Chattens blogg

.. och här satt jag och deppa'.. Nej, inte alls men jag fick en gammal låt i huvudet.. Dansbandsfreak, som min äldsta syster var..och vem vet, hon kanske fortfarande är.. men hon lyssnade JÄMT på Flamingokvintetten och Thorleifs.. Inte unda på att jag blev som jag är då..

Skolan idag.. Oj, vad en cell innehåller mycket. ALL info om hela kroppen finns i en enda cell. Jag är mycket imponerad. Det blir hektiska veckor, inser jag nu. Tenta redan på fredag om cellen. Det är bara att ta det för vad det är. Kursen är slut i samband med att vi går på sommarlov.  Vad jag INTE förstår, är varför det ingår i utbildningen att läsa sig sådant som vi faktiskt inte behöver som undersköterskor, typ cellen? Detta är ju mest till för de som skall läsa vidare till läkare, labbassistenter, cellforskare etc. Jag skall ju bli vigselförättare! *haha* Mitt första par är redan utsett. Kan ju vara bra ha undersköterskeutbildningen i bakfickan om brudgummen svimmar under akten. Nu talar jag om vigselakten och inget annat.

Det blev en rask promenad med stavarna till skolan idag.. och sedan hem igen. Undrar just när värken i benen ger sig.. Fötterna gör ont, benen värker..musklerna måste väl ändå ta och skräpa till sig nu, eller? Jaja.. det är bara att ta det lugnt. Eftersom jag inte kan springa så är det bara att fortsätta gå, gå och gå. Att gå, har jag alltid gjort. Men att gå för motionens skull, det började jag lite med förra året. Nu måste jag bara piska brodern och söstra mi så vi kommer igång allihop.

Bowling, ja.. grabben får ta och boka banan för han har CSN-kort och det har inte jag, trots att jag pluggar. Min försörjare skriver inte ut sådant..

Rask stavgång: 55 minuter 6.1 km
Rask stavgång: 55 minuter 6.1 km 
Totalt: 1.22 mil
Rask promenad 35 minuter: Sträcka okänd


"En döv man och en blind hustru är alltid ett lyckligt par"

Hon fyllde 50, söstra mi, för lite sedan och hon fick sig en överraskning som hon inte kunnat förutse. En stillsam kväll med familjen. Det var vad hon bestämt.

Vad hon inte visste vad VI bestämt var att det blev party fram till kl 04.30 med "alla som var där" och det var släktingar, vänner, gamla småskolefröken m.fl och självklart var kameran laddad! Nästan tre rullar tog jag under kvällen men de första tog sonen som bevakade vår entré.

Idag har jag skannat in 57 bilder i datorn (jag använder mig av hederlig systemkamera) och skickat över till brodern. Söstra mi har inte sett bilderna än och det skall hon få, bara jag framkallat sista rullen också. Den låg i fel jacka idag, när jag gick till stan. Nå, det kommer en dag i morgon också.

Visst är jag lite motvalls ibland.. Firar inte födelsedagar själv, men tycker det är roligt att vara med att planera andras. Dock har jag i ett svagt ögonblick lovat att min egen 50 årsdag skall firas med dunder och brak. Håhåjaja, hur jag nu skall komma ur detta, vet jag inte men det är ju några år kvar. Jag finner nog på råd.

Dagens motion:

Rask stavgång 60 minuter 6.8 km
Rask promenad 50 minuter: 5 km
Totalt 1.18 mil

Jag är nöjd med det.

"Det är med åren som med snapsarna;
det är de sista som knäcker en"

Ja, nu är det slut. Det är med sorg jag ser att det inte blir en fortsättning på detta förhållande som varit nu i flera veckor. Det var med öppna ögon jag gick in i det och det var ju med vetskapen att vi bara skulle ha dessa veckor tillsammans. Säg den lycka som varar?

