Arvsrätt eller rätten att själv bestämma vem som skall ha kvarlåtenskapen
Detta är en fråga jag tog upp i en blogg på en community för längesedan och som vanligt, så är folk lite rädda att uttrycka sina åsikter öppet.
Jag läste idag, eller rättare sagt, jag såg bara rubriken, om gräl och stämningar vad gäller kvarlåtenskap. Det handlar självklart om en hel del pengar. Vi har lagar som bestämmer att bröstarvingar skall ha en viss del av kvarlåtenskapen samt att efterlevande make/maka skall ha en viss del. Är man bara sambo måste man skriva avtal/testamente för då gäller inte den sedvanliga lagen om efterlevande partnerns rätt till det som blir kvar efter ett dödsfall.
Min fråga är: Varför får jag inte testamentera min kvarlåtenskap som jag vill? Ta ett exempel: Barn och föräldrar kanske inte har haft kontakt på 40 år och det är omöjligt att bli sams. Varför skall då jag inte få testamentera bort mina pengar till vem jag vill? Det är väl ändå min rätt att göra vad jag vill med mina pengar och prylar? Nej, inte i Sverige. Det är barns rätt att få sina föräldrars pengar efter dödsfall. Jag tycker inte det är rätt. Jag vill faktiskt själv bestämma vart mina pengar och prylar skall gå.
Om barn och föräldrar har haft bra relation genom åren, så anser jag ändå att det är föräldrars rätt att testamentera sina saker och pengar till vem helst de vill. Tänk en förälder som har missbrukande barn/vuxna barn och det finns en del pengar att få ut efter att föräldrarna gått ur tiden.. hur roligt är det för föräldrarna att veta att deras barn kommer att få ett tillskott av pengra för sitt missbruk genom deras (föräldrarnas) död? Hur många föräldrar har inte blivit mördade för att barn varit giriga och velat ha ut pengar?
Skulle inte mord och gräl minska inom familjen om det inte är en självklarhet hur kvarlåtenskap delas? Det finns väl ändå inga andra situationer som ställer till med gräl som bröllop och dödsfall/begravning?
Nej, bort med arvslagarna och låt oss bestämma själva hur vi vill göra med sådant som blir kvar efter vår död. Vi lever väl ändå i ett demokratiskt samhälle? Nåja, det är ju vad regeringen vill att vi skall tro...
Jag läste idag, eller rättare sagt, jag såg bara rubriken, om gräl och stämningar vad gäller kvarlåtenskap. Det handlar självklart om en hel del pengar. Vi har lagar som bestämmer att bröstarvingar skall ha en viss del av kvarlåtenskapen samt att efterlevande make/maka skall ha en viss del. Är man bara sambo måste man skriva avtal/testamente för då gäller inte den sedvanliga lagen om efterlevande partnerns rätt till det som blir kvar efter ett dödsfall.
Min fråga är: Varför får jag inte testamentera min kvarlåtenskap som jag vill? Ta ett exempel: Barn och föräldrar kanske inte har haft kontakt på 40 år och det är omöjligt att bli sams. Varför skall då jag inte få testamentera bort mina pengar till vem jag vill? Det är väl ändå min rätt att göra vad jag vill med mina pengar och prylar? Nej, inte i Sverige. Det är barns rätt att få sina föräldrars pengar efter dödsfall. Jag tycker inte det är rätt. Jag vill faktiskt själv bestämma vart mina pengar och prylar skall gå.
Om barn och föräldrar har haft bra relation genom åren, så anser jag ändå att det är föräldrars rätt att testamentera sina saker och pengar till vem helst de vill. Tänk en förälder som har missbrukande barn/vuxna barn och det finns en del pengar att få ut efter att föräldrarna gått ur tiden.. hur roligt är det för föräldrarna att veta att deras barn kommer att få ett tillskott av pengra för sitt missbruk genom deras (föräldrarnas) död? Hur många föräldrar har inte blivit mördade för att barn varit giriga och velat ha ut pengar?
Skulle inte mord och gräl minska inom familjen om det inte är en självklarhet hur kvarlåtenskap delas? Det finns väl ändå inga andra situationer som ställer till med gräl som bröllop och dödsfall/begravning?
Nej, bort med arvslagarna och låt oss bestämma själva hur vi vill göra med sådant som blir kvar efter vår död. Vi lever väl ändå i ett demokratiskt samhälle? Nåja, det är ju vad regeringen vill att vi skall tro...
Kompetent personal?
Alla vill vi möte kompetent personal som vet vad de gör och vad saken handlar om. Det är något som regeringarna genom åren förbiser samtidigt som de lovar att vi skall utbildas inom diverse yrken.
Jag har själv just fått på papper att jag kan det jag alltid jobbat med och min inriktning är sjukvård och inget annat. Äldrevården har jag med mig sedan -79 då jag började min "karriär" som badbiträde. Akutsjukvård har jag med mig i ryggsäcken och även den senaste uppdateringen via mina praktikplatser.
Jag var på AF i måndags och vips börjar anvisningar om jobb drälla in. Ja, man tror ju på något sätt att vi arbetslösa inte har kompetens att söka jobb själva. Man idiotförklarar oss i vanlig ordning. Det som kommer till mig är att söka jobb jag INTE har 1) kompetens för 2) inget intresse för samt 3) ingen kunskap. Hur skulle det se ut om jag söker och får jobb som jag inte vill ha och inte kan ge kompetent vård till? Det handlar om personliga assistenter 16-20 stycken!! Varför behövs det så många? Jo, folk som redan är där, orkar inte och har inte intresse eller kompetens. Då söker man massor med nytt folk.
Är det rätt att dessa inom LSS verkligen skall behöva nöja sig med folk utan intresse för dem, personliga assistenter utan kompetens och kunskap? Vi ställer ju stora krav på att läkare är utbildade och vet vad de talar om (fast man undrar ju ibland om vissa fått legitimationen i julklapp) Vi kräver att sjuksköterskor vet att hantera sina mediciner på rätt sätt och att undersköterskor vet att ta prover och kunna lägga om sår med mera. Varför skall funktionshindrade få nöja sig med mindre?
Regeringen och AF kräver att jag söker dessa jobb som jag inte vill ha. Jag har ju jobb inom mina områden och jag fick samtal från ännu en klinik idag om jobb på tim. tills vidare. 3 kliniker har jag att gå till och ändå kräver diktatorerna att jag söker jobb som kommer att göra mig sjuk men framför allt brukare inom LSS kommer att möta en personal som inte vill vara där. Hur rätt är det?
Jag för just nu en diskussion med AF om det är nödvändigt att jag söker denna typ av jobb inom LSS med tanke på att jag faktiskt har barn med funktionshinder i privatlivet. Tidigare handläggare, den "rare" diktatorn, ansåg att det kunde bli för mycket men den nye dito anser nog inte att det skall tas hänsyn. Sök och håll käft, ungefär.
Finns det någon politiker som anser att det är rätt att vi skall behöva sänka kraven på de som jobbar inom LSS när ni samtidigt lovar att vi skall utbildas och ha kompetens? Är det rätt att kräva att vi som inte har kompetens eller som i mitt fall, saknar ett gediget intresse att arbeta med personer med funktionshinder, verkligen skall behöva söka sådana jobb? Är det rätt emot brukaren?
Alla politiker som svarar: "Ja, det är rätt att sänka kraven för brukare inom LSS".. jag hoppas verkligen inte ni gnäller när/om ni möter människor med kompetensbrist eller ointresse för sitt arbete.. Det kan vara en expedit i mataffären, på sjukhuset.. eller på bussen eller cykelverkstaden eller vart som helst.. Det är ju ni som vill ha denna felaktiga fördelning på folk. Jobba hellre för att rätt person skall vara på rätt plats så blir det bättre för alla.
AF i Kalmar har beslutat att inte ta personlig hänsyn vilket det gäller att tvingas flytta/söka jobb i hela landet från första arbetslösa dagen (helt emot vad Littorn sagt) samt när det gäller att tvinga oss att söka jobb vi inte har kompetens och intresse för.
Jag har själv just fått på papper att jag kan det jag alltid jobbat med och min inriktning är sjukvård och inget annat. Äldrevården har jag med mig sedan -79 då jag började min "karriär" som badbiträde. Akutsjukvård har jag med mig i ryggsäcken och även den senaste uppdateringen via mina praktikplatser.
Jag var på AF i måndags och vips börjar anvisningar om jobb drälla in. Ja, man tror ju på något sätt att vi arbetslösa inte har kompetens att söka jobb själva. Man idiotförklarar oss i vanlig ordning. Det som kommer till mig är att söka jobb jag INTE har 1) kompetens för 2) inget intresse för samt 3) ingen kunskap. Hur skulle det se ut om jag söker och får jobb som jag inte vill ha och inte kan ge kompetent vård till? Det handlar om personliga assistenter 16-20 stycken!! Varför behövs det så många? Jo, folk som redan är där, orkar inte och har inte intresse eller kompetens. Då söker man massor med nytt folk.
Är det rätt att dessa inom LSS verkligen skall behöva nöja sig med folk utan intresse för dem, personliga assistenter utan kompetens och kunskap? Vi ställer ju stora krav på att läkare är utbildade och vet vad de talar om (fast man undrar ju ibland om vissa fått legitimationen i julklapp) Vi kräver att sjuksköterskor vet att hantera sina mediciner på rätt sätt och att undersköterskor vet att ta prover och kunna lägga om sår med mera. Varför skall funktionshindrade få nöja sig med mindre?
Regeringen och AF kräver att jag söker dessa jobb som jag inte vill ha. Jag har ju jobb inom mina områden och jag fick samtal från ännu en klinik idag om jobb på tim. tills vidare. 3 kliniker har jag att gå till och ändå kräver diktatorerna att jag söker jobb som kommer att göra mig sjuk men framför allt brukare inom LSS kommer att möta en personal som inte vill vara där. Hur rätt är det?
Jag för just nu en diskussion med AF om det är nödvändigt att jag söker denna typ av jobb inom LSS med tanke på att jag faktiskt har barn med funktionshinder i privatlivet. Tidigare handläggare, den "rare" diktatorn, ansåg att det kunde bli för mycket men den nye dito anser nog inte att det skall tas hänsyn. Sök och håll käft, ungefär.
