir inte alls förvånad över
denna artikel som berättar om en 10-årig pojke som är rökare. I snitt 10 cig om dagen röker han. Första ciggen tog han innan han kunde läsa.


Varför är jag inte förvånad? Allt missbruk går ner i åldrarna. Mamman till den omnämnde pojken, röker upp mot 60 cig/dag. Hon har nu dragit in veckopengen, tagit honom till läkare och psykolog. Men hur förklarar man som storrökare för sitt barn, att det är skadligt? Hur förklarar man varför man själv begår långsamt potentiellt självmord men att det är fel att barnet gör det? Är det okej att ens barn lever med vetskapen /skräcken att det finns risk att bli föräldralös, men det är inte okej att utsätta föräldern att bli barnlös i samma potentiella dödsdom?


Jag har själv varit rökare i perioder och skulle ha svårt försvara att jag röker idag, om jag fortsatt, men nekat mina barn. Jag har fått höra från barnen ibland att  "Du har minsann rökt, varför får inte jag det?" Mitt svar har varit att jag tyckte som 13-åring att det var tufft att röka, men insåg att det var korkat. Man stinker, luktar illa hur man än duschar etc. samt att man skadar sin kropp och sin omgivning som blir ofrivilliga, passiva rökare. Mellangrabben kommer över snus.. Förr, genom att köpa själv. Han är 195 lång och ser äldre ut än sina snart 15 år. Numer är det visst någon kompis 19-årige pojkvän som förser honom med snus genom att köpa ut, efter att vi stoppat de två butiker (varav en Pressbyrå) som sålt till minderåriga. Han röker även ibland, säger han.  Det enda jag kan göra är att förklara det skadliga. Någonstans har han hört att det är mindre skadligt att snusa. Men vart? Nikotin är skadligt oavsett om man drar ner det i lungorna eller lägger det under läppen.

Hur förklarar DU för Dina barn, Du som rökare, att de inte bör röka, men försvarar Ditt eget rökande/snusande??


Rasism

Banner

Det händer även i svenska familjer att döttrar blir knivskurna för att de väljer "fel" man. Detta enligt
Aftonbladet idag, som beskriver hur en kvinnas föräldrar slog och sparkade den gravida dottern över hela kroppen, då fadern till babyn var av annan härkomt än svenskt.

Det är upprörande, oavsett om det sker i svenska eller icke-svenska familjer. Hur kan man göra på detta vis mot sina barn?

Manssamhället visar sig bestå

Banner

Männen fick mer i plånboken – igen. Ja, det skriver
Aftonbladet idag. "Efter valet 2002 lovade regeringen att bekämpa de ojämlika löneskillnaderna. De har inte lyckats. Lönegapet mellan kvinnor och män har inte minskat jämfört med förra året – de har ökat." står det att läsa som inledning.

Kommer det någonsin bli annorlunda? Nej.. jag tror inte det. Skall jag nu behöva leta efter en välbetald karl, för att kunna klara mig i samhällets ekonomiska olikheter? DET har jag verkligen ingen lust med. Jag hyllar vars och ens oberoende av varandra.

Mat och varningar

Banner


Visst är det bra att det finns myndigheter som kollar upp våran mat i butikerna. I Sverige är vi ju bortskämda med att det skall vara kliniskt rent bland maten, på diskbänken och vi får inte låta bli tvätta händerna mellan att skära kött och grönsaker. Det kom för några år sedan ett diskmedel som skulle döda alla bakterier. Sedan klagar svensken på att den blir sjuk så snart den åker utomlands. Inte undra på det.. Vi tar ju bort det naturliga sjukskyddet genom hysteriskt bakteriefria omgivningar.