Nu är det inte så att jag har lämnat ännu en man gråtande, tiggande och kränkande sig själv efter mig utan det är kursen Etik och Livsfrågor. 100p är klara nu. Det har verkligen varit intressant på många sätt, för att inte tala om lärorikt. Mitt intresse för etik och moral, religion och livsfrågor i övrigt fick verkligen sitt lystmäte uppfyllt. Att alls prata religion är näst intill tabu i Sverige. Det är "fult" och "svagt", det är massa knepiga tankar och åsikter om religion i Sverige. Vi talar sällan utifrån fakta utan med fördomen som ledstjärna. Åsikter som andra har gett oss, skapar vi till en sanning som ligger långt ifrån den faktiska verkligheten.  Vi talar inte objektivt om de olika religiösa samfunden. Vi talar ur hjärtats hat eller andras snevridna bild av vissa händelser. Vi kryddar gärna lite för att få fram intresset hos omgivningen.

Det mest intressanta har varit att lyssna till historier om vissa religiösa grupper, där jag själv har gigabites av erfarenhet och kunskap. Den ena historien efter den andra har avlöst varandra och när jag sedan droppat en fråga som kräver ett faktasvar, då har det blivit tyst. Rätt intressant, faktiskt. Vissa har uttalat sig som om de verkligen visste vad de talat om. Duktigt, men oj så fel det blivit. Men som sagt, mycket intressant på alla håll.

Det är betygssamtal nästa vecka en dag då jag inte är på skolan. Lärarinnan sa jag kunde komma in till henne dagen innan och  med ett lurigt leende sa hon: "Du har inget att oroa Dig för. Du har ABSOLUT inget att oroa Dig för" och jag svarade lika lurigt att det trodde jag inte heller. Nåja.. jag vet vad jag kan.
 
Jag är inte speciellt religiös och tillhör verkligen inget samfund. Är inte ens skriven i svenska kyrkan, som alla vet vid detta laget. Dock är det mycket intressant att samtala med de som utövar sin tro. Det är intressant för att skapa mig en bättre förståelse för det liv de lever. Det är ju så lätt att döma andras val av liv, speciellt om det har med religion att göra. Men har vi rätt att döma? Vill vi bli dömda utifrån det liv vi valt att leva? Vi har nog mycket att lära av de rättstrogna. Hur många är skrivna i Svenska Kyrkan utan att vara religiösa? Hur många döper sina barn i Svenska kyrkan utan att veta vad det innebär med dopet? Hur många konfimerar sig utan att vara troende? Har konfirmationen något stöd i bibeln? Etc etc etc.. För mig handlar det om att tänka själv och inte bara göra saker för "så har vi alltid gjort" (... "och skit samma vad det står för bara jag inte behöver stå för det eller behöver tänka själv och ha en egen åsikt"  tycks tanken vara)

Att läsa teologi/religionshistoria har alltid verkat lockande och det är mer lockande nu efter dessa timmar. Vår lärarinna är teolog men inte prästvigd. Att läsa för det stora nöjets skull, är min paroll. Nå, jag skall göra klart denna utbildning först.. Kanske blir jag inte barnmorska eller ambulanssköterska ändå (måste läsa till Sjuksköterska först) Kanske blir jag den icke prästvigde som får vara med när polisen skall hem till folk och meddela dödsfall. (jag retar mig lite på att det är präster som automatiskt skall ha den rollen. Kan man inte ha en religiöst opartisk som är med som s.k själavårdare? Jag vill själv inte ha hit en präst om det kommer sådant bud till mig)

Nå, vi får se vad jag skall bli när jag blir stor. Turist, har varit mitt mål tidigare..Själavårdande turistteolog? Varför inte? Det är jag, det



"Blygsamhet är en dygd
men man kommer längre utan den"

... fotograferat idag. I stället ringde jag söstra mi's bror, som jag inte var hos igår, och frågade om det gick bra att låta sonen övningsköra idag. Sagt och gjort, så kom han hit och vi gav oss ut.

Först satte vi på bilen och sedan for vi til JET och tankade.  Trippen blev till Öland och runt där lite. Typiskt nog, så tänkte jag inte på att ta med kameran och med tanke på att det är sällan jag har tillgång till bil och allt för sällan är på Öland, så vore det ett ypperligt tillfälle att kört runt och förenat nytta med nöje.  Nåja. Det kommer fler gånger.

Efter körningen blev det raka vägen hem för att laga mat. Brodern fick han också. Jag kan inte säga annat än att grabben kan köra och det är bra att de ändå har 2 år på sig att öva innan det är dags för uppkörning. Hoppas nu att han kommer att sköta detta på bästa sätt så att han inte slarvar bort lämpet eller än värre; körkortet.

