Chattens blogg

Det var igår det, ja. Tiden rusar iväg och plötsigt står man där med sin lilla pension i hand. Nå.. jag har ju 22 år kvar och det är ju väl det.

Igår var det tvättstugan som gällde och i och med att jag köpt nya kuddar och sänglinnen så tvättade jag ju även de gamla kuddarna samt de nya lakanen. Det är ju inte varje månad som kuddarna hamnar i tvättmaskinen men väl ett par gånger om året. De har ju ett par år på nacken, men så länge de varit skönt att sova på, så har jag inte bytt ut dem.

Medan grytan puttrade, riset kokade och söstra mi fick hålla ett öga på det sistnämnda, så gick jag ner i tvättsttugan och skulle centrifugera och mangla lakan samt centrifugera kuddar och all annan tvätt. Torkrummet var i fullt arbete eftersom regnet hängde över stan igår kväll så det var liksom lönlöst att hänga tvätten ute. Nå, ner med kuddarna i centrifugen och jag hörde ett vagt *poff* men jag tänkte inte mer på det utan sträckte och manglade lakan som skulle hängas på tork.

När det var klart skulle jag ta upp kuddarna och lägga dem i tumlaren. Men döm om min förvåning när jag upptäcker ett enda gytter av kuddinnehåll i centrifugen! BÅDA kuddarna hade lämnat in till kuddhimlen och var kanske förnärmade över att "bara" få vara reserv- och gästkuddar framöver, till förmån för mina nya fjäderkuddar. Nåja.. det var ju bara att skratta åt eländet och städa ur maskinen. Jag tackade min intuition att köpa nya kuddar när vi var på IKEA sist för annars hade jag stått utan nu. Det blir att köpa fler kuddar att ha som reserv. De var ju inte så snordyra heller. Men likväl sköna att sova på. TÄNK vad jag kommer att sussa gott och drömma ljuvt.

Jag tror minsann jag har lyckats!! Nåja, jag brukar ju lyckas med det mesta jag företar mig men med detta!! Ja, att inte skapa ett måste över födelsedagar. Under alla mina år på jorden har jag åtskilliga gånger hört hur vissa människor blir upprörda och arga över att inte bli uppvaktade på sina födelsedagar. Man kräver att bli uppvaktad! Det är något jag inte har förstått och aldrig kommer att förstå, men var och en gör som den vill. För min del handlar uppvaktning om något spontant och från hjärtat där man vill säga att man uppskattar någon, älskar någon och  det  gör man när andan faller på och inte för att almanackan säger det. Men det är ju min filosofi.

Igår var det ju dags för mig. Det är inte många i min närmaste omgivning som känner till när jag fyller år och det är ett medvetet val jag gjort. Men jag har ju en son, den äldste, som gärna talar om det för andra. Nå, i går morse var jag som vanligt uppe före tuppen och grabbarna vaknade strax. Efter en stund, när vi stökat med framdukning av frukost, säger den äldste "Grattis" och ler.. så frågar mellangrabben... "Va? Fyller Du år idag?" Ja, då har jag verkligen lyckats!! Här finns inga krav på uppvaktning! Jag uppskattar mer att få visad uppskattning spontant när jag minst anar det, än när det förväntas. Att bli uppvaktad för att man "måste", då kan det aldrig komma från hjärtat. Vad är det då värt?

Visst blev jag glad över alla gratulationer som kom från mina internetvänner igår och visst grattar jag andra när de fyller.. men bara om jag känner att jag vill och inte för att jag måste. Det kom ett och annat sms också. Även från någon jag inte visste kände till det. Det var ju skoj. Överraskande.

Jag har samma inställning till julen. Det är just nu bara en sak för mina barns skull så de inte känner sig utanför gemenskapen med andra. Inget är så fruktansvärt som att behöva stå utanför samhället som barn. Det vet jag. Men så snart barnen är vuxna är det färdigfirat här. Barnen får skapa egna traditioner när de vill.. De har just nu en del att säga till om när det gäller julen här. Vill de ha julfirande, så får de det. De skall  aldrig känna sig tvingade att komma hem över jul. Jag ser och hör hur familjer stressar ihjäl sig till jul för att dels skall de hälsa på hos den enes föräldrar och sedan den andres och det blir en massa måsten och bråk och gräl hela helgen lång. Var och en vill hålla på sina traditoner och de vuxna barnen kommer ikläm som i sin tur skapar samma kaos för SINA barn. Hela helgen blir ett enda kaos och allt annat än "fridens högtid" när man helst av allt bara vill sitta hemma i lugn och ro... men släkten kräver sitt.

