Tiden rusar iväg
Det är inte så längesedan jag var i Gbg och träffade min älskade syster. Det var underbara dagar trots att jag inte gavs möjlighet att träffa älskade brorsan Pidde.
Väl hemma igen började telefonen ringa om jobb. Visserligen hade den ringt om jobb redan under min ledighet och jag hade också bokat in en del arbete. Men innan tisdagen var framme (jag kom hem på söndagen) hade jag planeringsmässigt spräckt hela nya ATL. Vem fasen sitter och räknar på timmar och minuter för att hålla den? Som timanställd och därtill också fast i AFs garn, ges jag ingen möjlighet att säga nej till jobb. Att först jobba 4 nätter och 6 timmar efter avslutat nattpass påbörja nästa pass som varade hela den helgen, är liksom ingen baggis. Jag kunde tackat ja till ännu fler turer men då hade jag inte getts möjlighet att sova någon gång den veckan.
Hur skall jag göra? Jag får inte bryta mot ATL och jag får inte säga nej till jobb. AFs säger att de inte kan tvinga mig att bryta mot ATL men jag kände så klart och tydligt att det låg ett outtalat "...men..." mellan raderna... ungefär så här: ".. men om Du säger nej till jobb stänger vi av Dig". När ena avdelningen är i en viss brytpunkt i ATL så gäller vissa regler. När de ringer från en annan avdelning, skall jag då fråga efter vilken brytpunkt den arbetar som jag skall gå för och då kanske få höra att det krockar med den brytpunkt som jag nyss gick av? Det är mer än komplicerat så jag säger "Ja" till allt som erbjuds bara det inte är att jobba natt för att fortsätta jobba en dagttur, för det får jag inte.
Tiden rusar iväg och lönerna avlöser varandra.. dock inte tillräckligt snabbt. 24 månader drygt.. 26 kanske.. DÄR vill jag vara nu.. för det är då saker sker.. Då kommer jag att stå vid en skiljevägg mellan nu och då.. Det är där jag kommer att gå vidare för att få igenom det som jag idag har som vision. Tålamod.. det är oftast svårast att ha tålamod med sig själv. Tålamodet resulterar dock i att skörda det jag så länge planerat, räknat på och sått. Men visst, resan dit kommer att kantas av än fler händelser, skratt och dofter av ros och kärlek.
Sommaren 2009, när jag står där i sommarens heta värme, omgiven av kärlekens strålande sol.. när dofterna av tillvaron känns starkare och dörrarna bakom mig stängs.. medan någon ännu står öppen.. samt andra öppnar sig framåt.. då kommer många att påverkas av mitt kliv över mållinjen... Några kommer att känna saknad.. bli ledsna.. men jag finns ju kvar om än inte i samma värld som i dag. Andra kommer att känna glädje och vi kommer varandra närmare.. för några blir det förvirrande.. men hur vi än väljer i våra liv, vad våra val än står för, drar vi alltid andra med i valen.. Många blir påverkade på ett eller annat sätt.. men det viktigaste är att vi gör val som stärker oss, som känns bra för oss..
Allt för många hindrar sig i genomförandet av önskan och längtan för de är rädda att andra skall fara illa. Men vi kan aldrig leva våra liv genom någon annan än oss själva. Världen förändras, våra liv förändras.. och det måste de om vi skall kunna utveckla oss själva. Att våga våga.. gå emot andras protester som oftast är byggda på deras egna önskemål och rädslor.. Våga ta steget.. våga gå.. våga våga och gå vidare.. utvecklas.. Våga gå Din egen väg. Det stärker.
Väl hemma igen började telefonen ringa om jobb. Visserligen hade den ringt om jobb redan under min ledighet och jag hade också bokat in en del arbete. Men innan tisdagen var framme (jag kom hem på söndagen) hade jag planeringsmässigt spräckt hela nya ATL. Vem fasen sitter och räknar på timmar och minuter för att hålla den? Som timanställd och därtill också fast i AFs garn, ges jag ingen möjlighet att säga nej till jobb. Att först jobba 4 nätter och 6 timmar efter avslutat nattpass påbörja nästa pass som varade hela den helgen, är liksom ingen baggis. Jag kunde tackat ja till ännu fler turer men då hade jag inte getts möjlighet att sova någon gång den veckan.