Hur som helst har det varit stort pådrag nu vad gäller köttfärs som sålts på ICA, billigmärket Euroshopper. Man frågade sig om det var värt priset att riskera bli sjuk.  Man skriker ut att det är en dödssmitta!  Alla hypkondriker blir än mer sjuka och många andra blir rädda. Jag tror ju inte det har med priset att göra utan att det var just det partiet som blev smittat av någon anledning. (Det kan hända även de dyrare märkesvarorna också) Det framkom senare, att den lille pojke som dog, inte var smittad av den aktuella färsen. Stort hysteri för ingenting. Visst, man skall inte förringa skadan som EHEC-bakterien kan föra med mig.. men det finns ju gränser.. (å andra sidan.. tidningarna måste ju sälja sina lösnummer också)


Idag läser jag att endast 1 av 11 paket färs är godkänt. Jaha? Ock? .. undrar jag då. I alla dessa år som vi köpt färs och ingen vetat om detta.. och vi överlevt.. så har vi inte heller blivit mer sjuka än annars.. Undrar hur många som NU kommer att rusa till doktorn med sina små åkommor och hävda att de blivit sjuka av köttfärs. Människan är en rolig figur. Visst. Vi skall inte äta mat som verkligen ÄR dålig.. men jag måste säga att jag kommer fortsättningsvis köpa Euroshoppers nötfärs  till ett billigare pris.  20435-18   Ja, när jag inte handlar direkt av bonden, då.


Nonchalera inte något Du känner på Din kropp

     Banner


I måndags kväll var jag mer än trött efter att ha hjälpt söstra mi att flytta hela helgen. I måndags hjälpte jag henne att montera ihop nya soffan. Kvällen kom och jag var mer än lovligt trött. 


Med stort gäspande kröp jag ner under täcket och tänkte läsa lite. Men det blev ju inget av det och lampan släktes. Det kliade lite mellan höften och ljumsken. I mörkret och halvvägs in i drömmarnas land, kände jag att det var något där, men jag tänkte.. ”inte nu.. i morgon” sedan minns jag inte mer än att jag vaknade på tisdag morgon.


Minnet av det jag känt kvällen innan, hade bleknat och var inte ens ett ärr i min själ. Klev i mjukisbyxorna och släpade mig ner till tvättstugan. Dagen gick och jag med den. La mig minst lika trött igår kväll och orkade inte läsa. Halvvägs, hand i hand med John Blund till annan värld, minns jag att det kliade.. och jag kände något litet som satt fast på huden.. ”Visst, ja.. ” tänkte jag, och somnade.




Det kändes lite rysande otäckt.. men jag är samtidigt glad över att den inte levde. Ni kan ju föreställa er hur stor den skulle vara då! Efter att jag duschat klart, satte jag mig att googla lite för att hitta information om hur lång inkubationstiden är om det förekommer smitta i bettet. Det var inte lätt hitta så jag ringde efter sjukvårdsupplysningen och som vanligt är det ”Har Du en knapptelefon, tryck en 1:a. Knappa in Ditt telefonnummer och avsluta med fyrkant” vilket jag gjorde. Det var vårdcentralen här som jag bor och de brukar alltid ringa upp och i rätt tid. Idag har de helt missat mitt samtal och har inte ringt än, efter 6 timmar.  Att den dog genast efter att den bitit sig fast, kan jag bara ge en enda enkel och god förklaring till: Jag älskar vitlök och äter det så gott som dagligen! Inte bara lite grann, utan MYCKET. Den måste ha dött i vitlökschock!  glad 


Nå, det var ju bara att läsa vidare om det lilla vidriga krypet, som tillsammans med harkrankarna borde utrotas. Nu vet jag att det är 3-10 dagars inkubationstid om det är infekterat. Bara att hålla koll..


Men hur som helst, somna inte ifrån något som Ni känner på Er kropp som inte skall vara där.. det KAN vara en liten fästingjävel. ont i näsan


Deep Purple

Banner



Just nu lyssnar jag till deras bästa låt genom tiderna, helt enligt min åsikt: Child in time. Finns någon mer gripande? Finns någon bättre? Deep Purple har gjort massvis av underbar musik.. och jag måste säga att förmånen jag hade att få vara med på konserten  "Bananas" i Malmö -03, var underbar. Det är en underbar mans förtjänst, brorsan Pidde. Finns ingen bättre brorsa och man. Helt klart älskvärd! hjärta  Uriah Heep var förband. De var inte helt tokiga, de heller.


Det var bara det jag ville säga.