Jag är nöjd med dagen som passerade på ett helt annat sätt jag tänkt mig. Men det funkade ju också.




"De människor som aldrig har tid
är de som uträttar minst"

Efter en usel natts sömn med en huvudvärk som tar död på de flesta, inser jag att det inte blir att flyga iväg idag. Skallen värker så det finns inte utrymme för att orka vara annat än ensam.. bortsett från att någon kommer hit och ger lite huvudmassage och skämmer bort mig för en stund. Dock skall jag ta en promenad till MAXI och hem igen lite senare. Det är ett sätt att försöka få det att släppa. Jag vill undvika medicinering så långt det går. Att förgifta kroppen gör ju inte livet lättare, om man säger. Den skall ju avgiftas också.

Hoppas nu att grabbarna går vidare idag till slutfinal! Det skulle verkligen vara underbart för dem! Jag håller tummarna!



"Han har alla de dygder jag avskyr
och inga av de laster jag beundrar"


Uppdaterat:

Jo, här är jag, hemma och bara längtar efter någon som är bra på att massera. Någon?? Nerbäddad under täcket framför TVn med fjärrisen i handen, slulmrade jag till en stund.. men skulle nog behöva sova rejält. Blev ju inte mycket av den varan under natten. Dock är jag inne på mitt tredje dygn så i morgon, om det stämmer med alla andra gånger, så skall det släppa i morgon.

Inte är det något vidare bra program på Dumburken heller. Nåja.. det är bara att slappa vidare. Söstra mi och hennes bror får försöka ha roligt utan mig, och det lär ju bli svårt  

Grabbarna slutade i semi och det var verkligen bra jobbat av dem alla! De borde få varsin biobiljett i pris! De tre Ledarna borde få en de också.. eller varför inte en lättöl, en påse ostbågar och ett busskörkort med tillhörande karta.  samt varsin puss till påsk.

Nu skall jag återvända till ryggläget och se om Gustav kommer och är kelsugen.. eller om det blir Kattis eller Snuffie. Katter är ett underbart sällskap.

Det är ju idag det heter så; Långfredag.. men lång blev den inte..Nåja.. precis lika lång som vanligt, men jag har inte varit hemma vidare mycket.

Kl 12 ringer söstra mi's bror och säger att han är på väg till mig. Vi skulle till Kalmartravet och slå ihjäl några timmar och spendera våra pengar i nöjeslystnadens behag.  När han ringde från söstra, insåg jag att det inte var äten någon frukost här så den fick jag inta på Travbanan. En tjock i bröd med mos. Godare har jag smakat för en bättre penning. Nåja, det var ju bukfylla.

Skam att säga, så var det inte många av mina hästar som tog sig i mål först. Inte ens storfavoriten Hannesey. Håhåjaja, vad göra? Le och vara glad. Vi är ju inte där för att spela ett värdskrig med blodigt allvar. Medan jag satt där, ringde sonen från handbollscupen och meddelade att de vunnit också andra matchen. Tummen upp, säger morsan och är stolt över grabbarna samt glad att de har just den tränaren och den kompletterande ledaren som de har, vid sin sida.

Efter travet blev det tal om mat. Ett sms till söstra med förfrågan om maten var klar och serverad besvarades med att den redan var uppäten. Nå, det finns ju en Thairestaurang på Kopparslagaren så resan gick dit. Gott, mycket gott.. och mycket mätt i magen blev jag också. Vi satt och pratade och pratade och pratade.. och plötsligt började man släcka ner.. Ops! Det var stängt. Men vi var inte de enda kvarvarande på stället utan det fanns ytterligare 4 samtalspartner.

Väl hemma igen, fick jag ställa i ordning i köket efter att bordet som oljats, torkat och blivit fint värre. Kvällen spenderades i all ensamhet vid datorn samt vid Dumburken. Aningen trött och med ett huvud som värker borde jag släpa mig till bädden. Men det får vänta lite. .

Ett sms kom från sonen som meddelade att de vann sin grupp och skall upp i kvarts i morgon vid 10-tiden! TOPPEN! Sådant gillar vi.