Hur skall jag göra? Jag får inte bryta mot ATL och jag får inte säga nej till jobb. AFs säger att de inte kan tvinga mig att bryta mot ATL men jag kände så klart och tydligt att det låg ett outtalat "...men..." mellan raderna... ungefär så här: ".. men om Du säger nej till jobb stänger vi av Dig". När ena avdelningen är i en viss brytpunkt i ATL så gäller vissa regler. När de ringer från en annan avdelning, skall jag då fråga efter vilken brytpunkt den arbetar som jag skall gå för och då kanske få höra att det krockar med den brytpunkt som jag nyss gick av? Det är mer än komplicerat så jag säger "Ja" till allt som erbjuds bara det inte är att jobba natt för att fortsätta jobba en dagttur, för det får jag inte.
Tiden rusar iväg och lönerna avlöser varandra.. dock inte tillräckligt snabbt. 24 månader drygt.. 26 kanske.. DÄR vill jag vara nu.. för det är då saker sker.. Då kommer jag att stå vid en skiljevägg mellan nu och då.. Det är där jag kommer att gå vidare för att få igenom det som jag idag har som vision. Tålamod.. det är oftast svårast att ha tålamod med sig själv. Tålamodet resulterar dock i att skörda det jag så länge planerat, räknat på och sått. Men visst, resan dit kommer att kantas av än fler händelser, skratt och dofter av ros och kärlek.
Sommaren 2009, när jag står där i sommarens heta värme, omgiven av kärlekens strålande sol.. när dofterna av tillvaron känns starkare och dörrarna bakom mig stängs.. medan någon ännu står öppen.. samt andra öppnar sig framåt.. då kommer många att påverkas av mitt kliv över mållinjen... Några kommer att känna saknad.. bli ledsna.. men jag finns ju kvar om än inte i samma värld som i dag. Andra kommer att känna glädje och vi kommer varandra närmare.. för några blir det förvirrande.. men hur vi än väljer i våra liv, vad våra val än står för, drar vi alltid andra med i valen.. Många blir påverkade på ett eller annat sätt.. men det viktigaste är att vi gör val som stärker oss, som känns bra för oss..
Allt för många hindrar sig i genomförandet av önskan och längtan för de är rädda att andra skall fara illa. Men vi kan aldrig leva våra liv genom någon annan än oss själva. Världen förändras, våra liv förändras.. och det måste de om vi skall kunna utveckla oss själva. Att våga våga.. gå emot andras protester som oftast är byggda på deras egna önskemål och rädslor.. Våga ta steget.. våga gå.. våga våga och gå vidare.. utvecklas.. Våga gå Din egen väg. Det stärker.
Svar kom från AF och jag fick rätt
Det är helt korrekt att stå på sig när det gäller att AF hittar på egna rutiner och regler som inte stämmer överens med FKs rutiner. Det är ju ändå FK som betalar ut vår aktivitetsersättning och därmed är det de som sätter upp vilka rutiner som skall följas.
Svar från kvinnan som kallat till info.mötet kring de "nya rutinerna" (AFs egna påhittade) och det låter som följer:
Ja, så var det med det. Nu måste ju bara fler som uppbär garantin se över hur de skall göra: Skall AF få styra deras liv eller skall de tänka själv och följa de rutiner som verkligen gäller: De som FK satt upp. Lycka till!!