Alla gör självklart som den vill och det finns ju familjer där det funkar att fira jul i lugn och ro. Men i de flesta fall är det inte så. Många jular har jag suttit här ensam och det har inte stört mig. Det var när barnen var små och varannan jul var hos sin far. Däremot har jag sagt till vänner som jag vet sitter ensamma att de är välkomna hit, dörren står öppen vardag som helgdag. Men tyvärr får jag höra att det är en "familjehögtid" så de sitter hellre ensamma hemma och tycker synd om sig. Själv tycker jag det är skönt att slippa alla måsten.  Jag tror ju inte att Jesus föddes vid jul eller alls att det skulle stå i bibeln att han vill bli firad för det. Jag skulle inte kunna leva med en man som säger att vi måste göra si eller så till jul eller som blir sur om jag inte uppvaktar på speciella dagar. Hur mycket glädje ligger det i givandet då?

Nej, tacka vet jag att spontant visa min uppskattning, att inte skapa tvång för mina barn.. utan låta dem fritt skapa sitt eget liv och värderingar.

Det var just det som skedde natten mellan lördag och söndag. Söstra mi och jag hade suttit och tjatat som man ju gör ibland, fram på småtimmarna. Kl 01 följde jag henne till taxin och gick hem igen. Jag tänkte kika igenom en del saker på datorn innan jag bäddade ner mig.

Bäst som jag satt och gjorde det jag skulle, small det till. Det kom ifrån TV-bänken. Så small det till igen.. och igen. Det lät som en implosion och jag var genast livrädd att det skulle vara nya TVn som small. Jag stängde av den, kollade DVD-spelare och VHS-spelaren. Allt blev tyst.

Det var med lite is i magen jag sedan kröp ner under täcket för att sova. Nåja.. det blev som det blev med sömnen och söndagen var en dag av trötta ögon. Fram på kvällen tänkte jag se en DVD-film (Wallander.. jag har alltid varit lite småförtjust i sådana filmer.. för att inte tala om de kriminalromatiserade CSI-serierna). Ene sonen hade lånat scartkablarna för att se film inne hos sig. Snäll som han är kopplade han in våran gemensamma DVD-spelare igen och tryckte på On. Då small det igen och det började ryka! Det var med andra ord DVD-spelaren som haft fyrverkerikalas natten innan.

Jag hade ett ärende per telefon till brodern och så kom vi på tal om denna händelse. Han skulle hit med äldste sonens cykel igår kväll, som varit på reparation så vi skulle ta en runda till COOP och lämna in DVD-spelaren. Den köptes ju där i februari i år och garantin gällde i 2 år. Eftersom äldsten ville övningsköra, så fick det bli så. Brodern i baksätet och jag på passagerarsätet. Vi tog en sväng in till IKEA samtidigt för jag skulle se om sängbenen hade kommit. Men icke då. De kommer om en vecka.. enligt vad de sa. Vidare till COOP och där var det bara att få slantarna tillbaka och in på SIBA och leta ny DVD-spelare. Hittade en Philips som ser ut att fungera bra. Nu är det bara att hoppas att denna inte smäller om 7 månader.

Det är lite otäckt när elektiska saker börjar leva sina egna liv. Man vet liksom inte vad som kan ske då. Nu gick det bra.. men är det inte större krav på elektriska prylar än att de plötsligt smäller?

Jaja.. nu kan vi se DVD-filmer igen och vad det kan bli för roligt, återstår att se.

Nu skippar vi politikerna  i allmänhet, för de är ett folk som inte bryr sig om människorna som lever i samhället och lyssnar inte på vad vi har att säga. Bara de kommer till makten så är de nöjda. Jan Långben får nog min röst i rikstagsvalet.. och i kommunalvalet får det bli Knattarna. Landstingsvalet får bli Kalle Anka om det inte blir Musse Pigg. Vi får se. Kanske blir det Ulla-Bella min sekreterare...

Att förminska sig själv, ja. Det kan man göra på så många olika sätt. Mitt val av att vara singel, kommer upp i samtal med jämna mellanrum av bekanta. På något sätt är det "ofint" att vara singel. Det signalerar till andra: Att man är en omedgörlig person eller en person som har massa fel eftersom han eller hon inte har en partner.. Det signalerar ett liv som andra i förhållanden VILL ha men inte vågar ta steget till..*friheten att själv styra* singlar är i regel starka så länge de vet vad de vill och den styrkan är skrämmande. Jag har mina skäl att välja singellivet. Dels har jag minderåriga barn även om de är relativt gamla, dels har jag barn med särskilda behov vilket innebär att det tar kraft, tid och energi som måste gå till familjen. Det ges inte kraft och tid över att involvera en utomstående. Relationer tar tid, tar kraft, tar energi. Men framför allt: Jag trivs med mitt singelliv. Det är jag som bestämmer när jag kommer och går. Jag träffar mina vänner utan att behöva förklara varför han inte skall komma med just då eller att han talar om när jag skall  komma hem. Jag slappar till en film om jag känner för det utan att han kan lägga sig i. Ja, det är för mig bara fördelar med att vara singel. Dock är det inte accepterat hos alla. Kan jag symboliera något som väcker avund? Jo, till viss del är det så.

