Ibland undrar jag..
Svartsjuka.. svartsjuka i ett parförhållande. Svartsjuka vänner emellan.. svartsjuka högt och lågt. Jag förstår inte.. men kanske det bottnar i en osäkerhet hos sig själv. Man är rädd att andra skall betyda mer än en själv, för någon. Men hur påverkar svartsjukan omgivningen?
Jag vet.. och dit hän vill jag aldrig igen. Att inte kunna gå utanför dörren utan att anklagas för att flirta, för att titta efter andra män.. att ha sex med allt och alla. Att inte kunna ta bilen och åka iväg till en väninna utan att bilen är i ostartbart skick när jag skall hem för att partnern smygit efter och plockat ut ”ankaret” med hjälp av reservnyckeln. Att inte få träffa sin familj utan att höra att man varit i säng med både far, svärfar och svågrar.. Att inte kunna vårda gamla dementa människor utan att höra att han minsann vet vad sjukvårdare gör för de gamla männen.. osv osv..
Det tar död på allt.. tillit, tro på något vänligt, tron på en själv.. tron på allt. Misshandel.. psykisk och fysisk.. Hot, hot.. och hot.. Något som fortgår ännu efter snart 12 år. Sjukt.. mycket sjukt.. svartsjukt.. svart.. sjuk… svart sjuka..
Men detta finns även mellan vänner.. och vad har jag, som dessa andra kvinnor inte har? Jag vet inte.. inte mer än ett jäkla gott humör och en rapp käft som kan få den mest härdade att rodna. Go och gla’ kexchokla’, typ.
Jag har en vän.. denne vän hade väninnor.. och en av dem var ute efter mer än vänskap.. Ja, inte hos mig.. men hos honom.. Plötsligt fick jag via min vän hur denna kvinna anklagade mig, som hon aldrig någonsin träffat, för att förstöra deras vänskap. Jag var boven i dramat.. Anklagades för både det ena och det andra. Vi hängde på samma community men vi hade aldrig skrivit till varandra, kvinnan och jag. Plötsligt kom ett mail till mig, från kvinnan, som var full av anklagelser som jag inte förstod. Hon hängde ut mig offentligt på sin sida, vilket jag gick vidare med till vederbörande crew (och hängningen försvann) Det var hot till min vän om polisanmälan om förtal osv. Vi pratade om det en del, min vän och jag.. och han var mycket sorgsen då han inte sett denna sida av sin väninna förr. Det blev tyst ett år från kvinnan.. så kom det tillbaka .. anklagelserna om att jag förstört deras vänskap.. etc etc. Detta trots att hon inte fick svar av mig på sina anklagelser. Hon bara dök upp och fortsatte där hon en gång startat och avslutat. Nu har det varit tyst ett år igen.. Hon är svartsjuk.. med vanföreställningar. Svåra sådana. Varför just JAG, av alla min väns vänner?
Men säg den historia som vilar.. Den upprepar sig nu med en annan kvinna ur skaran av min väns vänner.. även det en kvinna som jag inte känner.. som jag aldrig talat med.. som jag inte heller har för avsikt att träffa. Enda skillnaden är att denna kvinna inte ger sig på mig.. utan nöjer sig med att attackera min vän med allsköns anklagelser.. Först var det en annan kvinna som var föremålet för kvinnans anklagan.. och nu är det jag..
Jag måste ju verkligen ha något som andra vill ha.. Men vad? Ja, jag tror jag vet vad det är.. och det är ju något man måste kämpa hårt, för att få.. Men det är lite jobbigt att alltid behöva ligga lågt och inte prata för mycket med sina manliga bekanta och vänner.. för det kan ju utbryta ett sjuhelvetes krig.. utan att det egentligen behövs.. Fast... jag skiter i vad andra anser och pratar med dem ändå.. så länge de själva är starka nog att ta dusterna med sina kvinnliga "vänner"... för är man verkligen en vän, om man är svartsjuk och låter det gå ut över alla andra?