Harkrankar

Banner

 

Finns något värre sommar och höst än dessa vidriga, långbenta bevingade fän? Ja, det gör det med all säkerhet men just nu är det krankarna som förpestar mitt liv. De finns överallt. I kläderna, på sängen, under sängen, vid sänglampan.. på datorskärmen, i diskbänken.. men priser tog de som satt och sov i centrifugen nu på morgonen..

 

Elakheten i mig tog över och jag centrifugerade dem en stund. skrattar Yra som fulla älgar raglade de omkring i botten av maskinen och med en golvtrasa tog jag upp dem, klämde dem till döds med mina ivriga händer med golvtrasan som skydd.

 

Envisa sommarflugor, mygg och ilskna getingar i all ära.. dem slår jag efter så de blir knockade.. Harkrankarna får mig att rysa av obehag. Pälsen står rakt upp på hela min kropp och jag vill bara skrika i frustration. Just nu återupplever jag sommaren 1994, då det var mer än fler harkrankar som störde min nattsömn med sitt hoppande på väggen över huvudet.

 

Harkrankar borde utrotas. På den punkten viker jag aldrig! bestämd


Stavgång

Banner


Hösten var lite ruggigt och media fylld till bredden av alla positiva orsaker med att använda stavar när man skulle ut och gå. Det var bra för hjärtat, det var bra för hälsan. Det var bra för den som ville minska i vikt och det var bra för jag-vet-inte-allt.


I ärlighetens namn tyckte jag ju det såg lite småkorkat ut.. ungefär som att träna skidor mitt i hägsommarvärmen. Men var och en blir lycklig av sina val så jag la mig inte i hur andra bar sig åt, bara jag fick gå som jag ville.


Dock fick jag ett hjärnsläpp en höstdag och köpte ett par stavar på Stadium. Jag kände mig lite småkorkad där jag bar på stavarna genom stan och senare på bussen hem, men sonen som var med, ville inte på några som helst villkor kännas vid mig när jag försökte använda dem.


Nå, jag ställde dem i hallen för att se dem och motiveras.. men medan de glodde ilsket på mig, bestämd stirrade jag åt ett annat håll. Nonchalant låtsades jag inte om dem och dagar blev till veckor.. som blev till månader.. som blev till att jag bar in dem i förrådet. NU kunde jag röra mig fritt igen i hallen utan att de blängde surt på mig.


Hösten blev vinter som blev vår och jag tog mig i kragen och köpte ett månadskort på Friskis & Svettis gym. Efter 11 år var det dags att komma igång igen och slimma kroppen. Där blev jag kvar över sommaren och nu med terminskortet i handen, går jag dit 3 mornar i veckan. Det är en skön motionsform och det är alltid lika skoj se alla åldrar och kategorier på de som är där. Pensionärer som vill stärka sig lite, medelålders som just kommit på att det är bra att röra sig lite mer ansträngande än att bara sitta i bilen. Vältränade och otränade.. Alla får vi plats..


Men.. så kom hjärnsläpp 2. Jag bestämde mig för att använda stavarna nu när jag slutade på min praktik.. och idag kom de fram ur förrådet och med mig på promenaden till gymet. Med haltanden trevande försök kom jag så igång och visst kände jag mig lika dum som jag säkert såg ut där med en stav i varje hand som om jag vore på väg till skidbacken. Men döm om min förvåning när jag väl snavat och kroknat ett par gånger, så fick jag bra galopp på hur det skall vara.. och DÅ kände jag hur hela kroppen på något vis reste sig och det var lättare att gå. Fort, går jag i vanliga fall. Men nu tror jag minsann att hastighetsmätaren ökade lite.


Svett och uppvärmd kom jag till gymet och körde mitt pass.. och sedan var det en svettig promenix hem igen. Det var underbart! Så jag har bestämt nu att varje dag som jag går till gymet, skall stavarna med. De dagar som jag inte går dit, skall jag ändå ut och gå med dem.  Om en månad skall vi se om det gjort nytta.. i alla fall på vikten.

Det är inte så illa att ha hjärnsläpp emellanåt.

