Brott och straff
Brott och straff, ja.. det låter som en föreläsning i ämnet. Nu skall jag inte föreläsa men måste medge att ett stort, vackert leende bredde sig över mitt lilla ansikte när jag läste i Aftonbladet om ett straff som en tjuv fick. Tyvärr gäller nu inte detta i Sverige men visst har jag, liksom många med mig, undrat över varför det fjäskas så vansinnigt för våra brottslingar av alla de slag.
Artikeln i Aftonbladet berättar om en man som stal sina grannars post. Straffet blev skampålen. Först dömdes han av en lokal domstol till fängelse i två månader och sedan till tre års villkorlig frigivning. Enda "haken" med att få komma ut ur fängelse var att han skulle sitta utanför postkontret med en skylt om halsen med texten: "Jag stal post. Det här är mitt straff". Jag tycker det är ett helt okej straff att sitta för öppen beskådan så att omgivningen får veta vem man kan lita på. Men i synnerhet tycker jag att det skall gälla för mördare, våldtäktsmän, pedofiler, kvinnomisshandlare, makemisshandlare, rattfyllon att få bära dessa skyltar om sina vidrigheter. Dock heter det ju att man inte får kränka andra människor.. men dessa typer av personer har ju redan banat vägen för förnedringens flagga. Varför skall de inte visas upp till allmän beskådan och stening?
Jaja.. det var en stund av leende som jag läste dagspressen. Man måste ta tillvara på alla små glitterstunder.
Ack, Värmeland Du sköna
I morgon skall jag resa till Värmland via Närke. Ja, det kan tyckas lite knepigt med den rutten, men det får bli så. I Örebro blir jag upplockad av en kvinna som skall med till Karlstad och ett möte där. Efter det mötet är det resa till Kristinehamn och hotellet där för nytt möte på en skola dagen efter. Det är verkligen ingen nöjesresa detta.
Som omväxling blir det tågresa för mig, eftersom det annars blir två bilar till Kalmar på onsdagen från samma ställe. Tåget avgår Kalmar C kl 05.43. När jag tar en titt på busstabellen som förhoppningsvis har en anslutande buss så dags på dygnet, så är det med knapp marginal. Min buss avgår 05.19 och skall, enligt alla konstens regler, vara på stationen kl. 05.37. Nåja, det bör ju inte vara något som hindrar att bussen följer den tabellen.. Men det lär ju vara med hjärtat i halsgropen. Vad gör jag om tåget missas? Då får väl KLT se till att jag kommer till Alvesta med taxi, där jag gör ett tågbyte med avgång 07.34. Det är så man önskar boendet var lite mer nära centrum ändå, så hade det varit lättare att gå utan risk att frysa sönder. Eller att jag hade en trevlig skjuts på morgonkvisten..
Boken jag just nu läser, en av Leif GW Persson, får nog inte följa med. Den är så seg att jag inte vet om det är värt att släpa på den. "Da Vincikoden" och "Änglar och Demoner" läste jag snabbt ut och är ju lite sugen på "I cirkelns mitt" men det är ännu lite för dyr för mig. Låna gärna ut den till mig men möt mig på Kalmar C i morgon då. Får se annars om jag har något oläst mysterie i hyllan. Nåja.. tåg är mycket trevligt resesätt och det är en upplevelse bara det. Det är ofta jag bär med mig intressanta samtal och händelser när jag varit ute och rest.
I morgon kväll skall jag slappa i hotellsängen och zappa mellan kanalerna.. ett typiskt hotelliv.. Det mest trista är ju att äta ensam. Det har blivit några sådana kvällar. Alltid lika härligt trista och ensamma.. men samtidigt en stund av andrum. Varför inte ta tillvara den?
Sömnlös i Kalmar
Efter några timmars sömn, vaknade min kropp och ville inte vara i det ljuva livet längre. Gustav ville ut *jag hade glömt öppna innan jag la mig* så det var bara att släpa mig upp och öppna. Tiden gick.. jag försökte återvinna sömnen för att sova vidare. Men icke.
Att ligga kvar och vänta på att John Blund kommer tillbaka, är meningslöst. Det är något stressande att ligga kvar... och efter en timme klev jag upp.. Startade datorn och gav mig ut på nätet. Folk sover.. åtminstonde är de inte inloggade där jag vill.. ;o) Kikar lite på Aftonbladet och Expressen.. Inget mycket nytt.. Det är tyst från mailinglistan.. så när som på en kommentar om dokumentären "Född massmördare". Den såg jag bara en kort stund.. var för trött för att sitta uppe och se hela. Dessutom är jag, trots mitt intresse för psykologi, trött på alla dessa mördare och andra som står "utanför det normala". Vad nu "normalt" innefattar.
Natten är tänkarnas timmar.. eller tankarnas. Det är då som de vaknar.. man ges tid i det tysta, att fundera över livet.. vad man vill och önskar.. Jag funderar på om människan i allmänhet är fångad i en dröm.. en dröm om att få det bättre.. få det man inte har men man tror att grannen har.. En dröm om att lyckan finns någon annanstans än där man befinner sig. Mycket vill ha mer. Gräset är grönare på andra sidan. Åtrån till sin nästas hustru eller man.
Hur många har inte gått i fällan om det grönare gräset? Det skimrar en stund... men vid närmare eftertanke, när man står där helt utblottad.. känslomässigt... när man insett vad man gjort mot de som stod en närmast.. då har de gått vidare. Utan lycksökaren. Rik har sparat mer på hög.. och Leif GW Persson sa mycket beskrivande i en intervju med Nina Hagen: "...och de vill ha ännu flera miljarder, den som har mest med sig när han dör, han vinner." Vad är det för liv vi lever? Jag bara undrar. Är liven så tomma och meningslösa att det är en vinst i att dö med mer än man kan göra av med? Är det inte ett tecken på missär, egentligen? Känslomässig missär.. bl.a. Varför kan vi inte stanna upp och se hur våra liv egentligen ser ut?
Lyckan kan ingen annan ge oss.. utan vi måste söka den i oss själva. När vi funnit oss tillrätta i livet, kan vi utöka lyckan tillsammans med en annan genom att vi kan dela vardagen, glädjen - sorgen, lyckan - olyckan, trista dagar - solskensdagar.. osv. Ge och ta, få och ge. Kompromiss. Som föräldrar - barn, vänner emellan, kamrater tillsammans.. som partner i ett förhållande.
Om vi är är olyckliga, kan vi inte ta emot den lycka som en annan kan tillföra oss. Jag tittar på mitt eget liv. Fattigt, ja.. Olyckligt? Nej, inte idag. Det handlar om att våga göra det som man tidigare önskade att man vågade.. ta tag i tillvaron, våga gå sin egen väg.. skita i vad andra säger och tycker.. och kunna se sig själv i ögonen varje morgon. Inte ta sig själv på så stort allvar. Våga bjuda på sig själv. Att inte skämas för vad andra ställer till det utan låta de stå för sin egen skam. Det är en lång väg att gå.. men den är värd det.
Men allt för många vågar inte.. De vågar inte bryta sig loss från grupptänket.. de vet att skitsnacket går.. De vet det, för de är själva en del av snacket. "Se på henne.. att hon bara kan MED.. komma här och tro att hon är något" etc.. tissel, tassel.. viskande.. Förr gjorde det ont.. idag inser jag att det är synd om dem.. Det är deras rädsla som pratar.. som spyr.. deras avundsjuka över att andra gör vad de förundras över och själva önskar att de vågade göra.. men rädslan för att utsättas för det de själva utsätter... tar överhand.
Det är synd om människorna, som Strindberg sa. Jag är benägen att hålla med.
Under måndagen skall jag nog ta mig till blomsterbutiken och inhandla en orchidé för blomcheckerna jag fick i torsdags från grafiken och bildverket som tack för denna terminen. Jag är verkligen värd den uppskattningen.
Detta var några av mina nattliga funderingar..
Kattens dag
Mors dag, fars dag, barnens dag... ja, det finns dagar för det mesta vi vill och allt är för att stärka kommersialismens kapitalstarka skri. Här om sistens hörde jag något om Kattens dag.. något jag inte hört talas om förr... *men å andra sidan stänger jag öronen för sådant som inte är vidare intressant* Hemkommen efter handbollen idag *nåja, det är ju inte jag som spelar.. utan ene sonen* så satte jag mig att läsa senaste nytt på webben.. Slår upp Expressen och ögnar lite.