Svartsjuka.. är en svart sjuka som förpestar .. Svartsjuka människor har en förmåga att hota.. skrämma.. De ser inte sin egen del i problemen med att vännerna sluter höra av sig.. de ser inte sin del i varför relationerna spricker.. De är så fokuserade på att äga.. förgöra.. så de skyr inga medel för att få andra dit de vill.. Men en sak är säker.. i mitt liv får de inte plats och så snart jag upptäcker att någon är svartsjuk.. försöker jag prata den till rätta.. och hjälper inte det.. är de inte välkomna hos mig.
Mitt liv är mer värt än att förstöras av en svart sjuka som förgör.
Civilpoliser??
Det finns vardagshjältar och så finns det .. ja, kan man kalla dem dårar? En vardagshjälte är den som i det fördolda uträttar en god sak.. som inte planerar en hjältemodig handling som när någon faller över kajkanten, man hoppar i och hjälper personen upp igen.. Det är en hjältehandling..
Så finns det de som planerar för att bli hyllad som hjälte.. det är de som vill, med gott hjärta, hjälpa till att sätta fast en buse.. men ack så fel det kan bli. Många har blivit skadade då de tagit över polisens roll, andra mödrade.. osv.. Vi har poliser i Sverige som är utbildade och betalda för att ta handom buset.. men p.g.a att de måste sköta all administration själva och inte anställa sådana som mig, som KAN och VILL jobba administrativt (att gå polishögskolan för att bli administratör, tror jag inte är en polis tanke) DET är felet.
Aftonbladet idag, tar upp en berättelse om mannen som inte kallas hjälte idag.. utan straffades för att han beslutade sig för att själv fånga buset.. Å ena sidan förstår jag att han inte kallas hjälte. Det är inte hans jobb att smyga på tjuvar.. Å andra sidan förstår jag inte hur tjuven (som enligt artikeln är missbrukare) kom undan genom att skylla på att kniven han bar, inte var hans.. Det är en lag som säger att det är förbjudet att bära kniv.. oavsett vems den är. Dessutom får han skadestånd. Bra, nu kan han köpa droger utan att begå brott.. Bra, förvisso.. men ändå inte.
Våra självutnämnda civilpoliser kanske bör betala skadestånd.. men då inte till buset (om han nu inte blev skadad) utan till någon form av samhällstjänst ett år.. Sopa gator, gå ut med de äldre i vården som ingen annan går ut med.. ja, det finns en lista som kan göras lång. Skadestånd kan ju se ut lite olika..
Jaja.. det var bara en politisk tanke.. eller nått..
Arbetsförmedlingen igen..
Arbetsförnedingen är en organisation för sig.. eller.. arbetsförMEDLINGEN heter det ju. HUR kan jag ta så fel?
FEL? Tar jag FEL? Jag tror inte det. Jag har levt med dem tillräckligt länge för att veta att det är förnedring det handlar om. Ni som följt min blogg i ärendet, vet att jag nu är på praktik.. för att bevisa att jag är värdig en utbildning.. att jag kan samarbeta, få en verklighetsförankring om vad vårdyrket innebär.. Mina nästan 10 år i vården.. demensvård, äldrevård, strokerehab, öppenvård på sjukhus.. nattjänst, dag-, kvälls och helgtjänst.. det är liksom ingen verklighetsförankring! Nej, det är drömmar jag drömt en gång för längesedan.