P.S Jag måste ju säga att det gör i alla fall NÅGON form av nytta för jag har ju muskelvärk i skulderbladspartiet! Hur ofta har man DET efter en häftig promenad?  hjärta

Teleoperatören igen

Banner

Jag var över till min grannfru igår. Frågade då hur det gått  med TELE2 och möjligheten att spärra 118118 när maken ringde. Svaret förvånade mig inte. Det gick inte då maken inte kunde göra sig tillräckligt förstådd per telefon! Håhåjaja.. Jag skrev snabbt ett brev som maken sedan skulle underteckna. Nu hoppas vi att det löser sig.


Fick sparken

Banner

Det är många företagare som har problem med att deras internet används på fel sätt. Användare som surfar in på porrsidor och andra icke önskvärda sidor, får en erinran och sedan är det bra. Först och främst är det ju möjligt för företagens datatekniker att spärra vissa sidor som inte är önskvärda och varför det inte görs i större utsträckning, kan man ju diskutera. Det KAN ju vara så att man vill visa sina anställda att man litar på dem. Anställda skulle kunna kalla det kränkning om de inte är betrodda, i stället för att se det till det stora hela att det kan finnas andra anställda som missbrukar internetanvändandet. Kanske är det de som vill komma in på dessa sidor, som skriker högst? Vad vet jag.. MEN.. om man gör som det läkemedelsföretag som det omnämns om i Aftonbladet idag, sprakar de som missbrukar förtroendet, så kanske fler skulle skärpa till sig. Det borde vara alla seriösa företagares och kommuners intressen att hålla sina datorer och rykten rena från porr och annat mindre skoj.

 

Sparken bör man även få om man, som några hockeykillar, beter sig oanständigt. De fick sparken från Tre Kronor, skrevs det i Expressen igår. I dagens upplaga står det att det kan räcka med en ursäkt från killarna för att upphäva livstidsdomen gällande avstägning i Tre Kronor. Hur skall vi få stopp på detta om det inte känns rejält? Killar som spelar i olika landslag/världslag, lever med en stor skara fans som ser upp till dem. De har på så vis ett krav, om än oskrivet, att vara förebilder om att ta avstånd från vissa saker så som våldtäkter. Kan de inte uppvisa ett gott uppförande (nu menar jag inte en och annan fylla som vem som helst i stort sett tar, utan kriminella handlingar) bör det finnas ett kännbart straff och deras stjärnor faller. Alla företag borde införa denna typ av bestraffning i sina avtal: Om Du begår våldsbrott, får Du sparken. Det gäller misshandel, sexuella brottsliga handlingar i första hand. Vi msåte ju få stopp på det och inte killa våra våldsmän bakom öran och säga.. "Stackare, har Du en taskig uppväxt som förklarar det hela? Ja, inte kan ju Du hjälpa det" så är det över. Om någon våldtar DIN fru, dotter, mor, syster.. skulle Du nöja Dig med en ursäkt då?

 

 


Hur enkelt som helst men ändå krångligt

 Banner

Min granne behövde hjälp med att ringa sin teleoperatör för att spärra möjligheten att ringa 118118. De har tidigare spärrat för internationella och mobila samtal. Familjen kommer från ett spansktalande land.

 

De var kund hos Telia och en dag när det ringde, svarade maken, mot alla odds. Han var ensam hemma, Hans svenska språkkunskaper är lite si och så med och han har i synnerhet svårt att göra sig förstådd på/förstå svenska i telefon. Han utgick ju från att det var de spansktalande vännerna som ringde. Hustrun hade inte kommit hem från arbetet. Öga mot öga, går det bra att tala med honom.

 

 Ett företag som han uppfattade som Telia presenterade ett abonnemang som skulle vara billigare. Ville han prova ett år? Ja, det lät ju vettigt för med 3 tonåringar i boet kan telefonräkningarna lätt skena iväg.