I morgon skall jag för övrigt ta min kvast och flyga ut till söstra mi's bror dit även söstra mi skall flyga. Det skall bli lite mat och allmänt stillsamt umgänge, utbyte av diverse häxbrygder samt lite spisning av the Beatles. Nåja.. det står jag väl ut med bara det blir lite rock också. Får väl se om jag orkar flyga hem eller om det blir att stanna kvar. Medtager luftmadrass utifall att.  Söstra mi får ligga på soffan. Hon är ju, liksom broder, passerad 5 decennier.. och di gamle orkar väl inte komma upp från golvet om de väl kommit ner..

NU, gott folk och alla andra som läser detta, skall jag inte trötta ut era arma ögon mer i dag..

På återseende. 

Nu har syrran och hennes son åkt hem och älste sonen är på väg till påskcupen i handboll. Om jag vetat att de skulle åkt så pass sent på dagen, när det var dags att anmäla om man skulle med eller inte, samt om jag vetat att jag var ledig skolan idag, så hade jag hängt med.  Nu får han och resten av gänget klara sig utan mig.. och det skall väl gå bra, antar jag. Fast, det är ju alltid lite roligare med lilla mig med..

Nå, tyst och tomt är det här och jag har tagit tag i köksbordet och oljat det. När jag köpte det, var det obehandlat och det är väl snart 2 månader sedan det inhandlades. Ekbord skall man vara rädd om. Det doftar gott av olja i köket. Men jag har ändå ställt köksfönstret lite på glänt, ställt katternas mat- och vattenskålar i hallen och stängt dörren till köket. Det vore ingen höjdare om de var där, hoppade upp på bordet och tassade runt för att sedan sätta sina små oljiga tassar lite varstans. Det tar ca 24 timmar innan det är torrt.

Det blev en påse ostbågar kvar efter 50-årskalaset.. Det kanske är läge att ta fram den, sätta mig vd TVn och slöa lite..

2,5 år sedan, kanske.. Det var ju en evinnerlig tur att min älskade syster med son kom ner till Kalmar. Det var ju 3 år sedan sist de var här och eftersom jag inte är så ofta i Göteborg, är det inte så ofta som vi ses. Hur som helst så har det varit härliga dagar nu med deras sällskap här.  De kom ner i söndags och reser hem i morgon. Vi har varit på stan och gjort inget, vi har snackat och bara umgåtts.  Putsat fönster och bytt gardiner.. Pojken, som nyss fyllt 12, fick ett biobesök i present och det blev IceAge 2 (som jag själv skall se snart) Jag bjöd syrran på ThaiSilk medan ungdomarna var på bio. 

Det som dock var 2,5 år sedan sist var att spela Bowling! Det var himla skoj att komma igång igen. Det fanns ju en tid när vi spelade en dag i veckan och det är något jag skall ta upp igen. Att vi slutade, berodde mest på att barnen inte var intresserade av att hänga med längre och det var inte så himla skoj att gå ensam. Dessutom kom annat emellan också.. Men nu är det hög tid att komma igång igen. Vill inte ungdomarna komma med, så får jag gå själv om ingen annan vill hänga på..  men det vet jag blir några som hänger med.. Kanske inte varje vecka, men några gånger i månaden. De övriga gångerna får jag gå själv om ingen annan i bekantskapskretsen hänger på. 

Nu är det potatis på kokning och strax skall jag göra pannbiffarna. Färsen är klar och ligger och "drar i sig" kryddorna..  Massor av stekt lök till, skall det bli också. Oj, vad hungrig jag blev nu..

Vi hade första tentan för en dryg vecka sedan och det var ju i och för sig inget svårt. Säker och starkt som en ek gick jag till skolan den dagen, förvissad om att det inte var svårt. Med alla år jag har i vården och med den kunskap det innebär, så bör jag ju ändå inte vara övermodig. Det var jag ju inte, men medveten om vilka kunskaper jag besitter.


När vi var klara, blev det mycket prat om provet bland en del. Någon oroade sig över att han eller hon inte skrivit vissa saker men det var ju inte mycket att göra något åt det efter att ha lämnat in det.