En sommarkollega till mig fick samma utbildning godkänd och betald av samma handläggare. Först fick hon avslag och vände sig då till sin tidigare handläggare som hjälpte henne. Hon är kommen till Sverige för 20 år sedan, är svensk medborgare och ”uppfyllde kriterierna för att få utbildningen betald”. Hon har inte samma vårderfarenhet som jag, hon behövde inte visa att hon är värdig att få utbildningen betald. (länsarbetsnämndens svar till mig, var att praktik var obligatoriskt för att göra en utvärdering på hur vi passar inom ett visst yrke om de skall betala utbildningen) Hon gick från sommarpraktiken inom handels, direkt till skolbänken. Dock vågar hon inte sätta sig upp emot den handläggare vi har.. för hon är rädd att bli avstängd. Det är en mycket trevlig kvinna och jag är glad för hennes skull.. Men varför måste jag, som har alla mina år i vården.. som kan språket klanderfritt.. som vet vad det innebär att arbeta inom de olika vårdsektorerna.. varför måste jag upp till bevis innan man betalar min utbildning? Det är ju raka spåret till ett jobb för mig, även om jag inte är intresserad av att återgå till äldrevården?
Det enda svar jag kan hitta, då AF själva samt Länsarbetsnämnden inte kan svara (LAN utreder inte ens) är att Kvinna 1 säger inte emot.. Kvinna 2, det är jag, det.. vågar ha egna tankar och åsikter! DET är inte populärt i detta diktaturstyrda land. (samt att det stärker den misstanken de hotade att polisanmäla mig för.. Jag är svensk .. Handläggaren har en icke svensk bakgrund) Jag skall tydligen stå med mössan i hand, titta ner på mina fötter.. säga ja, tack.. och vara jävligt tacksam!
Mördare på våra vägar
Rattfyllerister. Ett avskum som borde placeras långt från vägar, bilar, medmänniskor. Rattfyllon.. oavsett hur mycket eller lite alkohol det gäller, så är de alla potentiella mördare på vägarna. Rattfyllon med rätt att köra.
Så ser det ut idag. Rattfyllon får tillbaka sina körkort, oavsett om de skadat någon annan eller inte... om de kört ihjäl en medmänniska eller inte. HUR kan dessa, med gott samvete, sätta sig bakom ratten igen? Ett typexempel tas upp i Aftonbladet. Många av oss minns det.. farmodern som var ute och gick med sitt lilla barnbarn. Ett rattfyllo körde ihjäl dem. Han hade 2,17 promille alkohol i blodet! Det har gått två år nu. Spärrtiden har gått ut. Han får köra igen.. precis som alla andra rattfyllon. Det räcker med att han uppvisar intyg om stadiga läkarkontroller om att han lever nyktert! Det borde kräva att han testar sig varje dag! Men är testerna så ofta? Vem får betala hans tester och läkarintyg? Behöver han betala endast patientarvode och resten tas via våra skattepengar? Vill vi verkligen betala för dessa mördares rätt att köra igen?
Straffet för rattfylla borde skärpas! Inte bara när det är mord med i bilden.. för det är inget annat än mord när man kör på fyllan. Alla som kör på fyllan borde klassas som mördare. De borde inte få tillbaka sina körkort. Att alls släppa dessa personer fritt ute på gator och torg, borde vara förbjudet! Blir det ingen lagändring innan regeringens högdjur drabbas av att ett rattfyllo kör ihjäl deras anhöriga?
Det skall mycket till innan jag känner förakt för någon människa.. men för rattfyllon känner jag ett av världens största förakt!
Arbetsförmedlingens brist att tackla självtänkande kvinnor
Duster med AF (Arbetsförmedlingen) har jag haft sedan byte av handläggare. En drivande diktator som är allmänt känd här i stan under öknamnet "Diktatorn" säger ju en del. Det är HAN som bestämmer, det är HAN som skall bugas för.. det är HAN som skall ha äran.
Det är inte lätt att få jobb i Kalmar.. det är inte lätt få jobb alls i detta avlånga land. Speciellt inte om man valt att vara mamma på heltid för sina barn och därmed avsagt sig arbetet ute i förvärvslivet. Man är en s.k outsider. Man platsar inte. Tidigare arbetslivserfarenheter räknas inte längre. Kunskap man bär med sig som medmänniska förkastas.