Svar från kvinnan som kallat till info.mötet kring de "nya rutinerna" (AFs egna påhittade) och det låter som följer:
"Hej
Du ska kryssa i under punkt 4 för varje timme du jobbar. Däremot ska du fylla i
under punkt 3 när det har blivit 8 timmar = ö. Går du på schema ska du räknar
ihop alla timmar och det du blir inringd ska du bara räkna ihop de timmar som
är mellan kl 08.00-16.00 ej helger och kvällar. Om du sedan vill lämna den
personligen till försäkringskassan måste du se till att få underskrift av någon
i garantin, annars kan du lämna in den till oss så skicka vi den vidare till fk.
MVH
XXXXX X"(jag anser mig inte ha rätt att hänga ut hennes namn här för det är ju ändå inte hon allena som beslutat om dessa påhittade regler om att vi skall lämna in våra blanketter till AF så skall de lämna dem vidare)Ja, så var det med det. Nu måste ju bara fler som uppbär garantin se över hur de skall göra: Skall AF få styra deras liv eller skall de tänka själv och följa de rutiner som verkligen gäller: De som FK satt upp. Lycka till!!
Arbetsförmedlingens behov av kontroll
Eller är det bara ett sätt för dem att förmå de arbetslösa som redan mår dåligt av sin situation att må sämre, känna sig ovärdiga och inkompetenta eller vad är det frågan om?
Jag fick en kallelse, som kom försent men det är ju postens fel, där det stod att jag var kallad till AF "torsdag den 3/4 kl 10.00" (det är inte första gången man skriver en veckodag som inte stämmer med datum. Man borde kanske lägga krut på att kontrollera att man skriver rätt för det är ju vi som blir drabbade om vi inte kommer) Mötet gällde nya regler kring närvarorapportering till Försäkringskassan. Jag ringde min handläggare, som inte var samordnare för denna kallelse, och berättade att kallelsen kom i tisdags och jag undrade om det var tisdag den 3 eller torsdag den 5 som var gällande. Han visste inte så jag mailade den kvinna som samordnade mötet. Hon skrev att det var i tisdags. Nåja, det jag behövde tänka på var att lämna blanketten till AF så skulle de lämna in den till FK.
Pyttsan, tänkte jag som läst FKs egna instruktioner om detta nya. Det mailade jag över till kvinnan, som valde att låta bli att svara.
Så här står det ordagrannt, för er som låtit er luras av AFs info att de skall lämna in blanketten:
Om Du går ett arbetsmarknadspolitiskt program
Som program räknas till exempelt utbildning eller praktik.
1. Läs anvisningarna som följer med blanketten och fyll sedan i uppgifterna i punkterna 1,2 och 3 och i förekommande fall också punkt 5. (1= personuppgifter, 2=uppgifter om mitt arbetsmarknadspolitiska program 3=skriver i om jag har frånvaro samt 5=om jag har avslutat/avbrutit ett programm Detta är en kommentar från underteckand)
2. Lämna sedan blanketten till den som anordnar ditt program. Se till att anordnaren bekräftar att de uppgifter som du lämnat i punkt 3 och 5 är riktiga och även undertecknar blanketten i punkt 6. Sedan ska du få tillbaka blanketten.
3. Om du har arbetat ska du fylla i uppgifterna i punkt 4 men det bebhöver du inte göra förrän du får tillbaka blanketten. Du skall fylla i vilka dagar du har arbetat minst en timme och fått lön för arbetet. Tänk på att du ska fylla i uppgifter även om du arbetat på din fritid, till exempelt kvällar och helger. Det program som du går på räknas då inte som arbete.
4. Skriv under med ditt namn. Då försäkrar du att uppgifterna som du lämnat i blanketten är riktiga och fullständiga.
När blanketten är ifylld och undertecknad med både din och samordnarens namnteckning så lämnar eller skickar du den till Försärkringskassan.