Men visst har även jag haft relationer. Dock har dessa relationer varit så krävande så jag hade 4 småbarn och inte 3. Det funkar inte i min värld. Små svartsjuka män som begärde 100% uppmärksamhet och jag skulle helst tassa på tå för att de skulle vara söta och rara. Tack, men nej tack.

Sista försöket jag gjorde var så patetiskt så det var skrämmande att en man på drygt 40 kunde bete sig så. Vi blev bekanta och vi talade om allt: Våra tidigare erfarenheter och vart vi stod idag. Krav vi hade på oss själva och på en ev. partner. Nu var jag inte intresserad av en relation och det hävdade han att han inte var heller.  Så bra, tänkte jag och vi fortsatte att träffas platoniskt. Tog en fika på stan, spelade lasergame med våra respektive söner och hade allmänt skoj. Hur det nu blev så inledde vi ändå en form av relation på ett annat plan.

Det intressanta var att ju mer jag berättade om mig och min ståndpunkt på relationer, svartsjuka och kamrater etc så sa han hela tiden: "Åh, tänk! Det är för bra för att vara sant. Att äntligen hitta en kvinna med samma värderingar som jag själv". Jag fick en liten aning om att det inte var riktigt sant detta men valde att fortsätta för jag var ju lite nyfiken på vad han menade. När jag klargjort att förlovning och bröllop inte var något som jag kunde tänka mig, hängde han på genast. Han hade inte varit gift eller förlovad och tyckte sådant var trivialt. Bra, tänkte jag, då slipper jag den diskussionen. Fler barn var inget intresse heller för mig, och han hängde på. Hmm.. När vi kom till samtal kring våra privata umgängen gällande våra vänner och bekanta, så ansåg jag  att man inte alltid behöver vara tillsammans med sin partner när man träffar sina vänner för man har ett privatliv också, utanför relationen. Han hängde på. Inga problem. Integritet. En viktig faktor i mitt liv. JAG bestämmer vem jag delger mitt liv, mitt innersta.. mina tankar. Självklart, sa  han och hyllade än en gång att han äntligen träffat någon med samma åsikter och ståndpunkter som han själv.

Men.. en dag när han var på besök hos oss och jag hade ett internetärende, satte han sig genast bakom mig och ville se och läsa allt jag gjorde. Jag bad honom att gå till ett annat rum eller i alla fall inte sitta bakom min rygg. Detta var privat. Mail från vänner som talade i förtroende, mitt bankkonto och dess lösenord.. Ja, det var lite sådant som var mitt. Då hävdade han att vi inte skulle ha hemligheter för varandra utan vara helt öppna. Ja, men det är ju sant, men vissa saker handlar inte om hemligheter utan om integritet! Vilket förtroende skulle jag ha hos de av mina vänner som mailade mig sitt innersta om han skulle kunna ha tillgång till att läsa? Detta förstod han inte.

Han började logga in på en sida där jag befann mig (han loggade in med eget konto) och började läsa vad andra skrev till mig och vad jag skrev till dem. Flera av dem var mina vänner sedan många år och vi hade en jargong som vi trivdes i. Nu la sig mannen jag träffade i detta. Så fick man inte skriva till andra män när man hade sällskap, så skojar man inte och varför skriver de så till mig? Detta handlade även om kvinnor. Nu visade sig hans svartsjuka. Han började kräva av mig att jag ändrade min attityd och min jargong till nära vänner. Varför? Jo. HAN for illa av mitt sätt att vara: Glad, positiv och omtyckt! Jag bad honom ge sjutton i att läsa då, men han kunde inte låta bli. Nå, det var ju hans problem och inte mitt. Jag är den jag är och ändrar inte mitt sätt att vara bara för att någon är sotis. Han ville tränga in mig i ett hörn av ensamhet, avskildhet från andra. Det livet levde jag förr, inte nu. Ingen kan ta den friheten ifrån mig.