MItt val av arbete har egentligen vänt sig från sjukvården till kontor/administration. Men i och med att det är svårt att få kontorstjänster idag, måste jag återvända till vården. Mina erfarenheter sträcker sig även inom kontor med allt vad det innebär.
För att få arbete frågade jag AF om det inte vore bättre att jag fick vidareutbilda mig inom mitt yrke på aktivitetsstödet, än att gå massa onödiga kurser som inte leder någonvart. Diktatorn gjorde idén till sin egen och meddelade att de ville stå för det. Dock skulle jag göra en praktik först. En praktik inom vården där de anställda får betala sina arbetskläder själv eller arbeta i egna kläder. Något jag ifrågasatte hos AF. Hela ärendet luktar skunk, för när jag var på intervju med föreståndaren på anvisad plats, behandlar hon mig som om jag inte vet något om sjukvården, som om jag inte förstår vad det innebär att arbeta helger och kvällar etc. Detta trots att jag har nästan 10 år inom sjukvården. Dels inom äldreomsorgen men även i öppenvården.
Jag tar en kontakt med Länsarbetsnämnden och frågar om det är sant att jag skall praktisera som undersköterska, när jag inte är utbildad eller under utbildning som USK. Det innebär ju att jag skall utföra en undersköterskas uppgifter som bl.a innebär att jag skall ta blodprover etc. Det får jag inte göra om jag inte är under utbildnig. Är det rätt att jag som praktikant skall betala mina arbetskläder själv? Är det rätt att jag som praktikant skall gå kvällar och helger för att "lära mig hur det fungerar i arbetslivet" när jag har nästan 10 år i vården med kvällar, helger, dagpass och nattjänst?
Svaret från Länsarbetsnämnden är att syftet med praktiken är att jag skall få känna på verkligheten i vården (den erfarenheten jag faktiskt idag har) samt "få svar på hur du kan samarbeta och fungera i ett arbetslag"!! Under alla mina verksamma arbetsår, kan jag bara säga att mina betyg är bästa tänkbara. Det finns inget som tyder på att jag inte kan/kunnat samarbeta. Min sommarpraktik var bästa tänkbara referenser. De referenserna fick min handläggare på AF redan innan jag fick dem.
En arbetskamrat jag hade på sommarpraktiken, som har samma handläggare som jag på AF, får SIN undersköterskeutbildning betald av AF. HON har ett sommarvik inom äldreomsorgen som sin enda sjukvårdsreferens. Gick hon praktik innan hon fick sin utbildning betald i samma syfte som jag? Nej, hon gick direkt från sommarpraktiken till skolan!
Skillnaden på den kvinnan och mig, är att jag ifrågasätter vissa saker.. den andra kvinnan tiger och lider. Hon känner sig mycket kränkt av Diktatorn men vågar inte säga något. Hon tiger och får utbildningen betald. Jag ifrågasätter.. och måste "upp till bevis" trots redan befintliga bevis och erfarenheter.
Detta tolkar jag som att handläggaren på AF vill på detta sätt visa att han inte finner sig i att jag har egna åsikter och tankar. Egen vilja. Fler med liknande erfarenheter?? Kommentera gärna med dem.
Sjukvårdens omdömen om mig.. Obs! Samarbets- och kontaktfömåga på BÅDA arbetsplatserna:
Äldrevårdens omdöme:
Yrkeskunskap/kunnighet: Mycket god
Prestationsförmåga: Synnerligen god
Omdöme/ansvar: Synnerligen gott
Samarbets- och kontaktförmåga: Synnerligen god
Organisationsförmåga: Mycket god
initiativförmåga Mycket god
Östra Sjukhusets omdöme:
Yrkeskunskap/kunnighet: Synnerligen god
Prestationsförmåga: Mycket god
Omdöme/Ansvar: Synnerligen gott
Samarbets- och kontaktförmåga: Synnerligen god
Organisationsförmåga: God
Initiativförmåga: Mycket god
Ändå måste jag upp till bevis.. medan andra inte behöver det..