Då kommer jag till länken om Kattens dag och självklart blir det intressant. Det handlar ju om att människor tolkar vad kattens olika jamanden, skri etc betyder. Det läggs mänskliga aspekter i kattens liv. Ja, vad annat kan läggas i det, då katten inte själv kan tala om vad saker och ting betyder.
Precis som med nyfödda bebisar som man måste lära sig tolka fram till dess de kan peka och prata, så gäller det att lära sig sina husdjurs olika läten.. i mitt fall katterna. 3 katter med tre olika personligheter.. eller kanske heter det kattligheter.. Två av dem är syskon ur samma kull.. den tredje är omplacerad hit. Men visst hör jag på deras olika läten vad de vill. För medtaget rov, är ett mycket säreget läte, för mat, ett annat. För "spy hårbolldags" har vår omplaceringskatta ett mycket speciellt skri.. Det låter som sång! Bara att bära ut henne så hon kan spy ute.
Något som fick mig att gapskratta när jag läste under de bilder som visas om katterna, var texten under bild nr 3. Det handlar om när katten stryker sig mot något.. att det är bl.a för att markera revir.. Så står det: "Har den gnidit sig mot ditt ben kommer lukten att tala om att du är kattens egendom" Det är ju Gustav i ett nötskal! Ja, han tror verkligen att han ÄGER mig.... Vi ryker verkligen ihop, han och jag.. och stundom funderar jag på att byta ut honom mot en tvåbent karl för det vore nog enklare att leva med en sådan, än med Gustav, emellanåt. (inte undra på att min äldste son och hans flickvän vill ha mig att skaffa en karl.. Motiv? "Du pratar ju med Gustav!" *som om det vore skäl nog att skaffa en karl* och inte nog med att jag pratar o grälar med honom.. vi sover tätt intill)
Gustav vet när jag skall lägga mig. Vips, ligger han utbredd på mina kuddar.. När jag skall flytta på honom, fräser han och skall till att klösa. Nåja.. jag fräser tillbaka och talar om för honom att det är jag som bestämmer. Han har lagt sig på datastolen.. och vad händer när jag skall lyfta bort honom? Jo, samma visa.. JAG skall tydligen vänta tills Kung Gustav behagar ge mig nåd. Haha.. det tror han bara.. Men när det är halvtomt i matskålarna.. ja, då fjäskar han och är så rar sååå bara jag lägger upp mer mat. Gör jag inte det.. då springer han som ett skott framför mina fötter så jag trampar på honom.. eller nästan snubblar.. så sätter han sig snabbt en bit ifrån med sitt vidrigt självgoda leende och det ser ut som om han tänker.. "Du gör som JAG säger för Du är min egendom. Befaller jag mer mat, uppfyller Du mina krav". Ja, mänskliga aspekter...
Ibland undrar jag hur det skulle bli om jag verkligen hade en karl hemma över natten.... VAD skulle Gustav göra DÅ? Tjura? Rymma hemifrån? Rivas och bitas? Mig eller båda? Ja, jag får väl fråga någon som vill våga testa att sova här.. nära tättintill.. och se vad som sker..
Konsten att köpta en BH
Man kan ju tycka att det är den lättaste av alla världar att införskaffa sig detta klädesplagg. Alla har vi ju sett hur mycket det finns att välja på, när vi passerar skyltfönstren till de butiker som saluför dessa hållare. Julblommiga, beiga, blåa, syndigt röda… med nallar på, utan nallar, med stjärnor och månar.
De finns i alla tänkbara utformanden; med bygel och utan.. med puch-up och gelekuddar som lyfter och *gör större* Vi skall inte tala om alla storlekar som finns! Ja, upp till 85C, ja..
Det fanns en tid när jag klev in i affären, gick bort till storlek 85C, en vanlig storlek, och visste att den passade.. Plötsligt visade det sig att det inte var min storlek längre. Det skavde och gjorde ont. Behagen tumlade ut ur kuporna och det var bara att gå och inhandla något nytt.
Detta var visserligen efter en av mina graviditeter men amningen var slut och mjölken likaså. Alltså borde behagen vara återställda. Det var att gå upp lite i storlek.. 90D. En syster till mig frågade vid tillfälle vad jag hade för storlek nu.. och förskräckt sa hon, när jag svarade, att det inte kunde vara sant! ”SÅ stora är de inte” sa hon… avundsjukt… ??? Nåja.. fakta var ju fakta.. Jag hade stått i omklädningsrummets obarmhärtiga sken och provat den ena 85C efter den andra i hopp om att finna den rätta.. men insåg att det var ett måste att stiga i graderna. Jag tittade ner på brösten.. funderade på det syrran sa.. och svarade.. ”Jo.. tydligen”
För lite sedan köpte jag en BH med s.k brottarrygg, då mina axlar sluttar lite och BH-banden kasar ner. Jag sa till expediten att jag behövde en 90D. DET FANNS INTE i den sorten! VAD? Nej.. det fanns inte med just den utformningen. Dock provade jag en 85C som var den största de hade. Den satt bra, relativt i alla fall.. och oviljan att stå i det kala skenet i omklädningsrummet gjorde att jag inte kände efter ordentligt.
Den var inte så vansinnigt dyr heller. Väl hemma och med nya BHn på plats, kom ju det liv man inte lever i provhytten . Det är rörelser som att böja sig fram, plocka upp från golvet.. lägga upp mat till katterna.. etc.. och vips.. *det jag inte tänkte på i provhytten* så föll raringarna ut! Kuporna var inte heltäckande! Ojoj.. Det blev ett evigt jobb med att rätta till sötingarna. Värst är det på jobbet… när jag hjälpt de boende med något. Alla är rullstolsburna och det blir en del framåtböjningar.
Så.. jag tröttnade.. eller rättare sagt, tog mig tid och råd att fara till stan för att införskaffa nya behållare till behagen. In på en Lindex och letandet började. Med tanke på ekonomin, tänkte jag nappa på ”Köp två till priset av en”. Nu har jag bestämt mig för att stå ut i det vidriga ljuset som är i provhytten.. och börjar leta efter något vackert, läckert och tjusigt.. 75B, 75C, 80B och C. 90DD, 85DD… Bläddrande mellan hängarna inser jag att det inte är så lätt att se ut som jag gör.. Inte pinnsmal med silikoninlägg.. utan lagom rund i mina bästa år med vackert lagom stor byst. Jag ser ut som kvinnor flest, i min ålder. Fast med lite mer behag att vila blicken på…
Jag förvånas över hur litet urval det finns i min storlek. Jag kan ju inte vara ensam om detta.. och efter mycket letande, hittade jag en som passade. Till priset av 2! Varför skall det vara så?
Med tanke på hur populärt det är att fylla sina original med silikon och därtill få en större byst, borde det vara lättare att hitta behållare avsedda för dessa större. Fast.. när jag tänker efter.. så skall man ju även suga fett och bli smal också.. och då kanske det räcker med en 80DD i BH..
Man kan ju tycka att klädfirmorna borde inse att alla ser vi inte ut som Twiggy, Kate Moss, Julia Roberts och Sandra Bullock.. De borde se till att producera kläder för alla sorter och modeller.
Det är en större konst att köpa BH än många tror. Idag får man heller inte den service som tillhandahölls förr, då expediten hjälpte till att mäta så man fick rätt storlek.
Nåja.... Nu ligger orchidéerna behagligt på plats och de lär stanna kvar där nu.
Rugby i stan
Rugby i Kalmar mellan olika gymnasieskolor, är tradition. Rugbykvällen var ikväll *torsdag kväll*, som jag nämnde här om dagen. Som de flesta förstår så var det efterföljande disko med tillhörande alkoholpåverkade unga pojkar och flickor. Vem har inte varit i den åldern och i de olika skicken.. som inte är att stoltsera med?
Hur som helst, så fick jag skjuts in till stan från grafiken. Det var rätt så lugnt utanför diskot när jag kom strax efter kl 21. "Vuxna på stan", "Nattvandrare", ordningsvakter, en piketbuss med tillhörande stadsanställda poliser och föräldrar var på plats. En av nattvandrarna, en politiker i stan, kom genast fram till mig och presenterade sig. Vi pratades vid och snart kom en rektor för skolan min son går på. Strax dök det upp Socialtjänstare och Fältare.. och en och annan politiker som visade upp sig vid entrén. Regnet duggade och det blåste lite. Men vad gjorde det? Jag var klädd för en natt på stan.