Det dök upp små saker hela tiden där han sagt att han hade samma åsikter som jag, samma intressen etc som visade sig vara helt fel. Han startade en bekantskap och sedemera en relation med LÖGNER! Inom loppet av 1,5 månader hade han börjat tala om att titta på hus vi skulle köpa och vi skulle flytta ihop! Något jag inte alls var intresserad av. Särbo, ja. Sambo, nej! Detta hade han också tyckt var ok från början. Men det som till sist fick mig att "sparka ut" honom (nu sparkas jag ju inte fysiskt. Jag är inte våldsam alls,  om nu någon trodde det) var när han säger till mig: "Jag vet att Du inte vill förlova och gifta Dig men Du är den förste och ende jag kan tänkta mig att gifta mig med" Jag tittade stort på honom och kände mig oerhört kränkt.. sa till honom att det inte är någon idé att fortsätta denna relation då han visat sig vara en lögnare och dessutom friar till mig trots att han vet svaret. Då kommer droppen som fick allt att rinna över: "Men Du.. om Du får tänka på det ett tag så vill Du också gifta Dig med mig". Snacka om att först förminska sig själv genom att inte våga vara ärlig och sedan idiotförklara mig genom att påstå att jag vill gifta mig med honom bara jag får lite betänketid! Alltså: Jag visste egentligen inte själv vad jag ville, enligt honom.

Innan vi kom till brytningen hade han tackat ja till sina vänners bjudningar och tackat ja för mig också, utan att kolla om det var okej för mig. Han började kräva att han skulle träffa mina vänner. Vi SKULLE umgås hela tiden och alltid. TÄTT TÄTT utan andrum. När jag en kväll hade en väninna hemma skickade han sms. Jag svarade bara att jag har besök och skulle ringa honom senare. Han skickade sms på sms och till slut ringde han och undrade varför jag inte svarade. När jag påpekade igen att jag hade besök började han anklaga mig för att inte bry mig om honom etc. Till slut la jag bara på luren. Sådan skit tar jag inte. Då kom ett sms igen: "Jaha, då vet man att  man inte är värd något, då". Svartsjuka..försök att få mig att ha dåligt samvete för att jag har vänner. Man kan inte alltid komma i första rummet som partner.

Hur kan man förminska sig själv så till den grad att man inte vågar stå för sina egna ståndpunkter? Varför startar man en bekantskap och ett förhållande med lögner? Lögner som sedan är orsaken till att det går käpprätt åt skogen?  Sanningen kommer alltid, förr eller senare, i kapp och lögnerna bli avslöjade. Varför försöka förminska sin omgivning? Jag vet mitt värde och står för det. Ingen drar ner mig. Jag drar inte ner någon annan. Denne man skyllde på sin hudsjukdom när jag bröt med honom. Han vägrade se att det var hans sätt att vara som orsakade mitt avståndstagande. Det är rätt patetiskt att bete sig så där.

Jag har stundom funderat på detta genom åren som gått sedan jag vände honom ryggen. Hur hade han tänkt sig det skulle funkat? Han startade upp med massa lögner. Skulle vi ha fortsatt ha sällskap och OM vi sedan flyttat ihop, skulle han då som först ha lagt korten på bordet? Vad gjorde att han trodde jag skulle acceptera hans lögner? Var han inte rädd att lögnerna skulle komma i fatt honom? Nu hade han inte ork att ljuga hur länge som helst och det är jag glad för. Men hur tänker man när man ljuger för sin partner och andra runt omkring? Varför vågar man inte stå upp för sina åsikter? Är man rädd att inte bli älskad då? Men då är det ju inte personen man älskar, utan dennes åsikter. Varför skall man förminska sig själv och sitt värde bara för att få till det med någon? Gör man det för husfridens skull? Men hallå! Antar man sin partners åsikter för husfridens skull, då är det ingen sann kärlek. I ett fårhållande skall man aldrig behöva tassa på tå för någon. Man skall kunna våga vara ärlig. Vågar man inte det, är det en osund relation.