Hoppas på en varm vinter
Jag måste ju säga att en varm vinter gör mig inget, älskare av värmen som jag är. En vistelse i Australien och på Nya Zeeland vårt vinterhalvår, skulle jag inte tacka nej till. Mer stärkt i min kärlek till värmen blir jag när jag ser vad Aftonbladet bjuder på idag. Får vi ett kallt Sverige i vinter, riskerar vi att få ett svart Sverige.
"Det kan vid mycket kalla vintrar i framtiden innebära att delar av Sverige helt enkelt släcks ned.
-Det finns en krisplan som anger att man tvingas strypa leveranserna av el till delar av landet under några timmar. Därefter tänder man dessa områden och stänger av någon annanstans. Det drabbar i så fall framför allt Mellansverige och Skåne, säger Bo Källstrand".... kan man läsa i artikeln. Min fråga är om detta inte kommer att utnyttjas.. och vi får ändå behålla våra höga elräkningar.. Eller drar de ner på dem också? Sverige, ett land under avveckling.
Hur nära släkt bör man vara för att vara nära anhörig?
Annandag jul 2004. Jordbävning.. vågor.. jättevågor.. tsunami. Havet hämtar hem hundratusentals männsikor från jordelivet.. Sverige agerar inte snabbt nog.. Det är jullov.. det är teater.. det är politikernas egna fritidsintressen som sätts främst. Så typiskt stelbenta, byråkratiska Sverige.
Regeringen beslutade midsommar 2005 att bekosta anhörigas (anhöriga boende i Sverige) resa till Thailand för en minnesgudstjänst eller liknande. Anhörig är man som förälder, barn och make/maka/sambo. Det är allmänt vedertaget. Men det stämmer inte när det gäller att vara anhörig i fallet "Tsunamin" och resa till Thailand som bekostas av Svenska staten. Expressen berättar om den mamma/mormor som inte får åka på anhörigstödet från staten. Hon är nämligen inte tillräckligt nära besläktad med sina bortgågna döttrar och barnbarn! Denna mamma har kämpat mot cancer några år.. förlorar sina barn och barnbarn i tsunamins vågor och får inte hjälpen att åka ner där det hände.. Motivation? "Rådet för stöd och samordning, som ansvarar för utdelningen av resestödet, motiverar beslutet med att pengarna i första hand ska gå till barn och partner"
Jag anser ju att en partner inte är lika nära anhörig som en mor.. Modern är ju i alla fall blodssläkt med sina barn. Kan man bli mer nära släkt än så?
Men Freivalds.. HON skall ner.. hon, som inte har släkt som omkom där nere.
Övervikt
Jag såg Under Cover igår på TV3 och det handlade om hur omgivningen ser på överviktiga. Jag har alltid sagt att synen på överviktiga är så förbannad fel!
Nu minns jag inte mannens namn, den blonde som påstod att överviktiga är fördummade.. men jag såg honom i ett annat program innan och gillar honom inte. Att vara överviktig har inget med dumhet att göra, brist på karaktär etc som han sa.. Det handlar om helt andra saker. Arv, är en stor faktor.. omgivningen är en annan.. Hur man mår psykiskt, kan vara ytterligare en. Som exempel såg jag Ophera show i veckan. Där var det en pappa som tyckte illa om sin dotter, även om han sa sig älska henne.. Hon var överviktig och på frågan om han älsade sin dotter, pratade han bara om hur lycklig hon skulle bli om hon gick ner i vikt! Ophera påpekade att det inte var svar på frågan.. då blev pappan tyst och tvekade innan han svarade att han älskade sin dotter. Flickan hade redan som liten varit överviktig och som 5-åring (!!) sattes hon att banta. Vilken signal fick flickan?