Finns det någon politiker som anser att det är rätt att vi skall behöva sänka kraven på de som jobbar inom LSS när ni samtidigt lovar att vi skall utbildas och ha kompetens? Är det rätt att kräva att vi som inte har kompetens eller som i mitt fall, saknar ett gediget intresse att arbeta med personer med funktionshinder, verkligen skall behöva söka sådana jobb? Är det rätt emot brukaren?
Alla politiker som svarar: "Ja, det är rätt att sänka kraven för brukare inom LSS".. jag hoppas verkligen inte ni gnäller när/om ni möter människor med kompetensbrist eller ointresse för sitt arbete.. Det kan vara en expedit i mataffären, på sjukhuset.. eller på bussen eller cykelverkstaden eller vart som helst.. Det är ju ni som vill ha denna felaktiga fördelning på folk. Jobba hellre för att rätt person skall vara på rätt plats så blir det bättre för alla.
AF i Kalmar har beslutat att inte ta personlig hänsyn vilket det gäller att tvingas flytta/söka jobb i hela landet från första arbetslösa dagen (helt emot vad Littorn sagt) samt när det gäller att tvinga oss att söka jobb vi inte har kompetens och intresse för.
Noll koll på kunderna
Vi är många som fått s.k NORDEA-mail där vi uppmanas att logga in på våra konton via mailen. Alla som har lite innanför pannbenet vet ju att man inte lämnar ut sina uppgifter i ett mail. Att då kalla sig lurad, tycker jag är höjden av fräckhet. Man har helt enkelt tillåtit sig att BLI lurad.
Nåja, jag fick mail från NORDEA i vintras på ett mailkonto som används endast som skräpmail. Dessutom är jag inte ens kund hos den banken. De som ligger bakom dessa mail, där de falskeligen påstår sig vara från "min" bank, har med andra ord ingen koll på vilka som verkligen ÄR kunder.
Nåja, det löste jag snabbt genom att radera mailet. Nu kommer det fler mail med samma uppmaning att logga in med sina faktiska uppgifter, men med texten att man skall vara vaksam med tanke på att många av bankens kunder har blivit lurade (låtit sig luras).
Jag läste nu att Föreningssparbanken (SWEDBANK) är nästa bank man skall försöka sig på. Det skall bli spännande att se om jag får mail även nu och till samma skräpadress. Jag gör som förut: Raderar mailen. Gör så Du också. Eller logga in om Du vill bli blåst på kontots innehåll.
Nåja, jag fick mail från NORDEA i vintras på ett mailkonto som används endast som skräpmail. Dessutom är jag inte ens kund hos den banken. De som ligger bakom dessa mail, där de falskeligen påstår sig vara från "min" bank, har med andra ord ingen koll på vilka som verkligen ÄR kunder.
Nåja, det löste jag snabbt genom att radera mailet. Nu kommer det fler mail med samma uppmaning att logga in med sina faktiska uppgifter, men med texten att man skall vara vaksam med tanke på att många av bankens kunder har blivit lurade (låtit sig luras).
Jag läste nu att Föreningssparbanken (SWEDBANK) är nästa bank man skall försöka sig på. Det skall bli spännande att se om jag får mail även nu och till samma skräpadress. Jag gör som förut: Raderar mailen. Gör så Du också. Eller logga in om Du vill bli blåst på kontots innehåll.
Snacket går
När jag var på sjukhuset och gjorde min praktik, snackades det högt och skränigt om de stora löneskillnaderna mellan kommun och landsting. Orsaken skulle vara att kommunen inte får personal om det inte finns en avsevärt högre lön där.. Men min erfarenhet är att det är väldigt många som inte vill jobba på ett sjukhus oavsett lön. Man känner sig otillräckliga och "det är inte min grej" hörde jag på skolan.
Kollegor på landstinget pratade om grundlöneskillnader på 2-4 tusen kronor och jag valde att lyssna och inte lägga mig i. Varför säga något om sådant jag inte kände till? Det räckte ju att dessa kollegor snackade mer än kunskapen räckte till.
Idag ringde jag till lönekontoren på både landsting och kommun. Den "stora" löneskillnaden är på 200:- . Nåja, det är väl en förlust man kan ta. För min del blir det ju även ett utlägg för transport till sjukhuset vilket jag inte har idag, till äldreboendet. Dit tar det 5 minuter att gå. Skoslitage, då *s*
Visserligen anser jag ju att landstinget skall ha högre lön än kommunen då det fattas snabba beslut som kan handla om liv och död, där är ruschen större, händer mer som kan skapa oreda.. medan vi på kommunen tar hand om brukarna i det dagliga, vilket är ett mycket givande och viktigt arbete. Jag kommer att fortsätta pendla mellan kommun och landsting när det gäller arbete tills jag får en tjänst på önskad klinik. Det kan röra sig om ett längre vikariat om det inte finns någon som säger upp sig/går i pension.
Jag vet i alla fall vad mitt specialområde kommer att vara.
Kollegor på landstinget pratade om grundlöneskillnader på 2-4 tusen kronor och jag valde att lyssna och inte lägga mig i. Varför säga något om sådant jag inte kände till? Det räckte ju att dessa kollegor snackade mer än kunskapen räckte till.
Idag ringde jag till lönekontoren på både landsting och kommun. Den "stora" löneskillnaden är på 200:- . Nåja, det är väl en förlust man kan ta. För min del blir det ju även ett utlägg för transport till sjukhuset vilket jag inte har idag, till äldreboendet. Dit tar det 5 minuter att gå. Skoslitage, då *s*
Visserligen anser jag ju att landstinget skall ha högre lön än kommunen då det fattas snabba beslut som kan handla om liv och död, där är ruschen större, händer mer som kan skapa oreda.. medan vi på kommunen tar hand om brukarna i det dagliga, vilket är ett mycket givande och viktigt arbete. Jag kommer att fortsätta pendla mellan kommun och landsting när det gäller arbete tills jag får en tjänst på önskad klinik. Det kan röra sig om ett längre vikariat om det inte finns någon som säger upp sig/går i pension.
Jag vet i alla fall vad mitt specialområde kommer att vara.
Så här blev examensdagen
Det hela började med att jag hade ett par ärenden på stan och sedan träffade jag de av mina klasskamrater som varit min arbetsgrupp. Det var ju ändå med lite vemod som vi nu skulle avverka sista skoldagen. Festen skulle till att ta fart kl 13 på cafét fär vi samlats.
12.30 började folk droppa in och personalen hade fullt upp att förbereda med välkomstdrinkar och mat. Allt flöt på och tiderna hölls. Maten var utsökt och kaffe/te med kladdkaka kunde man bara blunda och njuta av. Under kaffet delade den andre festarrangören och jag ut presenter till lärare och rektorer: Var sin flaska rött. Mycket uppskattat. Sedan var det ett litet liveuppträdande av samma arrangör, caféägaren och en elev. Sång och musik. Däremellan blåste min arrangörkollega eld. Det är hon duktig på. Självklart blev det ute på skolgården. Stackarn, hon var så nervös redan på morgonen för att hon skulle framträda men hon var kanon både med elden och på trummorna.
Betygen delades ut och jag är ju mer än nöjd. Utan att ha öppnat böckerna nämnvärt, utan att ha läst något vidare i böckerna.. så lyckades jag ändå fixa toppbetyg. Men det är ju som min älskade brorsa säger: Det är inte genom att plugga hårt man får höga betyg, det är på den kunskap man faktiskt har. Kunskap det har jag. Det vet jag och nu har jag också bevisat det för mig själv genom att vara närvarande i skolan detta året och gjort mina tentor. Av 11 kurser har jag 8 MVG och 3 VG. Stolt?? Självklart är jag stolt över denna bedrift. Mitt självförtroende har stigit många grader upp.
Väl hemma så fick jag blommor av mina barn samt från äldste sonens svärföräldrar. Älskade Söstra mi kom med vackra tulpaner och Broder mi kom med en underbart vacker lilja.
(Igår kom blombud från mina föräldrar) Medan jag höll på att förbereda maten berättades det historier och fräckisar på löpande band. Stämningen var på topp. Vi åt och smuttade på vin, läsk och kaffe för de som ville ha.
När maten var avklarad började Söstra och Brodra mi att pyssla i hallen.. Det visade sig att de hade paket till mig! Men det var ju Söstra mi som fyllde år och hon hade ju fått paket av mig. Nåja.. det var ju min dag också så det var bara att nyfiket öppna paket nr 1. Ja, de tänker då verkligen på att jag skall vara utrustad till tänderna när jag måste bege mig av ut på hembesök eller när jag är på akuten. Min lilla akutväska är bedårande! Jag skrattade så tårarna rann i säkert 20 minuter!! Det var så befriande!
Visst är den fantastisk!! Det är så härligt med humor. Måtte jag aldrig bli vuxen! Inte nog med detta.. jag fick ett paket till!! En sådan som jag länge titta på: 
Jag är älskare av levande ljus och kan inte få nog av dem. Denna vackra tingest skall få en fin placering där den kommer till sin rätt.
Tack alla ni närmaste som verkligen trott på mig, stöttat mig. Många är det via nätet som hejat på mig men det finns de som närmare betytt än mer. Tack, älskade brorsan för Ditt stöd, Din stolthet över mig.. Ditt telefonsamtal i fredags. Vi ses om några veckor. Tack lillasystar, min älskade prinsessa.. Vi ses också om några veckor!! Tack Söstra och Brodra mi som hejat på mig, trott på mig.. Tack mina älskade barn som varit så stolta över att jag läst och "äntligen skaffat ett jobb" (fast jag alltid haft jobb och där mitt viktigaste har varit att vara er mamma, vara hemma hos er i många år och att alltid finnas för er) Tack, ni sju viktigaste i mitt liv för att ni stått ut med mig och kämpat tillsammans med mig.
I morgon skriver jag nya anställningshandlingar med högre lön.
12.30 började folk droppa in och personalen hade fullt upp att förbereda med välkomstdrinkar och mat. Allt flöt på och tiderna hölls. Maten var utsökt och kaffe/te med kladdkaka kunde man bara blunda och njuta av. Under kaffet delade den andre festarrangören och jag ut presenter till lärare och rektorer: Var sin flaska rött. Mycket uppskattat. Sedan var det ett litet liveuppträdande av samma arrangör, caféägaren och en elev. Sång och musik. Däremellan blåste min arrangörkollega eld. Det är hon duktig på. Självklart blev det ute på skolgården. Stackarn, hon var så nervös redan på morgonen för att hon skulle framträda men hon var kanon både med elden och på trummorna.