Ungdomarna visiterades snyggt av ordningsvakterna och det var en härlig stämning. Snart kom det fler unga och många av dem var mer eller mindre berusade. De som hade drickbart med sig, blev av med det. Inget väsen, alla kände till vilka regler som gällde. Under de 3 timmar som jag var vid och omkring festplatsen, förekom inget bråk. Polisen tog in 3 ungdomar i bussen som kördes till stationen "runt hörnet" och även det sköttes mycket snyggt, måste jag säga. Ungdomarna gjorde inget väsen av det och polisen pratade hela tiden sansat med dem.
Utanför biblan stod tre flickor. Smått berusade .. men glada ändå. De ropade på mig och vi pratade en stund.. En av flickorna sa att det är bra med föräldrar på stan och de andra höll med. "Jag önskar att min mamma var här nu" sa hon.. och menade att det skulle kännas tryggt för henne. "Det är verkligen en trygghet att ni föräldrar kommer" sa flickorna vidare och det kändes fint att höra. Efter en kvart - tjugominuter skulle de vidare.. och jag bad dem vara rädda om sig.. "Var rädd om Dig, Du också" sa de. "Det var skoj att snacka med Dig".. sa de och gick. Vi pratade om just deras önskan att se oss vuxna mer, att dricka alkohol etc...
Min son såg jag inget av men han hade lovat att inte komma hem i morgon om han såg mig *haha* Nåja.. jag träffade på hans 'svärfar' och han i sin tur hade sett sin dotter och det innebär att min son inte kunde vara längre bort än en armlängd.. De är som varandras skuggor. Efter att ha pratat med diverse vuxna och ungdomar var det dags att gå hem. Sista bussen gick 23.06 så det blev bara att promenera hem... en tur på ca 50 minuter i rask takt.
Jag måste inse att svårimponerad som jag är, så har ett par yrkesgrupper verkligen fått mig att häpna i kväll. Ordningsvakterna vid Palace visade prov på stor skicklighet och proffsighet! De tog inte bara och visiterade de unga, de pratade med dem, skojade med dem.. visade sig mänskliga och inte som några översittare. Kraftigt berusade ungdomar tog de väl omhand.. De pratade med oss vuxna.. Poliserna var mycket imponerande i sitt arbete. Visserligen har jag aldrig sett en polis som betett sig som "svin" på ett sådant sätt man kan höra samt läsa om.. och ikväll visade de sig verkligen från sin bästa sida! Snyggt, prydligt, proffsigt och mänskligt tog de omhand de ungdomar som behövde tas omhand. De snackade med ungdomarna på ett behagligt sätt men även med oss föräldrar. Tummen upp och en stor eloge till dessa båda yrkesgrupper. Att imponera på mig, är en bedrift bara det.
Sexuella övergrepp på barn
Sverige har lagar som förbjuder sexuella övergrepp i stort och på barn i synnerhet. Ändå påvisas det om och om igen att män och kvinnor kan begå dessa brott utan att egentligen straffas för det. Man påstår att barn tar mindre skada av en våldtäkt än en vuxen kvinna.. och därmed blir inte straffet så hårt för den som begår våldtäkt på barn.
Idag ser vi i Expressen att en man får sänkt straff i hovrätten för att den lilla 3-åriga flickan SOV vid tillfället för övergreppen! Med andra ord: Det är tillåtet att utnyttja ett sovande barn sexuellt!
Vad är det för svin som sitter och dömer på detta vis? Har de egna sexuellt skeva behov så som att utöva sex med små flickor? Är det för sin egen skull de dömer lindrigt? Om de har egna barn, skulle de tycka det var helt i sin ordning om dessa barn blir våldtagna, sovande eller inte? Hur skall vi föräldrar med en sund relation till barnen, sex och medmänniskor skydda våra barn när myndigheter, som har som sak att döma de som bryter mot lagen, inte hjälper oss få bort svinen från gator och torg?
Måste vi gå man ur huse och förgripa oss på dessa män och kvinnor som dömer lindrigt? Skall vi våldta dem med stålrör, påkar och piskor? Skall vi förnedra dem och söva dem med starka medel och bara låta dem vakna upp och känna att något är fel.. mycket fel... och under tiden som de "sovit" våldta dem på diverse vis? Sedan säger vi.. "Du sov ju.. så Du har ju inte tagit skada".
Dessa som i stort sett frikänner våldtäktmännen, skall vara glada att de inte är i min bekantskapskrets..
P.S Ett förtydligande: För mig är pedofili det samma som våldtäkt på barn.
Att ta seden dit man kommer
Det råder delade meningar i de länder och inom de religioner där man utövar s.k hedersmord. En del av folket säger att det inte ligger i varken religion eller kultur utan att det är den enskilde familjen som agerar efter eget tycke och smak. Andra säger att det är med guds vilja man utövar mord. Detta trots att gud förkastar mord.
I mitt sinne kommer jag aldrig någonsin att förstå tanken med hedersmord. I mina ögon finns inga mord som man kan hedra.. eller mord som på något sätt kan återge en familj en heder. I mina ögon är ett mord något man skall skämmas över att ha begått. Än mindre kommer jag förstå hur man kan lägga all skuld och ansvar för "heder" i familjen på en kvinna. Mannen är ju minst lika delaktig i det sex som förekommer. Det är, om jag förstått rätt, helt ok att mannen har sex även utanför äktenskapet, men inte kvinnan. Ändå är det med kvinnor dessa män oftast har sex.
Nu har det hänt ett omvänt "hedersmord". Mord på en pojke och inte på flickan. Jag blev väldigt förvånad när jag läste om det. Nu skall vi väl kanske inte tro på allt som journalisterna skriver för de tolkar ju lite som de vill också. MEN, jag läser i morgonens Expressen att den familj som ligger bakom mordet, nu lever i skräck för vedergällning! Jag är övertygad om att de var medvetna om den risken redan innan mordet begicks.... samt att om det var tvärtom, om deras son/dotter mördats pga rangordningen (om jag förstått journalisten rätt) så skulle nog även de vedergälla ett mord.
Kan man inte bara ta seden dit man kommer och leva i frid med varandra? Gud har väl aldrig förkastat kärleken? Varför skall vi människor förkasta den och lägga oss i vilka våra barn vill leva med? Vem vill leva i ett äktenskap där det troligtvis inte finns kärlek mellan parterna? Jag har väldigt svårt att förstå hur en familj kan låta bli att acceptera den partner som deras barn har valt.. Kan någon förklara för mig, så jag förstår. Skulle någon tala om för mig vem jag skall gifta mig med, mot min vilja, då fanns inte den personen kvar i min närhet. Jag skulle vända den ryggen oavsett vem han/hon skulle vara.
När man väljer att flytta/fly till ett land där man söker uppehållstillstånd, tycker jag man borde ta en funderar på om man verkligen kan leva upp till det landets seder och bruk, religion och politik. VIsst, vi har religionsfrihet i Sverige och det är ju bra. Ingen skall tvinga någon att tro på det ena eller det andra. Gud ser endast till hjärtat, som det står i bibeln.. och utan sann kärlek till sin gud, så är tron inget värt. Men man måste ju ändå acceptera de lagar som landet har. I Sverige får maninte mörda och mördar man får man ta straffet. Mördar man, som i vissa länder, för "hederns" skull.. så vet de ju att vedergällning kommer.. inte bara från landets lagar utan från den familj som blivit drabbad av mordet.. Man får ta konsekvenserna av sitt handlade.
När skall människan lära sig att respektera varandra? Kan inte en familj acceptera sina barns val av partner utan att mörda, då är det inte så konstigt att vi har krig i världen..
Som sagt.. jag lyssnar gärna på den eller de som kan förklara så jag förstår dessa "kulturer" av mord..
Att söka en syndabock??
