Jämställdhet
Den ena debatten efter den andra publiceras i media och män uppmanas att ta över födandet och ammandet så att kvinnorna kan vara ute i förvärvslivet och göra karriär. Nåja, inte helt så, men tanken ligger bra nära. Senaste ”rönet” är att mannen skall börja diska för att få bättre sex samt behålla frun! Nåja, om sex och kärlek har med disken att göra, då kan man undra hur äkta den kärleken är. Kvinnor sexstrejkar för att få sin vilja igenom och det har kvinnan gjort i alla tider. Lysistrate är nog kvinnans förebild i det avseendet. Jag har läst Aristófánes berättelse om henne. Rekommenderas för ett gott skratt och lite eftertanke. Snacka om att prostituera sig i sitt förhållande.
Tänkvärt
Jag fick ett mail av en vän... som var den påminnelse vi alla behöver ibland.. Det är så lätt att låta dagarna passera och säga.. "En annan dag.. " Dagligen tänker jag de tankar som han skrev till mig i mailet.. men lika förbaskat låter jag tankarna passera och låta det vara vid det. Jag tänker.. "En annan dag skall jag ta dem på allvar ".
Visst borde jag veta bättre, med mina erfarenheter i livet.. men hur lätt är det inte att tänka.. "En solig dag skall jag.. " Samvetskvalen bäddar jag ner med bommul och dun.. lager på lager och till slut fins bara en oförstående ångest kvar som gräver ett hål i mitt hjärta. Jag VET ju så mycket bättre.. jag vet.. jag borde göra det NU.. För i morgon, kan det vara försent.
Hur lätt är det att säga "Jag älskar Dig" till tonåringar som ständigt fräser och är arroganta? Hur lätt är det att blunda och tänka.. "Jaja, det går över".. Det är lätt att i tanken uttala orden av kärlek.. men ringer jag till min bror och säger.. "Älskade.. Du fattas mig när Du inte är här och min kärlek till Dig är den största av kärlek till mina bröder" och till min syster det samma..
En dag är det försent.. och den dagen vill jag inte vara med. Den dagen hoppas jag verkligen att jag rett ut allt hos dem som betyder något för mig.. att vi tillsammans kommit fram till en punkt där gammalt är glömt och nytt är inte gömt.. Nya andetag, ny styrka.. ständigt samma kärlek.
Mailet jag fick av min vän, lyder:
Teleoperatören igen
Jag var över till min grannfru igår. Frågade då hur det gått med TELE2 och möjligheten att spärra 118118 när maken ringde. Svaret förvånade mig inte. Det gick inte då maken inte kunde göra sig tillräckligt förstådd per telefon! Håhåjaja.. Jag skrev snabbt ett brev som maken sedan skulle underteckna. Nu hoppas vi att det löser sig.
En helt vanlig dag
Det var en helt vanlig varm, för att inte säga het, sommardag för ett par veckor sedan. Då hade en liten igelkottunge på trötta ben och uttorkad kropp samt skriande hungrig mage, släpat sig fram till vår uteplats. Försiktigt, mycket försikigt, lyfte jag den lille stackaren som inte ens orkade fräsa eller rulla ihop sig till en taggboll.
Jag la honom *jag bestämde att det var en han med namnet Kotte* på sängen intill katten Gustav för att ta fram kameran. Gustav nosade lite försynt på Kotte men hoppade strax ner.
Färden med kotte gick ut till köket där jag ställde fram en assiette med vatten
som han efter en stund började sörpla i sig. När Kotte var nöjd, kröp han vidare upp i vattenbadet och svalkade sin heta mage en stund.. 
Jag bar över tallriken med den badande Kotte till köksbordet där Gustav nu satt och svartsjukt beskådade omhändertagandet av Kotte. Gustav är en riktig mammagris och kräver all uppmärksamhet, minsann.
Assietten med Kotte på, bars ut till uteplatsen och jag ringde djursjukhuset. De uppmanade mig att ge lille Kotte kattmat. Dock hade jag bara torrfoder men det gick att blötlägga, sa hon och det gjorde jag. Efter en stund tuggade Kotte glatt på det uppblötta torrfodret, men spottade snart ut den.. och la sig att sova i gräset, som han nu krypit över till.
På djursjukhuset sa hon att ungar har en förmåga att inte alltid hitta mat och vatten och då svälter de ihjäl. Denne lille Kotte skulle minsann inte lämna mitt hem svulten och törstig, så jag pep iväg till affären och köpte kattburkmat. Mosade ner lite och la på en liten tallrik framför nosen på den lille. OJ! vilken fart det blev på käkarna nu! Aldrig har jag väl sett en så ivrigt ätande liten kottebebis!! När han ätit sig mätt, la han sig tillrätta och sov i ytterligare någon timme. Sedan försvann han igen.. och jag hoppas han mår bra och lever väl.
En annan som var trött efter svartsjukedramat, var Gustav. Utslagen la han sig att sova.. och Gustav, honom finner man i de mest kostiga kattställningar.. men hans favorit, när han inte sover på samma kudde som jag och har sin tass i min hand om nätterna.. är på rygg.
Är han inte härlig, så säg?
Denna lilla kärlekssolskenshistoria tyckte jag var viktig att berätta. Det var en glädje i vardagen! Katt och Kotte kan samsas.. men jag måste ju säga att Gustavs syster Kattis, var inte lika impad av Kotte. Hon försvann ut.
AMS och arbetslösheten
Hur många arbetslösa har vi i Sverige? Fler än Du anar, kanske. Vet Du hur de arbetslösa behandlas? Självklart har det med handläggaren på Arbetsförmedlingen att göra. Jag vet.. jag är en av de arbetslösa. Har varit länge och kommer troligtvis så förbli.
I handlingsplanen som upprättas mellan den arbetslöse och handläggaren på Arbetsförmedlingen, står det klart och tydligt att det skall ske i samförstånd och individuellt. Varje individ har sin egen möjlighet eller sina hinder när det gäller arbetsmarknaden. Någon kanske behöver arbetspröva pga värk, andra har familjeskäl till att inte kunna pendla. Sistnämnde hade och har jag. Min förre handläggare kände till hela min historia och det var inga problem med att ha ett mindre sökområde. Vi hade våra duster, men kom fram till en bra lösning ändå. Han var, trots min irritation på honom ibland, en trygghet jag kunde lita på.
En dag meddelade han att hans arbetsuppgifter ändrats och jag skulle få en ny handläggare. Nu började helvetet. Nye handläggaren är en översittare på hög nivå. Att i samråd och individuellt upprätta en handlingsplan var nu inte längre aktuellt. Han körde över, inte bara mig, utan alla sina klienter. Plötsligt stod jag sökande i hela landet eftersom jag inte ville berätta för honom min livs historia. Jag stod även som sökande inom yrken som jag aldrig sysslat med och inte heller var intresserad av! Han skickade anvisningar på arbeten där jag inte hade vare sig utbildning eller den erfarenhet företagen krävde. Vid ett ifrågasättande, modulerade han om annonsen och talade om att företagen ”bara skriver så men menar det inte”. Jaha, ja. Nu bestämde han vad företaget ville ha, också.