Betygen delades ut och jag är ju mer än nöjd. Utan att ha öppnat böckerna nämnvärt, utan att ha läst något vidare i böckerna.. så lyckades jag ändå fixa toppbetyg. Men det är ju som min älskade brorsa säger: Det är inte genom att plugga hårt man får höga betyg, det är på den kunskap man faktiskt har. Kunskap det har jag. Det vet jag och nu har jag också bevisat det för mig själv genom att vara närvarande i skolan detta året och gjort mina tentor. Av 11 kurser har jag 8 MVG och 3 VG. Stolt?? Självklart är jag stolt över denna bedrift. Mitt självförtroende har stigit många grader upp.
Väl hemma så fick jag blommor av mina barn samt från äldste sonens svärföräldrar. Älskade Söstra mi kom med vackra tulpaner och Broder mi kom med en underbart vacker lilja.
(Igår kom blombud från mina föräldrar) Medan jag höll på att förbereda maten berättades det historier och fräckisar på löpande band. Stämningen var på topp. Vi åt och smuttade på vin, läsk och kaffe för de som ville ha.När maten var avklarad började Söstra och Brodra mi att pyssla i hallen.. Det visade sig att de hade paket till mig! Men det var ju Söstra mi som fyllde år och hon hade ju fått paket av mig. Nåja.. det var ju min dag också så det var bara att nyfiket öppna paket nr 1. Ja, de tänker då verkligen på att jag skall vara utrustad till tänderna när jag måste bege mig av ut på hembesök eller när jag är på akuten. Min lilla akutväska är bedårande! Jag skrattade så tårarna rann i säkert 20 minuter!! Det var så befriande!
Visst är den fantastisk!! Det är så härligt med humor. Måtte jag aldrig bli vuxen! Inte nog med detta.. jag fick ett paket till!! En sådan som jag länge titta på: Jag är älskare av levande ljus och kan inte få nog av dem. Denna vackra tingest skall få en fin placering där den kommer till sin rätt. Tack alla ni närmaste som verkligen trott på mig, stöttat mig. Många är det via nätet som hejat på mig men det finns de som närmare betytt än mer. Tack, älskade brorsan för Ditt stöd, Din stolthet över mig.. Ditt telefonsamtal i fredags. Vi ses om några veckor. Tack lillasystar, min älskade prinsessa.. Vi ses också om några veckor!! Tack Söstra och Brodra mi som hejat på mig, trott på mig.. Tack mina älskade barn som varit så stolta över att jag läst och "äntligen skaffat ett jobb" (fast jag alltid haft jobb och där mitt viktigaste har varit att vara er mamma, vara hemma hos er i många år och att alltid finnas för er) Tack, ni sju viktigaste i mitt liv för att ni stått ut med mig och kämpat tillsammans med mig.
I morgon skriver jag nya anställningshandlingar med högre lön.
ÄNTLIGEN!
Idag slutar skolan för min del och det är mer än underbart och på tiden. Nu kan jag äntligen koncentrera mig på jobb framför skolan!!
Våldtäktsdömda taxiförare
Våldtäktsmän och mördare samt annat löst folk, finns överallt i samhället. Att alls beställa en taxi är för mig otänkbart om jag är ensam. Vem säger att bolaget han kör för, vet vem han är, mannen (jag har aldrig hört talas om att en kvinnlig taxichaufför våldtagit sina kunder) som skall ta hem mig säkert?
Rubrikerna braskar idag om att taxibolag inte får veta vilka av deras chaufförer som är dömda våldtäktsmän. Men jag tycker det finns en lösning. Den kostar lite, men i jämförelse vad det kostar samhället när kvinnor (och män) våldtas så är det en ringa summa: Stansa in på körkortet "Dömd för våldtäkt" eller "Dömd för mord" samt att detta skall stå i körkortsregistret då taxibolag eller andra bolag där man anställer chaufförer, kan kolla det vid ett samtal. På så sätt får vi minskad risk för våld på arbetet.
Nu finns det säkert de som skriker att så får man inte göra. Det handlar om integritet. Jo, men visst. Men den dagen Du, Din syster, dotter, son, make/maka, annan kvinnlig släkting råkar ut för en våldtäkt eller ett mord där taxichauffören är skyldig, då skulle Du nog vilja att denna typ av människor inte satt bakom ratten. Det måste ju finnas gränser på vart vi drar gränsen.
Vem skriker att eniro.se samt hitta.se skriver ut vilken dag Du fyller år? Än har jag inte sett någon reaktioner på det. Själv upptäckte jag det igår och där går det ju bra att inte hålla på integriteten. Det finns ju faktiskt människor som inte vill exponeras på nätet med födelsedag.
Gör det lättare för oss vanliga att skydda oss från samhällets våldsamma genom att stansa in det på ID-handlingar. Det är vår rätt att vara skyddade från att våldtas och mördas. Det går att göras genom mitt förslag.
Rubrikerna braskar idag om att taxibolag inte får veta vilka av deras chaufförer som är dömda våldtäktsmän. Men jag tycker det finns en lösning. Den kostar lite, men i jämförelse vad det kostar samhället när kvinnor (och män) våldtas så är det en ringa summa: Stansa in på körkortet "Dömd för våldtäkt" eller "Dömd för mord" samt att detta skall stå i körkortsregistret då taxibolag eller andra bolag där man anställer chaufförer, kan kolla det vid ett samtal. På så sätt får vi minskad risk för våld på arbetet.
Nu finns det säkert de som skriker att så får man inte göra. Det handlar om integritet. Jo, men visst. Men den dagen Du, Din syster, dotter, son, make/maka, annan kvinnlig släkting råkar ut för en våldtäkt eller ett mord där taxichauffören är skyldig, då skulle Du nog vilja att denna typ av människor inte satt bakom ratten. Det måste ju finnas gränser på vart vi drar gränsen.
Vem skriker att eniro.se samt hitta.se skriver ut vilken dag Du fyller år? Än har jag inte sett någon reaktioner på det. Själv upptäckte jag det igår och där går det ju bra att inte hålla på integriteten. Det finns ju faktiskt människor som inte vill exponeras på nätet med födelsedag.
Gör det lättare för oss vanliga att skydda oss från samhällets våldsamma genom att stansa in det på ID-handlingar. Det är vår rätt att vara skyddade från att våldtas och mördas. Det går att göras genom mitt förslag.
Divan fick inte uppmärksamhet
Vart jag än har letat i min värld så kan jag inte hitta orsak till att någon skall få se sig som mer värd än någon annan. Divor inom kändisvärlden har alltid funnits och man tar till den ena metoden efter den andra för att få plats, synas och vara den enda som syns.
Vi har en liten näktergal som började sin bana i schlagervärlden med att stå med bibeln i hand och saluföra sig själv. Att flickan hade sångröst var inte att ta miste på och det har hon än idag. Men att presentera sig med bibeln i handen och på så sätt försöka få omgivningen att tro att hon vore mer gudfruktig och mer värd än andra, gjorde att jag ratade henne från början. Genom åren har hon alltid hävdat sin egen felfrihet och jag drar mig till minnes när hon körde på en annan bilist en gång, som i sin tur klev ut och skällde ut kvinnan som kört på honom... då fick han bara svaret (enligt hans egen utsago i media) "Ser Du inte vem jag är?" Skulle kändisskapet göra det mer legalt att köra på folk eller på annat sätt göra fel i trafiken? Vederbörande näktergal har förvisso varit av med körkortet och är kanske den som har flest felparkeringar. Hon ser inte heller skillnad på en trottoar och parkering. Det var väl sista budet för lite sedan.. eller som när hon parkerade mitt i gatan framför en skylt i en korstning.. Bara man är kändis med divalater så får man visst bete sig hur man vill mot andra... Men.. det är väl inte så en god kristen uppför sig?? Skall man som god kristen inte föregå med gott exempel?
Nå, hur som haver så läser jag i tidningen nu på morgonen när jag kom hem från jobbet att divan, som alla antagligen förstår är en viss fröken Häggkvist (eller heter hon Sörgård?) blev osynlig igår på Globen och detta tyckte hon inte om. HUR kan hon vara så fräck att tro att hon skall få ta plats från de som tävlade och vann? Nåja, så tänkte väl bara den som ser sig själv som bättre och mer älskad än andra. "Ola gick rakt förbi mig" beklagar hon sig.. Han hade väl annat att göra än att ta emot någon sångfågel när hela Globen ville hylla The Ark.. dock fortsätter frk Häggkvist med att säga: "Jag visste att det skulle bli så här". Men jösses, om hon nu visste (en guds försyn kanske?) att han skulle nonchalera henne, varför bli upprörd?
Jag gillar Christer Björkmans svar på att Häggkvist ansåg: "Som tidigare vinnare är det självklart tycker jag att få tre minuters utrymme att sjunga sin senaste singel eller ett medley." Björkman säger: "Vi har inte den traditionen att förra årets vinnare får uppträda. Ingen får lansera sin musik i programmet. Vi vill bara att de nya vinnarna ska få ta plats." Detta borde ju en "schlagerdrottning" som Carola veta.
Även jag skulle nonchalera henne om jag såg henne på stan och skulle hon dessutom drista sig till att kasta blommor med jord på mig, så som hon på en i publiken på Skansen för något år sedan, skulle inga ursäker i världen funka. Jag skulle inte ens bemöda mig med att möta henne för en ursäkt.
Nej, jag anser mig inte bättre än henne, men jag tycker hon har ett uppträdande mot sin publik och agerar så nonchalant i trafiken bl.a så hon är inte värd min uppmärksamhet. Jag ville nu bara tala om att det är på tiden att hon får lite motstånd. Hoppas det kan göra henne lite eftertänksam och mer ödmjuk. Hon har dock en son att tänka på.. Hur synd är det inte för den gossen att behöva läsa om sin mors divalater och trafikbrott om och om igen? Vad ger det för signaler?
Att hon sedan har en bra sångröst, det kan ingen ta ifrån henne. Men jag byter kanal när jag hör henne.