Tittar vi ordentligt på anvisningen i punkt 2, så är det VI som är arbetslösa som skall ha kontroll på AF!! "Se till att anordnaren bekräftar...." Jag har läst hela blanketter flera gånger nu för att hitta den felaktiga information som AF går ut med, att DE skall lämna den till FK.. men den informationen FINNS INTE!! AF hittar med andra ord på egna regler för att kränka den enskilda och arbetslösa. Så ni som varit på infomöte på AF ( i alla fall i Kalmar) har ni inte fått anvisningarna från FK, gå eller ring till FK och be att få blanketten "Nytt om blanketten "Försäkran - Aktivitetsstöd"" (blankett 20105) och lusläs den och tänk på vad som sades på mötet. Skall vi följa AFs påhittade regler eller de regler som FK själva går ut med?? Glöm aldrig att vara självtänkande, undersökande och ta reda på fakta. AF har inte alltid rätt. De vill bara kontrollera Ditt liv.
Jag fick en kallelse, som kom försent men det är ju postens fel, där det stod att jag var kallad till AF "torsdag den 3/4 kl 10.00" (det är inte första gången man skriver en veckodag som inte stämmer med datum. Man borde kanske lägga krut på att kontrollera att man skriver rätt för det är ju vi som blir drabbade om vi inte kommer) Mötet gällde nya regler kring närvarorapportering till Försäkringskassan. Jag ringde min handläggare, som inte var samordnare för denna kallelse, och berättade att kallelsen kom i tisdags och jag undrade om det var tisdag den 3 eller torsdag den 5 som var gällande. Han visste inte så jag mailade den kvinna som samordnade mötet. Hon skrev att det var i tisdags. Nåja, det jag behövde tänka på var att lämna blanketten till AF så skulle de lämna in den till FK.
Pyttsan, tänkte jag som läst FKs egna instruktioner om detta nya. Det mailade jag över till kvinnan, som valde att låta bli att svara.
Så här står det ordagrannt, för er som låtit er luras av AFs info att de skall lämna in blanketten:
Om Du går ett arbetsmarknadspolitiskt program
Som program räknas till exempelt utbildning eller praktik.
1. Läs anvisningarna som följer med blanketten och fyll sedan i uppgifterna i punkterna 1,2 och 3 och i förekommande fall också punkt 5. (1= personuppgifter, 2=uppgifter om mitt arbetsmarknadspolitiska program 3=skriver i om jag har frånvaro samt 5=om jag har avslutat/avbrutit ett programm Detta är en kommentar från underteckand)
2. Lämna sedan blanketten till den som anordnar ditt program. Se till att anordnaren bekräftar att de uppgifter som du lämnat i punkt 3 och 5 är riktiga och även undertecknar blanketten i punkt 6. Sedan ska du få tillbaka blanketten.
3. Om du har arbetat ska du fylla i uppgifterna i punkt 4 men det bebhöver du inte göra förrän du får tillbaka blanketten. Du skall fylla i vilka dagar du har arbetat minst en timme och fått lön för arbetet. Tänk på att du ska fylla i uppgifter även om du arbetat på din fritid, till exempelt kvällar och helger. Det program som du går på räknas då inte som arbete.
4. Skriv under med ditt namn. Då försäkrar du att uppgifterna som du lämnat i blanketten är riktiga och fullständiga.
När blanketten är ifylld och undertecknad med både din och samordnarens namnteckning så lämnar eller skickar du den till Försärkringskassan.
Tittar vi ordentligt på anvisningen i punkt 2, så är det VI som är arbetslösa som skall ha kontroll på AF!! "Se till att anordnaren bekräftar...." Jag har läst hela blanketter flera gånger nu för att hitta den felaktiga information som AF går ut med, att DE skall lämna den till FK.. men den informationen FINNS INTE!! AF hittar med andra ord på egna regler för att kränka den enskilda och arbetslösa. Så ni som varit på infomöte på AF ( i alla fall i Kalmar) har ni inte fått anvisningarna från FK, gå eller ring till FK och be att få blanketten "Nytt om blanketten "Försäkran - Aktivitetsstöd"" (blankett 20105) och lusläs den och tänk på vad som sades på mötet. Skall vi följa AFs påhittade regler eller de regler som FK själva går ut med?? Glöm aldrig att vara självtänkande, undersökande och ta reda på fakta. AF har inte alltid rätt. De vill bara kontrollera Ditt liv.
