Venedig
Venedig.. en resa dit och jag fick vilat ut en del. Men hur många åker till Venedig bara över helgen om man inte är en aning stenrik? Jag.
Nåja.. nu talar vi inte om originalet Venedig utan mer Sveriges svar på den samma. Det var ju med pirr i magen som jag satte mig på tåget som skulle ta mig dit och med de erfarenheter jag har av SJ så är jag alltid redo på en försening eller två.
Allt flöt på bortsett från *alltså inte flöt vattenstavligt nu* att jag hade åkt ifrån mina läsglasögon hemma. Det var bråttom till skolan på morgonen *jag sitter ju till sista minuten och anser att jag hinner trots att väskan knappt var packad* och jag fick fatt i glasögonfodralet i farten men de hamnade på soffan i hallen. I skolan fick jag hemtentan i psykologi i handen och det var ju den uppgiften jag var mest sugen på att ha koll på under resan. Nå, lite fick jag väl ner i tankar och sedan hade jag sååå trist. Det är inget skoj att läsa, lösa korsord med mera när man inte ser skapligt bra. Det fick bli lite sms till alla som orkade med att jag trakasserade dem och det var ju inte heller bra för ögonen.. men via Micke fick jag iaf wapadresser till olika internetsidor. *tack, raringen* så jag satt och wappade lite. Jag måste ju erkänna att undertecknad är barnsligt förtjust i att lära sig nya saker så det var med lite magpirr jag wappade ut i världen för första gången.
Trots rasrisk och lite stopp på spåret kom vi ändå till Göteborg med bara imponerande 15 minuters försening. Nästan så det var rekord i att komma så nära rätt tid som möjligt för SJ. Nå.. det var bara att ta min extremt tunga packning *jag, som alltid reser lätt annars*på ryggen och lilla ryggsäcken i handen och bege mig till de underbart häriga spårvagnarna och invända den som skulle ta mig till Angered, min egen uppväxtförort. Sedan var det buss sista biten.
Väl framme och snabbt tömt ryggan, som innehöll bl.a 1,2 kg vinbärsgelé, lika mycket lingonsylt samt 1 liter lingonsaft jag kokat, samt Prinsen till syrran, så gik vi hem till föräldrarna och käkade lite gott och skvallrade lite. Strax innan 22.30 bröt vi upp och gick hem till syrran. Det var ju där jag skulle husera under min vistelse. Vi höll låda till 01 och då la vi oss för att fortsätta en stund att tjôta. Sov gott och på fredagen gick jag i nattsärken halva dagen. Systern, den bästa, hjälpte mig att dra upp för slingor och resultatet lät inte vänta på sig.
Vi roade oss lite med mobilkameran.. eller, skall sanningen fram var det jag som roade mig kungligt med mobilkameran, en uppfinning som är ny för mig. 
(jag har inte bett systern om lov att lägga ut bild på henne så därför är hon draperad)Att en helg kan vara så underbar utan att det fanns massa måsten. Vi slappade.. vi var och handlade, jag lagade mat.. bakade frallor.. promenerade i solen.. busade med katterna och systersonen. Gjorde just ingenting. Det är detta som är det bästa med livet. Att inte "måste" något.
Fast det var ju ett "måste" och det var att grädda pannkakor samt göra en äppelpaj. Förresten.. det fanns en sak till jag inte kunde motstå. Det var att köpa brandmännens årsalmanacka 2007.
Pengarna går ju till brandskadade brandmän och med tanke på att de (och polisen) varit mina idoler sedan barnsben (jag till o med pryade en vecka hos dem var i åk 9) så var det ett självklart val när de stod där i sina arbetskläder på Angereds Centrum och sålde dem, informerade om brandvarnare samt visade vad som händer om man släcker en brand på matolja med vatten.. att jag köpte en almanacka. Jag rekommenderar alla läsare att köpa en sådan för 50:-. Väl hemma igen, något piggare än när jag åkte, så visade min "make" sig på sura sidan. Gustav, ja. Han tror ju verkligen vi är gifta. Åtminstone beter han sig så, trots att han är katt. Att komma hem och lukta annan hankatt och dessutom en med bebis (Tiger har en fosterbebis) är ju bara för mycket. Han surar, gnäller.. pockar på uppmärksamhet. Påstår att maten är slut trots att jag just lagt upp nytt. Han tittar på min anklagande som om jag varit otrogen.. och OM han hade varit människa och min man, hade jag begärt skilsmässa för längesedan!! Lite lagom hälsosam svartsjuka, men inte så att man skall bindas hemma, är ju okej... men inte som Gustav beter sig. Får han bestämma så är det han som avgör vilka män jag får tala med..
och det är inga män alls.. helst.Det var lite om min resa till och ifrån Sveriges svar på Venedig. Tyvärr hann jag inte med att träffa en klasskamrat jag inte sett på 27 år.. men det kommer fler tillfällen.
I jämlikhetens arma namn??
Är det inte det ena som skriks över när det handlar om jämlikhet vs ojämlikhet.. så är det minsann det andra.Eller vad säger Ni... Visserligen har jag väl tänkt i bland att ".. om man ändå vore grabb så man kunde rusa in bakom trädet och slå en drill... " men att verkligen göra det till verklighet.. Läs och skratta. Snart skall väl männen föda barn (Vem har inte sett "Junior" med Arnold S och Danny deVito?) och amma också?
Detta fick mig att tänka en runda till med tanke på den person jag känner som skall byta kön. Varför skall det vara så hemskt att en man eller kvinna vill byta kön när vi ändå skriker efter jämlikhet? Att som kvinna kunna stå och pinka via en låtsassnopp är helt okej men inte att operera dit en "riktig" snopp.. eller för en man att ta bort den han har för att ersätta den med ett kvinnligt organ.. Snacka om dubbelmoral..
Detta fick mig att tänka en runda till med tanke på den person jag känner som skall byta kön. Varför skall det vara så hemskt att en man eller kvinna vill byta kön när vi ändå skriker efter jämlikhet? Att som kvinna kunna stå och pinka via en låtsassnopp är helt okej men inte att operera dit en "riktig" snopp.. eller för en man att ta bort den han har för att ersätta den med ett kvinnligt organ.. Snacka om dubbelmoral..
Lönande eller inte...
Det är läge att inhandla en tvättmaskin här och nu. Att få tid i tvättstugan kan stundom vara mer än bökigt speciellt som jag pluggar heltid och jobbar där emellan. När jag bodde i Kalmarhems lägenheter fick vi välja att införskaffa ett tillval: Tvättpelare. Det var inte alls fel. Dock tillhör ju den pelaren bostaden så det var inget jag fick ta med mig vid flytt. Nu har det gått två år, drygt, sedan jag lämnade stans dyraste hyresvärd och det är verkligen dags att köpa egen maskin.
Brodern och jag var runt för lite sedan och kikade. Men OJ, vad det är dyrt med tvättmaskin här i stan. Då började jag kika på nätet. ElGiganten har ju billiga och bra tvättmaskiner men det är en bit att köra till närmaste sådan butik. Det hade ju varit trevligt om det vore ElGiganten som skulle in i MAXIs gamla lokaler och inte Jula, Eurosko, OnOff och Intersport (kan ju hoppas på att ElGiganten skall in i OnOffs gamla lokaler då, men det är väl bara ett önsketänkande) Dock den första maskinen jag kikade på hos ElGiganten, fanns inte i internetbutiken och inte heller i de butiker jag kikade på (Västervik, Backaplan, Växjö, Helsingborg och Karlskrona) så jag undrar om den finns alls. Men jag hittade ju en annan.