Som de flesta av oss vet, har en polisman dödats i en (tåg)olycka i samband med jakt på en bilist. Det är tragiskt, vilket det är en polisman i tjänst, som privatperson.. Det är tragiskt oavsett vem som drabbas. Men när jag nu läser Aftonbladet står det att läsa:
"Polisen kan i dag inte säga om mannen också kommer att misstänkas för att ha orsakat dödsolyckan" Mannen i meningen, är mannen som var jagad av de båda poliserna i olycksbilen. Men hallå! Jag hoppas innerligt att denne man inte befinns skyldig till att poliserna inte uppmärksammande tåget som kom. Den överlevande polismannens chef hade varit och hälsat på polismannen och han säger: "Men han sa att han själv inte hann observera tåget." För denna ouppmärksamhet kan ingen annan än chauffören till polisbilen, stå till svars. Om jag är ouppmärksam i trafiken och kör på någon, inte sjutton kommer jag undan med att det beror på att framför varande bil körde för fort så jag hann inte se fotgängaren.. eller nåt. Skärpning, grabbar! Man kan inte leta syndabockar för att någon skall betala för någon annans fel.
Kvällen är räddad!
Idag fick jag som förälder ett brev från gymnaiet. Det var en uppmaning om att vara med på stan när det är rugby i stan. Det är skolorna som arrangerar dessa rugbymatcher årligen och till dessa hör tydligen att våra unga gymnasister super som svin och det händer både våldtäkter och annat trist.
Vad jag funderar på är hur ungdomarna får tag i spriten. Några vittjar föräldrarnas barskåp, andra har de äldre att köpa ut. Man blandar alkohol och tabeltter, man blandar sprit och öl.. man blandar utan att ha en aning om vad som sker i kroppen och knoppen. Minnet försvinner i ett rus av dimma och många vaknar upp någonstans de inte känner igen dagen efter. Några vaknar aldrig mer upp...
För mig är det en självklarhet att vara på stan då. Jag kommer att gå direkt från området Giraffen där jag slutar jobba kl 21. En promenad ner till Esplanaden och hålla lite koll på ungarna. Vad min son säger om det, rör mig inte i ryggen. Har han dåligt samvete, är det inte mitt problem. Men *peppar, peppar* hittills har han inte kommit hem och luktat alkohol. Beträffande droger, har jag inte sett honom påverkad av sådant.. men jag säger inte att jag inte missat något. Mitt hopp står till att han är mer rädd om sig själv än så.. och ser det starka och modiga i att säga nej till alkohol och droger.
Tyvärr kommer det väl att vara så att de föräldrar som verkligen behövs på plats, inte kommer. Det är som det brukar vara. Ungdomar som super sig sönder och samman, skulle behöva sina föräldrar på plats. Vi hör ständigt hur polis, skola och politiker skriker efter ett samarbete mellan ungdomar på stan och föräldrar. Hur roligt är det för polisen att ta hand om dessa dängfulla ungdomar vars enda minne är att de har ett namn och en adress? Hur roligt är det för föräldrarna som inte orkade engagera sig, att få hem sin våldtagna dotter, full som en alika... eller sin drogpåverkade son, sönderskuren i ett gräl just för att han var påverkad av kanske både alkohol och droger.. och därmed tappade fattningen? Kanske skulle just DIN närvaro hindra en våldtäkt.. ett knivslagsmål? Kanske just Du räddar en flicka från övergrepp.. medan en annan förälder kanske räddar Din son från att hamna i trubbel?
Alla barn och ungdomar är allas vårat ansvar. Alla föräldrar måste visa att de bryr sig.. kallt eller inte den natten.. obekvämt att vandra ute i kylan eller ej.. men det kan vara just Din närvaro som stillar alkoholens flöde.
Mammor och pappor! Ställ upp för era ungdomar Rugbynatten! Låt mig slippa ringa efter just Dig för att just Din son eller dotter ligger misshandlad, drogad, våldtagen.. död.. på gatan.
Äktenskap...
.. är jag inte mycket för, men detta är något som rör vid mitt hjärta och rör mina ögons sjöar att rinna över en smula.
Att vid ålderns höst.. nej, vinter.. finna kärleken.. det är få förunnat. Att därtill vara kry och rask nog att orka gifta sig, det är verkligen vackert.
Visst har jag fått frågan om varför jag inte gift om mig.. men det är ingen som kan motivera varför jag skulle det. Äktenskapet tycks ju vara mångas mål i livet.. ”för att det är så det skall vara”. Men måste det verkligen vara så? Vad är syftet med äktenskapet? Att finnas till för varandra i vått och torrt? Att dela utgifterna? Sorger och glädjeämnen? Måste man vara gifta för det? Kan man inte dela allt det där ändå? Skall man gifta sig för att skiljas? De flesta äktenskap/samboförhållanden slutar ju i att man går var sin väg.
Vad har egentligen gått fel i vårt samhälle och i synen kring relationer? Det fanns ju en tid då äktenskapen verkligen var heliga och man satsade allt på att det skulle fungera. Idag, tycks man ge upp efter första grälet. Det pågår en tävling mellan äktenskapspartnerna om vem som är bäst och mest efterfrågad. Det pågår en kamp om vem som gör mest i hushållet och vem som drar in mest till hushållskassan. Man glömmer bort att vara sina egna och lever sina liv genom sin andra hälft.
Lotten kring barnen hamnar oftast på kvinnan. Det är hon som skall vara hemma från jobbet när de är sjuka, det är hon som skall ta med dem till affären så att han får vila efter jobbet.. Det är kvinnan som skall se till att hushållet är städat, tvätten ren och fönstren putsade. Hon skall jobba heltid, lämna och hämta barn på dagis. Fortsätta jobbet med hem och barn.. och dessutom skall hon orka vara maka och älskarinna också. Tacka fan för att det inte funkar. Men varför sätter hon inte stopp för det? Varför säger inte maken: ”Jag hämtar barnen idag om Du vill handla i lugn och ro. När Du sätter Dig och läser för de små, tar jag hand om matlagningen”. Kommunikationen, som är så viktig, existerar knappast mer än till gräl och förnedring. Pajkastning, då finns orden..
Pratar man inte med varandra innan man gifter sig? Diskuterar man alls varför man vill sätta barn till världen? Planerar man bara för bröllopet, som varar några timmar.. eller planerar man för äktenskapet som skall vara länge? Jag har då aldrig hört någon säga: ”Vi planerar för vårt äktenskap”.
Nåja.. jag har i många år sagt ”Aldrig mer” och har stått fast vid det. Siste man som var i mitt sällskap, som partner, visste om att det inte skulle vara lönt att prata förlovning och äktenskap med mig.. men som ändå kom fram till att han nog ville gifta sig med mig.. *efter bara en dryg månad* ”Jag vet att Du inte vill men bara Du får tid på Dig så vill Du nog också”. Hur jäkla dum får man vara och hur var hans syn på mig? En fot i arslet och ut.
Nåja.. kanske skall man inte säga ”aldrig” men hittills har jag inte motiverats att återinträda i det fängslande tillstånd som ju äktenskap kan vara.
Nattsvart natt och stjärnklara tussar
Sova.. sova kan de trötta göra.. Men varför sover jag inte då?
Sömn.. sömn är till för de med behov.. Men jag då.. har ju också behov..
.. av sömn.
Ensamhetens ensamhet svävar om natten och tättintill är inte här.
Tättintill.. nära... känna doften av en annan.. Lägga handen på höften...
... under täcket... nära.. försiktigt.. utan att väcka.
Blunda och känna tvåsamheten.. blunda och känna att ännu doftar kärlek.
Doften av en annan.. hud mot hud... andas samma rytm... andetag.
Kär lek.... leker kärt. Somna tätt intill.. somna.. sova.. trygghet.. nära.. tättintill. Stilla.
Nattens nattsvarta tystnad är bedårande vacker att lyssna till. Stjärnklara tussar
sover.. de blinkar inte.
Stilla.. tystnad ... tassar på tå. Katten smyger upp... lägger sig till ro igen.
Tar ett djupt andetag.. Nattens nattsvarta sluter sitt mörker om mig... doftlöst,
utan tättintill....
Jösses, dessa katter och deras lekar
Katter.. Katter som jag inte vill vara utan. Gustav, som är svartsjuk och är nog så svår att leva med. Jag brukar säga till honom ibland att han är svårare att leva med, än en karl. Kattis gör inte mycket väsen av sig. Lycklig och nöjd för att få mat serverad och att bli klappad ibland. Båda har en förmåga att bära in möss emellanåt. Oftast ser jag dem döda på hallmattan när jag vaknar om morgonen.. men det händer ju att jag kommer på dem när de smyger in med ett färskt, sprattlande bete mellan tänderna.