Hans attityd var oerhört kränkande och hans sätt att besluta över mitt huvud, gjorde att jag lämnade in en klagan till hans chef. Resultat: Jag var tvungen att ”hota” med granskningsnämnden, innan chefen svarade. Jag fick komma med förslag på 3-partssamtal, en idé hon själv skulle komma med men som jag fick föreslå. På mötet med dessa båda, fick jag höra att det var JAG som var den kränkande, som kom med antydningar.. (vad, kom inte fram) och man hade ”diskuterat en polisanmälan…” Hmm.. intressant detta. Visst hade jag varit fräck och hävdat att jag inte fann mig i att bli kränkt bara för att jag är kvinna och svensk (handläggaren är av icke svensk härkomst) Nu skulle man minsann skrämma mig till tystnad. Dock, de som känner mig, vet att jag inte är så lättskrämd, sa jag att det var helt okej eftersom det var jag som kände mig kränkt. Då sa chefen lismande att de ändå beslutat att inte göra det… ”denna gången”. Stackars myndighet.
Hur som helst, så ledde 3-partssamtalet ingen vart då chefen ansåg att jag var boven och den stackars handläggaren bara gjorde sitt arbete. Hon sa också att om handläggaren ansåg att jag skulle byta yrke, så var det upp till honom att besluta det. Om handläggaren ansåg att vi inte kom överens, ens om jag kröp för honom och putsade hans skor på begäran, så var det upp till honom att bestämma. Diktatur. Som arbetslös tas Du ifrån Din mänskliga värdighet och rättighet. Samarbete och individuellt upprättad handlingsplan, som det står på handlingsplanen, bestämmer handläggaren om. Han har samråd med sig själv.
En torsdag fick jag ett mail från handläggaren. Där stod det att jag skulle på praktik i en andrahandsbutik kommande måndag. Jag frågade honom varför jag skulle dit, då handels inte alls är min genre. ”Det fanns inte plats på Kupan” var hans svar.. och gick på semester.
Jag gick dit och fick nästa smäll. Arbetsledaren hade frågat min handläggare om jag inte skulle göra som alla andra, komma dit och träffa arbetsledaren och se om butiken var något för mig. Handläggaren hade bara sagt att ”Det behövs inte, hon söker inom handels och kan börja genast”. 2 månader skulle jag vara där. Jag inser mer och mer att jag är på en skyddad verkstad, som även arbetsledaren säger. Flertalet är sjukskrivna sedan länge och arbetstränar, andra har språkträning och social träning.
Här står jag, en fullt frisk kvinna med minst 23 år kvar i yrkeslivet, placerad mot min vilja och utan information på en skyddad verkstad! Hur kränkande är inte det?
Vad gör jag? Jag lämnade in en anmälan till Länsarbetsnämnden en torsdag morgon och fick svar redan på tisdag att de lovar att behandla och ge svar på mitt ärende senast 1/9 -05.
Nästa smäll kom när jag fick ett samtal där jag kallades till något som heter Projekt Framtiden. Där fick jag veta att de var min kontakt mot Arbetsförmedlingen så länge jag var på praktik. (då har jag bara 2 v kvar av praktikens 8 veckor) Dessutom berättar de att de INTE arbetar mot arbetsmarknaden, utan enbart mot ideella föreningar och biståndsorganisationer! (andrahandsbutiken jag är på, är en biståndsbutik) Med andra ord: Alla praktiker de kommer att placera mig på, kommer aldrig någonsin att leda till arbete! Målet med praktik ÄR att det skall leda någonvart.
Jag gjorde en kompletterande anmälan till Länsarbetsnämnden med omedelbar verkan via mail. Jag finner mig inte i att bli satt på undantag när jag inget hellre vill än få ett jobb. Inte nog med att vi inte får arbeta mot arbetsmarknaden. Vi långtidsarbetslösa skall komma varje onsdagmorgon till lokal för att ”få struktur och rutin i vår vardag, hjälp med att söka jobb och stöd och hjälp socialt” Vi skall gå till dagisfröken som skall stötta oss! Tack, men nej tack. Vi som är ute på praktik HAR rutin på dagarna. Vi kliver upp som vilka arbetare som helst, vi tar oss till praktiken och gör våra timmar där. Varför skall vi till dagis också? (det är bra att det finns för de som verkligen behöver denna hjälp) Dessutom före arbetstid och det skall ske på vår fritid. Vi får inte ta ledigt från praktiken den tid vi sitter på dagis. Självkart tog jag upp det i min anmälan. Nu inväntar jag bara svar.
Jag är inte ensam om att ha hamnat i aktivitetsgarantin samt satt på undantag. Vi är väldigt många. Tyvärr, så är det inte många som orkar slåss för sin rätt. ”Lägg ner det. Det hjälper inte”, har man sagt mig. Det är ju klart att det inte hjälper om man lägger händerna i knät och inget gör! Jag vägrar finna mig i att bli ett offer för den svenska regeringens diktatur. De vill få oss att tro att vi är värdiga, att bara vi är aktiverade, så skall vi känna att vi är till nytta. De klappar oss på huvudet och säger ”Bra jobbat” med en falsk ton av empati. (om aktivitetsgarantin på Sveriges kommuner och landstings sida)
Nyheterna tog upp problemet här om dagen. De sa det jag sagt länge, att man har missat målet med aktivitetsgarantin. Regeringen ger AMS miljarder för att vi skall vara aktiva, men med vilken kvalité? Det leder inte till arbetet! Nyhetsreportrar pratar om att de öppet arbetslösa inte är så många. Det kan ju hända, men vilka är de öppet arbetslösa? Jo, den lilla skaran som är Nyarbetslösa och inte satt i åtgärdsprogrammen! Den faktiska arbetslösheten var juli 2005, 714 564 i Sverige. Samma period år -04 var 691 752. Det är en ökning med 22 812 arbetslösa på ett år! Det blir 1901 nya arbetslösa/månad. Allt kan Du hitta på AMS hemsida under fliken ”Nyheter/Fakta” och där har Du till höger ”Statistik”. Klicka sedan på den pdf-fil Du vill läsa. Det finns statistik för hela riket, länet och kommunen. Allt är bara ett manipulerande med siffror. För hur det än är, så är Du arbetslös även när Du är i åtgärdsprogrammen. Din skyldighet är fortfarande att söka jobb.
AMS har fått ny chef.. Vem tror att han kommer att ändra på det usla system som är idag? Inte undra på att människor blir SJUKA av att vara i arbetslösheten. Håglös, viljelösa medborgare, förtryckta av den svenska regeringen som skrivit under lagar om att man inte får kränka sina medmänniskor, att man skall tillgodose de mänskliga rättigheterna osv. Sveriges regering bryter mot många lagar här.