Resten av familjen var smal, systern till den överviktiga tränade hårt. Pappans syn på lycka var smala .. i dubbel bemärkelse. Flickan tröståt för att hon kunde inte hantera sina känslor av att vara oälskad för den hon var, men "älskad" om hon var smal.
Synen på överviktiga borde ändras radikalt! Alla har inte behov av att vara smala. Alla KAN inte vara Twiggysmala heller. Idealet har skapat anorexia och bullimi, självsvält och självmord. Är det bättre det, än att ha ett par trivsamma kilon av kärlek?
Visst finns det sjukligt överviktiga också och de kan behöva extra mycket stöd och hjälp av dietist och läkare. Magsäcksoperation skall inte vara den självklara gen- /utvägen. Den gick min ena syster och hon höll på att förlora livet på grund av att något gick fel. De fick op. henne två gånger. HON, däremot, satt i fåtöljen och hällde i sig chips och läsk (enligt min mor. Systern och jag har ingen kontakt) och borde INTE få operationen innan hon ens försökt gå ner i vikt. Henne skulle jag KUNNA klandra, men hon hade säkert sina orsaker. Mor försvarade henne att hennes man inte stöttade henne. Men hallå!! På vad sätt gjorde han det inte? Han älskade henne som hon var.. han hade under många år tagit till sig syrrans dotter som sin egen samt att de har en gemensam son. Han jobbar och sliter för sitt och familjens uppehälle och ville syrran inte PÅBÖRJA sin förändring själv, vad kunde han då göra? TVINGA HENNE?? Hota med skilsmässa? Nej, sådan tror jag inte han är. (Har bara träffat honom 2 gånger på dessa 12-14 år som de hängt ihop)
Överviktiga är precis som Du och jag, kvinnor och män med känslor, med tankar och åsikter. De är precis lika smarta eller dumma som smala.
Min äldste son sa en dag för lite sedan, när jag hade haft besök: "Mamma, vad kommer det sig att Du har så många överviktiga som Dina vänner?" Jag såg ut som ett fån antagligen, för jag förstod inte frågan.. "VA? Det har jag väl inte" sa jag.. och han rabblade upp massor av namn bland mina närmaste.. Jag SER inte denna övervikt. Jag ser personen!! De som känner mig, vet det. Jag vill påpeka att sonen INTE har fel syn på övervikt som jag känner till. Jag har ALDRIG hört honom fälla ett ont ord över dem, inte ens bakom ryggen på dem. Han var själv något knubbig mellan åk 2/3 och tills han slutade åk 5. Min yngste son var kraftigt överviktig och det hade SINA orsaker (Pojken har idag tappat ca 15 kilo och är 'som vilken grabb i 7:an som helst') Dessa mina söner vet vad det innebär att vara retad och mobbad pga övervikt.. Måtte de aldrig glömma det, och därmed aldrig ha negativa åsikter och tankar kring överviktiga!!
HUR får vi attityden kring överviktiga ändrade? Jag är hellre överviktig än skitviktig.
Poliser i all ära ...
.. men det finns de som är på fel tjänst.
I stort har jag ett gott förtroende för svenska polisen. Vid behov, har jag blivit väl bemött och fått den hjälp jag varit i behov av. Det gäller inte bara här i Kalmar utan även på andra platser i landet.
Men precis som inom alla yrken, finns det puckon även hos polisen. Alla yrken har sina grupper av "fel man på fel plats" och flertalet av dem skulle göra sig bättre som kronologisk arkiverare i en sval källarlokal utan fönster. Detta som nu hänt i Falun, enligt Aftonbladet, får inte under några som helst omständigheter hända. En uniformerad polist går in i ett klassrum och ropar att det är KRIG! Detta för att hans son cykel blivit stulen. Men det finns ju de som vill visa sin "makt" och då är de fel ute. En polis skall inte vara militant och maktgalen. En polis är en person med hjärtat på rätta stället och skall vara till hjälp i samhället under sina normer och lagar.