När jag kikar på ElGigantens internetsida och tittar på priserna på dess varor, står det inget om butikspriserna (DÄR är SIBA bättre) så jag vet ju inte om det skulle löna sig för mig att åka till Västervik för att köpa i butik eller om det är mer lönsamt att kosta på mig fraktavgiften för att få det levererat till utlämningsstället här i stan. Det tål ju att tänkas på.
Men å andra sidan.. då måste jag låna bil för att forsla hem maskinen från "posten" och där räcker inte broderns Jetta. Så det blir att fjäska på annat håll
Brodern och jag var runt för lite sedan och kikade. Men OJ, vad det är dyrt med tvättmaskin här i stan. Då började jag kika på nätet. ElGiganten har ju billiga och bra tvättmaskiner men det är en bit att köra till närmaste sådan butik. Det hade ju varit trevligt om det vore ElGiganten som skulle in i MAXIs gamla lokaler och inte Jula, Eurosko, OnOff och Intersport (kan ju hoppas på att ElGiganten skall in i OnOffs gamla lokaler då, men det är väl bara ett önsketänkande) Dock den första maskinen jag kikade på hos ElGiganten, fanns inte i internetbutiken och inte heller i de butiker jag kikade på (Västervik, Backaplan, Växjö, Helsingborg och Karlskrona) så jag undrar om den finns alls. Men jag hittade ju en annan.
När jag kikar på ElGigantens internetsida och tittar på priserna på dess varor, står det inget om butikspriserna (DÄR är SIBA bättre) så jag vet ju inte om det skulle löna sig för mig att åka till Västervik för att köpa i butik eller om det är mer lönsamt att kosta på mig fraktavgiften för att få det levererat till utlämningsstället här i stan. Det tål ju att tänkas på.
Men å andra sidan.. då måste jag låna bil för att forsla hem maskinen från "posten" och där räcker inte broderns Jetta. Så det blir att fjäska på annat håll
Äntligen!!!
Nu är en här.. laddad och klar för användning.. 
Den är såååå läcker..
Den är såååå läcker.. Att köpa mobiltelefon över disk..
Det är inte så lätt som man tror, alltid. Men ändå är det lätt när man vet vad man vill ha och det visste ju jag också, ändå blev det fel.. så vansinnigt fel.
Jag har varit och tittat på NOKIAN jag vill och SKALL ha. Bästa priset var på OnOff. Visst, det blir billigare att köpa telefonen med abonnemang men om jag skulle göra det, hade jag tvingats ta till Telia och det vill jag inte. Det är något jag också vet med bestämdhet. Men varan annonseras ju ut "UTAN abonnemang" till ett bra pris så det var ju med glädje i kroppen jag äntrade OnOff i det regniga Kalmar. Jag frågar försäljaren om de har telefonen i den syndigt röda jag vill ha och han skall just till att kika på det, när han säger att jag måste ha Telia till telefonen. "Den är teliabunden" sa han. "Jag skall inte ha abonnemang på den" sa jag lite förvirrat och han fortsatte med att den var bunden och låst till telia ändå!
"Utan abonnemang står det ju så det jag antar att den inte är låst till telia i det högre priset" sa jag och blev än mer förvirrad. För mig är "utan abonnemang" en olåst vara men så var det ju inte i affärsvärlden, fick jag erfara. Den var fortfarande teliabunden och utan abonnemang innebar att jag skulle ha kontaktkort i den med telia som operatör. Jag påpekade vänligt att det var vilseledande att ha varudeklarationen på det viset för det framgick på intet sätt att det skulle vara bundet trots utan abonnemang. "Du kan ju ha den med teliakort då" svarade han lite osäkert (det är ju inte hans fel att varudeklarationen är så korkat förvirraden) men jag sa bestämt att jag inte är intresserad av telia. Han visade mig andra "väggen" med olåsta mobiltelefoner att välja på, men jag sa att jag vill ha just den telefonen eller så får det vara. (Då är man bestämd) Så gick jag.
Väl hemma loggade jag in på dustinhome och beställde den syndigt röda telefonen som jag vill ha
.. och om 1-2 dagar bör den vara här hos mig, enligt leveransvillkoret.
Aldrig mer en SONY ERIKSSON!
Datorsjukan
Det var ju inte många dagar sedan jag svor över min dator som återigen inträtt i stadiet för att icke fungera som den skall efter konstens alla regler. Jag valde att ta bort mitt älskade Maxthon, min favoritwebbläsare. Jag hade en fingertoppskänlsa av att det finns brister i den som nu skapar oreda i min lilla låda.
Tro't eller ej men igår kväll, lika plötsligt som jag stod på operation igår, lika plötsligt fungerade datorn som den skall! Så nu skall jag INTE ladda hem Maxthon, hur mycket det än kliar i fingrarna. Jag får stå ut med Firefox, som är relativt lik Maxhton, men inte fullt ut.
Det kommer att bli en plattskärm till denna datorn samt en ny mobil. Laptopen skippr jag nog och köper tvättmaskin i stället.
Tro't eller ej men igår kväll, lika plötsligt som jag stod på operation igår, lika plötsligt fungerade datorn som den skall! Så nu skall jag INTE ladda hem Maxthon, hur mycket det än kliar i fingrarna. Jag får stå ut med Firefox, som är relativt lik Maxhton, men inte fullt ut.
Det kommer att bli en plattskärm till denna datorn samt en ny mobil. Laptopen skippr jag nog och köper tvättmaskin i stället.
Operation
Idag skulle en patient göra en coloskopi, dvs med hjälp av en speciell kamera gå in via ändtarmen för att undersöka tjocktarmen. Det var tänkt att jag skulle vara med på undersökningen och se hur det gick till. Jag talade med patienten, som är en mycket positiv person, och frågade om det var okej att jag var med. För patienten var det en självklarhet för, som patienten sa: "HUR skall Du kunna lära Dig om Du inte är med och tittar?" Så var det bestämt.
På frukostrasten frågade jag en av sköterskorna vad som finns mer att vara med på och talade om vad jag gjort hittills och vad som är planerat. Hon menade på att jag redan varit på det som finns (inkl. kommande fredag då jag är på mottagningen) och en annan skötare sa då att jag borde vara med på en fisteloperation. De hade visst ingen på gång, sa han.. men det finns en film att kika på i alla fall.
Plötsligt kommer skötaren och pekar på mig, säger: "DU skall vara med på en AV-fisteloperation i eftermiddag!" och det var ju bara att tacka och ta emot. Det skulle hinnas med att närvara vid coloskopin på förmiddagen.
Men lika plötsligt, en timme senare.. eller en kvart innan vi skulle ner med coloskopin, så säger en annan sköterska att de ringt från operation och det var bara att rulla ner för AV-fisteloperationen. Patienten hade gett mig sitt godtycke till min närvaro.
Vad är då en AV-fistel? Jo, man kopplar ihop en artär med en ven för att på så vis få ett högre tryck av blodet från artären till venen. Detta är för patienter med dialys flera gånger i veckan. AV-fisteln är redo att användas efter 4-6 veckor efter operationen. Den är starkare än ett vanligt "obehandlat" kärl vilket innebär att det går att sticka ofta i fisteln i flera år. Vanligast är att en njursjuk med dialys går på behandling 3 ggr/v, som patienten idag. Det innebär många nålstick varje år.
Patienten har även en s.k. CDK, central dialyskateter, som ligger i halsen och den får användas tills fisteln är redo för användning.
Det finns även s.k AV-graft och det är för de som har väldigt tunna och känsliga kärl. Då anlägger man ett konstgjort kärl. Ena ändan av graftet sys fast i artären och den andra ändan i venen. Graftet läggs in under skinnet. En sådan har jag inte sett än. Inte som jag vet. Dock hörde jag om det på 80-talet då jag arbetade på kirurgen, Östra Sjukhuset.