Det skulle vara intressant höra andras erfarenheter kring detta.. . chattens2 ( @ ) yahoo.se
Fick sparken
Det är många företagare som har problem med att deras internet används på fel sätt. Användare som surfar in på porrsidor och andra icke önskvärda sidor, får en erinran och sedan är det bra. Först och främst är det ju möjligt för företagens datatekniker att spärra vissa sidor som inte är önskvärda och varför det inte görs i större utsträckning, kan man ju diskutera. Det KAN ju vara så att man vill visa sina anställda att man litar på dem. Anställda skulle kunna kalla det kränkning om de inte är betrodda, i stället för att se det till det stora hela att det kan finnas andra anställda som missbrukar internetanvändandet. Kanske är det de som vill komma in på dessa sidor, som skriker högst? Vad vet jag.. MEN.. om man gör som det läkemedelsföretag som det omnämns om i Aftonbladet idag, sprakar de som missbrukar förtroendet, så kanske fler skulle skärpa till sig. Det borde vara alla seriösa företagares och kommuners intressen att hålla sina datorer och rykten rena från porr och annat mindre skoj.
Sparken bör man även få om man, som några hockeykillar, beter sig oanständigt. De fick sparken från Tre Kronor, skrevs det i Expressen igår. I dagens upplaga står det att det kan räcka med en ursäkt från killarna för att upphäva livstidsdomen gällande avstägning i Tre Kronor. Hur skall vi få stopp på detta om det inte känns rejält? Killar som spelar i olika landslag/världslag, lever med en stor skara fans som ser upp till dem. De har på så vis ett krav, om än oskrivet, att vara förebilder om att ta avstånd från vissa saker så som våldtäkter. Kan de inte uppvisa ett gott uppförande (nu menar jag inte en och annan fylla som vem som helst i stort sett tar, utan kriminella handlingar) bör det finnas ett kännbart straff och deras stjärnor faller. Alla företag borde införa denna typ av bestraffning i sina avtal: Om Du begår våldsbrott, får Du sparken. Det gäller misshandel, sexuella brottsliga handlingar i första hand. Vi msåte ju få stopp på det och inte killa våra våldsmän bakom öran och säga.. "Stackare, har Du en taskig uppväxt som förklarar det hela? Ja, inte kan ju Du hjälpa det" så är det över. Om någon våldtar DIN fru, dotter, mor, syster.. skulle Du nöja Dig med en ursäkt då?
Hur enkelt som helst men ändå krångligt
Min granne behövde hjälp med att ringa sin teleoperatör för att spärra möjligheten att ringa 118118. De har tidigare spärrat för internationella och mobila samtal. Familjen kommer från ett spansktalande land.
De var kund hos Telia och en dag när det ringde, svarade maken, mot alla odds. Han var ensam hemma, Hans svenska språkkunskaper är lite si och så med och han har i synnerhet svårt att göra sig förstådd på/förstå svenska i telefon. Han utgick ju från att det var de spansktalande vännerna som ringde. Hustrun hade inte kommit hem från arbetet. Öga mot öga, går det bra att tala med honom.
Ett företag som han uppfattade som Telia presenterade ett abonnemang som skulle vara billigare. Ville han prova ett år? Ja, det lät ju vettigt för med 3 tonåringar i boet kan telefonräkningarna lätt skena iväg.
Hustrun kom hem, det ringde och hon blev sur för att nummerpresentatören inte funkade. Hon bytte batterier och försökte få igång den. Inget hjälpte. Hon ringde Telia och bad om hjälp. Det visade sig att förvalet nu låg på TELE2! Det var inte Telia som ringt. Operatören i luren borde förstått att kunden inte var bra på svenska och sagt att han/hon kunde skicka information till hemmet. Men inte då. Operatören sålde ett förval.. Ja, det var vad vi trodde. Eftersom telefonen nu gick via TELE2, fungerade då inte nummerpresentatören.
Så kom hustrun till jobbet i torsdags och frågade mig om något som stod på räkningen frånTELE2, en räkning som var skyhög på bara en månad. Det gällde 118118 och då förklarade jag att ungdomarna kommit på att man kan kringgå mobilspärren genom att ringa 118118 och få samtalet kopplat. Jag sa även att man kan få det spärrat hos Telia så maken skulle ta och gå dit och spärra det.
Dagen efter, kommer hon till jobbet och säger att maken är mycket arg. Telia kunde inte spärra och han förstod inte varför. Jag frågar om jag skall prata med TELE2 för dem och det var okej. När jag ringde dit, fick jag veta att det var inte bara förvalet som låg på TELE2. De hade övertagit hela abonnemanget! Så lätt lurade de en medborgare med svårighet i svenska via telefon.
Nu till kruxet. Jag kunde inte som tolk hjälpa dem att spärra 118118. De måste tala med mannen själv. Det gick inte heller med hustrun då hon inte står för abonnemanget. MEN.. om mannen stod brevid mig, svarade "JA" på hennes fråga samt uppge personnummer på abonnenten, DÅ skulle de kunna spärra 118118 genast! Hade vi haft en manlig kollega i närheten som kunde bryta på spanska, så hade HAN kunnat låtsats vara min granne!! och fått spärrat 118118. Frågorna var "Vill Du ha spärrat 118118" svar Ja. "Vad är Ditt personnummer?" Ja, det hade vi ju i och med att hustrun var där.
Om vi inte kunde lösa det så, kunde de skriva ett brev till TELE2 för att begära spärra 118118 och signera med sitt namn. Kunde han få maila? viskade hustrun till mig och i och med att vi bor grannar vet jag att han har bredbandsbolaget och därmed en mail med sitt namn. Men si, det gick inte. Han var tvungen att skriva under! MEN det skulle gå att uppge att man är han, om vi hade en manlig kollega som kunde hjälpa oss..
Jag vet att fler har haft problem med TELE2. En nära vän blev ansluten under sin semester! Han var inte ens hemma i sin kommun! Pga av en hörselskada talar han i telefon i stort sett endast med de han känner för att det är svårt att höra rätt i telefonen. Vid mailkontakt med TELE2 påstods det att han via telefonen godkänt byte (konstigt att det skall vara så lätt åt det hållet, utan att skriva under något). Min vän hade inte fått bekräftelse på abonnemangsbytet heller. ÄNDÅ var han ansluten. Sedan påstod de att någon ringt och uppgett fel telefonnummer (eller var det operatören som hört fel/skrivit fel?) Det blev många turer för min vän med Telia, som inte kunde avbryta det påtvingade förvalet/abonnemangsbytet och TELE2 gav löfte om att det redan var hävt, vilket det inte var. Det tog några veckor av omak.
Så, vi ser här hur lätt en säljare lurar av en person det abonnemang han har utan att ta hansyn till att kunden hade svårt att förstå. Man erbjöd inte att skicka hem information som han kunde läsa i lugnt och ro hemma utan det var "Nu eller inte" Sedan kan man uppge sig att vara en viss kund, bara man kan telefon- och personnummer och via telefon få ett abonnemang ändrat även om man inte har med det att göra. Dock kan man inte maila in via sin personliga mail för brevet skall vara undertecknat.