Snuffie, vår omplaceringskatt. 7,5 år. Hon har varit innekatt de 5 senaste åren och kom hit pga skilsmässa och att väninnan inte fick svar från Djurens Vänner om nytt hem. Här får Snuffie vara utekatt.. komma och gå som hon vill.. även nattetid.
Snuffie har sakta vant sig vid att kunna gå ut och få leva de lyckliga katternas liv: Ute och jaga. Dock ikväll tog hon mod till sig och visade vad hon kan. TV4 hade just börjat visa ”Parlamentet” och med vant öga ser jag att det är något mer än en katt som kommer in.. Snuffie har tagit hem sin första mus..i alla fall hit. Musen är inte död.. och jag kastar mig på golvet och skall få tag på den. Som en orm krälar jag på golvet och drar fram databordet där musen nu rusar in för att gömma sig under baslåda, kablar och annat smått. Svärandes och lockandes krälar jag vidare på golvet i kapp med Snuffie som också jagar den lille krabaten. Det jag tänker, är ju all skada den kan ställa till med om den börjar tugga på sladdarna.
Den lilla musen rusar över vardagsrumsgolvet och under hyllan.. jag efter.. precis som Snuffie. Äldste sonen undrar vad jag håller på med.. lyckligt ovetande om att det springer en mus lös i huset. Jag tror inte han uppskattar det lilla livet med tanke på hur han låtit mig ta hand om de döda kamraterna när de legat på hallmattan.
Med ett flin över hela sitt vackra ansikte ser det ut som om han tycker jag kan fortsätta kräla i stoftet. Nåja.. jag vet ju att musen är under hyllan och krälar vidare dit. Snuffie, som är ovan jägare, kommer inte åt den lille.. och det blir ju min uppgift att ta hand om den. Håhåjaja.. Jag har tappat räkningen på alla möss jag tagit hand om det senaste året.
Till slut, efter mycket sväraden om att jag missar ”Parlamentet” och att den minsann kommer att åka fast så småningom.. finner jag den lille rackaren stå upprätt längs med ena ”regeln” till hyllan.. och skam den som ger sig.. Jag får tag i rackar’n och visar sonen.. som bara tycker jag skall placera den ute i det fria.. Självklart bär jag ut den lille.. och med raska små fötter pinnar den iväg med en sjuhelvetes fart.
Snuffie, som inte sett att jag fångat hennes lilla go-bit, letar vidare efter den. Jag talar om för henne att musen är ute.. och visar henne ut. Vad hon gör just nu, vet jag inte. Men altandörren är stängd och in med en mus skall hon inte komma just nu. Kanske hon bär in en ny i natt.. men det blir nattens bekymmer.
Möss är inget större problem. Värre vore om de kom in med spindlar.
Kontaktannons?
Jag kom hem från kompisen.. Lite vin och snack. Singlar. Vi var 3.. en fjärde kom. Är det fult att säga att man lever ensam? Jag tror det.. men vem bryr sig? Inte vi. Vi är ensamma i jämförelse att leva i förhållande eller ej. Varför skall vi sättas i fack? Varför skall det ena vara bättre eller sämre än det andra? Vi är ensamma men har vänner.. vi är inte ensamma på det viset.. men lever som singlar..
Dessa ordlekar.. singel.. ensam.. enastående.. kan vi inte vara allt på en gång? Jag är det. Ensamstående enastående singel som lever utan partner men är inte ensam för det. De vänner jag har, är mina hundraprocentare. De jag litar på .. de jag vet finns när det behövs. Det är ju bättre det än en opålitlig partner.
Frågan kom upp..
”Hur skulle en kontaktannons om Dig se ut?”
Jag svarar som förr:
”Jag skriver ingen kontaktannons. Jag är inte desperat och klarar mig själv” (vilken lögn om att klara sig själv. Vi vill alla ha någon att dela vardagen med)
”Men Du.. lek i alla fall med tanken.. OM Du skulle sätta ut en kontaktannons.. hur skulle den se ut?” *Suck, dessa karlar* Ja, det är ju män som är mina vänner, oftast..
Jag funderar och leker med tanken..
”Kvinna i sina bästa år som är som hon är när hon inte blev som hon skulle. Finner sig inte i att bli tillsagd vad hon skall göra eller när hon skall komma hem. Har sina vänner och de står högt på prio-listan. Går sin egen väg även om det inte är de mest bekväma vägar och lever sitt eget liv. Ifrågasätter gud och alla myndigheter. De traditionella traditionerna vet jag inget om. Söker ingen man, men finns han bör han vara mellan mogen och omogen. Ålder lika med noll men inte över 50”
Alla tystar.. dricker lite av vinet och så kommer.. gapskrattet! Ja, det är Chattens i ett nötskal. Det finns, tack o lov ingen som nappar på det.. och jag kan fortsätta mitt liv som om ingenting har hänt.
Ja, ibland funderar jag .. ibland undrar jag varför det är så viktigt att leva i tvåsamhet.. som om vi som valt en-samhet inte har ett värde.. ett socialt och politiskt värde.. Så sjukt.. så vansinnigt sjukt att vi ”måste” tillhöra tvåsamheten för att vara accepterad. Varför? Vad säger att VI är någon egenart? Vad säger att vi är sämre än de som lever i tvåsamhet, kanske under förhållanden de inte trivs i? Kanske är det alla som lever i tvåsamheten som är ovärdig, en egenart? Vem vet?
Jag tar mitt sista ur glaset och går sakta hem.. Det är inte långt.. Inser att det skulle vara trivsamt att ha någon att hålla i handen.. att kyssa på halsen.. nafsa i örat.. Men ändå.. är min frihet så mycket mer värt.. ändå.
Rätt ta lite från de rika också
Många fattiga i Sverige, dras med skulder på grund av olika omständigheter. Det kan vara pga skilsmässa och därtill ändrade ekonomiska förhållanden, det kan vara slarv eller helt enkelt lång arbetslöshet som gör att man inte kan fullfälja sina åtaganden hur mycket man än försöker.
För många år sedan, som relativt nyskild.. kanske hade det gått 2-3 år efter skilsmässan, orkade jag inte med det ekonomiska läget och vände mig till "socialen". Jag bad om hjälp att klara vardagen och fick beskedet att jag var tvungen att sluta betala på mina skulder först och låta dem hamna hos kronofogden! DÅ skulle jag möjligtvis få hjälp. Så sjukt! Men tror Ni jag fick hjälp? Nej. Inte en krona!
Vi vet alla hur lätt de rika eller de som på ett eller annat sätt har tillgångar som Kronkalle inte kommer åt, sliper undan. Jag kan nu till min stora förvåning ändå läsa i Aftonbladet att Kronkalle nu tar hand om tillgångar en rånare har! Kanske det kan börja skipas lite rättvisa även bland de "rika".
Gamla.. men rätt så söta ändå
Ett äkta par och deras 9 barn väntade på bussen. En blind man kommer också och ställer sig vid hållplatsen. När bussen äntligen kommer verkar den överfull och bara frun och barnen
kommer med. Maken och den blinde mannen beslutar sig för att promenera istället.
Efter en stund har maken blivit irriterad på det knackande ljudet från den blindes käpp alltefter den träffat trottoarkanten och yttrar:
-Varför sätter du inte gummi på änden av käppen? Det där knackande ljudet gör mig vansinnig.
Den blinde mannen svarar:
-Om du hade satt gummi på din käpp, hade vi fått plats på bussen... så håll käften.
(Även en blind höna hittar ett korn, sägs det)
.. också nästa...
En man kommer in i en affär och förklarar för den kvinnliga expediten att han är där för att köpa tamponger till sin fru. Expediten säger till honom att dom finns längst ner i affären. Mannen tackar och går ner till det ställe tampongerna fanns. Några minuter senare kommer mannen tillbaka med en stor påse bomull och vill betala.
Den kvinnliga expediten frågar undrande:
- Jag trodde du var här för att köpa tamponger till din fru?
Då svarade mannen:
- Du förstår, det är så här. Igår när jag bad min fru att köpa en limpa cigaretter, kom hon hem med ett paket tobak och ett paket filter. Så jag tänkte, måste jag rulla mina, så ska fan hon också få göra det.
(Ops... så det kan gå.)
Sexrelaterad cancer?
Den ena rapporten efter den andra skriker om hur farligt det är att leva.. så till den grad farligt att vi inte ens borde födas, för att slippa dö "i förtid". Forskarna har nog glömt bort att vi börjar vår död i samma stund som vi blir befruktade. Döden är ju det enda vi vet om livet.