Vi har en liten näktergal som började sin bana i schlagervärlden med att stå med bibeln i hand och saluföra sig själv. Att flickan hade sångröst var inte att ta miste på och det har hon än idag. Men att presentera sig med bibeln i handen och på så sätt försöka få omgivningen att tro att hon vore mer gudfruktig och mer värd än andra, gjorde att jag ratade henne från början. Genom åren har hon alltid hävdat sin egen felfrihet och jag drar mig till minnes när hon körde på en annan bilist en gång, som i sin tur klev ut och skällde ut kvinnan som kört på honom... då fick han bara svaret (enligt hans egen utsago i media) "Ser Du inte vem jag är?" Skulle kändisskapet göra det mer legalt att köra på folk eller på annat sätt göra fel i trafiken? Vederbörande näktergal har förvisso varit av med körkortet och är kanske den som har flest felparkeringar. Hon ser inte heller skillnad på en trottoar och parkering. Det var väl sista budet för lite sedan.. eller som när hon parkerade mitt i gatan framför en skylt i en korstning.. Bara man är kändis med divalater så får man visst bete sig hur man vill mot andra... Men.. det är väl inte så en god kristen uppför sig?? Skall man som god kristen inte föregå med gott exempel?
Nå, hur som haver så läser jag i tidningen nu på morgonen när jag kom hem från jobbet att divan, som alla antagligen förstår är en viss fröken Häggkvist (eller heter hon Sörgård?) blev osynlig igår på Globen och detta tyckte hon inte om. HUR kan hon vara så fräck att tro att hon skall få ta plats från de som tävlade och vann? Nåja, så tänkte väl bara den som ser sig själv som bättre och mer älskad än andra. "Ola gick rakt förbi mig" beklagar hon sig.. Han hade väl annat att göra än att ta emot någon sångfågel när hela Globen ville hylla The Ark.. dock fortsätter frk Häggkvist med att säga: "Jag visste att det skulle bli så här". Men jösses, om hon nu visste (en guds försyn kanske?) att han skulle nonchalera henne, varför bli upprörd?
Jag gillar Christer Björkmans svar på att Häggkvist ansåg: "Som tidigare vinnare är det självklart tycker jag att få tre minuters utrymme att sjunga sin senaste singel eller ett medley." Björkman säger: "Vi har inte den traditionen att förra årets vinnare får uppträda. Ingen får lansera sin musik i programmet. Vi vill bara att de nya vinnarna ska få ta plats." Detta borde ju en "schlagerdrottning" som Carola veta.
Även jag skulle nonchalera henne om jag såg henne på stan och skulle hon dessutom drista sig till att kasta blommor med jord på mig, så som hon på en i publiken på Skansen för något år sedan, skulle inga ursäker i världen funka. Jag skulle inte ens bemöda mig med att möta henne för en ursäkt.
Nej, jag anser mig inte bättre än henne, men jag tycker hon har ett uppträdande mot sin publik och agerar så nonchalant i trafiken bl.a så hon är inte värd min uppmärksamhet. Jag ville nu bara tala om att det är på tiden att hon får lite motstånd. Hoppas det kan göra henne lite eftertänksam och mer ödmjuk. Hon har dock en son att tänka på.. Hur synd är det inte för den gossen att behöva läsa om sin mors divalater och trafikbrott om och om igen? Vad ger det för signaler?
Att hon sedan har en bra sångröst, det kan ingen ta ifrån henne. Men jag byter kanal när jag hör henne.
Är det längre vårdköer vi vill ha?
Ja, vad skall jag tro? Eller kanske är det så att man suktar efter mer stress och fler missar av vårdpersonal som föranleder både Lex Maria och Lex Sara med tanke på att man pratar om att dra ner 400-500 tjänster på universitetslassarettet i Lund. Det är Expressen som tar upp det här.
Det som en gång var världens bästa sjukvård är långt ner på listan nu. Är det inte dags att den fege svensken går man ur huse och demonstrerar nu? Vem av oss vill sitta i timmar på akuten för att få ett röntgensvar eller vänta 2 år på en enkel operation eller varför inte en komplicerad kärloperation eller annan livsviktigt sådan? Eller skall vi vänta med att demonstrera tills ingen får vård förrän efter 6 års väntan och redan då kanske har dött?
Om svenskarna ändå vore som norrmännen eller fransmännen... då hände det något i alla fall.
Det som en gång var världens bästa sjukvård är långt ner på listan nu. Är det inte dags att den fege svensken går man ur huse och demonstrerar nu? Vem av oss vill sitta i timmar på akuten för att få ett röntgensvar eller vänta 2 år på en enkel operation eller varför inte en komplicerad kärloperation eller annan livsviktigt sådan? Eller skall vi vänta med att demonstrera tills ingen får vård förrän efter 6 års väntan och redan då kanske har dött?
Om svenskarna ändå vore som norrmännen eller fransmännen... då hände det något i alla fall.
En skrämmande känsla av hot
Det ringde på min hemtelefon. En man som jag inte uppfattade namnet på, pga en mycket usel mobillinje, om han alls sa vad han hette, ringde och hävdade att de skulle komma hem till mig och göra en brandinspektion! Se om jag hade brandvarnare. "VA?!" frågade jag och han upprepade vad han sagt.. och jag frågade samtidigt om vilken tid och hur han fått mitt nummer *som ju är skyddat* Kl 18 ikväll och mitt nummer hade han i datorn!
Pyttsan, tänkte jag. Inte gör man en sådan inspektion en fredagkväll, inte. Jag dristade mig att ringa en av brandinspektörerna här i stan och pratade med honom. Han förstod inget för så här arbetar man inte, sa han. Och några telefonnummer som är skyddade, har man inte i datorn. Jag ringde min hyresvärd och där var man också som ett frågetecken för där hade man inga sådana sysslor. Då ringde jag Tusse Batong, en polis jag känner. Aldrig har jag ringt honom till arbetet och skulle inte göra så om det inte var viktigt. Jag frågade om han kände till att det far runt galningar och utger sig vara från brandförsvaret. Nej, det kände han inte till..
Undertecknad är inte lättskrämd men just nu är jag väldigt orolig. Orolig för vem det kan vara.. KAN det vara så att personen ringt ett nummer på måfå och bara roar sig med att säga till den som svarar att de skall komma.. eller har han ringt fel nummer och trott att han kommit rätt *typ att försäkra sig att den han t.ex skall ut och misshandla är hemma* och bara vräkt ur sig sin historia? Inte vet jag, men skrämmande är det med tanke på det utökade våldet vi har i samhället. Det oprovocerade våldet som alla drabbas av..
Just nu har jag förberett mina söner på att det kan dyka upp en galning här och de måste vara redo på att hjälpa till och ringa efter hjälp. Det värsta är om det förekommer att den som tänker dyka upp här (om han nu gör det) bär handvapen av något slag.. då hjälper ju inga telefonsamtal till polisen.. vi kanske skjuts innan vi hinner slå 112.. Det är bara att hoppas att vederbörande tok bara slagit ett nummer på måfå.
Pyttsan, tänkte jag. Inte gör man en sådan inspektion en fredagkväll, inte. Jag dristade mig att ringa en av brandinspektörerna här i stan och pratade med honom. Han förstod inget för så här arbetar man inte, sa han. Och några telefonnummer som är skyddade, har man inte i datorn. Jag ringde min hyresvärd och där var man också som ett frågetecken för där hade man inga sådana sysslor. Då ringde jag Tusse Batong, en polis jag känner. Aldrig har jag ringt honom till arbetet och skulle inte göra så om det inte var viktigt. Jag frågade om han kände till att det far runt galningar och utger sig vara från brandförsvaret. Nej, det kände han inte till..
Undertecknad är inte lättskrämd men just nu är jag väldigt orolig. Orolig för vem det kan vara.. KAN det vara så att personen ringt ett nummer på måfå och bara roar sig med att säga till den som svarar att de skall komma.. eller har han ringt fel nummer och trott att han kommit rätt *typ att försäkra sig att den han t.ex skall ut och misshandla är hemma* och bara vräkt ur sig sin historia? Inte vet jag, men skrämmande är det med tanke på det utökade våldet vi har i samhället. Det oprovocerade våldet som alla drabbas av..
Just nu har jag förberett mina söner på att det kan dyka upp en galning här och de måste vara redo på att hjälpa till och ringa efter hjälp. Det värsta är om det förekommer att den som tänker dyka upp här (om han nu gör det) bär handvapen av något slag.. då hjälper ju inga telefonsamtal till polisen.. vi kanske skjuts innan vi hinner slå 112.. Det är bara att hoppas att vederbörande tok bara slagit ett nummer på måfå.
Stolthet och resa
Stolthet över sitt kunnande är på något sätt tabubelagt i landet Sverige. Jantelagen styr med järnhand och Du skall "inte tro att Du är något". Men samtidigt pågår det kurser i hur man visar och står för det man kan och vågar lära sig säga: "Jag kan". Dubbelmoral på hög nivå.
De som känner mig idag vet att jag högtidligt sk*ter i jantelagen och har ANTIJantelagen upphängd på ett skåp i köket så den ser vi varje dag. Mina barn har jag fostrat till att vara stolta över sitt kunnande och våga säga det, visa det och göra det med ödmjukhet. Inte kuvat.
Själv är jag vansinnigt stolt över allt jag lär mig och kan. Som i tisdags, då kom det in en kvinna med ambulans och sköterskan frågade om jag ville ta proverna. Jag tittade på kärlen och såg genast att det skulle kunna bli en jakt på rullande kärl. Kvinnan sa även att det brukar vara lite svårt att fånga dessa kärl men "Nu eller aldrig" tänkte jag och visade mig lite självsäker att "Detta skall vi fixa, Du och jag". Kvinnan var på gott humör och hade en stor portion humor med sig. På första försöket fick jag fatt på ett kärl som gav det jag behövde. Sköterskan skrattade över min stolthet när jag skrattande sa: "Oj, jag lyckades!!" "Det blir guldstjärna i kanten" kontrade hon. Jag vände mig till kvinnan och sa med en blinkning: "Hörde Du? Jag får guldstjärna idag" Kvinnan skrattade gott och sa att det tyckte hon var bra för det var jag värd.
Igår kom det in en man som jag inte var med och tog emot, men hjälpte sköterskan att köra in på ett rum. "Är Du bra på att sticka?" frågade sköterskan, som var en annan än den, dagen innan. "Han är svårtstucken" tillade hon och mannan höll med. Hade detta varit för 2 veckor sedan skulle jag inte våga sticka mannen. Igår sa jag bara: "Jo.. det är jag nog" och så satte jag mig och pratade med honom. Det visade sig att mannen var spruträdd och med min ene sons spruträdsla i bakhuvudet, blev snacket därefter. Jag stasade upp kärlen och kikade lite.. fann ett litet blått ställe som KUNDE vara ett kärl (likaväl ett litet blåmärke bara) Jag fortsatte prata med mannen och talade om när jag stack och LYCKADES på första försöket.. pratade vidare.. tömde det som skulle ut och sa sedan att "..nu tar jag ut nålen och det kanske känns lite". En förvånad blick från mannnen, vars ansikte varit frånvänt från nålen, och så säger han: "VA? Har Du stuckit redan?" Ja, det var med mer stolthet och självsäkerhet jag lämnade rummet för att skicka proven vidare.