JAG har en garanti: På Telia finns en markering att inga förändringar görs i mitt abonnemang om ingen inte visar upp legetimation om att det är jag som kommer personligen och gör förändingarna. Med andra ord: Jag kan inte ens själv ringa in till Telia för att ändra. Det är för att jag redan varit utsatt för att räkningar på ett abonnemang jag hade, ändrades till annan adress än dit de skulle gå. Enligt Telias notering hade någon ringt och meddelat det.. Saken var bara att det fanns EN som inte visste att jag just flyttat. Jag hade ett abonnemang för en god vän i min barndomsstad. Han ringde och undrade om jag hade fått telefonräkningen, för han hade det inte. Räkningen, som gick till min barndomsvän, kom plötsligt till den adressen jag flyttat ifrån! Skulle jag ringa och ändra det, tro? Då hade jag ju ändrat den till min nya adress.. men nu skulle ju räkningen gå till min barndomsvän så det var bara att korrigera det samt göra denna lilla markering.
Ta noga reda på vad det är för försäljare som ringer. Be att de skickar hem information om det de säljer så att Du kan läsa i lugn och ro hela avtalet samt hur det kommer att se ut. Inget avtal skall kunna göras per telefon som är bindande. TELE2 säger sig spela in alla samtal. Gör de det för att ha som ett bindande "avtal"? Upplyser de alls kunderna om att de spelar in deras samtal? Detta berättaden bekant till mig som jobbar för TELE2.. men jag fick inte klart för mig om kunderna ges möjlighet att godkänna den inspelningen eller inte..
Banner
Vill tacka Nett, min underbara väninna, som har sitt Björnide, för att hon skapat min banner. Du är underbar, Nett.
Internets baksida
Allt sedan internets utbredande av sin egen värld, har det även öppnat marknaden för mindre seriös verksamhet. Att det går att köpa allt från stickers till porr, är allmänt känt. I perioder skriker media ut hur bl.a pedofiler härjar på nätet och hur föräldrar inte har en aning om vad deras unga sysslar med. Föräldrar varnas om och om igen för den smutsiga verksamheten på nätet och diverse chefredaktörer på nätet, BRIS och polis samt socialmyndighet uppmanar föräldrar att ta reda på vad deras barn gör, utsätter sig för och utsätter andra.
Spaltmeter efter spaltmeter skrivs om verksamheter som inte är av ren och granskningsvänlig karaktär. Men vad gör föräldrarna? Antingen läser de inte uppmaningarna, tänker inte ens ut själva att internet är ett samhälle, likvärdigt med Spisas torg eller någon park. Vad gör barnen ute? Varför sitter de på nätet om nätterna? Vad visar de med webbkameran och vad får de själva se?
Varning efter varning går ut till våra unga att inte lämna ut namn och adress, telefonnummer och kontonummer till folk på nätet. De varnas för att stämma träff med nya bekanta på nätet. Men ändå sker det.. dagligen!
Internet är en bra verksamhet, bara vi vet vad vi gör och är införstådda med vilket extra stort ansvar det åligger oss som användare. Det är så mycket lättare att gömma sig bakom en ålder som inte är ens egen, ett lånat foto. Äldre män utger sig för att vara unga pojkar.. ja, till och med flickor. De som är ute i oseriösa syften, gör vad de kan för att få som de vill.. och många sorger och smärtor är följd för de som inte säger NEJ!
Så händer det som inte får hända.. En dotter ser sin far bjuda ut sig som pedofil. Dagens Aftonbladet visar klart vad som kan hända. Vilken chock för flickan.. OCH pappan, som ändå måste vara medveten om att han skulle kunna råka på ett barn han känner. Vad beträffar pappan, känner jag inga sympatier. Vad gäller flicka och resten av familjen *på både mammans och pappans sida* så känner jag bara sorg och medlidande. MEN.. visste mamman vad flickan höll på med? Är mamman en av de mödrar som engagerat sig i sin dotter och vetat på ett ungefär vad hon håller på med? Visst är det lätt att gömma sig på nätet och visa de sidor man KAN visa och dölja resten. Som förälder måste vi ta reda på hur datorn fungerar och vilka genvägar man kan ta till en sida för att göra vad man inte bör. Vi måste våga gå in till våra barn och kräva att få se deras datorer.
Det kan ses som ett övergrepp i sig att inte låta barnen ha sin värld i fred, men det säger man inte som förälder när olyckan är framme. Då kommer skuldkänslorna och smärtan över att man inte brydde sig… eller inte tog sig tid.
I fallet enligt Aftonbladet hoppas jag verkligen att flickan lärt sig att säga NEJ till den typen av chatt hon varit verksam med, att pappan lärt sig att man inte håller på så där. Mamman, hoppas hon lärt sig att vara mer nära sitt barn och vad flickan gör på datorn. Låt detta bli en varning till ALLA Internetanvändare. Nästa gång kan det vara DIN man/fru (eller f.d men förälder till Dina barn) som härjar på nätet i oärliga syften eller Ditt barn som ligger våldtagen och mördad. Sådant har ju redan hänt och kommer att hända igen.
Internet är en underbar värld om man använder den på rätt sätt.. MEN det finns en mycket svart baksida.
Demokratins åsiktsfrihet?
I alla år har det perfekta storebrorslandet Sverige slagit sig på bröstet och hävdat sin storsinthet, demokrati och åsiktsfrihet.. Vi har även tryckfrihet. Håhåjaja, sa jag för många år sedan. Vi har smygdiktatur och allt är styrt av regler som i grund och botten innebär att vi inte har demokrati eller åsikts- och tryckfrihet.
Jag vet att det är att trampa folk på tårna att kritisera det neutrala landet Sverige med sitt stora hjärta. Dock om vi granskar tillvaron med mer vakna ögon och utan rädsla för att finna sådant vi inte vill veta av, så ser vi hur det ligger till.
”Vi får ju vara med och välja regering så nog har vi demokrati” säger många. Ja visst, det är sant.. men sedan då? När sittande regering beslutar sig för att införa regler och lagar som svenska folket inte vill veta av, eller skicka miljarder till bistånd när vi själva inte har torrt på fötterna.. eller att ge regeringsmedlemmar och annat löst folk fallskärmsavtal i mailjardklasser *totalt* medan vi skall dra ner på skola, omsorg och vård.. vart finns demokratin då? *bara för att ta ett exempel*
Åsiktsfrihet, då.. DET har vi i alla fall. Jasså? Har vi? Vad händer om Du har en åsikt om en viss religion eller sexuell läggning eller icke svenska medborgare som inte överensstämmer med regeringens diktatoriskt upprättade regelverk? Jo, Du är kriminell! Du får inte tycka illa om en viss grupp människor.. eller en viss grupp religiösa.. för då är det hets mot folkgrupp eller rasism och Du riskerar både böter och fängelse. Är det demokrati?