Idag fick vi se våra resultat. På mitt stod det: "Kryssfrågor 37poäng. MVG. HELA tentan: MVG" Jag kikade igen om det snabbt och såg att på sista frågan hade jag G, det fanns ett VG men resten var bara MVG. Det känns kanonskönt att få det på första tentan. Vad jag hörde av sorlet som blev, fick de allra flesta VG och det är toppen det också . Vi är inte så många som har lång erfarenhet av vård. De flesta av kurskamraterna, har ingen alls.

Jag är mycket nöjd med mig själv och kommer självklart att kämpa vidare för att få bra betyg. Tack och lov har jag lätt att uttrycka mig i skrift också, vilket underlättar. 

Jag fick tillbaka mitt nätaggregat idag. Det har ju varit utlånat för att testas och det funkade. Under tiden har jag lånat ett annat. När jag kom hem och skulle köra igång mitt gamla agg. så var det precis dött. Troligtvis har jag lite för mycket som det skall dra och det orkar det inte. Det var bara att dra på sig skorna igen och åka ner till stan och PlayZone. Där hade de ett som låg i skylten som inte var använt som är på 400 W och det la jag beslag på. Mitt gamla är på 230 tror jag. Jag har ju lagt in en CD-spelare samt en extra hårddisk för lite sedan och det kan ju vara så att det blev för mycket att dra runt för det lilla.. men nu har jag fart på datorn igen. Bara att hoppas att detta skall hålla. 

 

Resan upp till Kristinehamn gick med tåg i tisdags. Detta för att jag hade ett möte i Karlstad kl 8.30 på onsdag morgon innan det var konferans i Kristinehamn på onsdagen kl 11. (Det var inte jag som bokade biljetterna, annars hade jag kvartat i Karlstad.)

15.50 avgick tåget i rätt tid från Kalmar och det kändes bra att det faktsiskt fungerade. Byte i Alvesta skulle ske och där får vi veta att vårt tåg är 15 minuter för sent. En snabb huvudräkning talar om för mig att vi hinner till tågbytet i Katrineholm, där nästa tåg avgår kl 20.00.

De där försenade 15 minuterna blir allt längre och slutar väl på ca 25 minuters efterkälke. Det är ju bara att gilla läget för det skulle inte hjälpa om jag började härja och skrika där på perrongen.

Väl på tåget mot Katrineholm frågar jag tågkonduktören med ett leende om han visste hur det kommer att se ut med ersättningstrafik.. Han skulle återkomma, sa han.. och det gjorde han. En annan passagerare frågade vad som förorsakat förseningen och det var visst att loket inte hade full kapacitet på motorn, vilket i sin tur skulle leda till än mer försening till Katrineholm.. *varför inte byta lok då?* Vi blev totalt försenade med 40 minuter till Katrineholm!

Så kom då information för oss som hade tågbyten att missa.. Vi som skulle till Värmland, fick ta 21.07-tåget mot Göteborg och hoppa av i Hallsberg för vidare transport med landsvägsbuss.

Jag passar på att ringa lite folk från stationen för det är ju tid kvar.. och inget var öppet. Ingen Pressbyrå, ingenting.. Och ingen svarade. SMSade lite i stället.

Jag ringde även till en av de som skulle övernatta på samma hotell som jag, som jag visste skulle anlända Kristinehamn och meddelade på hennes mobilsvar att jag var försenad och hoppades komma fram före midnatt.. 21.07 ringer hon till mig.. *jag har en vag känsla av ett minne om att hotellet stänger kl 22 och jag skulle ju vara inne i K-hamn 21.28* och skojar lite om att jag får nog sova ute under natten för det är stängt från kl 22.. Nå, jag fick prata med hotellvärden som lovar lägga min nyckel på Statoil vid stationen så att jag kommer in. Tack, snälla.. och jag var så välkommen så att ta kaffe eller te i köket när jag kom fram om jag fryser.. Det var bara att ta för mig, sa han.. Snacka om service.. "Du har väl bott här förut" frågade han också.. noga med att minnas sina gäster, även om det var länge sedan sist jag var där.

21.05 ändrades ankomsttiden på tavlan och tåget skulle komma 21.12.. och sedan 21.14... och då kom det, under tiden jag talade med kvinnan som är på plats redan.

23.17 anlände jag så till slut Kristinehamns station med en mycket bekväm landsvägsbuss. Med raska men trötta steg gick jag till Statiol och hämtade ett kuvert med nycke, ett välkomstbrev samt en karta. Kl 23.32 låste jag upp mitt rum.. och det var skönt att klä av sig och ramla ner i sängen.. Tog först en runda bort till serveringen men insåg att jag inte var i behov av te.