Senaste rapporten om cancerrisken läste jag i Expressen igår, onsdag. Det handlar om oralsex och cancer i en och samma mening. Håhåjaja. Det är ju konstigt att inte fler drabbats av cancer i munhålan då, om det nu är så illa.. fast.. det står ju ändå att risken är liten.. Så varför ta upp det överhuvudtaget? Är det inte så att vi i Sverige är så överhopade av alla dessa "larmrapporter" om cancer och andra otrevligheter, att vi inte längre lyssnar? Vi orkar inte längre ta in alla skriverier om hur farligt det är att leva, för vi vill ju njuta av livet också.
Vi får cancer om vi röker, snusar, kan få cancer av att äta viss mat, att undivka viss mat etc etc. Vart går pengar skänkta till forskning egentligen? Går de till att forskarna skall LETA efter TÄNKTA orsaker till cancer eller går de till att HITTA möjliga vägar att bota sjukdomen?
Skriker man efter vargen tillräckligt många gånger, är det ingen som tror på en till slut..
Kalmar kommun i ett nötskal
Hösten 1999 kom min familj och jag till Kalmar. Vi kom fyllda av spänning och förväntan på det nya. Vi hade aldrig satt våra små fötter på denna mark innan flyttlasset tog oss hit.
Det första året bestod av att utforska staden.. och vi fann en mycket vänlig stad, om än lite trög.. En vacker stad som jag än i dag tappar andan av att beskåda. Men efter ett år, visade den sitt rätta jag och har fortsatt visa det. Många gångar under dessa år har jag lite ironiskt sagt att "Kalmar och jag är en kombination som är under förbannelse" Ja, så illa är det faktiskt.
Utan att gå in på detaljer, tycker jag nog att Aftonbladets lilla notis talar sitt eget språk. Detta är Kalmar i ett nötskal. Jag har aldrig varit med om mer kränkande kommun än denna.. och hade det inte varit för att jag har barn i skolan att ta hänsyn till, hade jag lämnat denna kommun snabbt som en oljad blixt.
Aftonbladet berättar om att Kalmar kommun köpt in ett antal klockor/bjällror som skall plingas i, när personalen säger eller gör något positivt.. som en UPPMUNTRAN! Dagisnivå.. Bästa sättet att visa sin uppskattning är väl ändå att TALA OM att man har gjort något bra.. sagt något bra.. En klapp på axeln, en kram.. ett leende. Men varför inte ännu hellre.. HÖJ KOMMUNALS löner!
Vem fasen vill ha ett herrans oväsen på sitt arbete i form av ett bjällerklang? Hur skulle det se ut.. eller låta, på äldreboendet där jag arbetar om vi plingade i dessa jäkla bjällror dagarna i ända? Nej, det kommer ju inte att funka.. HUR kan en kommun vara så tarvlig?
Vad skall vi göra med de som inte sköter sig eller är snälla? Skall vi piska dem med en 9-svansad läderpiska?? För egen del vet jag vilka som skall få pisk av mig
. För övrigt föredrar jag att fortsätta att visa min uppskattning för mina kollegor, vänner och familj på det sätt jag tror mest på: Jag talar om det för dem, kramar om dem och talar om hur mycket de betyder.. osv. MUSikalisk sexleksak
Att sex säljer, det vet vi. Sex har varit en handelsvara i alla tider och kommer så alltid förbli, även om priserna kanske kommer att gå ner pga att det är så vanligt och "oskämmigt" idag att sälja och köpa sex.
Men att gå från ren prostitution till att skapa iPod som ger orgasm bara den stoppas in i ett visst intimt hål.. är det inte att gå förlångt? Skall flickorna sitta på bussen med iPoden i musen och digga sig till en orgasm? När skall sex vara en privatsak mellan två partner?
Jaja.. jag undrar om det är Expressen som drar ett skämt.. eller om det är allvar.. och vad skall komma på marknaden för grabbarna med musik som de kan stoppa snoppen i för att uppnå samma musikaliska höjder.. i jämlikhetens namn..
Att gå långt för kärleks skull
Vargar har synts i Stockholm. Vargar som ställer Sverige i två läger: hata eller älska dem. Skjuta eller inte skjuta dem. Allt i livet har två sidor. Jag förstår ju de som vill avliva vargen för att den angriper tamboskap, något som många har som levebröd.. samtidigt som jag ser vargens rättighet att leva som det djur det är. Vi skjuter inte mördare och våldtäktmän, men vargar. Jaja.. det är ju som det är.. och vi kommer alltid att vara i två vargaläger.
Aftonbladet tar idag upp lite av den uppmärksammade vargen i Stockholm. Fina bilder på den är publicerad. Jag ler lite när forskningschefen på Kolmården säger att en varg kan gå hur långt som helst för att hitta en partner. Det får mig att tänka på hur människan också kan gå hur långt som helst för att få sig en partner. Det kan vara en uppvaktning som är romatisk och eggande.. men det kan även vara att gå hur långt som helst för att få den man vill ha, till vilket pris som helst.. *inklulsive mord*.. och det kan sluta i katastrof.
Hur som helst, så tänkte jag på min äldste son och hans flickvän när jag läste om vargens vandring. Inte så att de unga tu gått långt för att få varandra.. men de har försökt att gå väldigt långt för att para ihop mig med en man. Oj oj oj... i 11 månader har de gjort ansträgningar. Denne mannen ringer mig ibland när det har med viss fritidsaktivitet att göra. "Vad ville han? Skall ni på dejt? Aha.. Du och han skall ses.. har ni något ihop? Varför är Du så hemlighetsfull? Varför ringde han om det inte var för att ni skall ses?" Frågorna haglar från de unga tu.... Vi ses emellanåt i samband med denna aktivitet. Varken mer eller mindre. Ändå försöker de unga tu, i all omtänksamhet, att få mig att tro att mannen och jag är som skapta för varandra *asg* Inte så att mannen är otrevlig eller oattraktiv på något sätt.. men jag är rätt övertygad om att det vore att kasta bort tiden att vara tillsammans.
"Men Du" säger svärdottern.. "har Du inte sett hur han tittar efter Dig när Du går?" Nej, det har jag inte eftersom jag inte vänder mig om.. "Han tittar lååångt efter Dig. Han är ju JÄTTEINTRESSERAD av Dig!!" säger hon upphetsat och vill verkligen att jag skall nappa.. Håhåjaja.. låt honom kika då.. "Det är ju för att jag ser så lustig ut" säger jag i ett försök att vilseleda.
Sonen har visst, enligt egen utsago, frågat mannen om han är singel eller inte.. *suck* samt erbjudit mannen att få pussa mig om sonen får köra hans bil... *dubbelsuck* "Mamma, han bara log då så det vill han säkert. Han sa inte 'Nej' i alla fall" sa sonen glatt.. (mannen log nog för att han insåg vad min son håller på med) Visst är det rart av mina tonåringar att vilja se mig med en man.. De kan verkligen behöva en manlig förebild i hemmet och det behövs nog en karl här, för barnens skull.. Men jag vill ju gärna ha lite att säga till om själv också ^^,) Förmodligen han också. Jag undrar ibland hur långt de är beredda att gå för att få mig dit de vill.. *funderar*
Så det är inte bara vargar som kan gå långt för att hitta en partner.
Denna fredag började ju bra
Vilken start på dagen på praktiken.. Kan bara sammanfattas med "KAOS" och "SKRATT"
Kommer dit.. tar hyrbilen (skall resa till Värmland idag) i o m att jag skall iväg och handla lite direkt efter jobbet. Så långt allt väl. Går in och börjar tvätta och ta upp de som behöver hjälp. Vi är en man kort och det är inte första gången som jag räknas som personal, fast jag är praktikant.. *kallas förtroende* men det gör inget.. Jag skall nog lösa det på något vis..
Lite sena blir ju ju i och med att två blir kvar på ett rum där det tar ca 40 minuter att hjälpa en kvinna.. Mer tid än vänligt, med andra ord. Det får till följd att allt blir sent och en och annan boende blir lite småsur.. Nåja, de förstår ju ändå.. ber om ursäkt för att de skäller på oss lite..