För egen del brukar jag säga att alla är välkomna bara alla hjälper till att dra sitt strå till stacken och inte bara kräva att få.. Vad folk gör i sängkammaren, är inte min sak att lägga mig i. Det finns både homosexuella och bisexuella i min nära umgängeskrets. Några av dem är mina allra närmaste vänner. Beträffande vad folk tror på och inte när det gäller religion, så är det vars och ens sak bara de inte försöker konvertera mig till något jag inte bett om. Jag tycker dock det är intressant att lyssna till de olika troende för att lära mig förstå varför de tror som de gör. Andra religiösa samfund kan jag inte förstå mig på alls.. då de är så milsvida långt från mina egna åsikter.
Men alla kalla Sverige för ett demokratiskt land, det är att ta i. Lyft på förlåten och se vad som döljer sig bakom det.. diktatur på hög nivå, väl kamouflerad av demokratins valfläsk.
Tryckfrihet? Dagens Expressen visar på något helt annat. ” Chefredaktör kritiserade Persson -fick sparken” Är det åsikts- och tryckfrihet? Man vill statuera exempel och sparka folk som inte har ”rätt” åsikt. På samma sätt får man tyst på folket i länder som är öppet styrt av diktatur. Man till och med skjuter folk.. det är väl bara en tidsfråga innan vi får hit den formen av tystnad också.
Så svenska folket.. sluta blunda om ni vill ha till en förändring. Öppna ögonen och gå man ur huse och skrik att vi inte accepterar diktaturen! Vill Du bli fängslad för Dina åsikter när vi har åsiktsfrihet? Eller få sparken för att Du inte gillar någon? Jag bara undrar..
Att vara..
.. sin egen.. ”Ah, är Du företagare?” blir den spontana följdfrågan.. Nåja.. på sätt och vis är jag ju det.. som mamma.. som individ.. Men inte i förvärvslivet, om jag så säger. Jo.. i mitt jobb är jag min egen.. och det är jag som styr.
Tog en fika med en bekant. En relativt ny bekantskap så det finns ju massor att utforska. Hur många gånger har man inte gått igenom det? Alla frågor om vem man är…
Vissa nya bekanta vi möter, ger en känsla av att vi redan känner varandra utan och innan. Man ”vet” redan det mesta utan att ord behöver växlas.. Man ser ”igenom” varandra till viss del och allt känns behagligt och naturligt. Med andra måste man ta hela registret..
Nåväl, vi satt där och åtnjöt varsin fika.. Hennes kaffe doftade ljuvligt.. men inte tillräckligt för att jag skulle beställa en kopp själv. Jag höll mig till mitt mineralvatten och en muffins.. Samtalet var lättsamt och fyllt med en lagom dos av skratt, allvar och ironi. Solen sken utanför och folket strosade stilla på Norra Långgatan och njöt av denna näst intill vårlika dag.
På frågan om hur länge jag varit ensamstående mamma.. svarar jag som jag brukar.. sedan maj 1994. Det slår aldrig fel.. en suspekt blick tillbaka på mig.. ”10 år sedan…. Jaha.. men.. Du har väl levt ihop med någon efter det.. eller.. ?”
Lever man ensam längre än ett år efter en skilsmässa så anses det att man döljer några hemska jävulska sidor som skrämmer omgivningen på flykt.. Barnamördare.. blottare, våldtäktskvinna. Pyroman.. kåkfarare.. smygsupare.. makemisshandlare.. ja, jag vet inte allt lustigt folk tror.. men normal… det är man då rakt inte som lever ensam i så många år.
”Nej, det har jag inte” svarar jag på frågan.. för varför skall jag börja förklara mitt singelliv? Det var inte det hon frågade om.. även om det var en underfråga, icke uttalad.. Men jag var på mitt mest Obstinata humör.. och jag vet att frågan kommer.. med lite tålamod..
Hon tittar förbryllat på mig.. och lite småelak som jag kan vara .. tittar jag lite lagom småkorkat tillbaka och låtsas inte alls förstå vad hon är ute efter..
Vi pratar lite barn.. arbete och skola.. Vi pratar intressen.. hobbys och så kommer det.. ”Men.. varför har Du inte skaffat Dig en ny karl då?” Som vi alla vet, krävs det många grodkyssar innan man hittar prinsen.. och vem vet.. kanske jag inte kysst färdigt än.. eller så är grodan osedvanligt korkad att han inte fattar varför han sakta byter kostym.. ? Eller helt enkelt bara rädd för att säga som det är.. Kanske är det jag som inte fattat att grodan bytt skepnad.. och står där och väntar på mig.. Nåja.. hon skrattade gott när jag sa det.. ”Men åter till allvaret.. en ny karl, vad skall jag med honom till? Jag vill nog ha en gammal karl.. Ja, i lagom ålder.. menar jag.. En NY en.. har ju knappt vuxit ur blöjan, ju.”
Efter att jag lekt lite kurragömma så undrar hon rakt på sak varför jag inte lever ihop med någon.. om jag haft NÅGOT förhållande efter skilsmässan.. Åh, jo.. visst har jag haft det.. Två längre.. och ett par blixtsnabba hjärnsläpp däremellan..
”Jag är min egen” sa jag och fortsatte… ”så jag behöver inte leva ihop med en karl.”
”Men.. är Du egen företagare? Det har väl ändå inget med Ditt singelliv att göra.. ” säger hon inte så lite konfunderad.
Nå, jag får väl vara lite schysst nu då och sluta leka. Att jag är min egen, innebär för mig att jag under dessa 10 år letat efter mig själv.. och kommit fram till att jag är en egen individ som med egna tankar och åsikter klarar av att leva ensam. För min identitets skull, behöver jag inte leva med en man. Men det innebär inte att jag inte saknar en man att dela livet med ibland.. och ibland mer ofta..
Nu ser hon än mer förvirrad ut. Så nu blir det en lång förklaring. Vi lever i ett samhälle som är byggd på tvåsamhet och kärnfamilj. Kärnfamiljen finns inte kvar utan det byggs ”nya” familjer i den redan befintliga och man vet knappt vem som är farmor till vem och morfar kanske i själva verket är någon annan. Man pratar ”plast”-föräldrar och ”låtsas”-dito trots att biologiska föräldrarna finns tillgängliga. Andra kallar det för Bonusföräldrar.. och låt gå för det.. var och en kallar det vad som passar dem bäst. Men hur vi än krackelerar familjerna.. så finns grunden kvar att det ”skall” vara två vuxna i varje bostad. Man SKALL vara två.. inte bara särbo. Utan sambo/gifta. Annars står man utanför reglerna. Man ”är” ingen om man inte lever i någon form av tvåsamhet.
Hon höll med.. hon såg det nog lite så också.. Jag har använt dessa 10 år till att resa mig.. att inse mitt eget värde.. att jag kan själv.. att mitt liv inte skall levas genom en annan person. Jag lever mitt liv.. Duger jag inte som singel åt min omgivning, då duger jag inte heller om jag kommer släpandes på en karl. Jag vet ju vilka som accepterar mig som jag är.. de andra finns inte längre i min bekantskapskrets.. inte heller i adressboken.