 

Hustrun kom hem, det ringde och hon blev sur för att nummerpresentatören inte funkade. Hon bytte batterier och försökte få igång den. Inget hjälpte. Hon ringde Telia och bad om hjälp. Det visade sig att förvalet nu låg på TELE2! Det var inte Telia som ringt. Operatören i luren borde förstått att kunden inte var bra på svenska och sagt att han/hon kunde skicka information till hemmet. Men inte då. Operatören sålde ett förval.. Ja, det var vad vi trodde. Eftersom telefonen nu gick via TELE2, fungerade då inte nummerpresentatören.

 

Så kom hustrun till jobbet i torsdags och frågade mig om något som stod på räkningen frånTELE2, en räkning som var skyhög på bara en månad. Det gällde 118118 och då förklarade jag att ungdomarna kommit på att man kan kringgå mobilspärren genom att ringa 118118 och få samtalet kopplat. Jag sa även att man kan få det spärrat hos Telia så maken skulle ta och gå dit och spärra det.

 

Dagen efter, kommer hon till  jobbet och säger att maken är mycket arg. Telia kunde inte spärra och han förstod inte varför. Jag frågar om jag skall prata med TELE2 för dem och det var okej. När jag ringde dit, fick jag veta att det var inte bara förvalet som låg på TELE2. De hade övertagit hela abonnemanget! Så lätt lurade de en medborgare med svårighet i svenska via telefon.

 

Nu till kruxet. Jag kunde inte som tolk hjälpa dem att spärra 118118. De måste tala med mannen själv. Det gick inte heller med hustrun då hon inte står för abonnemanget. MEN.. om mannen stod brevid mig, svarade "JA" på hennes fråga samt uppge personnummer på abonnenten, DÅ skulle de kunna spärra 118118 genast! Hade vi haft en manlig kollega i närheten som kunde bryta på spanska, så hade HAN kunnat låtsats vara min granne!! och fått spärrat 118118. Frågorna var "Vill Du ha spärrat 118118" svar Ja. "Vad är Ditt personnummer?" Ja, det hade vi ju i och med att hustrun var där.

 

Om vi inte kunde lösa det så, kunde de skriva ett brev till TELE2 för att begära spärra 118118 och signera med sitt namn. Kunde han få maila? viskade hustrun till mig och i och med att vi bor grannar vet jag att han har bredbandsbolaget och därmed en mail med sitt namn. Men si, det gick inte. Han var tvungen att skriva under!  MEN det skulle gå att uppge att man är han, om vi hade en manlig kollega som kunde hjälpa oss..

 

Jag vet att fler har haft problem med TELE2. En nära vän blev ansluten under sin semester! Han var inte ens hemma i sin kommun! Pga av en hörselskada talar han i telefon i stort sett endast med de han känner för att det är svårt att höra rätt i telefonen. Vid mailkontakt med TELE2 påstods det att han via telefonen godkänt byte (konstigt att det skall vara så lätt åt det hållet, utan att skriva under något). Min vän hade inte fått bekräftelse på abonnemangsbytet heller. ÄNDÅ var han ansluten. Sedan påstod de att någon ringt och uppgett fel telefonnummer (eller var det operatören som hört fel/skrivit fel?) Det blev många turer för min vän med Telia, som inte kunde avbryta det påtvingade förvalet/abonnemangsbytet och TELE2 gav löfte om att det redan var hävt, vilket det inte var. Det tog några veckor av omak.

 

Så, vi ser här hur lätt en säljare lurar av en person det abonnemang han har utan att ta hansyn till att kunden hade svårt att förstå. Man erbjöd inte att skicka hem information som han kunde läsa i lugnt och ro hemma utan det var "Nu eller inte" Sedan kan man uppge sig att vara en viss kund, bara man kan telefon- och personnummer och via telefon få ett abonnemang ändrat även om man inte har med det att göra. Dock kan man inte maila in via sin personliga mail för brevet skall vara undertecknat.