För er som undrar om det inte var slabbigt och blodigt så måste jag säga att jag var mycket förvånad över hur lite spill av blod det faktiskt var! Det kan inte ha varit många ml som man samlade ihop. Att se hur läkaren la snittet, sedan lyfte fram venen och artären för att sedan koppla ihop dem, utan massvis med blod sprutande, var faktiskt helt okej. Hade man behövt byta ut CDKn, som det var tal om, kunde det blivit rejält blodigt, varnade man mig på avdelningen. Jag mådde inte illa en enda gång eller kände av någon yrsel. Jag stod precis bakom läkaren och sköterskan för att se bra och det är nog bara på TV som man slabbar med "blod" för att det skall se läbbigt ut.
Jag kommer inte att ha mardrömmar i natt.
På frukostrasten frågade jag en av sköterskorna vad som finns mer att vara med på och talade om vad jag gjort hittills och vad som är planerat. Hon menade på att jag redan varit på det som finns (inkl. kommande fredag då jag är på mottagningen) och en annan skötare sa då att jag borde vara med på en fisteloperation. De hade visst ingen på gång, sa han.. men det finns en film att kika på i alla fall.
Plötsligt kommer skötaren och pekar på mig, säger: "DU skall vara med på en AV-fisteloperation i eftermiddag!" och det var ju bara att tacka och ta emot. Det skulle hinnas med att närvara vid coloskopin på förmiddagen.
Men lika plötsligt, en timme senare.. eller en kvart innan vi skulle ner med coloskopin, så säger en annan sköterska att de ringt från operation och det var bara att rulla ner för AV-fisteloperationen. Patienten hade gett mig sitt godtycke till min närvaro.
Vad är då en AV-fistel? Jo, man kopplar ihop en artär med en ven för att på så vis få ett högre tryck av blodet från artären till venen. Detta är för patienter med dialys flera gånger i veckan. AV-fisteln är redo att användas efter 4-6 veckor efter operationen. Den är starkare än ett vanligt "obehandlat" kärl vilket innebär att det går att sticka ofta i fisteln i flera år. Vanligast är att en njursjuk med dialys går på behandling 3 ggr/v, som patienten idag. Det innebär många nålstick varje år.
Patienten har även en s.k. CDK, central dialyskateter, som ligger i halsen och den får användas tills fisteln är redo för användning.
Det finns även s.k AV-graft och det är för de som har väldigt tunna och känsliga kärl. Då anlägger man ett konstgjort kärl. Ena ändan av graftet sys fast i artären och den andra ändan i venen. Graftet läggs in under skinnet. En sådan har jag inte sett än. Inte som jag vet. Dock hörde jag om det på 80-talet då jag arbetade på kirurgen, Östra Sjukhuset.
För er som undrar om det inte var slabbigt och blodigt så måste jag säga att jag var mycket förvånad över hur lite spill av blod det faktiskt var! Det kan inte ha varit många ml som man samlade ihop. Att se hur läkaren la snittet, sedan lyfte fram venen och artären för att sedan koppla ihop dem, utan massvis med blod sprutande, var faktiskt helt okej. Hade man behövt byta ut CDKn, som det var tal om, kunde det blivit rejält blodigt, varnade man mig på avdelningen. Jag mådde inte illa en enda gång eller kände av någon yrsel. Jag stod precis bakom läkaren och sköterskan för att se bra och det är nog bara på TV som man slabbar med "blod" för att det skall se läbbigt ut.
Jag kommer inte att ha mardrömmar i natt.
Säg den lycka som varar?
Hur barnsligt lycklig var jag inte här om dagen när datorn äntligen visade sig ha spelat mig ett spratt hela sommaren och behagade visa att den faktiskt fungerade? Att jag dansade 
och var allmänt strålande glad! Ja, vem skulle inte vara det när man äntligen insett att surt förvärvade kronor och ören skulle stanna kvar i plånboken i stället för att slängas ut på diverse detaljer till datorn eller, som jag helst såg, en rar liten laptop.
När jag i dag på morgonen klev upp i ottan för avresa mot Eksjö och skulle starta datorn för att kolla väder och vind bl.a så fick jag inte igång den! Nä, minsann. Surt visade den mig texten att det var något med huvudprocessorn och med illvilja vägrade den lyda kommando. Det var lätt tänkt att jag skulle hämta släggan och ge datorn en omgång
men med tanke på resans längd och väglagets brist på antihalkskydd, så var det inte läge att göra annat än planera för resan. Lite smått irriterad, ja, det skall ju erkännas, satte jag mig i bilen och körde försiktigt iväg. Dock släppte irritationen efter ett tag.. Det var ju bara att ägna tankarna åt bättre och trevligare sysselsättning än en tvärsur 
dator som ändå inte brydde sig om mitt engagemang.
Efter 2 timmar, 20 minuter, solsken och massvis med halka var jag framme. Allt som skulle göras där, avlöpte utan större katastrofer och 2 timmar efter avfärd var jag åter i Kalmar. Med andra ord var det bättre väglag på återresan.
Med andan i halsen och ena fingret på datorns PÅ-knapp, slängde jag mig över telefonen för att hinna ringa ett viktigt samtal. Det var i grevens tid.. eller grevinnans, i jämlikhetens namn, som jag hann hem att ringa, för mottagaren av samtalet var snudd på, på väg från sin post. Tro't eller ej.. men nu gick datorn igång! Men inte som den var igår.. utan nu är den i samma skick som den var innan den fungerade som den skulle.. Blev det rörigt? Nå, inget mot vad det är i huvudet på mig just nu. Dock tror jag mig ha kommit på vad eller vem som är boven i dramat. Det återstår att se inom två veckor, om det är som sist.. Om detta kanske jag inte alls återkommer..
Nåja.. säg den lycka som varar? Har man inte problem.. så har man verkligen skaffat sig i takt med datorns intrång..
Det är lika bra att vara glad.
och var allmänt strålande glad! Ja, vem skulle inte vara det när man äntligen insett att surt förvärvade kronor och ören skulle stanna kvar i plånboken i stället för att slängas ut på diverse detaljer till datorn eller, som jag helst såg, en rar liten laptop.När jag i dag på morgonen klev upp i ottan för avresa mot Eksjö och skulle starta datorn för att kolla väder och vind bl.a så fick jag inte igång den! Nä, minsann. Surt visade den mig texten att det var något med huvudprocessorn och med illvilja vägrade den lyda kommando. Det var lätt tänkt att jag skulle hämta släggan och ge datorn en omgång
men med tanke på resans längd och väglagets brist på antihalkskydd, så var det inte läge att göra annat än planera för resan. Lite smått irriterad, ja, det skall ju erkännas, satte jag mig i bilen och körde försiktigt iväg. Dock släppte irritationen efter ett tag.. Det var ju bara att ägna tankarna åt bättre och trevligare sysselsättning än en tvärsur dator som ändå inte brydde sig om mitt engagemang. Efter 2 timmar, 20 minuter, solsken och massvis med halka var jag framme. Allt som skulle göras där, avlöpte utan större katastrofer och 2 timmar efter avfärd var jag åter i Kalmar. Med andra ord var det bättre väglag på återresan.
Med andan i halsen och ena fingret på datorns PÅ-knapp, slängde jag mig över telefonen för att hinna ringa ett viktigt samtal. Det var i grevens tid.. eller grevinnans, i jämlikhetens namn, som jag hann hem att ringa, för mottagaren av samtalet var snudd på, på väg från sin post. Tro't eller ej.. men nu gick datorn igång! Men inte som den var igår.. utan nu är den i samma skick som den var innan den fungerade som den skulle.. Blev det rörigt? Nå, inget mot vad det är i huvudet på mig just nu. Dock tror jag mig ha kommit på vad eller vem som är boven i dramat. Det återstår att se inom två veckor, om det är som sist.. Om detta kanske jag inte alls återkommer..