”Om Du var singel.. och träffade vänner. Om de sa till Dig att Du inte är välkommen som singel.. hur skulle Du känna Dig då, tro?” sa jag.. Hon funderade en stund.. som om hon inte först förstod frågan.. ”Jag skulle väl tro att det var en bjudning för jämna par.. ” sa hon tveksamt.. ”Okej.. men om Du ringer Dina vänner och Du snart inser att det är Ditt singelliv som gör att de väljer bort Dig.. skulle Du då känna Dig uppskattad för den person Du är?” fortsatte jag..
Nu tycktes hon förstå.. och hon såg faktiskt lite ledsen ut.. Så berättade hon en sak.. hur hon och hennes man valt bort vänner som blivit singlar.. Vänner de haft i många år.. som plötsligt inte passade in i mönstret..
Det blev ett långt samtal om det.. om hur vi felaktigt värderar våra medmänniskor.. att vi allt för sällan ser till dem som person med sina goda och mindre goda sidor.. hur lite vi respekterar varandra.. för vi ser efter fel saker.. Vi tittar efter ”status”.. civilstånd, arbete, ekonomi, utseende, materialism.. med mera..
Att jag är min egen.. innebär inte att jag vägrar kompromissa.. lyssna och ta till mig.. Men det innebär att jag vet att jag är duglig som jag är.. att jag inte behöver ha en annan att leva igenom.. Men har gärna någon jag lever intill.. sida vid sida.. på de villkor vi ”ritar upp” som passar just oss..
Detta innebär ju inte att jag uppmanar gifta/sambo par att rusa åstad och skilja sig för att bli sina egna. Jag gjorde den prioriteringen *att leva ensam* eftersom det för mig var viktigare än så mycket annat. Priset har varit högt, men inte högre än att jag kunnat betala.
Man kan i ett redan befintligt förhållande bygga upp sig och bli sin egen.. på samma sätt som jag gjort.. fast jag gjorde det ensam. Inget sätt är mer rätt eller fel än något annat.. Man väljer själv.
Att vara sin egen innebär så mycket. Men var och en får lägga innebörden i det själv.. vad man anser själv är att vara sin egen.
Min bekant och jag lärde mycket av varandra… Hon fick lite inblick i varför jag valt mitt liv.. och hon gav mig å sin sida.. mig inblick i tänkandet att ”sortera folk” efter deras ”status”.. Jag skall FÖRSÖKA förstå.. även om det blir svårt.. för det ligger så milsvida från mina egna åsikter..
Jaja.. jag hoppas inte det är lika svårt för henne att förstå vad jag menar.. som det är för mig att förstå henne..
Jaja.. jag får ta en funderar på om jag skall fortsätta kyssa grodor.. eller om jag skall sätta mig ner och betrakta de grodor jag redan kysst.. och med stort tålamod invänta förvandlingen.. från slibbig grön maskeradkavaj till vacker vit smoking.. =o)
Gentle rain
eller höst?
Eller tiden
där emellan?
Jag blundar
vänder ansiktet upp
Ett ljummet regn
så stilla
smeker mina ögonlock
svullna av all gråt
Likt pianots
stilla klinkande
Panflöjtens varsamma
blås
Hör jag hur regnet
faller
Tänker på mina barn
Hur skall det gå?
Ett stilla regn
spelar
Gitarrens varsamma plock
på strängarna
Jazztrummans försiktiga
vispande
Oljetrummans metalliska
eko
Näckens stråkdrag
över fiolen
Regnet spelar upp
sin musik
Är det liv eller död
eller
står jag på bron
där emellan?
Tänker på mannen
som aldrig
får veta.
Panflöjten stämmer
upp
Ett stilla regn
faller
Och spelar sin musik
(skriven våren -04 under en migränattack)
Kärlek är..
Kärlek är en måltid till den arme
Kärlek är ett leende
Kärlek är ett vänligt ord
Kärlek är ett glas vatten till den törstige
Kärlek är en maskros från sitt barn
Kärlek är en liten plockad vårbukett
Kärlek är en kram
Kärlek är en klapp på kinden
Kärlek är vad vi gör den till
Kärlek är vad vi har i vår vardag
Arvsrätt?
Rätt.. vad då rätt? Har vi verkligen RÄTTEN att kräva få ta del av våra föräldrars slit? Skall de inte själva få bestämma hur de vill göra med sina tillgångar? Hur många har jag inte hört säga.. ”Jag måste trygga mina barns framtid” Skall inte ungarna ta ansvar och trygga själv? Varför skall inte den enskilda individen själv få bestämma vart ev. pengar och fastigheter, aktier med mera skall gå? Det är ju vid dödsfall och arvsskifte som så många familjer splittras. Om den ena har fått ett ekskåp medan far och mor levde, men att själva arvet delas lika ändå, så kommer den som inte fick skåpet begära en omprövning av arvet och dra in skåpet som skänktes under föräldrarnas livstid som arvedel.
Släktingar man aldrig umgåtts med, kommer och gör ”rättmätigt” krav på efterlåten.
Jag kan inte se vitsen med att regeringen upprättat krav på hur vi skall fördela våra tillgångar efter vår död. Vart tar friheten och demokratin vägen? Den har jag ifrågasatt så länge jag minns.. Varför skall jag inte själv få bestämma vart mitt slit och släp skall gå?
Tänk tanken att Dina barn har mer än väl vad de behöver och Du vet att de inte är intresserade av vare sig Dina antika möbler eller tavlor. De har pengar så de klarar sig. Du har fostrat dem att jobba och göra rätt för sig. Spara och planera sin ekonomi. De lever ett gott liv.
Dock så ligger de fattiga sjukhusen och skolorna i världen Dig varmt om hjärtat. Du vill att Din kvarlåtenskap skall säljas till högstbjudande och låta pengarna delas mellan valda instanser Du skrivit upp. Detta är enligt lag inte tillåtet för Din kvarlåtenskap SKALL Dina barn ha. Vilket de vill eller ej. Nej, men då skall pengarna gå till dem. Punkt slut. Det är inte säkert att barnen drar jämt så att de kan komma överens om att skänka pengarna själva. Å andra sidan så skall de skatta för arvet. Staten skall ha del av det, naturligtvis. Så först skall Du slita ett helt liv, betala Din skatt och göra rätt för Dig för att sedan ge staten mer skatt när Du är död. Snart kräver de väl att Du jobbar på ”andra sidan” och betalar skatt därifrån också.
Jag tänker på mina egna barn t.ex. Två av dem har stora summor pengar som de får tillgång till när de är 18. Det är försäkringspengar pga sjukdom. Äldste sonen har sagt upp sin far och vill inte ha med honom att göra. Skulle det hända att sonen förolyckades.. så skall pappan ändå ha ”rätt” till pojkens pengar. Är inte det fel? Pappan har gjort pojken så illa att pojken själv säger.. ”Jag har ingen pappa. Han är död för mig”. (nu har även yngste sonen gjort klart att pappan är historia. Skall pappan ärva hans pengar också då, om det skulle hända honom något?) Är det verkligen rätt att pappan då skall få ta del av sin sons pengar? Om sonen säger att han vill att allt går till förmån för barn- och ungdomshandboll, skall han inte få bestämma det då? Eller om han vill att flickvännen skall ha en del? Varför är det så fel? Varför skall andra bestämma vart Dina pengar skall gå efter Din död?