Somnade kring 00.30 och klockan ringde 06.15. En dusch, och sedan satte jag mig vid frukostbordet. Trött, visserligen för jag har ju förlorat en del sömn under helgen.. Min kompajnon tassar in i serveringen fullt övertugad om att hon måste knacka på min dörr.. men inte då.. Majsan vet att kliva upp på morgonen..

Visst är det ett äventyr att resa med SJ?

Har jag tur eller har jag tur??

Mitt nätaggregat, (jag misstänkte det var det, med hjälp av Micke) , la ju av i fredags. Det har varit att smyga in på sonens rum och surfa när han inte varit hemma. DOCK har han en elak trojan som jag inte får bukt med (backdoor optic pro 13) och vill inte vara ute mer än nödvändigt på den datorn.
 
Hur som helst, så nämnde jag mitt problem på skolan när vi pratade datorer. Nå, inget mer än så. När jag återkom efter lunch i tisdags, sa en av klasskamraterna att hon talat med sin man och att han lovat att titta på det. Idag hade jag med mig aggregatet till skolan. När vi var klara, skulle jag in till stan ett ärende. Mobilen ringer och då är det min klasskamrat. Hennes man ville låna ut ett aggregat till mig medan han skall kika på mitt gamla! Hon kör in till stan och lämnar det. WOW! säger jag bara. VI har känt varandra i 5 veckor.. och jag får låna dataprylar!!

Nu är jag ute på nätet via min egen dator så jag drar slutsatsen att aggregatet som tillhör min låda, är paj. Nu vet jag inte om det går att laga men jag vet ju vad det är  i alla fall.. Så underbart!!

Tenta hade jag idag också. Det kändes bra när jag lämnade lokalen. Vi tog en fika sedan på COOP, den gruppen jag jobbar i.   Vi trivs verkligen ihop! Härligt.

Igår , fredag, surfade jag ut min vanliga runda på morgonen. Läsa tidningen, validera foton.. kolla chatten... Stängde ner  och stack till AF. När jag kom hem igen och skulle starta upp datorn, var den stendöd. Det gick inte att få liv i burken och först svor jag åt att kanske katterna varit och rotat bland sladdarna. Dock kom jag på att katterna var ute.

Jag testade allt. Kollade kablar, bytte strömkabel, kollade propparna.. bytte tillbaka strömkabeln.. och sms'ade Micke. *vem annars* Troligtvis har nätaggregatet bara lagt av så där utan att be om lov. Jag härjade ett tag till med lådan  men utan framgång. Det fanns bara en sak att göra: Starta en film, tjura och tjura klart. På kvällen skulle jag ju hämta köksmöblerna. Nya, fräscha.

Så nu behöver jag ett nätaggregat att låna så jag kan testa om det verkligen är det som är felet. Inte sjutton vill jag lägga pengar på det om det inte är det som är galet. VEM kan låna ut ett? Håhåjaja.. Alla mina mail hamnar på hårddisken och jag kommer inte åt dem..  Jaja.. det är lika bra att vara glad.

På förmiddagen idag var det handboll och det gick som förväntat. =O) På kvällen kom samma folk som var här förra helgen, åt gott, drack kaffe... vi löste världsproblem och såg Shreck 2! =O) Det blev en hel del skratt... speciellt från kvinnan som inte sett filmen innan. Jag kan se dem om och om igen.. men det vet Ni ju redan.

Nu skall jag stänga ner denna dator och leta mig till bädden..

Det enda rättvisa med livet är att vi alla skall dö. Det är ju en trygg förvissning när avundsjukan drabbar många över att det finns de som tycks vara bättre lottade än en själv.

Å andra sidan, varför skall man vara avundsjuk? Till de som är avundsjuka på mig, säger jag bara: Var inte det. Även jag har mina bekymmer.

För några veckor sedan fick jag samtal från min mor. Det var min farbror som dött. Han bor i Norge och jag har inte träffat honom på kanske 30 år. Hans dotter, min kusin, träffade jag för 17 år sedan, kanske, när hon var på besök hos min sverigeboende faster.