Nåja.. säg den lycka som varar? Har man inte problem.. så har man verkligen skaffat sig i takt med datorns intrång..
Det är lika bra att vara glad.
Sommaren är slut..
.. och den kalla vintern tar vid. Tidningarna skriker ut varningar om den analkande snöyran och dess konsekvenser.
Innan vi stänger in oss i vinteride vill jag bara förmedla några av mina sommarbilder:
En svan som låg vid gångbron utanför Kalmar fängelse. Det ser ut som om hon räknar sina ägg, så att alla är kvar. Tyvärr missade jag själva kläckningen. Det skedde just under tiden då det var regn i stan. 
Näsduksträdet blommar. 
Visst är det något speciellt med det trädet? (Tipstack till den orubbliga Christina) 
Kattis är sin brors raka motsats och ingen linslus men här lyckades jag fånga henne när hon låg i solen och njöt. 
Gustav hittade skugga. 
En annan liten fågel som låg i vassen och ruvade, utanför Kalmar slott. Hade det inte varit för att maken simmande in i vassen, hade jag inte upptäckt honan. Sist, men inte minst, säga vad man vill om maskrosor.. men jag skulle kunna ha hela uteplatsen full. 
(Klicka på bilderna så får Du dem i större skala)
När vintern känns för kall och hård, blunda och minns sommarens värme och glädje.
Innan vi stänger in oss i vinteride vill jag bara förmedla några av mina sommarbilder:
En svan som låg vid gångbron utanför Kalmar fängelse. Det ser ut som om hon räknar sina ägg, så att alla är kvar. Tyvärr missade jag själva kläckningen. Det skedde just under tiden då det var regn i stan. Näsduksträdet blommar. Visst är det något speciellt med det trädet? (Tipstack till den orubbliga Christina) Kattis är sin brors raka motsats och ingen linslus men här lyckades jag fånga henne när hon låg i solen och njöt. Gustav hittade skugga. En annan liten fågel som låg i vassen och ruvade, utanför Kalmar slott. Hade det inte varit för att maken simmande in i vassen, hade jag inte upptäckt honan. Sist, men inte minst, säga vad man vill om maskrosor.. men jag skulle kunna ha hela uteplatsen full. (Klicka på bilderna så får Du dem i större skala)När vintern känns för kall och hård, blunda och minns sommarens värme och glädje.
Datorer och egna liv
Var det någon som undgick mina svordomar när datorn började härja i början av sommaren? Plötsligt fick den "spel"och vägrade fungera som den borde. Rullisterna funkade inte, det gick inte att öppna bilder och använda [BACK] knappen utan att allt låste sig. Använde jag Internet Explorer kunde jag med säkerhet förvänta mig att hela sidan var låst och oanvändbar. Min älskade webblärare, Maxthon, fungerade inte heller så det räckte och jag fick snällt och lydigt ge mig in i användandet av Firefox, som *peppar, peppar* faktiskt fungerade hjälpligt.
Jag kunde inte redigera mina bilder eller ändra teckensnitt på msn. Att alls använda mailskalet "IncrediMail" var utom möjlighet och det var att ge mig in i Outlook. Jag bytte grafikkort *tack, Micke* och allt funkade till min stora glädje! I 24 timmar! Sedan var det som det var, igen. Jag frågade runt och ingen var villig att ta sig hit ut och titta på datorn. Alla datakunniga, som gärna skryter när det inte behövs hjäp, fann plötsligt ha tusen andra saker att göra. (= de kan inte så mycket som de påstår) Jag fick tips till tusen och det kunde vara än det ena och än det andra, men även det tredje.. Moderkortet var nog slitet, kan det vara processorn? Jag felsökte och formaterade samt ominstallerade allt 3 gånger men inget hjälpte.
Nu är jag inte ensam användare på datorn längre och det kan ju vara så att ene sonen, som inte alltid lyssnar, på tonårsvis, installerat saker eller tagit emot filer mer mera trots att jag förbjudit (vad hjälper att sätta förbud på en tonåring? Det vet ju alla föräldrar att det blir motsatt effekt) Virussökt och sökt efter andra fel och främmande individer i datorn.. inget fanns som kunde förklara varför den betedde sig som sittande regering: Skandalöst korkat.
Det slutade med att jag funderade på att
och förlägga datorn till sällare jaktmarker eller att låta sonen ta över lådan och själv började jag leta efter en bärbar dator som ingen mer än jag skulle ha tillgång till. I djungeln över allt som finns, så är det inte lätt hitta just DEN som skulle kunna vinna mitt hjärta. Många timmar satt jag och sökte, letade.. satte stackars Micke i jobb att hjälpa mig leta där uppe ifrån norrland. (hur nu han skall veta vilken som skulle passa mig) Men vad göra? Ilskan la sig och jag förlikade mig med tanken på att bli med bärbar dator.Här om morgonen, när jag kikade in på en community för att kolla av senaste nytt, upptäckte jag att det var något som var annorlunda.. Något FUNKADE! Ja, som inte funkat på flera månader! Dock tänkte jag inte stort på det eftersom jag skulle till praktiken. När jag sedan kom hem och skulle kika på en annan sak via datorn, upptäckte jag verkligen att saker förändrats! Samtidigt satt jag och chattade med Micke på msn och sa något förvirrat om att jag trodde min dator var frisk igen! Genast kastade jag mig in i olika saker som tidigare inte fungerat som det borde och WOW! liksom. Min dator hade bestämt sig för att den inte ville ersättas av en bärbar rival, *vill man ha mig kvar, får man vårda mig* den ville inte få ett slag i skärmen och kasseras.. och ja.. nu är det inga fel på den! Jag har åter installerat mitt älskade Maxthon, IncrediMailen är igång igen och jag har massor av foton som skall skannas in och redigeras! Inte nog med det.. Jag kunde inte installera spel från zylom.se under tiden som det knasade. Det kan jag igen. NU kan jag bara säga att jag
min dator igen. MEN.. ett litet byte skall det bli.. en plattskärm skall inhandlas. Jag är glad över att jag inte köpte moderkort och andra kort för att få ordning på datorn. Något var fel och detta något är återställt igen. Tänk vad våra datorer ändå lever sina egna liv...
Tack, Micke, för allt Ditt tålamod med mig dessa månader.
Ta med detta i Din vardag
Som den kramiga kvinna jag är, både när det gäller mina barn, kärlekar och vänner och de flesta därmellan, så vill jag bara förmedla till er alla: Klicka här!
Tipstack till MiaMarina!
"Hjärtat slår ett slag för var förlorad dag"
Nypremiären var igår
Vårt nybyggda
hade nypremiär igår och det var ju inget som jag arbetade på för att hinna med. Det var med full övertygelse om att butiken kommer att stå kvar länge, som jag gick dit idag som först. Ja, vad finns att säga? Under byggtiden har det sett ut som om man mest byggt ut några kvadratmetrar (man har byggt bakom gamla ICA MAXI) men väl inne i nya hallen, så blev jag oerhört förvånad. SÅ stort trodde jag verkligen inte det var. Stort, luftigt. Var sak på sin plats. Det varkar mer ordning på allt nu. Visst finns det utrymme för förbättringar men det var inte mer än detaljerade petitesser som att ha kassar lite mer synliga innaför entrén (jag använder mig av scanner och hittade först inte kassarna, som jag fann vid sidan av ingången helt ologiskt placerade) samt att godiskorgen som stod mitt på golvet vid Självscannerkassorna, var placerad så man får känslan av att det är trångt. Men för övrigt verkar det helt okej. Tids nog skall jag väl hitta där lika lätt som jag hittat varorna på gamla MAXI.