Skulle jag ha gift mig med honom bara för att han ville det? Skulle jag gå till den borgerliga vigseln med en lögn och ge ett löfte jag inte menade? Skulle jag säga ja till ett kyrkbröllop bara för att han skulle bli lycklig och ansåg det vara det enda rätta? Jag, som aldrig varit intresserad av kyrkan och dess lära, som inte ens är medlem i kyrkan...  skulle jag skaffa barn och döpa dem för att han ville det? Hur länge skulle den relationen ha hållt? Hur svårt skulle det inte vara att lägga korten på bordet om ett par år? Skulle jag fortsatt tiga.. få en hjärtinfarkt och dö av pressen och rädsla.. bara för att göra honom nöjd? Nej, jag kunde inte leva i dessa lögner. Inte de han serverade och inte de som skulle kommit och jag valt att förminska mig själv och göra honom till viljes. Att begå en sådan våldtäkt på sig själv har vi ingen skyldighet att göra. Då är det bättre att bryta innan det är för sent. Det kanske gör ont att göra det, men ärligheten är mer värd än ett liv i lögn och ångest. Många har blivit lämnade strax före ett bröllop för att man inte orkat mer. Tro mig, jag vet. Jag har levt det livet.. för husfridens skull.. för svartsjukans skull.. för mitt livs skull.. mina barns livs skull.. och det livet återvänder jag aldrig till. Den enda som far illa i en sådan relation, är han eller hon som ställer upp  på ett sådant liv bara för att ens partner kräver det.  För husfridens skull.

Det är ingen kärlek.

Idag var jag in till försäkringskassan. Det var dags att lämna in närvarorapporten för att få ut pengar. Jag hade andra ärenden också så jag valde att ta kölapp till kundtjänst. Det var bara 2 före mig.

När det var min tur, frågade jag kvinnan där om flickorna på aktivitetsstödets utbetalning kunde räkna med samma helvete som förra månaden. Hon sa att de har mycket att göra men det är inte samma press som i april.. "ÄN" tillade hon.. Det skall nu bli intressant att se om Cheferna som använder sig av sina "SmartCards" dvs de vita lögnerna i krissituationer har lyckats komma fram till en hållbar lösning för utbetalningarna efter förra månadens fiasko. 

Blir det inga pengar när jag skall ha dem, så går vi vidare. Då blir det inte bara Smålandsnytt och lokalpressen. Då tar vi ett steg till. Men jag hoppas för allas skull, inklusive handläggarna, att det fungerar nu.

"Starka själar har alltid mött
kraftfullt motstånd från medelmåttiga hjärnor..."

Det blev bussen till MAXI dag och där plockade jag åt mig det som skulle handlas. Snabbt och enkelt. Självscanning och vips, så är jag på väg till bussen igen.  Där fick jag vänta en stund eftersom bussarna bara går en gång i timmen på helgerna.

Bussen blev snabbt fylld av resenärer och det är ju ansikten jag ser nästan dagligen. Ansikten som är just bara ansikten som jag aldrig eller sällan samtalar med. Det är alltid intressant att betrakta omgivningen, människorna, lyssna på deras samtal med de sina. En bussresa är sällan trist.

När det var dags att kliva av på "min" hållplats, känner jag en klapp på axeln och "Tack för det Du gjorde". Jag visste genast vilken kvinna det var men vi har aldrig talats vid förr. Lite förvånad vänder jag på ansiktet och frågar smått förvirrad om jag gjort något och tusen tankar far genom huvudet: "Har jag betett mig illa på bussen? Har jag trängt mig före en äldre kvinna eller man? VAD HAR JAG GJORT?" *varför tror man alltid man gjort något dumt??*
"Du var väl i TV?" sa hon och genast föll 25-öringen ner. Det handlade om Smålandsnytts inslag om FKs brist på att betala ut våra ersättningar i tid under april månad.
"Ja, det var jag" sa jag och log.
"Det var jättebra gjort! Det var uppskattat, skall Du veta. TACK, för det Du gjorde!" sa hon igen och gick åt sitt håll.

Med ett leende funderar jag på hur hon kunde känna igen mig så snabbt. Håret är kortklippt och inga av de forna lockarna finns kvar.. Men hon har å andra sidan sett mig många gånger på bussen och har väl insett att jag är en kvinna som leker kameleont ibland. Kvinnan tillhör de arbetslösas skara med ersättning från Försäkringskassan.  Det har ändå gått 1,5 veckor sedan inslaget den där onsdagen men det måste ha stärkt henne mycket av att jag var med i inslaget. Så starkt att hon ännu 1,5 v senare inte har glömt men också visar det genom att klappa mig på axeln. Det värmde!

Väl hemma gjorde jag i ordning en lättlunch i form av ONAKA Grön Te-yoghurt med hackat äpple, solrosfrön samt krossade linfrö i. Det är inte helt osmakligt. Sakta ätandes njöt jag av klappen på axeln, som jag fortfarande känner. Det är fint att veta att det man gör, även stärker andra och uppskattas.

Att vara språkrör för de behövande, är mig inte främmande. Vem vet? Kanske blir det min framtida sysselsättning ...