Varför skall det vara så farligt att säga: Jag kan och är stolt över det? En dag kommer ju själva provtagningarna vara lika självklart för mig som att duscha.. men just nu är det överväldigande att JAG KAN!! Mina kollegor gläds med mig.
Resan till Göteborg inom kort, i april, ser jag verkligen fram emot. Först och främst är det för att umgås med min älskade syster som jag åker dit.. men självklart för att träffa älskade brorsan, om han nu kan slita sig.. vilket jag antar han löser.. men också för att träffa en gammal klasskompis från grundskolan, som jag inte träffat sedan skolavslutningen -79. Det var han som hittade mig på nätet och tog kontakt. Skoj!! Vi hann inte träffas när jag var uppe före jul så det skall väl bli tid till det nu. Jag tar några extra dagar hemma i Göteborg för att få tid till honom också. Det ser jag fram emot.
Vi måste lära oss ta tid till det vi vill. Inte bara rusa på och undra vart livets dagar tog vägen. En dag är det för sent.
De som känner mig idag vet att jag högtidligt sk*ter i jantelagen och har ANTIJantelagen upphängd på ett skåp i köket så den ser vi varje dag. Mina barn har jag fostrat till att vara stolta över sitt kunnande och våga säga det, visa det och göra det med ödmjukhet. Inte kuvat.
Själv är jag vansinnigt stolt över allt jag lär mig och kan. Som i tisdags, då kom det in en kvinna med ambulans och sköterskan frågade om jag ville ta proverna. Jag tittade på kärlen och såg genast att det skulle kunna bli en jakt på rullande kärl. Kvinnan sa även att det brukar vara lite svårt att fånga dessa kärl men "Nu eller aldrig" tänkte jag och visade mig lite självsäker att "Detta skall vi fixa, Du och jag". Kvinnan var på gott humör och hade en stor portion humor med sig. På första försöket fick jag fatt på ett kärl som gav det jag behövde. Sköterskan skrattade över min stolthet när jag skrattande sa: "Oj, jag lyckades!!" "Det blir guldstjärna i kanten" kontrade hon. Jag vände mig till kvinnan och sa med en blinkning: "Hörde Du? Jag får guldstjärna idag" Kvinnan skrattade gott och sa att det tyckte hon var bra för det var jag värd.
Igår kom det in en man som jag inte var med och tog emot, men hjälpte sköterskan att köra in på ett rum. "Är Du bra på att sticka?" frågade sköterskan, som var en annan än den, dagen innan. "Han är svårtstucken" tillade hon och mannan höll med. Hade detta varit för 2 veckor sedan skulle jag inte våga sticka mannen. Igår sa jag bara: "Jo.. det är jag nog" och så satte jag mig och pratade med honom. Det visade sig att mannen var spruträdd och med min ene sons spruträdsla i bakhuvudet, blev snacket därefter. Jag stasade upp kärlen och kikade lite.. fann ett litet blått ställe som KUNDE vara ett kärl (likaväl ett litet blåmärke bara) Jag fortsatte prata med mannen och talade om när jag stack och LYCKADES på första försöket.. pratade vidare.. tömde det som skulle ut och sa sedan att "..nu tar jag ut nålen och det kanske känns lite". En förvånad blick från mannnen, vars ansikte varit frånvänt från nålen, och så säger han: "VA? Har Du stuckit redan?" Ja, det var med mer stolthet och självsäkerhet jag lämnade rummet för att skicka proven vidare.
Varför skall det vara så farligt att säga: Jag kan och är stolt över det? En dag kommer ju själva provtagningarna vara lika självklart för mig som att duscha.. men just nu är det överväldigande att JAG KAN!! Mina kollegor gläds med mig.
Resan till Göteborg inom kort, i april, ser jag verkligen fram emot. Först och främst är det för att umgås med min älskade syster som jag åker dit.. men självklart för att träffa älskade brorsan, om han nu kan slita sig.. vilket jag antar han löser.. men också för att träffa en gammal klasskompis från grundskolan, som jag inte träffat sedan skolavslutningen -79. Det var han som hittade mig på nätet och tog kontakt. Skoj!! Vi hann inte träffas när jag var uppe före jul så det skall väl bli tid till det nu. Jag tar några extra dagar hemma i Göteborg för att få tid till honom också. Det ser jag fram emot.
Vi måste lära oss ta tid till det vi vill. Inte bara rusa på och undra vart livets dagar tog vägen. En dag är det för sent.
Gräsänka..
.. heter det ju inte när man är ensam hemma en vecka och barnen är iväg på sina aktiviteter. Barnledig? Eller barnänka.. Äh.. skit samma.. det är verkligen en försmak på vad som komma skall när barnen flyttar hemifrån och jag får rå mig själv mer på heltid och barnen är stora nog att re' sig själva.
Ett av barnen for iväg redan i fredags hem till flickvännen och återkommer om en vecka.. En annan for med sin flickvän till Hemsedal för skidsemester i lördags via Göteborg och favoritmoster för en natt för vidare transport igår.
Enligt sms igår kom de fram ordentligt och idag sade sms att de har det underbart! Härligt. Ungdomarna skall ut och röra sig lite. Även minsten är iväg.
Min första tanke och handling var att städa undan och bara känslan och vetskapen om att det kommer att vara städat nu en vecka, fyllde mig med behag. Inget tjat om att inte gå in med skor på, att hjälpa till med disken, att skölja av tallrikarna innan de ställs i diskhon.. eller kaffesump i diskhon eftersom man inte slängt kaffefiltret i soporna (jag dricker ju inte kaffe) Sedan var en annan tanke: Fjärrkontrollen är MIN! En hel vecka!
Ingen som ifrågasätter om jag MÅSTE titta på ".. det där tråkiga programmet" när jag vill se CSI eller N CIS eller Cold case eller något spännande på Discovery. Haha! Kan någon tro att jag NJÖT i soffan igår kväll.. Hur mycket jag än älskar mina troll och hur mycket jag än älskar att höra dem hemma, spelandes musik från alla rum och TVspel med kompisar som kommer och går, skratt och gräl med flickvänner och sura blickar på mig, så är det verkligen behövligt med lite semester för oss alla från varandra. Så härligt det blir när de kommer hem igen!!
Vi måste lära oss ta tillvara på stunderna tillsammans men också på tiderna där emellan.
Ett av barnen for iväg redan i fredags hem till flickvännen och återkommer om en vecka.. En annan for med sin flickvän till Hemsedal för skidsemester i lördags via Göteborg och favoritmoster för en natt för vidare transport igår.
Enligt sms igår kom de fram ordentligt och idag sade sms att de har det underbart! Härligt. Ungdomarna skall ut och röra sig lite. Även minsten är iväg.Min första tanke och handling var att städa undan och bara känslan och vetskapen om att det kommer att vara städat nu en vecka, fyllde mig med behag. Inget tjat om att inte gå in med skor på, att hjälpa till med disken, att skölja av tallrikarna innan de ställs i diskhon.. eller kaffesump i diskhon eftersom man inte slängt kaffefiltret i soporna (jag dricker ju inte kaffe) Sedan var en annan tanke: Fjärrkontrollen är MIN! En hel vecka!
Ingen som ifrågasätter om jag MÅSTE titta på ".. det där tråkiga programmet" när jag vill se CSI eller N CIS eller Cold case eller något spännande på Discovery. Haha! Kan någon tro att jag NJÖT i soffan igår kväll.. Hur mycket jag än älskar mina troll och hur mycket jag än älskar att höra dem hemma, spelandes musik från alla rum och TVspel med kompisar som kommer och går, skratt och gräl med flickvänner och sura blickar på mig, så är det verkligen behövligt med lite semester för oss alla från varandra. Så härligt det blir när de kommer hem igen!!Vi måste lära oss ta tillvara på stunderna tillsammans men också på tiderna där emellan.
Försämrade arbetsvillkor
ATL... den nya arbetstidslagen. Den skulle förbättra våra arbetsförhållanden, det skulle bli bättre arbetsmiljö.. alla skulle må bättre.
Det måste verkligen varit ett pucko eller två som kom på detta vansinne. Som arbetande inom offentliga sektorn där kvällar och helger ingår i arbetsschemat, så ser jag bara försämringar och personal som mår allt sämre. Unga kvinnor med småbarn hemma som idag inte ser sina barn lika mycket som förut, som inte är hemma mer med sina barn.. kvinnor som har män som också de arbetar skift.. eller ibland är på resande fot. Kvinnor som är ensamstående mödrar som inte får kvällis till sina barn utan måste nyttja föräldrar och vänner i mycket större utrsträckning nu än förr.. för "arbetsgivaren tar ingen som helst hänsyn till Ditt privata och sociala liv". Sådana kommentarer fick de inte innan nya ATL. Då kunde de lägga sina scheman så det passade hem och familj också.
Jag ser äldre kvinnor som slits ur mer nu än förr.. jag hör talas om folk som överväger att säga upp sig.. söka andra möjligheter.. Det handlar mest om kvinnor som tar stryk då det är mest kvinnor inom vården. Kvinnor som har ansvar för hem och familj. Kvinnor som fått en bra mycket sämra arbetsmiljö efter nya "förbättrade" ATL.
Så länge jag arbetar på tim, så kan jag själv bestämma.. och får jag nattjänst som jag vill ha, så är ju mitt problem inte så stort.. Men det innebär ju inte att jag vänder mina kollegor och sämre bemedlade kamrater ryggen. (Allt för många glömmer ju vart de kommer ifrån så snart de fått lite torrt om fötterna.) AVSKAFFA nya ATL så länge den försämrar våra villkor på det sätt som den nu gör. Det är inte meningen att familjer skall splittras pga arbetstidslagen.