När jag satt på bussen och skulle hem, kom en amulans i rasande fart och strax även en brandbil. Borta vid Hotell Brofästet, nästan, hade en bil farit rakt av vägen (till vänster) över gång/cykelbanan och ner i skogspartiet. Där stod redan polisen och ännu en ambulans. Vi mötte ytterligare en polisbil. Barometerns reporter parkerade just sin bil längst fram på busshållplatsen och hungrig på nyheter och bilder gick hon snabbt till olycksplatsen. Med tanke på att jag inte såg några bromsspår, så har föraren haft en vansinigt hög fart och tappar kontrollen över bilen. Det är alltid otäckt när det händer sådana saker, för som chaufför har man inte ansvar bara för sitt eget liv utan även för de som sitter med i bilen samt medtrafikandet/fotgängare. Det är ju bara att hoppas på att ingen människa (oskyldig) råkade illa ut när denne bilist kom flygande som om det vore ett UFO. Nå, jag får väl läsa i Barran i morgon vad som hänt. Till vår avdelning kommer inte personen i alla fall.
En sådan helg
Trots huvudvärken åkte jag till praktiken på lasarettet i lördags. Jag hade med mig något för att lindra det onda men det var helt verkningslöst. Jag visste då vad som var i görningen: MIGRÄN av den värre sorten. Timmarna släpade sig fram men med ett leeden tog jag ändå hand om patienterna. Nej, jag sa inget till mina kollegor för då hade de skickat hem mig.
Väl hemma var det så illa att magen vände sig ut och in. När det var avklarat så fanns bara en sak att göra: Ta två specialtabletter och stupa i bädden. Ene sonen med flickvän kopplade om TVn så de kunde sitta på hans rum och kika på burken. Den äldste var hos sin kompis.
01.20 vaknar jag och smärtan är inte över.. men vad finns att göra? Försöka sova. Plötsligt hör jag ett ovant ljud från badrummet. Någon är på väg in genom badrumsfönstret!! Nå, jag misstänker att sonen glömt sina nycklar och är på väg in där.. och så var det.
Natten går i orons tecken och det är med gott samvete jag ändå ringer mig sjukskriven på söndag morgon. Det går inte att vara uppe; än mindre ta hand om sjuka människor. Så hela söndagen gick åt till att sova och kurera migränen. Att äta var inget att tänka på.. det vände omedelbart.
Idag är det inte mycket bättre heller. Tack och lov så har jag ledig dag idag och hoppas det hela ger sig tills i morgon. Dock har jag ett möte på morgonen idag som inte går att ändra på. Bara att bita ihop och se glad ut.
På onsdag hade jag tänkt storhandla.. men det lär få vänta. Jag är ju ICA-kund av födsel och ohejdad vana. MAXI är mitt paradis när det gäller att handla stort och smått. Som mitt andra hem, ungefär. Saken är den att på onsdag, av alla dagar, öppnar NYA MAXI här i stan. Nå.. MAXI har byggt ut så det är lite nypremiär. Saken är väl att det kommer att vara knôkat med folk. Jag har inget emot att stå i kö. Det är spännande i sig. Men dessa hysteriska människor som kör sina kundvagnar som värsta rattfyllon. De kör på folk, de tränger sig och skall fram och vara först. SÅDAN ouppfostran har jag dock svårt för.. Men men.. vi får se hur det är på onsdag.. Det är ju bara måndag idag.
Envisa katter, envis matte
Att ha katter hemmaboende (eller ur katternas synvinkel: att ha människor inneboende) bo på markplan så katterna kan gå fritt som katter skall få göra, är ju inte alltid så smärtfritt som man skulle önska. Badrumsfönstret står på glänt dygnet runt för att göra frigången möjlig. Med detta tillkommer jakten på en och annan mus. Nå, dessa små söta är ju inget som skrämmer mig (men kom inte hit med spindlar och andra småkryp) och när jag väl fått fatt i de skrämda rackarna, killar jag dem lite bakom örat och pratar lugnande med dem. Av någon anledning anser mina barn att det måste saknas något i kopplingen hos mig.
Hur som helst så var det ju dags i natt igen. Det var ett tag sedan de kom in med levande möss. Kattis har jag kommit på med att äta upp de små och då börjar hon alltid med huvudet. När jag hör det där speciella knastret av tänder som biter igenom skinn, så är det bara halva musen kvar. Gustav har ju alltid påkallat min uppmärksamhet för att visa mig sina rov. Nu har de båda raringarna ändrat taktik. Tysta smyger de in sina leksaker men det finns ju alltid något prassel som avslöjar dem.
Jag hade svårt somna i natt och plötsligt hör jag ett prassel. Det fanns liksom bara en sak att göra: Kliva upp och se vad som var på gång. I badrummet har Kattis fullt upp att jaga en liten liten mus, som irrat in sig i en påse som ligger på golvet. Jag får ut den och i sin skräckslaga situation, smiter den lille. Nå, jag får fatt på den och hystar ut den. Kattis far som ett skott efter, ut i mörkret.
Fem minuter senare hör jag att Gustav kommer in. Jag hör det på hans tystnad. Snacka om att jag har hörsel som en mullvad och näsa som en haj.. han har med sig något. Jag kliver upp igen och tassar ut i köket. Gustav tillhör katterna som verkligen tror att de är oskyldiga bara de ser oskyldiga ut (hur många gånger har inte den "mannen" fått mig att skratta?) samt inte är FÖR nära det han är skyldig till.. ("Du.. jag sitter HÄR och musen ligger DÄR. Alltså är det inte jag som tagit in den") Musen, skräckslagen och förlamad med en allt för snabb andning, ligger under ena köksstolen och Gustav sitter paralyserande still under en annan. Jag riktigt hör hur han försöker förklara i tanken på hur sjutton detta gick till.. att musen bara hamnade där.. för själv är han inte i närheten och därmed kan bara förklaras oskyldig.
Det är bara att bära ut den lille rackaren och utanför satt Kattis på vakt. Hon var snabb på att ta upp jakten innan brodern kom ut. Jag återvände till köket, trött och tjurig.. samt fortfarante lite smått irriterad över eftermiddagens händelser... bestämd i mitt beslut att nu är det slut på det roliga och inga katter inne i natt. Kvar under stolen, lika paralyserad och med ett försök till oskyldig uppsyn.. eller mer: "Jag är inte här. Jag är inte här. Jag är inte här"- min sitter Gustav kvar under samma stol. ("Sitter jag blick stilla så ser hon mig inte") Jag tar och lyfter upp honom och säger att jag faktiskt vill sova nu och så går jag till badrumsfönstret och låter honom hoppa ut. Sedan stänger jag fönstret.
Ingen skada skedd. De har plats på verandan att sova samt att om de verkligen vill in, bankar de på sönernas sovrumsfönster och blir insläppta av irriterade småhussar som inte får sova i fred. Än har jag inte sett att garnnystandet är knutet som en hängsnara.. så än har de väl inga planer på att eliminera mig.. (fast de är ju överdrivet intresserade av Tom & Jerry... )
Det handlar om att vara envis på rätt sätt om man vill få en blund i ögonen. Att bo så katternas möjlighet till frihet skärs ner, det kommer jag aldrig att göra. Hellre jagar jag möss än har olyckliga innekatter. (tänk er själva att få se en vacker kvinna eller tjusig man bara från fönstret dagarna i ända.. och aldrig få komma nära och leka lite..
)Oj oj oj
Idag var det handbollsmatch för grabbarna och ni som är involverade i ungdoms- och juniorsidrott, vet hur rörigt det kan vara emellanåt. Det finns de som gärna vill sitta "i toppen" och visa sig på styva linan men inte ta ansvar och sedan gnälla över att saker inte funkar. Man erbjuder sin hjälpande hand och blir lovad att få all hjälp och stöd för att komma igång. Men när det väl kommer till kritan, så finns ingen hjälp att få när det ställs krav.