Nej, jag har inte drabbats av hjärtsvikt även om hjärtat sviktar ibland när jag ser en stilig man.. Vi hade tenta idag på cirkulation och de sjukdomar som kan förekomma i cirkulationsorganen. Eftersom jag var sjuk förra fredagen (sjuk och sjuk.. jag hade en migränattack) så var jag hemma och missade därmed föreläsningen. Det är svårt för mig att läsa in kunskap. Jag behöver höra, skriva egna kommentarer som jag sedan kan assosiera till föreläsningen.. Jag är mer praktiker än teoretiker.

Hur som helst kände jag att detta är en tenta jag inte kommer att lägga energi på även om ämnet är intressant. Dock försökte jag läsa mig till det mesta samt att arbetsgruppen var till stor hjälp. Men det är ändå inte det samma som föreläsningen. Vi tar till oss olika saker som viktiga. Med ett G i sinnet promenerade jag i sakta mak de 6.1 km till skolan. Kände att det var på den nivån jag la mig idag. Väl sittande med skrivningen i hand kändes det rätt så bra ändå och har jag rätt känsla, blir det ett VG på tentan.

Ikväll har jag varit hem till en kompis och suttit och snackat skit samt lekt och spelat kort med två av hans barn. Nu är jag trött men skall först se till att ordna upp min Irfanview som knasat till sig. Sedan blir det bädden..

Nattis, gott folk.

Idag föll varendaste lock jag hade i håret och återigen är jag kortklippt och sommarklar. Härligt.

Under eftermiddagen har vi haft praktisk övning på att ta venprover. Det är 25 år sedan jag pysslade med sådant, men takterna satt i. När det var klart, fick vi våra betyg i kursen "Vård och omsorg" som vi avslutade vecka 16. Ja, jag kan ju inte vara annat än stolt över att ha fått mitt andra MVG. Speciellt roligt är det ju eftersom jag går en utbildning som AF begär av mig men som jag inte själv vill. Jag vill inte eftersom jag är klar med vårdarbete sedan länge. Nåja, det är ju något att göra i dessa arbetslöshetens tider samt att jag ges större möjlighet till timanställning. Vart detta kan sluta i slutänden, återstår att se. Bild och text är ju vad jag vill nu tillsammans med någon form av arbete ihop med människor. Vigselförrättare, skulle jag ju bli, kom söstra mi och jag överens om.. Jaja.. med ett leende får vi väl prata vidare om den saken.

Rask promenad : 6.1 km
Rask promenad:  8.0 km

Förvisso har jag tyckt att smöret inte varit så där kallt som det brukar vara men  å andra sidan vet man aldrig med Lätt-margariner. Frågan uppstår ju också om det kan vara så att kylskåpsdörren inte varit riktigt stängd. Frysen har ju varit kall.

Igår kväll när en av grabbarna öppnade frysen och skulle ta glass ropade han till mig och undrade vad det var för fel.. Det var bara att resa på mig för att gå till köket och höra med honom vad han menade. "Titta här, maten är ju alldeles mjuk" sa han och då insåg jag att det var en väldans tur att jag inte stängt av frysboxen för ett par dagar sedan. Dött, det var helt dött. Kylen likaså. Men.. lampan lyste ju i kylen. Håhåjaja. Det var ju bara att rädda det som räddas kunde och det var minsann inte mycket. Att behöva slänga mat är så vansinnigt dyrt och bortkastat.  Men vad göra?

När jag klev upp i morse kikade jag in i kylen som då visade 18°, vilket är minst 10° för varmt. Jag ringde in till hyresvärden och pratade med telefonsvararen och meddelade felet. Kattis och Gustav släppte jag ut så att de inte skulle stryka runt bovärdens fötter. Jag vet ju hur svartsjuk Gustav är och inte drar sig för att pocka på uppmärksamhet.

Med tanke på att de skall byta vitvarorna i vårt kvarter år 2007 så hade jag ju hoppats lite sött att de skulle beställa hem min nya kyla och frys så var det klart, så att säga. Efter skolan tog jag bara en snabb sväng upp till Stadium och köpte en tröja och sedan blev det bussen hem.  Min tanke var ju att snabbt konstatera att jag fått nya vitvaror så jag kunde sticka till MAXI och ersätta det jag måst kasta.

Bovärden har lagt en lapp: "Bytt termostat" Nåja, den måste ju ha sinkat sig lite pö om pö för att helt gå i graven igår kväll. Hur som helst måste jag fråga mina go'a fastighetsskötare hur jag skall kasta all maten.. för de har ingen kompost.

En av dem var just här utanför nu på baksidan och klippte gräset. Vi har stått och snackat om allt nu och jag fick löfte om att slänga matsoporna i hushållskontainern.