Det måste verkligen varit ett pucko eller två som kom på detta vansinne. Som arbetande inom offentliga sektorn där kvällar och helger ingår i arbetsschemat, så ser jag bara försämringar och personal som mår allt sämre. Unga kvinnor med småbarn hemma som idag inte ser sina barn lika mycket som förut, som inte är hemma mer med sina barn.. kvinnor som har män som också de arbetar skift.. eller ibland är på resande fot. Kvinnor som är ensamstående mödrar som inte får kvällis till sina barn utan måste nyttja föräldrar och vänner i mycket större utrsträckning nu än förr.. för "arbetsgivaren tar ingen som helst hänsyn till Ditt privata och sociala liv". Sådana kommentarer fick de inte innan nya ATL. Då kunde de lägga sina scheman så det passade hem och familj också.
Jag ser äldre kvinnor som slits ur mer nu än förr.. jag hör talas om folk som överväger att säga upp sig.. söka andra möjligheter.. Det handlar mest om kvinnor som tar stryk då det är mest kvinnor inom vården. Kvinnor som har ansvar för hem och familj. Kvinnor som fått en bra mycket sämra arbetsmiljö efter nya "förbättrade" ATL.
Så länge jag arbetar på tim, så kan jag själv bestämma.. och får jag nattjänst som jag vill ha, så är ju mitt problem inte så stort.. Men det innebär ju inte att jag vänder mina kollegor och sämre bemedlade kamrater ryggen. (Allt för många glömmer ju vart de kommer ifrån så snart de fått lite torrt om fötterna.) AVSKAFFA nya ATL så länge den försämrar våra villkor på det sätt som den nu gör. Det är inte meningen att familjer skall splittras pga arbetstidslagen.
Varför ha många när man kan ha en?
Ja, det kan man ju undra. Dock har jag alltid sagt nej till kompaktmodeller där det är allt-i-ett, för går det ena sönder måste man lämna in allt.
Dock föll jag för frestelsen, eller rättare sagt mina långtida funderingar, och gjorde slag i saken idag. Billigt och enligt de tester vi gjort här hemma, med bra resultat. Nu gör jag mig av med 2 och har ändå 3 kvar.. fast ändå bara en.
Det handlar om en multimaskin: En skrivare/scanner/kopiator av modell Brother SCP-330C till ett mycket förmånligt pris på SIBA.
Varför uppta mer plats än nödvändigt? För mer info om den, läs här.
Dessutom är jag mycket nöjd med tvättmaskinen som till slut blev inkopplad. ElNisse (eller Tomtejävlen som Brodern kallar honom) hade ju rätt så mycket att göra innan det blev min tur, men nu så..
På fredag har jag sista tentan och det är SÅÅ skönt! På måndag går jag ut på sista praktiken vilket kommer vara mer spännande än förr. Utan jobb kommer jag inte att vara för det rings in efter mig i tid och otid så jag undrar just varför jag måste läsa klart.. Jag gör ju mer nytta på arbetsmarknaden. Menmen, jag är ju på upploppet nu och den 23 mars är det KLART! Då skall vi fira! Inte nog med det, söstra mi fyller år samtidigt så vi får fira dubbelt.
Dock föll jag för frestelsen, eller rättare sagt mina långtida funderingar, och gjorde slag i saken idag. Billigt och enligt de tester vi gjort här hemma, med bra resultat. Nu gör jag mig av med 2 och har ändå 3 kvar.. fast ändå bara en.
Det handlar om en multimaskin: En skrivare/scanner/kopiator av modell Brother SCP-330C till ett mycket förmånligt pris på SIBA.
Varför uppta mer plats än nödvändigt? För mer info om den, läs här. Dessutom är jag mycket nöjd med tvättmaskinen som till slut blev inkopplad. ElNisse (eller Tomtejävlen som Brodern kallar honom) hade ju rätt så mycket att göra innan det blev min tur, men nu så..
På fredag har jag sista tentan och det är SÅÅ skönt! På måndag går jag ut på sista praktiken vilket kommer vara mer spännande än förr. Utan jobb kommer jag inte att vara för det rings in efter mig i tid och otid så jag undrar just varför jag måste läsa klart.. Jag gör ju mer nytta på arbetsmarknaden. Menmen, jag är ju på upploppet nu och den 23 mars är det KLART! Då skall vi fira! Inte nog med det, söstra mi fyller år samtidigt så vi får fira dubbelt.
Äntligen!!
Ja.. äntligen, säger jag igen. Nu är tvättmaskinen inkopplad och testtvätten går för fullt. Det ser ut att fungera som det skall och jag slipper böka med tider i källaren mer än när jag skall ha stortvätt (sänglakan) då jag behöver plats i form av torkskåp men också mangel, för att mangla lakan.
Nattligt spring
Klockan var inte så mycket på förmiddagen igår när de ringde och frågade om jag kunde jobba kommande två nätter. Jag stod upp till knäna i tvätt och hade fullt upp. Självklart kommer jag och jobbar!! Två nätter är ju ändå nästan en veckas lön. 20 timmar.. Tänk, jag trodde aldrig jag skulle bli för gammal för att orka heltid dagtid. Eller så är det inte åldern utan den kvalité jag vill ha på mitt liv i övrigt.
Ett par boende hade mått illa, någon hade kräkts. Men det var ju samma i onsdags kväll när jag jobbade. Inga förändrinar, mer än att de som inte mådde bra, var andra nu än då.
Det stod inte på innan det började larma. Smärta, värk.. oro.. toalettbesök.. mer smärta.. oro.. värk. Kl 04 lugnade det sig.. men då skulle jag förbereda för sondmatningar och mediciner. Alla har inte samma tid för sond och medicament. Plötsligt var klockan 6.30. Morgonpersonalen kom och skulle få rapport... ta över.. och ta hand om.
Ibland undrar jag varför vissa valt detta yrke som vi har. Varför är de där, om inte för kärleken till människan? LÖN! Ja, visst.. men vad då.. så bra betalt är det inte.. inte i pengar.. men väl i kärlek från de boende. .. den viktigaste och mest varaktiga lönen. "Det är inte så blött här så vi behöver inte byta" sa hon i natt, på sista ronden och de tär inte första gången... "Här är genomvått och här tvättas och byts" sa jag något irriterad över denna ovilja att sköta sitt arbete på bästa sätt. Inte undra på att det ibland är sjöblött i sängarna på mornarna när man inte anser att det behöver bytas. Jag jobbar ju både natt- och dagturer så jag vet ju hur det kan se ut på morgonen. Vått, kladdigt..vissa personal på natten borde söka nya jobb.. Viss dagpersonal också, för all del.
Under min tid som student har jag funnit endast ett fåtal av de i min klass som jag själv skulle kunna tänka att anställa som undersköterskor. Ändå klarar de sig igenom.. Arrogans.. attityder.. människosyn som inte är acceptabel.. Ändå klarar de sig, så länge de inte får ett IG. Men vilka anställer dessa? Kommun och landsting. Är de så desperata efter personal att de tar in vad som helst?? Ja, det verkar så ibland.. och jag blir oerhört ledsen för vi har rätt att kräva mycket hög kvalité på personalen. Hade jag varit enhetschef/avdelningsansvarig skulle nog ryktet om mig vara från de som fick "smäll på fingrarna" att jag är en ragata.. och de andra skulle troligtvis vara mer ärliga och sanna.. "Sträng men rättvis. Kräver kvalité och ställer upp själv". För det skulle jag.. ställa upp, hjälpa till i vården.. Den biten skulle jag inte kunna vara utan. Att sitta på bakpartiet och se att det saknas folk.. eller är mycket att göra, det skulle jag inte kunna.
Jaja.. vi får se vart det bär hän.. Antingen löser det sig med högskolan och ekonomin.. eller så får jag nöja mig med denna.. det är inte fel att vara underksöterska. Det är ju trots allt undersköterskorna och biträdena som jobbar närmast patienten/de boende. Det är ju vi som gör det tyngsta och faktiska arbetet.
"Störst är det goda Du har gjort
och den glädje Du har skänkt andra"
Ett par boende hade mått illa, någon hade kräkts. Men det var ju samma i onsdags kväll när jag jobbade. Inga förändrinar, mer än att de som inte mådde bra, var andra nu än då.
Det stod inte på innan det började larma. Smärta, värk.. oro.. toalettbesök.. mer smärta.. oro.. värk. Kl 04 lugnade det sig.. men då skulle jag förbereda för sondmatningar och mediciner. Alla har inte samma tid för sond och medicament. Plötsligt var klockan 6.30. Morgonpersonalen kom och skulle få rapport... ta över.. och ta hand om.
Ibland undrar jag varför vissa valt detta yrke som vi har. Varför är de där, om inte för kärleken till människan? LÖN! Ja, visst.. men vad då.. så bra betalt är det inte.. inte i pengar.. men väl i kärlek från de boende. .. den viktigaste och mest varaktiga lönen. "Det är inte så blött här så vi behöver inte byta" sa hon i natt, på sista ronden och de tär inte första gången... "Här är genomvått och här tvättas och byts" sa jag något irriterad över denna ovilja att sköta sitt arbete på bästa sätt. Inte undra på att det ibland är sjöblött i sängarna på mornarna när man inte anser att det behöver bytas. Jag jobbar ju både natt- och dagturer så jag vet ju hur det kan se ut på morgonen. Vått, kladdigt..vissa personal på natten borde söka nya jobb.. Viss dagpersonal också, för all del.
Under min tid som student har jag funnit endast ett fåtal av de i min klass som jag själv skulle kunna tänka att anställa som undersköterskor. Ändå klarar de sig igenom.. Arrogans.. attityder.. människosyn som inte är acceptabel.. Ändå klarar de sig, så länge de inte får ett IG. Men vilka anställer dessa? Kommun och landsting. Är de så desperata efter personal att de tar in vad som helst?? Ja, det verkar så ibland.. och jag blir oerhört ledsen för vi har rätt att kräva mycket hög kvalité på personalen. Hade jag varit enhetschef/avdelningsansvarig skulle nog ryktet om mig vara från de som fick "smäll på fingrarna" att jag är en ragata.. och de andra skulle troligtvis vara mer ärliga och sanna.. "Sträng men rättvis. Kräver kvalité och ställer upp själv". För det skulle jag.. ställa upp, hjälpa till i vården.. Den biten skulle jag inte kunna vara utan. Att sitta på bakpartiet och se att det saknas folk.. eller är mycket att göra, det skulle jag inte kunna.
Jaja.. vi får se vart det bär hän.. Antingen löser det sig med högskolan och ekonomin.. eller så får jag nöja mig med denna.. det är inte fel att vara underksöterska. Det är ju trots allt undersköterskorna och biträdena som jobbar närmast patienten/de boende. Det är ju vi som gör det tyngsta och faktiska arbetet.