 

JAG har en garanti: På Telia finns en markering att inga förändringar görs i mitt abonnemang om ingen inte visar upp legetimation om att det är jag som kommer personligen och gör förändingarna. Med andra ord: Jag kan inte ens själv ringa in till Telia för att ändra. Det är för att jag redan varit utsatt för att räkningar på ett abonnemang jag hade, ändrades till annan adress än dit de skulle gå. Enligt Telias notering hade någon ringt och meddelat det.. Saken var bara att det fanns EN som inte visste att jag just flyttat. Jag hade ett abonnemang för en god vän i min barndomsstad. Han ringde och undrade om jag hade fått telefonräkningen, för han hade det inte. Räkningen, som gick till min barndomsvän, kom plötsligt till den adressen jag flyttat ifrån! Skulle jag ringa och ändra det, tro? Då hade jag ju ändrat den till min nya adress.. men nu skulle ju räkningen gå till min barndomsvän så det var bara att korrigera det samt göra denna lilla markering.

 

Ta noga reda på vad det är för försäljare som ringer. Be att de skickar hem information om det de säljer så att Du kan läsa i lugn och ro hela avtalet samt hur det kommer att se ut. Inget avtal skall kunna göras per telefon som är bindande. TELE2 säger sig spela in alla samtal. Gör de det för att ha som ett  bindande "avtal"? Upplyser de alls kunderna om att de spelar in deras samtal? Detta berättaden bekant till mig som jobbar för TELE2.. men jag fick inte klart för mig om kunderna ges möjlighet att godkänna den inspelningen eller inte..  


Banner

Banner

Vill tacka Nett, min underbara väninna, som har sitt Björnide, för att hon skapat min banner. Du är underbar, Nett.  


Internets baksida

Allt sedan internets utbredande av sin egen värld, har det även öppnat marknaden för mindre seriös verksamhet. Att det går att köpa allt från stickers till porr, är allmänt känt. I perioder skriker media ut hur bl.a pedofiler härjar på nätet och hur föräldrar inte har en aning om vad deras unga sysslar med. Föräldrar varnas om och om igen för den smutsiga verksamheten på nätet och diverse chefredaktörer på nätet, BRIS och polis samt socialmyndighet uppmanar föräldrar att ta reda på vad deras barn gör, utsätter sig för och utsätter andra.

 

Spaltmeter efter spaltmeter skrivs om verksamheter som inte är av ren och granskningsvänlig karaktär. Men vad gör föräldrarna? Antingen läser de inte uppmaningarna, tänker inte ens ut själva att internet är ett samhälle, likvärdigt med Spisas torg eller någon park. Vad gör barnen ute? Varför sitter de på nätet om nätterna? Vad visar de med webbkameran och vad får de själva se?

 

Varning efter varning går ut till våra unga att inte lämna ut namn och adress, telefonnummer och kontonummer till folk på nätet. De varnas för att stämma träff med nya bekanta på nätet. Men ändå sker det.. dagligen!


Internet är en bra verksamhet, bara vi vet vad vi gör och är införstådda med vilket extra stort ansvar det åligger oss som användare. Det är så mycket lättare att gömma sig bakom en ålder som inte är ens egen, ett lånat foto. Äldre män utger sig för att vara unga pojkar.. ja, till och med flickor. De som är ute i oseriösa syften, gör vad de kan för att få som de vill.. och många sorger och smärtor är följd för de som inte säger NEJ!

 

Så händer det som inte får hända.. En dotter ser sin far bjuda ut sig som pedofil. Dagens Aftonbladet visar klart vad som kan hända. Vilken chock för flickan.. OCH pappan, som ändå måste vara medveten om att han skulle kunna råka på ett barn han känner. Vad beträffar pappan, känner jag inga sympatier. Vad gäller flicka och resten av familjen *på både mammans och pappans sida* så känner jag bara sorg och medlidande. MEN.. visste mamman vad flickan höll på med? Är mamman en av de mödrar som engagerat sig i sin dotter och vetat på ett ungefär vad hon håller på med? Visst är det lätt att gömma sig på nätet och visa de sidor man KAN visa och dölja resten. Som förälder måste vi ta reda på hur datorn fungerar och vilka genvägar man kan ta till en sida för att göra vad man inte bör. Vi måste våga gå in till våra barn och kräva att få se deras datorer.

 

Det kan ses som ett övergrepp i sig att inte låta barnen ha sin värld i fred, men det säger man inte som förälder när olyckan är framme. Då kommer skuldkänslorna och smärtan över att man inte brydde sig… eller inte tog sig tid.