Nu blir det en promenad till MAXI. 5 km att gå. Till skolan blev det en rask promenad på morgonen, 6.1 km.

.. och vad läsarna vill ha. När jag slår upp morgon- och kvällstidningarna ser jag inte längre nyheter som är värda namnet. Det skrivs om hur demonstrationer urartar (t,ex igår) hur TV-såpornas "stjärnor" super, springer nakna och har sex. Det handlar om hur kändisar skall föda barn och om de äter moderkakan eller inte. Det talas om i texterna om "Svenska folkets sexvanor" som om det numer är en allmän viktig kunskap om hur svenska folket har det.. Är inget heligt längre? Det har mer blivit en skvallerpress för skandallystna medborgare som inte längre har något bättre för sig. Vad som är sant och inte, vet vi inte längre.

Det sprids rykten om dokusåpors "stjärnors" familjer utan urskillning och vem vet vart ryktet startade och vad som är sant? Sant eller inte; är vi så i behov av skandaler och familjetragedier att vi utan att blinka sprider hörsägen vidare? Vem vet när det är vår tur att utsättas för skvaller?


Regnet vräker ner och jag är trött på det. Maj månad och det skall, tycker jag, vara sol och värme. Det skall vara en känsla av att vi lagt vintern och kylan bakom oss.. Vi skall kunna kasta vinterkläderna i garderoben och ta fram de lite lättare kläderna. Nåja.. det blir väl bra en dag.

I fredags var det tenta. Jag gick dit med mindre motivation i bagaget. Celler och tumörer är inget som jag egentligen behöver kunna något om, som undersköterska, men det är ju lite allmänspännande och intressant. Men att tenta i det.. njae.. Hur som helst tänkte jag skriva på G-nivå. Mer motivation än så, hade jag inte. Men väl där, var det lättare än jag trodde och satsade på en MVG-skrivning. Får se vad det blir när jag får tillbaka tentan.

"Ibland behövs det en regning dag
för att bli påmind om att allting
kommer att bli bra"

En söndag som alla andra.. nästan. Söstra mi och jag skall till hennes bror. Han kommer för övrigt och hämtar oss.. Enlugn kväll med god mat och trevlig samvaro.

Trevlig söndag, alla.

"Fler har drunknat i bägaren än i havet"

Idag var det dags för betygssamtal i kursämnet Etik. Spännande, även om jag hade mina misstankar om vad det skulle bli. Hon berättade hur hon sätter betyg. Hon tittar på grupparbeten, hemuppgifter, hemtenta, hur jag jobbar i grupp och vad jag tillför den samt hur jag beter mig som människa och hur jag varit på lektioner. Till syvende och sist är det betyget som hemtentan ger, som är hennes utgångspunkt.

På hemtentan var det nio frågor. Hon bedömer fråga för fråga och tar sedan ett snitt som betyg av det hon kommer fram till. "Jag skulle kunnat låta bli att läsa Din hemtenta för jag visste bara att det skulle ligga på en hög nivå. När jag läste igenom det, var alla svar av högsta kvalité på bästa nivå. Det var ett MVG rakt igenom och mer därtill" sa hon. På tentan hade hon skrivit +MVG. Alla mina uppgifter har legat på den nivån, sa hon och hela mitt arbete som människa och gruppmedlem har tveklöst varit på maxnivå. "Du har lagt mycket tankeverksamhet bakom varje svar samt vänt och vridit på svaren ur alla synvinklar." sa hon vidare. Allt är ju inte svart eller vitt, och inga svar är alltid rätt eller fel. Det finns många svar på samma fråga.

Det glädjer mig att hon säger det, för det är ju detta som är mitt stora intresse i livet, min ledstjärna. Därmed inte sagt att jag är ofelbar! Nej, långt ifrån, tack och lov! Hon sa att hon märker på mitt sätt att vara att detta är en stor del av mitt liv. Så sant, så sant. Skönt få bekräftat så jag inte missbedömt mig alldeles.

Trots chocken och sorgen igår, har jag sovit gott i natt. Det är tomt, mycket tomt. Dock vet jag att Snuffie ändå har det bra där hon är. Lyckligare och friare än någonsin.

"Själen skulle inte ha någon regnbåge
om inte ögonen rymde några tårar"

Handbollsavslutningen var lika trevlig som alltid. Det känns alltid som ett stort tomt hål när säsongen tar slut och det blir en evig väntan på nästa.. Dock är det alltid trevligt att grabbarna ändå har något vettigt intresse och inte bara drar runt..