Nåja.. jag har ju suttit i sekretariatet under 2,5-3 år och mig veterligen har det funkat bra under dessa år. Till saken hör att på alla hemmamatcher har jag varit protokollförare och haft mitt eget lilla system för att få det att funka. Så är det med all form av arbete. Man utformar sitt eget sätt och sina rutiner.. i alla fall när det handlar om papperarbete, bara det blir rätt i slutänden.
Plötsligt har någon lagt sig i. Inte så att jag skulle misskött mig utan man tar kontakt med någon som inte leder laget och hör om grabbarna behöver folk i sekretariatet. Själva lagledare/tränare förbises och tillfrågas inte. Orsaken är att man TROR att vi i detta läge behöver utbildade funktionärer och att man själv då vill vara med och sitta i sekretariatet hos oss. Nu visar det sig att så inte är fallet, men man har redan bokat in sig själva som funktionärer på samtliga hemmamatcher. Den som anser sig som lite ansvarig för funktionärerna har fått min mailadress och skall ta kontakt med mig då det är såååå bra att jag vill vara delaktig (som om de vet hur delaktig jag varit eller inte varit under alla dessa handbollsår) och denne person skall kontakta mig snarast. Dock hör jag inget och jag frågar lagets ledare hur det ser ut med protokollförare inför dagens match. Jag skall inte sitta.
Glad i hågen promenerar jag till idrottshallen och inväntar Brodern och hans dotter. Pratar i tele med väninnan i Sandviken när de kommer. Avslutar samtalet och vi går in och jag hälsar lite snabbt på lagledaren som strax kommer efter för att "presentera" hon vad hon nu heter för mig, som tagit över. Jag tar i hand med ett leende och säger något om att "så det är Du som skulle kontakta mig" (lite ironi i rösten, kanske, med tanke på att hon inte hörts av.. samma sak var det förra året) och vi pratade lite avmätt. Hon frågar om jag vill vara med och jag säger som det är: "Jag har suttit i 3 år nu och det är väl tänkt att jag skall fortsätta med det" och hon visar sitt schema. Lite försynt, men med en baktanke, svarar jag på en fråga att "Jaha.. vi har ju alltid skött detta internt och det har funkat" (jag gillar inte att folk som inte vet hur vi funkar, kommer in och tar över och talar om för oss hur vi skall arbeta. Det är något vi gör upp som jobbar med dessa ungdomar). Jag ber om en kladdlapp så jag kan skriva upp tiderna jag kommer att sitta med. "Har Du en mailadress som jag kan skicka detta till Dig på?" frågar hon då. "Den har Du redan fått av B" säger jag och börjar inse att det är mer semester där än arbete. "Har jag det?.... ja.. eller.. nä.. har jag det? Jo.. det har jag kanske" säger hon då. Ja, jag vet att det är lite av min sak att sätta folk i osäkerhet.. men nu gör jag det medvetet.
3 minuter innan match får jag höra att jag skall sitta som protokollförare. "Nej, det tror jag inte" säger jag till den andra kvinnan som sitter där men hon hävdar att hon vill sitta brevid. Ok, tänkte jag. Hon är ny. MEN.. nu börjar det.. Hon som tagit över talar under matchens 5 första minuter om för mig hur jag skall skriva protokoll och vad jag skall skriva och att det är hennes "kladd" som gäller.. FEM VIKTIGA minuter i matchen blir bara ett stort kaos och jag missar en viktig detalj som visserligen åtgärdas. Sedan kommer hela tiden små visknigar om hur jag skall arbeta med protokollet (också från den som ville sitta brevid) och jag känner hur jag kokar mer och mer men det är match, så det är bara att tiga och bita ihop. När det sedan är dags att räkna ner alla mål och målgörare kommer det: "Skall vi hjälpa Dig att räkna?" Det var inte ATT hon frågade.. men HUR hon frågade. Jag tittar på henne med en snabb blick som jag hoppas inte avslöjar för mycket av vad jag tänker ("Jag KAN faktiskt räkna och har suttit ensam med detta i flera år nu") Hon sitter som en hök och bevakar det jag gör och det gör mig inte mer samarbetsvillig. (Vissa tror de är bättre än andra) och jag tar mer god tid på mig än jag brukar (tack o lov för domarna som var tåliga) för att provocera på ett tyst sätt.
Helt klart är jag mer än irriterad. Här har vi skött vår sak på ett fungerande sätt och nu duger det inte. Jag kan inte jobba på andras villkor eller andras antecknignar. Det är svårt att göra ett jobb på andras rutiner, när det gäller sådana här saker.. och jag är inte den som finner mig i att andra, som dessutom inte har med saken att göra, tala om för mig hur jag skall jobba för att det skall fungera för laget. Vi som var från början, har varit nöjda. Jag kommer att maila den som nu lagt sig i och meddela att jag inte är intresserad av att sitta under rådande omständigheter.. eller: jag kommer helt kort meddela att de får klara sig själva. Jag är tillbaka när de backat och låter oss sköta oss själva igen. Sedan får laget säga vad de vill. Jag får njuta på läktaren i stället en säsong.
Nå.. det blev att fixa håret på broderns dotter. Hon ville ha slingor i håret och nu är det klart. Middagen var inget fel på heller; En god gryta.
Matchen.. ja.. det är väl lite så att jag undrar om grabbarna kände av min irritation eller om tränarna sagt något i stil med: "Lugn, grabbar. Ni är inte ett dugg bättre än vad de är" och om motståndartränaren sagt till SINA gubbs: "Kom igen, grabbar. De har också en dålig målvakt". Nåja.. en och annan boll strök ju målarfärgytan..
SÅ, vi ser till kontentan av detta: TRO inte om Du inte befinner Dig i kyrkan. Lägg Dig inte i det Du inte har att göra med, utan att fråga dem de faktiskt gäller.
Inget har förändrats
För några månader sedan bytte jag ut min trötta NOKIA mot en Sony Eriksson
Det var med blandade känslor som det blev en SE. Sedan min första mobiltelefon 1996, så har jag haft hjärta och förtroende för NOKIA. Dessutom vet vi ju att dåvarande Erikssons telefoner var mer än felfria. Efter att ha haft ett överslag med min plånbok och pressat den stackars försäljaren om hur bra eller inte Sony Eriksson är idag, så fick det bli en sådan som jag "aldrig skulle köpa" (man skall aldrig säga aldrig). Dock tog det inte lång tid innan jag insåg att det är samma skit i dag som för 10 år sedan. Min lille rare telefon har inte gjort annat än bråkat med mig. Den låser sig så det går inte ringa ut eller in. (måste stängas av och startas upp igen och det är inte alltid jag vet att den inte funkar så folk försöker nå mig men kommer inte fram) Den tar emot bilder, men kan inte posta dem vidare för att de är förstora. Jag vet inte hur många gånger jag bara velat (och gjort det)
rakt ut över denna lilla vidriga sak. NOG fick jag igår kväll.. men det testade och upptäckte jag inte förrän nu på morgonen. Min vän Micke fick i uppdrag (och vad gör han inte för mig
) att ta ner en bild jag har på nätet och lägga i sin mobil och mms'a mig. Sagt och gjort och efter möda och besvär lyckades han få ihop det. Det tutade till i telen och vips så var bilden på plats. Den skulle jag i min tur skicka vidare idag. Glad i hågen skulle jag fixa det där nu och då kan jag inte lägga till bilden! Den är för stor!! 