Jag har hört skräckexempel på hur illa berörda, ja, förbannade, barn blivit när när deras far och mor sålt gården till ett pris lite lägre än marknadsvärdet. Föräldrarna har kanske skänkt pengar till välgörande ändamål, rest upp pengarna.. osv. ”MEN VI DÅ?” har dessa bortskämda barn skrikit. ”Vad skall vi ärva nu?”
Det är inte våran rätt att kräva att få våra föräldrars tillgångar. Vad skulle Du säga om Dina barn började bråka om Dina pengar.. kanske t.o.m med Dig? Hur skulle Du må om barnen kom och försökte ta Ditt förvärv ifrån Dig? Om de kom och sa att det var deras rätt att ta det?
Skulle jag ha det så bra förspänt att det fanns något att ärva, om mina barn var sådana som slogs om efterlåten, då skulle jag se till att skänka bort allt innan jag dog, så kunde de stå där sedan.
I detta ”frihetens och demokratins” land.. så är det ändå inte Du som bestämmer. Andra har bestämt vad Du skall göra med Dina pengar, Ditt arv.. Ditt liv.
Men när skall svenska folket vakna upp och inse att Sverige inte är så fritt.. så demokratiskt?
”Men alla får ju vara med och välja när de fyller 18. Det är ju demokrati” hävdar många…
Jaja.. om frihet och demokrati är att vara med och välja en regering som lovar massor men, som vid makten, ändå skiter i sina löften och Dig.. så var lycklig på det då…
För mig står det för så mycket mer…
En morgonbetraktelse
Stan håller på att vakna.
De få människor jag möter, tycks inte alls vara stressade utan ler ett ”god morgon” med men nästan osynlig nick. De kurar ihop sig under sina vinterjackor men syns nöjda ändå. Det verkar som om de sovit lika gott som jag.
Västerport står öppen och välkomnar mig in till staden. Jag går på bron som leder över Systrarnas Kanal. Västerport är inte längre bemannat av tullare som skall ta tull av mig som besökare in till staden. Med en andaktig känsla kliver jag igenom porten och känner nästan 1600-talets dofter av torrt grus, kryddor och unkna kläder. ”Hör” ropen från gatuhandeln, hästarnas gnägg. Jag undrar vad köpmännen kunde ha för sig en dag som denna.
Luftens höga, klara dofter säger mig att gårdagens blandade karaktärer i luften av matos, parfymer och rakvatten, avgaser och måsfisar har under natten blåst bort för att ge plats åt dagens dos arom.
Frisk luft. Luften är frisk i ordets rätta betydelse. En friskhet jag med ett djup andetag fyller mina lungor med. Livsandarna vaknar.
Jag fryser.
Bilmotorer hörs på avstånd, dock ej i ett hysteriskt tutande. Sakta, lugnt vaknande. Ett pling från en cyklist som vill förbi. Swiss…
En lustkänsla fyller mig, känner en form av lycka, faktiskt. Men också en längtan in i värmen.
Går mot bibblan. Den öppnar om 10 minuter. Sätter mig i foajén för att vänta. Med en efter en fylls entrén med biblioteksbesökare; studenter, bokmalar, faktaletare. Unga kvinnor, äldre damer. Män i skägg, utan skägg. En mörkhyad man. ”Lustigt nog” tänker jag ”finns inga dofter av parfymerade tvålar och rakvatten. Bara en naturligt god arom av människor.”
Sorl, viskandes, som om de inte vill störa. Den mörke mannen läser anslagen på tavlan. Han ser sig omkring.
Dörren öppnas och likt en flod i långsamt flöde, flyter människomassan in genom dörren, in till biblioteket. Vi sprids som maskrosfrön för vinden, alla går åt var sitt håll. Ivrigt letande efter just ”sin” del av den värld biblioteket nu är.
Jag hittar ett bord. Ett fyrkantigt med fyra stolar. Hänger av mig jackan på den ena av stolarna och ställer ryggsäcken på en annan. Hör tramp av skor, olika skosulor; tysta, klibbiga, trampande, tassande. Hyllor fyllda av allsköns litteratur omger mitt öga och min själ. En behaglig respektfull tystnad råder, men ändå ett stillsamt småprat.
Någon vänder blad i en tidning. Mannen vid bordet mittemot läser tidskriften ”Motorföraren”. Han bär glasögon, har skepparkrans, tunnhårig. Grått hår. Jackan, i blå nyanser och med ett gult inslag, bär han som ett skydd på sin kropp. Jag tänker på en sjökapten när min betraktelse sammanfattar det mitt öga ser. Mannen är djupt försjunken i tidningen.
Mitt sinne för dofter uppfattar att luften här ännu inte har fyllts med dagens dos arom. Det är för tidigt, dagens alla besökare har ännu ej varit här. Luften är fortfarande neutral.
Någon använder datorn bakom mig. Klick, klick, klick hörs det smattrande från tangentbordet. Kvinnan vid samma bord som jag, skriver i sitt block. Hon hostar till, äter en smörgås. Vi samtalar och skrattar en stund.
Kylan från ute har inte lämnat mig än, ljusen från taket uppfattar jag som något kallt och sterilt. Allt fler rör sig i biblioteket; andra röster, någon snörvlar till. Ett kort skratt någonstans ifrån. Men ändå är bibblan fylld av en respektfullhet inför alla besökare. En speciell känsla av gemenskap: det skrivna ordet, historien, fakta, nutid och språk.
Min själ känner en tillfredsställelse inför detta varande. Äter en banan. Reser mig upp. Tar på jackan och går stilla ut till ett mer vaket Kalmar.
(feb.-00)
Vårat möte
var så banalt
Men ändå
fyllt av allt
Vårat möte
var inte passionerat
Men ändå
visste jag
Över folkmassornas
alla huvuden
Våra blickar möts
Vi ler
Större ödmjukhet och kärlek
har jag förut aldrig känt
inför någon vuxen
Mitt hjärta bäddar
in Dig i bomull
Genom eld, genom vatten
Skulle jag gå
(nov. -03)
Augusti
8° på morgonen. Sommarens bravader närmar sig sitt slut. Solen som hettat upp våra skinn, som fått oss att flagna av överhettad värme.. solen som skänk ljus och energi… är på väg att återvända till sin dvala.
Än, är det inte tid att gå i ide. Än, är inte tid att kyla oss helt.. men det märks att något är på gång. Campingplatserna blir allt mer tomma.. sommarlinnen ersätts med långärmat.. kjolar och shorts lämnas hemma för att byta plats i skåpen med långbent och mer värmande. Gästhamnarna töms på båtfolk och pubarnas uteserveringar tystnar.
De varma sommarkvällarna på stan tystnar. Ett svagt sorl som ett eko av det som varit, är vad som finns kvar. Dofterna från restaurangköken sprids med vinden eller fälls till asfalten av regnets obarmhärtiga slag. Vi trampar på dofterna av färsk fisk från ett kök som snart slår igen för säsongen. Fontänerna strilar som de sista entusiasterna i hopp om att några skall finna svalka i dess bad än en gång.