På pappas sida fanns kvar sedan några år, 3 syskon. Min svenskboende faster dog i lungcancer. De hade varit 7-8 st från början.. De äldsta var ju giftasvuxna när far var liten och de flesta av mina fastrar har jag aldrig träffat. Än mindre deras barn, mina kusiner.
 
Att min enda farbror led av den beryktade lungsjukdomen kol, visste jag. Men säg den rökare som inte får skylla sig själv. Samma med faster. Farbror hade just fyllt 75 och min kvarvarande faster hade varit hos honom en vecka i samband med det. Båda boendes i Norge. Min far körde inte över med tanke på diverse olika orsaker, så som väglaget.

När faster skulle resa hem, hade hon talat med sin son, sitt enda barn, i telefon om när hon skulle komma hem. När hon vänder sig om och skall återvända till köket, där faster och hennes bror just ätit frukost, finner hon chockat sin bror, liggande över köksbordet, död. Faster är 77 år. Hon ringer sin son efter att ha ringt andra samtal såsom ambulans och vart man nu ringer när ett dödsfall skett  i hemmet. Min kusin ringer min äldsta syster, det är ju de två som följt varandre genom åren, mest kanske för att han är närmast henne i ålder. Något över 50.

Begravning kommer och går. Far åkte inte över med tanke på snöovädret som varit. Vi skickade pengar till blommor till faster. Jag undrade i mitt stilla sinne varför inte min kusin fick det. Hon var ju ensam överlevande då hennes mor dog för många år sedan. Även hon i lungcancer, om jag minns rätt.

Idag kom det ett sms som fick mig att ringa min far. Ännu ett dödsfall har skett. Min kusin, vars mor chockad fann sin bror död över köksbordet, dog idag. Pappa berättar att kusinen och hans hustru satt på planet hem från Thailand och att kusinen blivit dålig på planet. När de landade var han död, eller om han dog strax efter.  Det visade sig att även han led av långvarig lungcancer sedan många år och har genomgått den ena behandlingen efter den andra. Så lite man vet om sina släktingar, va. Flygturen blev troligtvis för mycket för honom och hjärtat orkade inte mer. Faster ringer till min far, sin bror och meddelar dödsfallet. Kanske åker de över till Oslo, där han bodde. Det var fasters enda barn. "Undrar vem som står på tur" sa far idag.. och det ligger något i det.. Dör en, dör tre som vi säger i vården. Hittills har det oftast stämt. Dör en på avdelningen, dör snabbt två till.

Kanske det blir som så.. min kusin efter min farbror som inte fick pengar till blommor.. hon knarkar visst på rätt så rejält fick jag veta för lite sedan..Därför skickades pengarna till faster. Hon kanske tar en överdos.. Eller så blir det faster, som har fått lite för mycket nu.. eller min far som ju inte är purung.. eller min mor... eller jag, i en hjärtinfarkt.. eller.. Jag har ju ett halvt lag med syskon.. så det finns ju att ta av, om man säger..

Alla skall vi den vägen vandra och det är det enda vi vet om livet. Ta var på det på bästa sätt fram tills dess.

Idag går V75 i Kalmar. För första gången i mitt liv skall jag se det live. Det skall bli spännande. Sedan, när vi är vunna och stinna, blir det att fira med lite mat och dryk här hos oss. Jag skall göra en köttfärspaj samt en ost- och skinknpaj. Sonen får göra salladen, vilket han vill eller inte. Han är suveränt duktig på sallad! (Även pannkakor är han en hejare på) Sedan skall vi bara ha trevligt.. Dessutom är vi så barnsliga att vi skall se Shreck. Det är mest för att mitt syskonsällskap inte sett den än.. trots sin höga ålder *hehe*

Undrar just hur glad vår lilla omplaceringskatt, Snuffie, reagerar på sällskapet ikväll... Det är ju hennes gamla matte och hennes (mattens bror och inte Snuffies) som kommer, äter, dricker, ser på TV och sover över.

Jag brukar slinga håret inför våren.. men valde att färga om det helt igår. Det blev bra.  "Allt klär en skönhet" heter det ju och vad passar inte bättre till mitt lockiga hår än en portion färg? Slingorna får vänta till april/maj.