Frukost. En man skall ha fil och Corn Flakes... Jag häller upp filen, tar upp burken med Corn Flakes och känner... hur den gliiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiider ur handen. Plötsligt ligger alla flakes på golvet.. och alla bara gapskrattar.. Ja, jag också. Vad finns att göra? De boende skrattar gott med oss.. och det är bara att sopa upp och ta fram nya flakes .. Nå, mannen fick sin frukost och jag går vidare.. En dam som har afasi (kan inte tala efter en hjärnblödning) samt sitter i rullstol, halvsides förlamad.. Hon sparkar fram rullstolen till mig och vill ha hjälp. Hennes haklapp ligger på rullstolsbordet och jag säger: "Åh, är Du redan klar" och viker ihop haklappen och lägger den på bordet.. går till matvagnen och skall fortsätta servera.
Då hör jag ett gapskratt bakom min rygg.. Det är kvinnan som skrattar hjärtligt.. Jag vänder mig om och undrar vad det är.. Hon har rullat tillbaka till matbordet, skakar på huvudet och tittar på mig och skrattar vidare.. DÅ förstår jag ju.. *jag har ju tankarna på resan idag också* hon vill ha hjälp att KNÄPPA haklappen i nacken!!! =o) Med ett skratt går jag till henne och frågar henne om hon kan förlåta mig.. och säger samtidigt att det var ju en bra start på dagen.. CornFlakes på golvet, jag viker ihop haklappen i stället för att hjälpa henne.. och jag undrar just om det kan bli värre nu.. Håhåjaja.. bara jag inte kör ihjäl oss på resan..
Nåja.. man har inte roligare än man gör sig.. och detta fick bli min dos av att bjuda på mina mänskligheter och trötta skalle en fredag morgon när solen strålar den 11/11 och vintern tycks långt borta med sina +12° ute.
Fler mornar borde starta med ett skratt!
Fega handledare på AF
Vart fan skall jag vända mig till när Länsarbetsnämnden vägrar ta tag i problemet A (handläggaren) på AF? Vem skall jag vända mig till när han vägrar svara på mina frågor? Han svarar inte på mail.. han svarar inte på något!
Jag mailade till A's chef, E H-T, och begärde ett möte med de båda. Då mailade hon tillbaka att hon hade tid att träffa A och mig den 11/11 och jag mailade detta till A med en kopia till hans chef. Han svarade inte på det. Jag mailade igen.. men får inget svar.
Nu mailar chefen till mig och påstår att hon anser att praktikplatsen (den jag nu har i vården, som jag måste ha för att bevisa *mina 10 år i vården till trots* att jag är värd betald USK utbildning) först skall lämna sitt yttrande om mig innan vi skall träffas.. Då vet hon inte ens vad mitt möte med dem handlar om. (Jag mailar henne då i korthet vad jag vill ta upp) Jag beskriver att jag inte får kontakt med A och att han vägrar svara mig. Då anser hon att frågor kring praktiken, kan jag ta upp med A på utvärderingsmötet.. men det har ju inte DEN personalen med att göra. Min fråga är ju bl.a varför jag måste göra praktik för att bevisa mig värdig en betald utbildning, jag, som har nästan 10 års erfarenhet och utbildning i vården, medan min granne från Chile, med mycket mindre erfarenhet *typ en sommar* och ingen utbildning har i vården.. fick utbildningen betald utan att göra praktik? Det är EN av mina frågeställningar..
A måste vara jävligt rädd just nu.. Varför svarar han inte annars?? Jag skall göra ett försök till på länsarbetsnämnden.. sedan vet jag fan inte vart jag skall vända mig.. LAN har ju förut nonchalerat mig och mina klagomål.. och bara svarat med standardsvar... Råd, någon..
Nykter arbetsplats
För mig är det en självklarhet att man på arbetet, på väg till och ifrån sitt arbete, är nykter. Kvällsposten (Expressen Sydsverige) tar upp frågan om att läkare är fulla alternativt bakfulla på sina arbetspass. Det är inget nytt, inte för mig, som ändå har en lång erfarenhet av sjukvården. Det är en stor % av vårdfolket som är alkoholister alt. storkonsumenter av alkohol eller drogberoende.
Man ställer frågan om läkare bör drogtestas. Mitt svar är tveklöst: Ja! Har man väl tagits på bar gärning genom att vara berusad/bakfull eller med tabletter av lugnande verkan i kroppen, skall samma regler gälla för läkarkåren (men också övrig personal i samma sits) som för rattfyllon. Rattfyllerister blir förhoppningsvis av med körkortet samt får fängelse, i de fall som lagen upprätthålls i tingsrätten. Samma borde gälla för legitimerade läkare och sjuksköterskor. Frånta dem legitimationen och ge dem fängelse alt. samhällsvård 2 år. Undersköterskor och sjukvårdsbiträden bör även de fråntas sina arbeten samt ges fängelse eller samhällsvård 2 år minst, för försummelse på arbetsplats. De har vid dessa tillfällen klart visat att de inte kan ta det ansvar som föreligger dem i arbete.
Som sjukvårdare (alla kategorier) har man ansvar för andra människors hälsa. Läkare som opererar och är berusade, fulla eller bakfulla .. hur många vill bli opererad av dessa? De av läkarnas kollegor, som känner till att det förekommer berusade läkare/sköterskor etc på arbetstid bör genast anmäla detta till vederbörande chef. Görs inget åt det då, bör även chefen fråntas sitt arbete. De ur personalstyrkan som backar upp för sina kollegor som är berusade på arbetstid och tiger om det, borde också de ställas till svars för medhjälp till vård i berusat/drogpåverkat tillstånd och fråntas legitimation samt få samhällstjänst minst 1 år.
Varför har jag så stora krav på denna ordning? För jag anser inte att alkohol- och drogpåverkade personer har på arbetsplatsen att göra. Att arbeta med människor och vara onyktra (drogpåverkade) är inte ansvarsfullt. Det är lika oansvarligt som att köra på fyllan/drogpåverkad. Det är något som jag inte heller ser som ansvarsfullt.
Sverige måste våga sätta stopp för den här typen av ansvarslöshet och vad kan vara bättre än att sätta hårt mot hårt?
I nattens svarta timmar
I nattens svarta timmar försöker jag hitta stillheten... Tröttheten kryper i min kropp men lämnar inget utrymme kvar för sömn.
Sömnen togs bort med vinden när tre timmar gått av glömska av denna värld.. Nattens tystnad dryper av tomhet.. tomhet men ändå fylld av bekymmer.
Likt en våldnad går jag om dagarna.. leende.. som välmående.. men det syns.. Tomhetens fyllda svärta syns i min blick.. och igår såg jag det i badrumsspegeln... Vad? Hur liten och mager jag är... men ändå stor och med kropp som fyller ut...
I nattens svarta timmar söker jag friden...
Barn och ungdomar på nätet
Internet har ju blivit en samlingspunkt för väldigt många ungdomar.. ja, vuxna också. Själv har jag förmånen att fått träffa några av mina allra närmaste vänner där. Efter lång tids ”snack” på nätet, förtroenden som byggts upp.. delade dagböcker för närmaste kretsen, stöttande i vått och torrt… så har vi träffats och det har klickat direkt. Det är vänner jag aldrig skulle mött, om jag inte hade Internet.
Men det finns baksidor också. Oseriösa vuxna som jagar unga flickor och pojkar i egna syften. Som lurar och lockar.. som träffar dessa unga som inte förstår att det finns lögnaktiga skurkar där ute. Våldtäkt, mord… Vem säger till dessa flickor att de inte skall lämna ut namn, telefon och adressuppgifter till folk på nätet? Vem säger till dessa unga att de inte skall träffa någon de inte vet vem det är? Vem har koll på vad som händer på communityn som barnen är på?
”Jag vill ju inte smyga på mina ungar” har jag hört.. ”Jag litar på mina barn” säger andra.. ”Det är ju pinsamt för barnen om jag är på samma ställe. Mina barn vill inte att jag är på nätet” säger ytterligare några.
Vad säger dessa föräldrar till försvar när deras barn ligger våldtagna, kanske mördade? ”Det är ju pinsamt om jag är där”??
Vi har ungdomar som kallar oss över 25 år för jävla pedofiler, vi är gamla, fula och äckliga. Vi har inte på communitys att göra för det är ”bara för ungdomar” osv. Många av oss vuxna har tagit illa vid sig.. andra blir förbannade.. och alla communitys agerar inte när man ”anmäler” trakasserier trots att de ger sig ut för att vara noga med det. Det gäller i synnerhet en av de största sidorna i Sverige. Man väljer att blunda, speciellt om det är en betalande medlem.