"Störst är det goda Du har gjort
och den glädje Du har skänkt andra"
Nu är det dags..
.. att beställa våra broscher och andra trevliga tillbehör vi skall bära när vi är ute i tjänst. Det finns en uppsjö av vårdbrocher att välja mellan och eftersom min inriktning är sjukvård (mycket med tanke på mina funderingar på att läsa vidare till sjuksköterska) så kommer min brosch att se ut så här: 
Jag passar även på att beställa ett s.k systerur
eftersom vi inte skall bära klocka på armen då det finns risk att skada den vi vårdar (jag bär inte klocka alls till vardags) Vi kikade lite på skolringar också men det kostade en del. Guldringar är inte så billiga så det var det ingen i vår grupp som beställde. Ingen av oss har väl män som är villiga att pröjsa 
dessa ringar som gåvor för hårt och gott slit. Men å andra sidan skulle jag nog hellre satsa på att skramla ihop till en skolring inför att jag är klar "syrra" och sedemera, om det blir som jag tänkt, att jag är klar barnmorska eller ännu hellre; ambulanssköterska.
Det har varit roliga månader i skolan men samtidigt har det stundom känts helt hopplöst meningslöst att plugga allt detta jag redan har med mig, bara för att det skall finnas på papper som ändå inget betyder. Det är ju vad jag presterar på min arbetsplats som är värt något. Efter att vi kom tillbaka från praktiken, har jag verkligen varit avstängd och det speglas i tentorna. Det syns nog på mig också men jag har av olika anledningar varit tvungen att stänga av från omvärlden. Dels har det varit pga personliga orsaker men också orsaker som varit i gruppen. Det har varit för mycket gnäll över hur jobbigt det är att plugga för att jag skulle orka engagera mig. Det har mer varit så att jag suttit med och varit fysiskt närvarande så har jag försökt jobba på egen hand hemma i stället. Vi får väl se vad som sägs när det är dags för betygssamtal, vilket vi har ett i morgon. Den lärarinnan vet om att jag varit avskärmad och hon vet också varför.
På fredag skall jag ta kontakt med AF för att höra vilka möjligheter jag har att läsa upp det som behövs för att komma in på Sjuksköterskehögskolan vårterminen -08. Jag behöver ett brejk i intensivpluggandet för att öppna upp. Ja.. vi får väl se.. det är ju inget arbetarparti eller ett parti som satsar på studenter som regerar i dag så det blir väl förmodligen inget av med att läsa vidare innan de avgår om 4 år.. för det är väl så det blir om svenska folket får råda, om jag förstår alla omröstningar rätt, som förekommer i dagspressen.
Jag passar även på att beställa ett s.k systerur
eftersom vi inte skall bära klocka på armen då det finns risk att skada den vi vårdar (jag bär inte klocka alls till vardags) Vi kikade lite på skolringar också men det kostade en del. Guldringar är inte så billiga så det var det ingen i vår grupp som beställde. Ingen av oss har väl män som är villiga att pröjsa dessa ringar som gåvor för hårt och gott slit. Men å andra sidan skulle jag nog hellre satsa på att skramla ihop till en skolring inför att jag är klar "syrra" och sedemera, om det blir som jag tänkt, att jag är klar barnmorska eller ännu hellre; ambulanssköterska. Det har varit roliga månader i skolan men samtidigt har det stundom känts helt hopplöst meningslöst att plugga allt detta jag redan har med mig, bara för att det skall finnas på papper som ändå inget betyder. Det är ju vad jag presterar på min arbetsplats som är värt något. Efter att vi kom tillbaka från praktiken, har jag verkligen varit avstängd och det speglas i tentorna. Det syns nog på mig också men jag har av olika anledningar varit tvungen att stänga av från omvärlden. Dels har det varit pga personliga orsaker men också orsaker som varit i gruppen. Det har varit för mycket gnäll över hur jobbigt det är att plugga för att jag skulle orka engagera mig. Det har mer varit så att jag suttit med och varit fysiskt närvarande så har jag försökt jobba på egen hand hemma i stället. Vi får väl se vad som sägs när det är dags för betygssamtal, vilket vi har ett i morgon. Den lärarinnan vet om att jag varit avskärmad och hon vet också varför.
På fredag skall jag ta kontakt med AF för att höra vilka möjligheter jag har att läsa upp det som behövs för att komma in på Sjuksköterskehögskolan vårterminen -08. Jag behöver ett brejk i intensivpluggandet för att öppna upp. Ja.. vi får väl se.. det är ju inget arbetarparti eller ett parti som satsar på studenter som regerar i dag så det blir väl förmodligen inget av med att läsa vidare innan de avgår om 4 år.. för det är väl så det blir om svenska folket får råda, om jag förstår alla omröstningar rätt, som förekommer i dagspressen.
Män...
.... finns det gott om, överallt. Vackra män, fina män.. män som är mindre goda och män som man helst inte vill se fria. Men eftersom jag har ett hjärta som redan är djupt förbundet till en enda man, så har jag inte tänkt på att ens upptäcka att männen ser mig och finner mig intressant.
En kvinna sa till mig för några månader sedan att "det finns många män där ute som ser Dig och attraheras av Dig. Män som är intresserade av Dig som kvinna.. men som håller sig i bakgrunden men som skulle kunna tänka sig att inleda seriösa förhållanden med Dig i ett parförhållande". Självklart kände jag mig smickrad och log varmt när vi skildes åt. "Jaja" tänkte jag och visst var nyfikenheten väckt. Men å andra sidan, varför skulle jag bry mig? Det finns bara en för mig och räcker så bra så.
Men säg den kvinna, eller man, som ändå inte är nyfiken.. Fåfänga är vi väl alla lite till mans och kvinns. Undertecknad började öppna sinnet lite för att se dessa mäns intresse. Om inte annat, så känns det bra för självkänslan. Det öppnades en helt ny värld! Jag fann även en kvinna som fann mig intressant, men hon skulle aldrig gå steget längre. Det är visserligen inte första gången en kvinna visat mig intresse och det är väl ändå en fin komplimang, tycker jag. Lite chockad fann jag män som intresserar sig för mig, mer än som kamrat, bland fler än jag trodde, bland män jag aldrig trott skulle se mig som annat än just kamrat och vän. Män ur flera åldersgrupper..
Skulle jag nu kunna tänka mig att sprätta runt bland dessa män för att visa den som har nyckeln till mitt hjärta att han minsann är utbytbar? Kommer jag att låta mig förföras för att hamna på gränsen till otro mot mig själv och mitt hjärta? Behöver jag den uppmärksamheten? Är det värt att testa gränserna?
Mitt svar är enkelt: NEJ. Hur skulle jag det? Det är så främmande i min värld att se åt en annan och leka med tanken att pocka på uppmärksamheten från en man som inte har mitt intresse på annat plan än som kamrat och vän. Gräset är sällan saftigare på andras ängar och skulle inte göra mig lycklig. Att vara otrogen, kan man vara på många sätt.. känslomässigt, fysiskt, mentalt.. verbalt.. Att vara otrogen mot de man älskar, är något av det vidrigaste man kan vara.. men att vara det mot sig själv är den största otroheten. När man är det mot sig själv är man också otrogen sina närmaste. Jag kommer att fortsätta njuta av vetskapen att andra ser mig också.. att jag faktiskt är en kvinna som syns, berör och blir berörd. Men att vara mitt hjärtats kär, eller mig själv, otrogen kommer jag inte att vara. Han är dessutom storhjärtat nog att inte neka mig denna uppmärksamhet..för han vet att han är ensam om att ha nyckeln till mitt hjärta. Han behöver aldrig tvivla på min kärlek och den tryggheten gör att han aldrig behöver känna oro. Å andra sidan känner jag samma trygghet med honom. Visst är det underbart!
En kvinna sa till mig för några månader sedan att "det finns många män där ute som ser Dig och attraheras av Dig. Män som är intresserade av Dig som kvinna.. men som håller sig i bakgrunden men som skulle kunna tänka sig att inleda seriösa förhållanden med Dig i ett parförhållande". Självklart kände jag mig smickrad och log varmt när vi skildes åt. "Jaja" tänkte jag och visst var nyfikenheten väckt. Men å andra sidan, varför skulle jag bry mig? Det finns bara en för mig och räcker så bra så.
Men säg den kvinna, eller man, som ändå inte är nyfiken.. Fåfänga är vi väl alla lite till mans och kvinns. Undertecknad började öppna sinnet lite för att se dessa mäns intresse. Om inte annat, så känns det bra för självkänslan. Det öppnades en helt ny värld! Jag fann även en kvinna som fann mig intressant, men hon skulle aldrig gå steget längre. Det är visserligen inte första gången en kvinna visat mig intresse och det är väl ändå en fin komplimang, tycker jag. Lite chockad fann jag män som intresserar sig för mig, mer än som kamrat, bland fler än jag trodde, bland män jag aldrig trott skulle se mig som annat än just kamrat och vän. Män ur flera åldersgrupper..
Skulle jag nu kunna tänka mig att sprätta runt bland dessa män för att visa den som har nyckeln till mitt hjärta att han minsann är utbytbar? Kommer jag att låta mig förföras för att hamna på gränsen till otro mot mig själv och mitt hjärta? Behöver jag den uppmärksamheten? Är det värt att testa gränserna?
Mitt svar är enkelt: NEJ. Hur skulle jag det? Det är så främmande i min värld att se åt en annan och leka med tanken att pocka på uppmärksamheten från en man som inte har mitt intresse på annat plan än som kamrat och vän. Gräset är sällan saftigare på andras ängar och skulle inte göra mig lycklig. Att vara otrogen, kan man vara på många sätt.. känslomässigt, fysiskt, mentalt.. verbalt.. Att vara otrogen mot de man älskar, är något av det vidrigaste man kan vara.. men att vara det mot sig själv är den största otroheten. När man är det mot sig själv är man också otrogen sina närmaste. Jag kommer att fortsätta njuta av vetskapen att andra ser mig också.. att jag faktiskt är en kvinna som syns, berör och blir berörd. Men att vara mitt hjärtats kär, eller mig själv, otrogen kommer jag inte att vara. Han är dessutom storhjärtat nog att inte neka mig denna uppmärksamhet..för han vet att han är ensam om att ha nyckeln till mitt hjärta. Han behöver aldrig tvivla på min kärlek och den tryggheten gör att han aldrig behöver känna oro. Å andra sidan känner jag samma trygghet med honom. Visst är det underbart!