 

I fallet enligt Aftonbladet hoppas jag verkligen att flickan lärt sig att säga NEJ till den typen av chatt hon varit verksam med, att pappan lärt sig att man inte håller på så där. Mamman, hoppas hon lärt sig att vara mer nära sitt barn och vad flickan gör på datorn. Låt detta bli en varning till ALLA Internetanvändare. Nästa gång kan det vara DIN man/fru (eller f.d men förälder till Dina barn)  som härjar på nätet i oärliga syften eller Ditt barn som ligger våldtagen och mördad. Sådant har ju redan hänt och kommer att hända igen.

 

Internet är en underbar värld om man använder den på rätt sätt.. MEN det finns en mycket svart baksida.


Demokratins åsiktsfrihet?

 

 

I alla år har det perfekta storebrorslandet Sverige slagit sig på bröstet och hävdat sin storsinthet, demokrati och åsiktsfrihet.. Vi har även tryckfrihet. Håhåjaja, sa jag för många år sedan. Vi har smygdiktatur och allt är styrt av regler som i grund och botten innebär att vi inte har demokrati eller åsikts- och tryckfrihet.


Jag vet att det är att trampa folk på tårna att kritisera det neutrala landet Sverige med sitt stora hjärta. Dock om vi granskar tillvaron med mer vakna ögon och utan rädsla för att finna sådant vi inte vill veta av, så ser vi hur det ligger till.


”Vi får ju vara med och välja regering så nog har vi demokrati” säger många. Ja visst, det är sant.. men sedan då? När sittande regering beslutar sig för att införa regler och lagar som svenska folket inte vill veta av, eller skicka miljarder till bistånd när vi själva inte har torrt på fötterna.. eller att ge regeringsmedlemmar och annat löst folk fallskärmsavtal i mailjardklasser *totalt* medan vi skall dra ner på skola, omsorg och vård.. vart finns demokratin då? *bara för att ta ett exempel*

 

Åsiktsfrihet, då.. DET har vi i alla fall. Jasså? Har vi? Vad händer om Du har en åsikt om en viss religion eller sexuell läggning eller icke svenska medborgare som inte överensstämmer med regeringens diktatoriskt upprättade regelverk? Jo, Du är kriminell! Du får inte tycka illa om en viss grupp människor.. eller en viss grupp religiösa.. för då är det hets mot folkgrupp eller rasism och Du riskerar både böter och fängelse. Är det demokrati?

 

För egen del brukar jag säga att alla är välkomna bara alla hjälper till att dra sitt strå till stacken och inte bara kräva att få.. Vad folk gör i sängkammaren, är inte min sak att lägga mig i. Det finns både homosexuella och bisexuella i min nära umgängeskrets. Några av dem är mina allra närmaste vänner. Beträffande vad folk tror på och inte när det gäller religion, så är det vars och ens sak bara de inte försöker konvertera mig till något jag inte bett om. Jag tycker dock det är intressant att lyssna till de olika troende för att lära mig förstå varför de tror som de gör. Andra religiösa samfund kan jag inte förstå mig på alls.. då de är så milsvida långt från mina egna åsikter.

 

Men alla kalla Sverige för ett demokratiskt land, det är att ta i. Lyft på förlåten och se vad som döljer sig bakom det.. diktatur på hög nivå, väl kamouflerad av demokratins valfläsk.

 

Tryckfrihet? Dagens 
Expressen  visar på något helt annat. ” Chefredaktör kritiserade Persson -fick sparken” Är det åsikts- och tryckfrihet? Man vill statuera exempel och sparka folk som inte har ”rätt” åsikt. På samma sätt får man tyst på folket i länder som är öppet styrt av diktatur. Man till och med skjuter folk.. det är väl bara en tidsfråga innan vi får hit den formen av tystnad också.

 

Så svenska folket.. sluta blunda om ni vill ha till en förändring. Öppna ögonen och gå man ur huse och skrik att vi inte accepterar diktaturen!  Vill Du bli fängslad för Dina åsikter när vi har åsiktsfrihet? Eller få sparken för att Du inte gillar någon?  Jag bara undrar..