Skydda omvärlden för sexbrottslingar
I Sverige är integriteten stenhård. Har någon begått ett grovt brott som våldtäkt, mord etc får bild på denne inte publiceras. Arbetsgivare får inte veta någon om sin anställdes/sökande till tjänst bakgrund vilket merför att vi har våldtäktsmän i våra taxibilar (som jag tagit upp förut)
Detta system är troligtvis för att skydda oskyldigt utpekade personer och det är ju bra. Men när de är utom all tvivel skyldiga och därtill också dömda, då anser jag det är rättsväsendets skyldighet att hjälpa oss andra att skydda våra barn och oss själva från dessa vidriga individer. Aftonbladet tipsar bra här. Det är ideér som ligger mig mycket nära. Det är ju ETT sätt att kunna skydda oss.
Nu kanske någon tycker att vi måste ta hänsyn till den dömdes egen familj, för oftast finns ju fru/make och barn. Ja, men visst.. men hur många med förnuftet kvar under håret stannar hos en våldtäktsman eller pedofil? Skulle min man ingå i den kategorin, skulle jag packa hans saker medan han satt i häktet redan och aldrig mer vilja se honom. Man kan ju gå steget längre... Det finns förmodligen platser där man kan bygga en by för dessa där de kan bo, våldta och mörda varandra. Med tillhörande livstidsfotboja, får de aldrig lämna byn.
Det kostar ju pengar, skriker någon. Ja, men vad kostar det inte om dessa får gå lösa hur som helst?? Människoliv! Massor av människoliv i form av barn som blir skadade för livet, som behöver hjälp och stöd många år, som kanske går in i ett missbruk som också kostar både dem och samhället, människor som blir mördade.. ja, kostnaden för att ha dessa lössläppta kostar så många gånger mer än att bygga en egen by åt dem med ständig övervakning.
Vi har all rätt att bli skyddade och det får kosta!!
Detta system är troligtvis för att skydda oskyldigt utpekade personer och det är ju bra. Men när de är utom all tvivel skyldiga och därtill också dömda, då anser jag det är rättsväsendets skyldighet att hjälpa oss andra att skydda våra barn och oss själva från dessa vidriga individer. Aftonbladet tipsar bra här. Det är ideér som ligger mig mycket nära. Det är ju ETT sätt att kunna skydda oss.
Nu kanske någon tycker att vi måste ta hänsyn till den dömdes egen familj, för oftast finns ju fru/make och barn. Ja, men visst.. men hur många med förnuftet kvar under håret stannar hos en våldtäktsman eller pedofil? Skulle min man ingå i den kategorin, skulle jag packa hans saker medan han satt i häktet redan och aldrig mer vilja se honom. Man kan ju gå steget längre... Det finns förmodligen platser där man kan bygga en by för dessa där de kan bo, våldta och mörda varandra. Med tillhörande livstidsfotboja, får de aldrig lämna byn.
Det kostar ju pengar, skriker någon. Ja, men vad kostar det inte om dessa får gå lösa hur som helst?? Människoliv! Massor av människoliv i form av barn som blir skadade för livet, som behöver hjälp och stöd många år, som kanske går in i ett missbruk som också kostar både dem och samhället, människor som blir mördade.. ja, kostnaden för att ha dessa lössläppta kostar så många gånger mer än att bygga en egen by åt dem med ständig övervakning.
Vi har all rätt att bli skyddade och det får kosta!!
Arvsrätt eller rätten att själv bestämma vem som skall ha kvarlåtenskapen
Detta är en fråga jag tog upp i en blogg på en community för längesedan och som vanligt, så är folk lite rädda att uttrycka sina åsikter öppet.