Vi var för några år sedan ett gäng föräldrar på nätet som blev attackerade av ungdomar som loggade in på skoltid. Jag fick tips av en kvinna om vilken skola de gick på samt mailadress till skolans rektor och kurator. Ungdomarna skrev könsord etc.. Jag vidarebefordrade dessa mailadresser till andra vuxna som jag visste var nerlusade med ungdomarnas vidriga inlägg. Vi skrev alla, till rektorn och skolkuratorn. Snabbt kom det svar och de meddelade att de i sin tur, varit i kontakt med crew på communityn och fick ungdomarna avstängda. Vi vuxna på sidan, hade inte lyckats nå crew. Rektorn meddelade också att man stängt skolans datorer för sidan samt att man kallade in till föräldramöte där dessa ungdomars föräldrar fick veta vad som hände. Föräldrar som stod frågande, blev chockade.. det hade de inte trott om sina dunungar.
Skolan anordnade så att vissa lärare skaffade konton på sidan och höll därmed koll på skolans elever… Vi fick också ett stort tack för att vi meddelat vad skolans elever höll på med. När ungdomarna ett år senare fick tillgång till att logga in igen, kom flera av dem till mig och bad om ursäkt. Sedan höll vi en bra och uppbyggande kontakt ett bra tag..
Tyvärr förekommer det allt som oftast att andra unga fortfarande ger sig på oss vuxna med glåpord etc. Har Du koll på vad Ditt barn gör på nätet? Internet är ju ett samhälle som vilket samhälle som helst, där man träffar människor.. kända som okända. Du som har barn och ungdomar, vill förmodligen inte att de hänger på stan om nätterna. Man vet inte vad de hittar på eller vad de blir utsatta för. Du kanske tar bilen till stan och kör en runda och letar efter Dina små. Varför loggar Du inte in på communitys för att hålla koll på barnen i det nya samhället?
Flickor som viker ut sig nakna eller utmanande? ”Inte min flicka” säger man.. Jasså.. inte?? Jag validerar foton på en sida.. och tro mig.. jag nekar många foton där flickorna är utmanande klädda.. de har poserat med bar överkropp.. de vill få med porrbilder.. osv.. Även unga pojkar har börjat vilja lägga in liknande bilder på sig själva.
Vad kallar de sig? Vad har de för ”nick” på nätet? ”Billig_slyna” ”Horf*ttan” ”Kn*llunge” etc etc.. ständigt nervärderande för sig själva och en antydan om att de är lätta att få i säng. Har Ni föräldrar koll på det och vad säger Du när Du står öga för öga med Ditt barns billiga ”nick” på nätet? Känns det bra att veta att Din son eller dotter bjuder ut sig.. att de använder könsord till varandra när de skriver.. eller kastar sig över vuxna, andras föräldrar, med kön- och glåpord?
Att Din ungdom har egen dator, är ingen ursäkt för att inte ha koll. Så länge de är under 18 år har Du ansvar. Du står för Internetabonnemanget och kan kräva att få lösenordet till deras dator.. kolla den. Tyvärr är det allt för många föräldrar som inte vet hur man kollar en dator.. men ta reda på det. Gå datakurs, fråga andra som kan. Fråga ungdomen om de kan visa Dig hur en community ser ut och funkar.. Visa intresse.. och skaffa sedan Ditt eget konto så Du kan hålla koll. Markera om Du uppfattar att barnet beter sig illa. Neka åtkomst till nätet när de går över gränserna.
Men det handlar inte bara om att kolla sina älskade barn.. Det handlar lika mycket om att skydda dem från vuxna som är ute i oseriösa ärenden. Vet Du inte hur det funkar, vill Dina barn inte visa Dig.. fråga någon vuxen i Din närhet som kanske kan.. TA REDA PÅ! Du har ansvar för Dina barn vilket det är i den verkliga världen eller i cybervärlden. Jag vill se fler av mina vänner och bekanta på communitys. Vuxna på stan, Nattvandrare.. ja, vi engagerar oss i massa fina saker som SYNS i verkligheten.. men vi behövs även på nätet för att hålla efter våra barn, skydda våra barn och se till att oseriösa vuxna inte kommer åt att träffa våra unga.
Många ungdomar saknar en vuxen i tillvaron.. där gör VI mycket nytta.. att lyssna.. vara till hands.. ”Vuxen på nätet” ”Nattsurfare” Ja, vi behövs överallt.
Allt är inte vad det ser ut att vara
En man går emellan för att stoppa en misshandel. Det gäller misshandel av en ung man med invandrarbakgrund. Mannen som ingriper, en invandrare, blir själv misshandlad och det har gått över ett år nu och ärendet är inte ens klart. Detta enligt Barometern idag.
Mannen som ingriper anser att det är en misshandel pga att han är av invandrarbakgrund. Men är det verkligen det? Men å andra sidan, vad skall invandrarna skylla på om de blir misshandlade, om inte det??
Om jag skulle gå emellan och försöka stoppa en misshandel och jag själv blir misshandlad.. vad skall jag skylla på då? Jag kan ju inte påstå att jag blir misshandlad för att jag är invandrare.. "Är hon så jävla dum att hon lägger sig i, får hon skylla sig själv" skulle man säga då..
Blir jag misshandlad av invandrare.. kan jag DÅ kalla det rasism? Nej.. inte ens då.. för då är jag rasist!
Varför ges invandrarna denna möjlighet att alltid skylla allt på rasism? Det sägs ju att de största rasisterna är invandrarna själva..
(Sedan ÄR det tragiskt att misshandeln inte är utredd och klar än.. )
Det jävla manssamhället
.. där domarna dömer för egen vinnings skull. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Jag talar utifrån kvinna och mor.. kvinna med erfarenheter som ingen skall behöva gå igenom.. mor till barn som sett för mycket. Jag talar som medmänniska med stort hjärta för de små.. de svaga.. de som inte skyddas av lagen mer än på pappret som är söndertrasat av nya lagar som försvagar de lagar som varit skrivna innan… osv. Om domarna inte dömer till förövarnas fördel.. kan de inte legalisera sina egna sjuka lustar.. Jag kan inte se det på annat sätt.
Att barn inte skyddas, det vet jag. Som vårdnadshavare är det min skyldighet att se till att mina älskade barn inte utsätts för sådant som kan skada dem. Men när jag skyddar dem, är det mig man dömer. Inte förövaren, som får fortsätta med sina övergrepp.
Expressen tar upp ett fall idag.. barn som måste tvingas se sin mor misshandlas av en man, deras far. Den i familjen som skall skydda, som skall vara den starka.. tryggheten. Detta är inte fridskränkning!! Vad är det då för barnen, om inte fridskränkning? Är det inte ofrid de upplever, ett trauma som inget barn skall behöva se? Barnen har misshandlats.. är inte det fridskränkning? Vad är det då? Vi har barnaga-förbud i Sverige.. gäller det bara oss mödrar??
Domarna.. de som utfärdar ”straffen” där det är okej att våldta småflickor och –pojkar.. som säger att en berusad ung, våldtagen flicka inte är våldtagen för att hon ”inte gjort tillräckligt motstånd”.. som inte tycker det är vidare straffbart att misshandla kvinnor och barn.. är det dessa män som misshandlar de sina där hemma, som sätter på småbarnen och våldtar berusade flickor på 15 år, för det är enda sexet de får?
Fega jävla svin, är dessa våldsmän… som inte vågar möta någon i sin egen klass. Hur skall vi få ett stopp på detta, om de inte döms? Att alls släppa ut dem bland oss andra, är vansinne! Jag håller varje domstols domare personligt ansvarig för vidare övergrepp på de barn och kvinnor och män som utsätts för allehanda våld.. om de släpper ut svinen igen.. så de kan fortsätta sina övergrepp. Domaren är lika mycket ansvarig för de övergreppen som den som verkligen utför dem.
Vakenheten och drivkraften
Vakenheten driver demonerna på flykt och tillvaron ser ljusare ut... i vanliga fall..
Vakenheten driver mig till vansinne med sitt icke-sömn-tillstånd
när jag natt efter natt vaknar för tidigt.. och tröttheten driver mig till
en känsla av olustig berusning
En känsla av overklighet och gung-fly.. går på moln.. som gungar.. som flyr...
Drivkraften att driva vidare driver livet framåt