Fåglarnas tidiga morgonkvitter har tystnad, deras bon är tömda på flygfärdiga ungar.. tjattret från skatorna har tystnat, fästingarnas festande på katterna avtar och inburna möss om nätterna har nästan helt och hållet upphört.
Barnens barfotalek i lätta sommarklänningar och fotbollsbyxor har flytt in i bostäderna till förmån för värme, TV och spel. Det är tyst på gården.. så obarmhärtigt tyst. Gården är tom. Öde. Övergivna cyklar på rad, en spindel spinner vidare på sitt nät i väntan på nästa måltid.
Sommarlovsmorgon är snart slut. Barnens sovmornar är över.. och snart börjar skolorna igen. För några är det första skoldagen, för andra är det tillbaka till helvetet med mobbning och oförstående vuxna.
Augusti. Början till slutet. Slutet.. mina sommarord är över. Augusti kom och tog dem.
Nu ges det plats år förberedelserna för höstens ord, höstens lekar. Augusti ger plats åt kommande uppgift. Se fram emot det med tillförsikt.. för snart är sommaren på väg tillbaka igen.. Tillbaka till oss med sin underbara värme, sin sol och värme, barfotaspring och sommarkjolar och fotbollsskor och skrapade, omplåstrade knän. Ta med Dig sommarens underbar genom höstens tankar och Du ser att det är lättare att uthärda.
Organdonation
Det är en fråga jag ställer mig frågande till. Skall jag eller skall jag inte donera mina organ efter min död?
"Men vad faen, när Du är död behöver Du ju inte Dina organ" säger säkert många som är för donation.
Det är så rätt så. Dock är jag kluven till att jag skall plockas på organ där jag själv inte får vara med och säga till om jag godkänner mottagaren eller inte. Jag är inte mer än människa och det FINNS någon/några som jag aldrig *inte ens över min döda kropp* skulle vilja ge liv genom min död. Nå, det är ju inte min sak att leka gud, men kan läkarna leka gud och bestämma, så kan ju jag också. Usel ursäkt, men det är ju mina organ. Eller hur?
Det är på sätt och vis bra att det finns möjligheter att transplantera organ till de som verkligen behöver. Men jag vet inte om jag själv skulle kunna leva med någon annans organ i mig. Jag tror att det är många med mig som känner så. För andra är det självklart ja eller nej på frågan.
En annan sak jag funderar på är, varför man i Sverige får donera spermier men inte ägg? Vart ligger skillnaden i rent etiskt tänkande? Eller har det med ekonomi att göra? Är det billigare att köpa in spermier än ägg? (Jag har för någon timme sedan hört att man faktiskt kan och får donera ägg i Sverige. Dock har jag inte hunnit kolla upp det)
DET skulle jag kunna tänka mig, att lämna ägg till par som verkligen vill ha barn, men där kvinnans ägg inte är funktionella.
Vi kan donera en njure till behövande.. men min livmoder? Varför får jag inte donera den till en kvinna som ingen har? Jag är klar med barnafödandet och behöver varken mina ägg eller min livmoder. Varför får jag inte lämna det till någon som bättre behöver? December 1994 lät jag sterilisera mig. Ett val jag aldrig ångrat.
Visst är det kluvna frågor jag har. Å ena sidan vet jag inte om jag kan ta emot andras organ eller lämna mina organ vidare vid min död, men är villig att lämna ägg och livmoder. Hmm.. Ja, jag vet det låter motsägelsefullt och jag brottas med dessa funderingar ibland. Kanske är det så att jag vill vara med att bestämma lite över min kropp och dess innehåll...
Jag är blodgivare men skulle, med den kunskapen jag har när det gäller blodtransfusion, aldrig ta emot blod. Jag vet att det finns andra möjligheter om så skulle behövas. Men jag kan ju ändå lämna till dem som vill ha. Fel eller rätt?
"Vi krigar för fred"
Nu kan man ju kriga på olika sätt. Man kan kriga genom ord. Ord är makt. Media har makt. Vi påverkas mycket av vad ordet säger. Jag vet själv. Har nyttjat det många gånger. Man kan kriga genom att sälla sig till fredliga demonstrationer. Inte för att jag tror att det tjänar sitt syfte att gå tusentals genom stan eller landet eller vad det nu är, men man försöker i alla fall, utan att ta till våld.
Jag såg en liten blänkare på TVn här om dagen om hur lätt det var att smuggla vapen. Det var i Serbien till Kosovo, eller om det var tvärtom. Vapnen skulle till en fredsorganisation! Ja, de skall skjuta sig till fred. Vad får dem att tro att om de skjuter, så blir de inte besvarade med samma mynt, så att säga? Våld skapar mer våld. Man vill gärna överraska sina motståndare med hårdare motattack = värre vapen.
För att få fred, måste ett stort skrotupplag för alla vapen upprättas. Ett skrotupplag som smälter ner alla vapen till en flytande sörja som en symbol för all sorg genom årtusenden. Alla oskyldiga döda, alla hämndaktioner.. alla onödiga krig.
De företag som tjänar miljarder på att formge och tillverka vapen, måste läggas ner. Det måste ju starta en nedrustning i någon ände och varför inte där? Så länge vi skapar vapen, kommer det aldrig bli fred. Så länge vapnen tillverkas så erkänns krig och våld som något acceptabelt.
Hur kan olika länders beslutshavare påstå att de vill ha fred på jorden så länge de godkänner vapentillverkning och användning? Hur många miljontals miljarder har inte länder lagt på försvar, vapen, krig, livslånga skador och död? Miljontals miljarder som skulle kunna gå till folkets liv och uppehälle. Skolor, sjukvård, äldrevård. Vägar, skogar, bönder.. Ja, listan kan göras lång. Fattiga länder som ligger i krig, som har svält, skulle kunna försörja sig själva om de lät pengarna gå till folket och inte till att döda. De skulle slippa leva på allmosor från de rikare länderna. Varje land skulle kunna försörja sig själva.
Eller.. kan vi verkligen gå ut i krig med vapen för att få fred? Jag har ställt mig frågan så länge jag kan minnas.. och ännu så har ingen bevisat för mig att jag har fel. Krigen pågår än, trots att man ”krigar för fred”.
Ny här
Ja, då har även jag hamnat i kategorin Bloggare. Bloggat har jag gjort förr, men inte så här offentligt. Det har mest skett på en community. Några av mina vänner bloggar mer offentligt, så varför skulle inte jag?
Ibland undrar jag om man verkligen har så mycket intressant att säga.. men det måste jag ju inse: alla har vi något som kan väcka tankar och funderingar.. Vi kanske skriver om något som kan ge en annan en ny syn på sin tillvaro.. Vi får sluta ringakta oss själva och ge oss i lag med orden, tankarna och vidga våra synsätt.
Nu hoppas jag innerligt att jag skall komma på hur hela detta system funkar. Om inte, skriker jag ;) Nå, detta är en början. Tack för ordet. På återläsande.
Chattens