Jag läste idag, eller rättare sagt, jag såg bara rubriken, om gräl och stämningar vad gäller kvarlåtenskap. Det handlar självklart om en hel del pengar. Vi har lagar som bestämmer att bröstarvingar skall ha en viss del av kvarlåtenskapen samt att efterlevande make/maka skall ha en viss del. Är man bara sambo måste man skriva avtal/testamente för då gäller inte den sedvanliga lagen om efterlevande partnerns rätt till det som blir kvar efter ett dödsfall.
Min fråga är: Varför får jag inte testamentera min kvarlåtenskap som jag vill? Ta ett exempel: Barn och föräldrar kanske inte har haft kontakt på 40 år och det är omöjligt att bli sams. Varför skall då jag inte få testamentera bort mina pengar till vem jag vill? Det är väl ändå min rätt att göra vad jag vill med mina pengar och prylar? Nej, inte i Sverige. Det är barns rätt att få sina föräldrars pengar efter dödsfall. Jag tycker inte det är rätt. Jag vill faktiskt själv bestämma vart mina pengar och prylar skall gå.
Om barn och föräldrar har haft bra relation genom åren, så anser jag ändå att det är föräldrars rätt att testamentera sina saker och pengar till vem helst de vill. Tänk en förälder som har missbrukande barn/vuxna barn och det finns en del pengar att få ut efter att föräldrarna gått ur tiden.. hur roligt är det för föräldrarna att veta att deras barn kommer att få ett tillskott av pengra för sitt missbruk genom deras (föräldrarnas) död? Hur många föräldrar har inte blivit mördade för att barn varit giriga och velat ha ut pengar?
Skulle inte mord och gräl minska inom familjen om det inte är en självklarhet hur kvarlåtenskap delas? Det finns väl ändå inga andra situationer som ställer till med gräl som bröllop och dödsfall/begravning?
Nej, bort med arvslagarna och låt oss bestämma själva hur vi vill göra med sådant som blir kvar efter vår död. Vi lever väl ändå i ett demokratiskt samhälle? Nåja, det är ju vad regeringen vill att vi skall tro...
Jag läste idag, eller rättare sagt, jag såg bara rubriken, om gräl och stämningar vad gäller kvarlåtenskap. Det handlar självklart om en hel del pengar. Vi har lagar som bestämmer att bröstarvingar skall ha en viss del av kvarlåtenskapen samt att efterlevande make/maka skall ha en viss del. Är man bara sambo måste man skriva avtal/testamente för då gäller inte den sedvanliga lagen om efterlevande partnerns rätt till det som blir kvar efter ett dödsfall.
Min fråga är: Varför får jag inte testamentera min kvarlåtenskap som jag vill? Ta ett exempel: Barn och föräldrar kanske inte har haft kontakt på 40 år och det är omöjligt att bli sams. Varför skall då jag inte få testamentera bort mina pengar till vem jag vill? Det är väl ändå min rätt att göra vad jag vill med mina pengar och prylar? Nej, inte i Sverige. Det är barns rätt att få sina föräldrars pengar efter dödsfall. Jag tycker inte det är rätt. Jag vill faktiskt själv bestämma vart mina pengar och prylar skall gå.
Om barn och föräldrar har haft bra relation genom åren, så anser jag ändå att det är föräldrars rätt att testamentera sina saker och pengar till vem helst de vill. Tänk en förälder som har missbrukande barn/vuxna barn och det finns en del pengar att få ut efter att föräldrarna gått ur tiden.. hur roligt är det för föräldrarna att veta att deras barn kommer att få ett tillskott av pengra för sitt missbruk genom deras (föräldrarnas) död? Hur många föräldrar har inte blivit mördade för att barn varit giriga och velat ha ut pengar?
Skulle inte mord och gräl minska inom familjen om det inte är en självklarhet hur kvarlåtenskap delas? Det finns väl ändå inga andra situationer som ställer till med gräl som bröllop och dödsfall/begravning?
Nej, bort med arvslagarna och låt oss bestämma själva hur vi vill göra med sådant som blir kvar efter vår död. Vi lever väl ändå i ett demokratiskt samhälle? Nåja, det är ju vad regeringen vill att vi skall tro...