Den är yttepytteliten. Så nu blir det att återinträda i Nokias pålitliga värld. Jag har sett ut en raring som jag blev störtförtjust i Så inom några veckor är den i min hand.
Det är inte alltid man skall se till plånboken. Vill man vinna, måste man satsa. SÅ nu blir det att satsa rätt.. både när det gäller telefon och.. ja.. det går jag inte in på här.
Tenta idag, ja.. och jag har ännu inte tittat på vad det nu skall vara om.. That's life.
Farthinder och säkerhet
Som bekant är ju att vi bytt regering i landet och med det, tillkommer en helt del lagändringar. Bland annat så har man valt att höja priset på fortkörningsböterna. Rätt skall vara rätt och vi skall inte köra för fort. Men med handen på hjärtat, vem gör inte det emellanåt?
Hur det än är, så stoppas vi ibland för att blåsa i alkotestet eller visa körkort eller på annat sätt påvisa att vi är hederliga förare av fordon. Under alla dessa 23 år, snart 24, som jag haft mitt körkort, så har jag stoppats 2 gånger för att blåsa och en gång för att få en bot på en så korkad sak som att jag inte tagit på bilbältet. Alltså, jag var korkad som inte tagit på bältet. (samtidigt som jag tycker det är vansinne med en lag som säger att man måste ha bälte eftersom lagen tar bort mitt personliga ansvar över min säkerhet...) Fortkörning har jag hittills klarat mig ifrån.. eller hur man nu skall uttrycka det. Eller om det är polisen som klarat sig ifrån mina potentiella fortkörningar..
Hur som helst, så gör polisen sitt jobb
och jag har inga problem med dem. "Ett gott samvete räds inte lagens arm". Jag har ett litet gott öga till dessa uniformerade yrkesutövare och är det av födsel och ohejdad vana. Det finns poliser med humor.. och det finns poliser som är befridade från detta livsnödvändiga inslag.. Men finns det saker man inte bör säga till en sådan herre, eller kvinna, som står där med sin fartkamera 
(eller: farthinder) i högsta hugg för att skåda Din framfart? Jag tror minsann jag skall testa på en bekant som är polis, om han är ute och jagar mig.. "Du borde bötfälla min opålitliga farthållare istället." Undrar om det funkar ihop med mitt bedårande leende och oskyldiga blick Eller.. : "Ursäkta konstapeln, jag visste inte att min radardetektor var avstängd." Å andra sidan kanske ärlighet vara längst: "Om jag visste att du stod där skulle jag aldrig kört så fort." Men det kan ju vara så att det är en gambler som står där och haffar mig. Varför inte testa med: "Okej, jag körde lite för fort och du tog mig - vad säger du om bäst av tre?" Förresten.. det sägs ju att vi skall hålla god takt med trafikrytmen för att inte störa trafiken, så svaret blir ju givet: "Jag försökte hålla trafikrytmen. Ja, jag vet att det inte fanns någon bil i närheten, men det visar ju bara hur pass långt fram de var." Att skylla på den opålitliga farthållaren är min klara favorit.. samt att vidhålla vikten av att ha god trafikrytm. Det är ju lite dumt att reta upp lagens trevliga långa arm, som ju faktiskt bara gör sitt arbete som god samhällsmedborgare, genom att mumla något om att man trodde det var viktigt att vara i god fysisk form för att bli polis eller säga att man hört att man blir polis för att man är för dum för att få jobb på Mc Donalds..
Jag välkomnar de höga böterna! De närmaste 3-6 veckorna kommer svenska folket generellt att skärpa sig, men snart har polisen annat att göra än jaga fartsyndare. Det finns värre: rattfyllon, bovar och banditer.
När jag var i Eksjö i dag (igen) så satt vi och hade lite eftersnack. Vi pratade just om trafiken, farten och allt arbete som gjorts för att skapa säkrare trafik. Han sa vad jag funderat på: Det byggs säkrare vägar, det byggs säkrare bilar. Visst, det är väl bevisat att det sker fler trafikolyckor genom hög fart och mer ohälsosamma utsläpp när vi gasar på.. men varför har vi i dag samma hastighet på vägarna som för 30 år sedan om allt byggs till det bättre? Det kan man undra. Sträckan Kalmar - Eksjö är kantad med 50,70 och 90-vägar. Att det är 50 och 70 vid de mindre samhällen man passerar/kör igenom är ju en sak, men de sträckor som är 90 km, skulle mycket väl kunna vara 110. Kan det vara att vi idag inte får köra fortare än så på många och långa sträckor, som gör att det förosakar trafikolyckor när vi ökar farten eftersom rytmen inte blir riktigt bra? Jag bara undrar. Det finns nog lika många förklaringar till detta som det finns tankar och hjärnor. En bra rytm, ett bra samarbete och säker körning minskar risken för olyckor... tror jag i alla fall på.
Tenta på fredag
Just nu har vi ett ämne som heter Arbetsmiljö och säkerhet. Den kursen startade måndag för en vecka sedan och fortfarande har vi knappt kommit in på ämnet
Vi har tilldelats en stor hög med papper där lagar och paragrafer tas upp, om våld och hot på arbetsplats etc. Skolans vaktmästare tillika skolpersonalens huvudskyddsombud har föreläst lite för oss samt att den samme från Kommunal har pratat med oss. Vi har en lärarinna, som i botten är sjukgymnast, och pedagogik känner hon inte till. Första dagen gick åt till att hon via overhead skulle berätta om alla sina arbetsplatser och det var inte få ställen hon varit på. Det är så man undrar om ingen stått ut med henne. Sedan har resten av upplägget handlar mer eller mindre om att hon vill jobba som sjukgymnast. Vad gör hon då hos oss??
Hon uppvisar en viss förvirring
över sitt yrkesval och vi får inga rediga svar någonstans. Det har dessutom varit mest "självstudier" utan att vi faktiskt vet vad vi skall göra. Frågar vi henne blir svaret i stil med "Jag kommer in på det"... och det har hon ännu inte kommit in på. På fredag har vi tenta i detta som hon inte kommit in på.Det enda faktiska arbete vi gjort, var att ta kontakt med en arbetsplats huvudskyddsombud och ställa frågor kring arbetsplatsens arbetsmiljö och säkerhet. Vi är en så stor grupp så vi valde att dela oss på två, 4 i varje. Vår lilla grupp valde skolans huvudskkyddsombud och han var verkligen samarbetsvillig. Vi fick ca 1,5 timmar med honom med bra svar och berättelser om händelser. Som tack bestämde vi att han skulle få en lite ask choklad. Jag köpte en Merci till honom och skrev ett litet kort som tack. När vi gick tillbaka till honom för att visa vår uppskattning, förstod vi att det var inte vanligt förekommande. Han blev så glad och tog till och med i hand! Detta har varit roligast på hela denna kursen!!
Igår brast det för oss alla när vi var halvklass och skulle ha lärarledd lektion. I vanlig ordning var hon förvirrad och det vi skulle gått igenom i fredags,och inte gjorde, tog hon upp igår. Det var om arbetsrätt. Håhåajaja.. En av kvinnorna i klassen frågade om hon inte hellre kunde gå igenom vad som kommer på provet så vi vet vad vi skall titta på. Då tycker lärarinnan att hon redan gått igenom det. Hela närvarande gruppen är tillbakahållet irriterad och börjar prata om hur luddigt allt är och att vi inte får klara besked. Jag satt långt bak och la mig inte i samtalen eftersom jag faktiskt höll på att somna
Hon är som en burk Rohypnol. I stället för att ta kritiken konstruktivt, bemöter hon vår irritation med egen irritation 
Det är inte ett bra sätt att möta oss. Det gör att vi suckar mer och mer.. och kvinnan som satt intill mig frågade om jag mediterade då jag mellan nickningarna satt och tecknade, stängde av allt och bara undrade när vi skulle få gå hem.Nåja.. det är väl bara att kika i dessa papper hon gett oss och plugga på lite. I ärlighetens namn, så har hon nämnt saker som är viktiga och som kommer på provet: Det är lagar och sådant som ett huvudskyddsombud känner till och som han/hon hjälper oss med när och om den dagen kommer. En annan fråga som kommer upp är hur stor del av alla arbetsskador som är belastningsskador! Vad nu den siffran (19.500/år och det är en tredjedel av alla anmälda skador) är viktig att kunna för.