Snacka om tur ibland
Tvättmaskinen är på plats!! Det var ju så att jag var ute efter en tvättmaskin så jag slapp detta med att passa tider i källaren men också för att det är rätt bekvämt att styra över tid själv. Jag hade Brodern att köra runt på mig för ett par månader sedan för att leta maskin, men det fanns ju inga maskiner som passade min plånbok. När jag väl hittade en på Elgiganten så fanns inte den jag ville ha, på lager. Frågan var ju om och när den skulle komma in.
En dag tog jag mig till COOP i stan (jag är inte kund där om jag slipper. Av födsel och ohejdad vana är jag ICA kund och dessutom gillar jag inte coops urval av varor) och kikade lite. Vitvaror av kända märken är ju lika bra där som någon annanstans. Där fanns en Wirlpool AWO/D 4310
och det var dessutom ett överkomligt pris på den. Nå, det fanns ju tid att köpa, tänkte jag och for vidare. Eftersom jag haft tillgång till bil över julen så tänkte jag passa på då så den kom hem. Men säg den lycka som varar. När jag var in till COOP igår f.m så fanns den inte på lager. Dock gick det bra att beställa och det var sista dagen på det låga priset, sa han. Nåja, sant eller inte så beställde jag den och väntade mig att det skulle ta en vecka eller två.
Idag skulle Brodern komma så jag kunde övningsköra med äldste sonen. Han skulle till Köpstaden och få sig lite nya skor. Då ringde de från COOP och sa att maskinen kommit redan! Det var bara att se till att få hem den på något sätt. Brodern har ju en Jetta så det var inte aktuellt att knöla in maskinen i den. Men sonen ringde kompisens far, som hyr ut släpvagnar. Kl 17 skulle han vara på plats så vi kunde hyra släpan. Detta skulle bli mitt första möte med denne kompis far. Det var ett angenämt möte, måste jag säga. Inte nog med att han såg bra ut
(hur ofta får man chansen att vila ögonen på något läckert?) han frågade om jag hade fått COOPs rabattkuponger, vilket jag av förklarliga skäl inte hade fått. "Kom med här" sa han och skrev på sin kupong. "Gnäller de över att det står fel namn på kupongen så säg bara att det är Din pojkvän som står för kortet så får de ringa mig och så bekräftar jag" sa han med glimten i ögat. Undertecknad var inte sen att hänga på.
Vagnen kopplades på och vi kom iväg och sonen fick snällt sätta sig i baksätet nu. Vi for till COOP och sa till om maskien. Jag skulle även ha en förhöjningssockel
så jag slipper ta på knäskydden. Väl framme i kassan frågaden kassören om jag inte hade MedMera kortet.. Hmm.. "Nä, pojkvännen har visst det" sa jag med ett leende. Men jag fick mina 5%, eller "pojkvännens", rabatt och kom undan med några hundra till. Det kändes mycket fint, måste jag säga. Ja, att det var ytterligare billigare än jag räknat med, menar jag ju. 
Jag får väl pröjsa på en middag som tack, antar jag. Han rabatterade ju hyran på släpan också.
Nu är det bara elektrikern som skall inväntas för installering. Det är mi söstras svärson som skall göra det jobbet.
Dessutom är jag mer än nöjd med min datorskärm: LG Flatron L1919S 19". Det blev en väldans skillnd här nu. Den skärmen rekommenderas varmt.
Hoppas ni alla haft en fin ledighet i jul eller i alla fall haft det bra även om ni, liksom jag, arbetat. God fortsättning, alla.
En dag tog jag mig till COOP i stan (jag är inte kund där om jag slipper. Av födsel och ohejdad vana är jag ICA kund och dessutom gillar jag inte coops urval av varor) och kikade lite. Vitvaror av kända märken är ju lika bra där som någon annanstans. Där fanns en Wirlpool AWO/D 4310
och det var dessutom ett överkomligt pris på den. Nå, det fanns ju tid att köpa, tänkte jag och for vidare. Eftersom jag haft tillgång till bil över julen så tänkte jag passa på då så den kom hem. Men säg den lycka som varar. När jag var in till COOP igår f.m så fanns den inte på lager. Dock gick det bra att beställa och det var sista dagen på det låga priset, sa han. Nåja, sant eller inte så beställde jag den och väntade mig att det skulle ta en vecka eller två. Idag skulle Brodern komma så jag kunde övningsköra med äldste sonen. Han skulle till Köpstaden och få sig lite nya skor. Då ringde de från COOP och sa att maskinen kommit redan! Det var bara att se till att få hem den på något sätt. Brodern har ju en Jetta så det var inte aktuellt att knöla in maskinen i den. Men sonen ringde kompisens far, som hyr ut släpvagnar. Kl 17 skulle han vara på plats så vi kunde hyra släpan. Detta skulle bli mitt första möte med denne kompis far. Det var ett angenämt möte, måste jag säga. Inte nog med att han såg bra ut
(hur ofta får man chansen att vila ögonen på något läckert?) han frågade om jag hade fått COOPs rabattkuponger, vilket jag av förklarliga skäl inte hade fått. "Kom med här" sa han och skrev på sin kupong. "Gnäller de över att det står fel namn på kupongen så säg bara att det är Din pojkvän som står för kortet så får de ringa mig och så bekräftar jag" sa han med glimten i ögat. Undertecknad var inte sen att hänga på.Vagnen kopplades på och vi kom iväg och sonen fick snällt sätta sig i baksätet nu. Vi for till COOP och sa till om maskien. Jag skulle även ha en förhöjningssockel
så jag slipper ta på knäskydden. Väl framme i kassan frågaden kassören om jag inte hade MedMera kortet.. Hmm.. "Nä, pojkvännen har visst det" sa jag med ett leende. Men jag fick mina 5%, eller "pojkvännens", rabatt och kom undan med några hundra till. Det kändes mycket fint, måste jag säga. Ja, att det var ytterligare billigare än jag räknat med, menar jag ju. Jag får väl pröjsa på en middag som tack, antar jag. Han rabatterade ju hyran på släpan också.Nu är det bara elektrikern som skall inväntas för installering. Det är mi söstras svärson som skall göra det jobbet.
Dessutom är jag mer än nöjd med min datorskärm: LG Flatron L1919S 19". Det blev en väldans skillnd här nu. Den skärmen rekommenderas varmt.
Hoppas ni alla haft en fin ledighet i jul eller i alla fall haft det bra även om ni, liksom jag, arbetat. God fortsättning, alla.
Nu sjunger jag igen
För ca 4 år sedan, sjöng jag vid en kraftig halsinfektion och det slutade med vad sådant slutar med: Jag pajade rösten. Den blev liksom inte vad den har varit och det är inte mer än att skylla mig själv. Åtskilliga gånger är de som jag försökt använda rösten igen, men ack, vad skatorna låtar fint.
Nu har jag dock gett mig på det igen och har verkligen ingen lust att gå till jobbet i natt. Jag köpte ett Sing star till äldste grabben. Han och polarna tycker det är så oerhört skoj detta med sång och musik och dessutom är han ju musiker. Bandet är startat sedan ett tag och de repar och övar och härjar. (till riktiga instrument)
För ett par timmar sedan ropade grabbarna på mig och ansåg att jag skulle delta i sångtävlandet med Sing star. Självklart köpte jag kategori Rock. 36 blandade rocklåtar och lite kaxigt tänkte jag att det skall väl bli lite "peace of cake". .. och det blev det. "Wind of change" låg vi rätt lika på.. Nirvanas "Come as You are" tänkte jag skulle bli hyfsat.. men den vann jag också! Visserligen har jag lyssnat mycket på Nirvana men med tanke på att ungdomarna lyssnat mer så var jag övertygad om att jag inte skulle ta hem vinsten. Offspring har jag inte lyssnat aktivt på, på kanske 7 år och det gick ju som det gick.. Men kaxige äldste grabben ansåg att "Smoke on the water" skulle morsan fixa.. men skam å säga *förlåt, älsklingsbrorsan* så blev det kaos.. Det är en av D.Ps absolut mest uttjatade låtar och jag är ingen älskare av den (kom igen med "Child in time") så det gick käpprätt.
Nåja.. jag har full förståelse för varför ungdomarna älskar detta spel till Playstation 2. Jag undrar nu om det kommer bli så att de inte kommer att få ha det ifred.. Nåja.. halsen är inget pigg nu, kan jag säga, så som jag har gett hals. Det är nog lika bra att jag går till jobbet och vilar den... tills i morgon.
Vid nästa tillfälle får jag väl se till att ta lite bilder så jag kan lägga ut här så ni får se hur skoj det är! Sing star rekommenderas till alla!
Nu har jag dock gett mig på det igen och har verkligen ingen lust att gå till jobbet i natt. Jag köpte ett Sing star till äldste grabben. Han och polarna tycker det är så oerhört skoj detta med sång och musik och dessutom är han ju musiker. Bandet är startat sedan ett tag och de repar och övar och härjar. (till riktiga instrument)
För ett par timmar sedan ropade grabbarna på mig och ansåg att jag skulle delta i sångtävlandet med Sing star. Självklart köpte jag kategori Rock. 36 blandade rocklåtar och lite kaxigt tänkte jag att det skall väl bli lite "peace of cake". .. och det blev det. "Wind of change" låg vi rätt lika på.. Nirvanas "Come as You are" tänkte jag skulle bli hyfsat.. men den vann jag också! Visserligen har jag lyssnat mycket på Nirvana men med tanke på att ungdomarna lyssnat mer så var jag övertygad om att jag inte skulle ta hem vinsten. Offspring har jag inte lyssnat aktivt på, på kanske 7 år och det gick ju som det gick.. Men kaxige äldste grabben ansåg att "Smoke on the water" skulle morsan fixa.. men skam å säga *förlåt, älsklingsbrorsan* så blev det kaos.. Det är en av D.Ps absolut mest uttjatade låtar och jag är ingen älskare av den (kom igen med "Child in time") så det gick käpprätt.
Nåja.. jag har full förståelse för varför ungdomarna älskar detta spel till Playstation 2. Jag undrar nu om det kommer bli så att de inte kommer att få ha det ifred.. Nåja.. halsen är inget pigg nu, kan jag säga, så som jag har gett hals. Det är nog lika bra att jag går till jobbet och vilar den... tills i morgon.
Vid nästa tillfälle får jag väl se till att ta lite bilder så jag kan lägga ut här så ni får se hur skoj det är! Sing star rekommenderas till alla!