När allt var klart, gick jag till MAXI för att handla samt in till Bowlinghallen för att boka bana. Vi blir bara 4 som kommer med.. varav 1 har spelat bara en enda gång i sitt liv. Nåja.. det blir nog skoj ändå. Försökte få med någon till att spela, men det var tvärdött att försöka. Man kan ju inte vara bäst på allt och att bjuda på sig själv är bästa egenskapen. En kvinna som jag tänkte haft med, svarade inte när jag ringde så henne tar jag med en annan gång. Är vi fler än 4 som spelar, bokar jag 2 timmar. Det kan mycket väl bli så att jag vissa speldagar kommer att spela själv och då finns ju utrymme för 3 till.

Väl hemma satte jag mig med en bok på uteplatsen. Hur underbart är det inte att ha den platsen i läge för eftermiddags- och kvällssol? Att sitta där och se katterna leka.. betrakta en myra, en spindel.. Leka jaga.. Katter skall få ha den friheten. Det är så upplyftande att betrakta en katts lek i det fria. När jag kom från bussen med min MAXI-kasse, såg jag Gusav på håll och lockade på honom.. Han stannade upp i leken, tittade åt mitt håll och kom mig till mötes. Hur underbart är inte det? När vi kom till framsidan av huset, la han sig på asfalten och rullade runt i solen. Där låg han kvar en stund för att sedan gå runt igen och in via altanen.

På bussen kom jag att tänka på samtalet söstra mi och jag hade i går när vi satt i solen på Söder och löste världsproblem. Diskussionen om hur jag skulle kunna bli vigselförrättare utan att prästvigas kom på tal igen och hon säger: "Allt sedan vi pratade om detta sist har jag bara sett Dig framför mig i prästkappa" varvid jag brister ut i ett gapskratt som gör att kvinnan på bänken intill stirrar på mig. "Det skulle ju vara Caroline Krooks lavendelblå kappa då" sa jag när jag drog luft för att skratta vidare. Prästkappa är det sista jag sätter på mig.. om det inte är i ett teaterskådespel, vill säga. Men det är ju en annan historia. Men visst är det lustigt hur ett samtal kan skapa en bild i huvudet på någon. Nåja, vi får se hur livet blir efter våra lösningar på de problem som finns.

Rask promenad 70 minuter: Sträcka okänd

"I tålamodets skola blir ingen fullärd"

Det blev verkligen en känsla av vår idag. En halvrask promenad ner till stan och in på JAMJAM för att köpa en mjukglass, var målet. Målet nåddes.. och med den glassen i handen, satte jag mig i solen i Gästhamnen. Hur underbart är inte det? Solen som stekte.. vattnet som skvalpade... glada medmänniskor med skratt i gomen.. En ung man kom fram och frågade lite försynt vart jag fått tag på glassen.

 I godan ro avnjöt jag solen mer än glassen, ty på JAMJAM vet man inte hur man gör glass som heter duga. Jag måste erkänna att när det gäller mjukglass, är jag faktiskt lite kinkig   och denna var under alla mina krav på en RIKTIG mjukglass.  I stället för att smaka så där krämigt mjuk och vaniljigt gräddig som den skall göra, smakade den mest iskall, på gränsen till fryst mjölk. Nåja, ner kom den med ett täcke av chokladströssel.

När jag var nästan klar, kom den unge mannen tillbaka och satte sig med SIN glass. När jag reste mig upp och gått bort en bit förbi Baronens köpcenter, ringer söstra mi. Hon skulle ut och sätta sig på en parkbänk utanför Vasaskolan så jag stegade dit upp och gjorde henne sällskap. Där satt vi i över 2 timmar och löste världsproblem. Jacka och tröja åkte av och kvar blev linne och jeans. Inte var det kallt, inte. När vi löst alla problem, skrattat högt och hjärtligt så tanten på bänken intill, sneglar lite på oss (på mig i alla fall) skulle båda handla och det fick ske på Södercentrum. Söstra skulle iväg efter det så jag tog och började vandringen hemåt.

Väl hemma känner jag hur solen bitit tag i skinnet på mig.. Lite solvärmefrusen är jag nu men vad gör det? Våren är här! I morgon är det handbollsavslutning och det blir lite tomt .. för hur man än vill ordna det, så blir det inte att vi ses ändå med lite grillkväll, kubb och annat trevligt umgänge.. Var och en har nog med skolor, jobb och sedan kommer sommarlovet och alla sprids för vinden..

Smårask samtalstaktspromenad 6.1 km
Smårask samtalstaktspromenad 6.1 km
Totalt: 1.22 mil (+ allt gående där emellan)


"Ett liv utan vänner blir en död utan vittnen."