Jag har nu självstudier från idag till fredag kl 12.30 då vi skall redovisa vår gruppuppgift (hur vi skall redovisa har hon inte sagt) samt har tenta. Hur vi alla nu skall hinna redovisa (muntligt vet vi det blir) samt tenta av detta ämne vi inte riktigt vet vad det handlar om, det vet vi inte. Fram till dess skall jag kika lite i högen med papper, som jag kastar på fredag, samt göra ett studiebesök på min kommande praktikplats. Det blir även en fika med Söstra mi och en gemensam väninna till oss (idag blir det en fika med Brodern) och på torsdag morgon kör jag åter till Eksjö för att köra hem igen lagom till lunch. Alla dessa möten..
Men på fredag är det slut och då skall jag fira att jag ändå överlevde dessa båda veckor.
Min skyddsängel är på semester och jag tas om hand av en oduglig vikarie
I brist på annat...
.. så har jag roat mig på Google.se igen med att skriva majsan är samt majsan har i sökrutan och fick fram följande:
Majsan är bra (ja, men det vet ju alla)
Majsan är helt klart min typ av terrier, liten, välbyggd med bra piggment. (Nog kan jag vara ettrig, alltid)
Majsan är röd albino (ÄR JAG??)
Majsan är även frilansande ackompanjatör (Hmm.. det trodde jag var min egen lilla hemlis)
Majsan är en härlig tik med mycket personlighet (*sträcker på mig*)
Majsan är utställningsmeriterad (Åh, ja!)
Majsan är upptagen med att försöka hitta den verkliga kärleken, och hon tror sig också ha funnit den i ... (Vad då tror? Nå, det går vi inte in på vem.. )
Majsan är tillbaka! (Yihaaa!!)
Majsan är en mycket fin långhårig sköldpadds-tjej (Det är ju inte alla som kommer innanför skalet)
Majsan är blyg för nya folk men är väldigt kelig när hon känner sig trygg. (*fnissar*)
Majsan är Poppes tjej (Det är jag inte alls!)
Majsan är inte uppkopplad (Det finns ju annat att göra också)
Majsan är klok & vacker... ...pratsam & vilsam, lugn & lekfull (Nåja.. det vet ju alla.. )
Majsan är en kille (ÄR JAG? *kikar innanför brallorna* Nää)
Majsan är sååå duktig (*rodnar*)
Majsan är, som man kanske kan ana på namnet, en majsorm (nog för att jag kan slingra mig emellanåt)
Majsan är en riktig snygging. (Yeah)
Majsan är hyperstressad så här mitt i festligheterna (sällan, gosse.. sällan stressad)
Majsan är nog inte den sista spelare som blir tvungen att lämna klubben. (så trevligt att fler får gå, då)
Majsan är en DAM som inte vill leka med smånissar men hon är mycket trevlig. (smånissar är inget för mig)
Majsan är kvicktänkt och mycket verbal (*nickar*)
Majsan är sötast i stan (Åh, vad snällt sagt)
Majsan är tillbaka i mitt sinne (TILLBAKA? Var jag någonsin aldrig där?)
Majsan är född i mars (nä.. oktober, vad jag vet.. )
Majsan är hemma igen (Ja, jag körde hem igår kväll)
Majsan är mobbad (Inte nu längre)
Majsan är van att bo med hundar och katter (.. men nu är det katter och barn)
Majsan är världshistoriens klokaste person (nåja.. det finns ju ett par till)
Majsan är lite tunn (*asg* Jasså?)
Majsan är den större (..men inte den största)
Majsan har en hemlighet (och den skulle Du gärna vilja få veta mer om, va?)
Majsan har ännu inte skrivit någon resejournal (nä, hann inte med det igår)
Majsan har skrivit följande reseberättelser (Öh..?? Vart tog de vägen?)
Majsan har inga kommentarer i denna gästbok (Nej, jag skickade ett vykort i stället)
Majsan har ordet! (Tack!)
Majsan har åkt hem! (Jag sa ju det.. kom ju hem igår igen)
Majsan har jobbat de planerade fem veckorna (Alltid lojal och pålitlig)
Majsan har fixat (faktiskt inte än)
Majsan har börjat fixa (åtminstone i tankarna)
Majsan har setts tillsammans med... (hehe.. det går vi INTE in på här)
Majsan har flyttat från Arkiverade katter till Vuxna katter (Snacka om att klättra på karriärsstegen)
Majsan har fått tre kullar (som har överlevt)
Majsan har loggat in (så trevligt, då)
Majsan har dock börjat fatta tycke för ... (Börjat? TYCKE? Jag kallar det kärlek *ler*)
Majsan har blivit magsjuk (lögn!)
Majsan har varit med och tävlat (och jag vann)
Majsan har blivit en snokis (annars får man inget veta)
Majsan har det (Ja, det har jag)
Majsan har överlevt kollisionen med bilen (Nej, jag kolliderade aldrig igår)
Majsan har kommit på plats i bolådan (Så bra)
Majsan har fått sin ring. (Nej..men den är inget måste. Är så glad så, bara jag får honom)
Majsan har en bricka på halsen som det står vad hon heter och vad hon heter i efternamn (nåja.. inte än.. men den tiden kommer väl)
Majsan har flyttat. (Men det var ju två år sedan.. och om 2,5 år blir det igen)
Majsan har en sån underbar päls (Öhh? Rakhyveln funkade igår)
Majsan har 15 år i reklambranschen (Nej, det var bara 1 år)
Majsan har åkt på en ruskig förkylning (Det har jag inte alls. Någon vill bara skrämma bort Dig)
Majsan har hela sitt körledarliv.. (shit! Vem har skvallrat om det?)
Majsan har ändrats idag ( Nä, jag är den jag är menad att vara nu)
Majsan har tagit bilden. (Som alltid)
Majsan har bara bott hos oss kort tid (sa HSB och ville ha henne kvar)
Man har inte mer roligt än man gör det en lördag morgon när regnet faller ner.
Då var det dags igen
Dags för en liten resa igen, men denna gång bara till Eksjö. När jag kom till SIXT för att hämta bilen, ligger pappren som vanligt på disken tillsammans med nycklarna. Det är bara att rita dit en liten signatur och bege mig. Men döm om min förvåning när jag inser att jag fått en automat! Raringen VET ju att jag inte vill ha automatväxlad bil.. men det kan ju vara någon annan som plockat fram den.. eller så var det inga andra lediga. Jaja.. det är ju Merca i alla fall. *favoriten bland bilarna*
Tänk så bra det är med tågresor, om man bokar dem i tid. Det är dags igen för en tripp till Gbg den 14/12. Det var meningen att söstra mi och Brodern skulle komma efter den 15/12 men så blir inte fallet. Dock får jag ha lillsyrran för mig själv.. och kanske och förhoppningsvis få träffa en annan av de få viktigaste personerna i mitt liv. Men det återstår att se då. Allt beror på tid och möjlighet.
Dags att käka lite innan jag sätter mig och kör vidare. Mat får jag när jag anländer.. och om jag blir kvar till i morgon eller blir "utslängd" redan i kväll.. det återstår att se.
Livet är bra spännande.