 

DVD-spelare har inte varit aktuell för mig förut. En fådd Philips VHS-spelare har tjänat oss i 4-5 år. Snäll och foglig på sitt sätt. Den var sprillans ny när den flyttade hem till oss den där sommardagen. DVD-filmer har gått att spela på Playstation 2. Fast det har ju hänt att PS2 varit borta när grabben varit det också och om det inte varit något skoj på TV har ju en film varit sevärd. Ja, jag har ju faktiskt införskaffat DVD-filmer när de varit som bäst och billigast.

Nåja, efter moget och träget överväganade med för- och nackdelar, tiden fått ha sin gång och med det tålamodet så har ju även priserna gått ner på dessa maskiner. Idag har jag inhandlat den platta lilla blanka spelaren för DVD och diverse filformat. Trött som jag är på att alltid behöva sköta allt själv, är jag glad att sönerna vuxit upp och blivit kunniga och kan ta över (hur många cyklar har jag inte reparerat, cykleslangar lappade eller bytta.. väggar tapetserade eller målade, elektriska prylar kopplade etc) Äldsten installerade DVD-spelaren och testade den så inget är fel.

"Vad är det med Videon?" frågar han. Den vill inte gå igång! Den är dessutom inte rörd! Jag känner och klämmer på kablar och kontakter.. men inget händer. Jag måste inse att Philips VHS-spelaren är störtsur för att jag nu har inhandlat en DVD-spelare och slutat fungera från ena stunden till den andra! *suckar* Typiskt karlar!  Kan ju vara en säkring som gett sig.. men inte tusan orkar jag kika efter det nu.

När jag nu satte mig att söka efter en simpel videobandspelare finner jag att det finns ju bara KOMBINATIONER av DVD-VHS-spelare i en och samma maskin! Skall det vara så himla svårt att få tag på en enkel videobandspelare? Jag är inte för kompaktmodeller! Jaja.. jag får väl ge mig av ut på stan och kika.. för jag vill ju verkigen se "Shreck" och "Shreck 2" fler gånger och alla andra filmer som finns på VHS-band.

Eller.. *funderar* Kan man spela av mina VHS till DVD-format? Eller är jag nödvändigtvis tvungen att inhandla nya filmer av de jag redan har? Hmm..

Jaja.. det ger sig väl. Här blir det köttfärspaj ikväll..och kanske en titt på de båda nya filmerna? "Ciderhusreglerna" och "Spökgeneralen"?

Ja, det får jag väl säga då efter alla dessa år utan. Att inte ha den tillgänglig daligen, har verkligen varit svårt. Nåja, dagligen är ju lite att ta i, men ofta har jag ju saknat att ha en här hemma när behovet varit stort. Att behöva ringa och fråga någon av grabbarna om de kommer hit med sin, är ju bara lite pinsamt.. om inte annat, så himla jobbigt för en envis käring som jag, som bara vägrar vara beroende av andras. Men vad gör man när man inte har en egen? Inte är jag född med en sådan.

Nu har jag sett till att köpa en egen för man kan ju faktiskt köpa egna och inte låna andras. Det är nog inte så vanligt att kvinnor köper egna utan lånar andras, inklusive männen som utför jobbet. Men bra kvinna reder sig själv och har så alltid gjort. Nu är det bara att öppna lådan och se till att den snurrar för fullt för att förgylla tillvaron. Hela atmosfären här hemma kommer ju att lysa upp, spegla att jag har en egen. Tänk så lycklig jag kan vara nu.. att närhelst jag behöver, bara ta fram den egna och inte behöva ringa efter andras. För jag har minsann klarat av det på egen hand även om jag lånat.














Jag har självklart köpt mig en slagborrmaskin och inget annat.


"Det finns en kärlek för oss alla..
.. bara vi inte är så kräsna"

Efter en fantastisk lunch på Thai idag så har jag så äntligen inhandlat och installerat mitt nya tangentbord. Det är helt underbart att skriva på. Undrar just varför inte alla T-bord är lika härliga.

Inget klapper från bordet som väcker omgivningen. Bara ett tyst smatter när fingrarna far som stormvindar över bokstäverna. Jag rekommenderar varmt alla att ha ett sådant här platt tangentbord. Det passar utmärk även att ha till bärbar dator.