Det jag saknar idag, när det gäller polisen, är kvarterspolisen. Med glädje minns jag dem när jag växte upp. Vi knattar knackade på hos dem ibland bara för att få prata med våra hjältar. Vi skapade en relation till dem. Vi kände oss trygga. Jag hoppas de kan återinföras för våra barns skull. Men det bestämmer ju regeringen, hur mycket de vill satsa på samhällets trygghet i stort.
Storrökare? Röker Ditt barn?
Jag blir inte alls förvånad över denna artikel som berättar om en 10-årig pojke som är rökare. I snitt 10 cig om dagen röker han. Första ciggen tog han innan han kunde läsa.
Varför är jag inte förvånad? Allt missbruk går ner i åldrarna. Mamman till den omnämnde pojken, röker upp mot 60 cig/dag. Hon har nu dragit in veckopengen, tagit honom till läkare och psykolog. Men hur förklarar man som storrökare för sitt barn, att det är skadligt? Hur förklarar man varför man själv begår långsamt potentiellt självmord men att det är fel att barnet gör det? Är det okej att ens barn lever med vetskapen /skräcken att det finns risk att bli föräldralös, men det är inte okej att utsätta föräldern att bli barnlös i samma potentiella dödsdom?
Jag har själv varit rökare i perioder och skulle ha svårt försvara att jag röker idag, om jag fortsatt, men nekat mina barn. Jag har fått höra från barnen ibland att "Du har minsann rökt, varför får inte jag det?" Mitt svar har varit att jag tyckte som 13-åring att det var tufft att röka, men insåg att det var korkat. Man stinker, luktar illa hur man än duschar etc. samt att man skadar sin kropp och sin omgivning som blir ofrivilliga, passiva rökare. Mellangrabben kommer över snus.. Förr, genom att köpa själv. Han är 195 lång och ser äldre ut än sina snart 15 år. Numer är det visst någon kompis 19-årige pojkvän som förser honom med snus genom att köpa ut, efter att vi stoppat de två butiker (varav en Pressbyrå) som sålt till minderåriga. Han röker även ibland, säger han. Det enda jag kan göra är att förklara det skadliga. Någonstans har han hört att det är mindre skadligt att snusa. Men vart? Nikotin är skadligt oavsett om man drar ner det i lungorna eller lägger det under läppen.
Hur förklarar DU för Dina barn, Du som rökare, att de inte bör röka, men försvarar Ditt eget rökande/snusande??
Med allsmäktig tillåtelse att döda?
Nu har det slagit slint i huvudet på en makthavare. Vanligtvis torde det vara slint i de flesta makthavares innanmäten.. men detta att USAs president fått i "uppdrag av Gud" att invadera Irak.. DET tar ju priset.
Vad säger de boende i USA? Har de verkligen förtroende för sin ledare? Gud säger ju att vi inte skall dräpa.. ger han då i uppdrag att gå ut och ta strid och mörda? Skulle Gud inte vara stor nog att invadera Irak själv, om så var meningen?
Vad är Bush nästa drag? Att han är vikarierande Gud??
Jaja.. outgrundliga äro Guds vägar.. eller vad säger man??
Jag gränslar min kvast och flyger till Blåkulla.
051011
Tipstack till mernil gällande Vita hustets dementi gällande ovanstående artikel och uttalande. Det står att läsa i Dagens Nyheter.
Rasism
Det händer även i svenska familjer att döttrar blir knivskurna för att de väljer "fel" man. Detta enligt Aftonbladet idag, som beskriver hur en kvinnas föräldrar slog och sparkade den gravida dottern över hela kroppen, då fadern till babyn var av annan härkomt än svenskt.
Det är upprörande, oavsett om det sker i svenska eller icke-svenska familjer. Hur kan man göra på detta vis mot sina barn?