356 dagar
Nu har det åter passerat 365 dagar sedan sist. 365 dagar som kallas ett år. Då satt jag, självvalt, ensam hemma i lugn och ro. Utelivet är sedan länge passerat och att stå i centrum och vara den självklara medverkaren på partajen, tar på krafterna. De yngre får ta över.
Att kunna ha friheten att välja hur man vill ha det, vart man vill vara.... det är fantastiskt. Förra nyårsskiftet var jag i behov av ensamheten efter år av svårigheter. Att andas nya andetag och i stillhet kunna sortera händelserna och kunna se framåt med tillförsikt, var det viktigaste då. Med förnyad kraft kunde jag kliva in i år 2005 och veta att det skulle föra med sig goda händelser.
Trots att året började svårt, med en tågresa i Gudruns ilska och allt vad det medförde, där ene sonen var med i en bilolycka pga halka som resulterade i "bara" en krossad armbåge och ett par operationer kunde det ändå inte svärta ner resten av året. Att Gudrun slet sönder mångas liv, kunde jag inte ta på mig och deppa för. Jag hade ansvar för mitt liv och i det livet ingick inte Gudrun. Min som återhämtade sig snabbt. Varför skall vi hänga läpp för sådant vi inte kan påverka? Vi måste göra det bästa av livets varje situation. Vi måste acceptera det vi inte kan förändra, förändra det vi kan och ha förstånd nog att inse skillnaden.
Glöm inte tsunamin, säger säkert många. Nej, den glömmer jag inte men den startade inte året 2005. Den avslutade 2004. Visst, jag påverkades hårt av den. Mina goda vänner förlorade sin brorson till havet. Havet lät pojken ligga kvar på ön han befann sig på så att familjen fick hem honom. Inte nog med det. Bara halvåret innan hade pappan till pojken, brodern till mannen i familjen som är mina goda vänner, gått bort. I november hade även frun till pappan, som var omgift, gått bort i en olyckshändelse. För att avsluta katastroferna för familjen, var det den överlevande brodern som körde bilen min son var med i när bilolyckan skedde i början av januari.
När jag ser tillbaka på år 2005 och tänker bort januari månads svårigheter, kan jag bara se framgång med viss kamp. Inget är ju gratis. 2005 har symboliserat att saker faktiskt kan bli både bättre och bra och det är med tillförsikt jag tar mig in i 2006 med min familj.
Många är de som funnits vid min sida. Anne, är dock den som varit mig närmast och mitt största stöd i kamperna och i framgångarna. Anne är den som delat allt med mig detta år, på nära håll. Till det har jag väl valda nätvänner som står mig nära. Flertalet av dem har jag träffat och andra ser jag fram emot att få träffa. Av dessa nämner jag ingen så glömmer jag ingen. Var och en vet vilka ni är.
Det finns två jag behöver nämna.. två män som kämpar för våra ungdomar. Två fantastiska män som ger mycket av tid och kraft för att ett gäng grabbar skall orka kämpa vidare. Bengt och Dan. Trots motgångar, som det ju är ibland, ger de inte upp kampen om att grabbarna skall ta sig framåt i sporten. Dessa båda är värda all uppskattning. (En pall med ostbågar till Bengt och ett flak lättöl till Dan
eller varsin puss 
) 2006 kommer att bestå i en del förändringar för min familj. Den största, till sommaren. Positiva förändringar är alltid välkomna. Nya möten att se fram emot, nya händelser. Året slutar bra och det nya startar lika fint.
Hur ser mitt nyår ut i år? Väljer jag att sitta i ensamhet och summera året som gått? Nej, jag åker med Anne till hennes syster och man, eventuellt kommer brodern till dem också men det beror på. Han har just träffat en kvinna.. så det kan ju hända att de skall tillbringa kvällen tillsammans. Vi kommer att äta lite, sitta och prata och bara umgås. Nyårsskiftet kommer och det blir en skål och kramkalas. Sedan tar jag nog och promenerar hem. Vi kommer att vara lite norr om Kalmar. En mil, kanske. Det blir en skön nattpromenad som ger god sömn. I morgon skall jag jobba igen.
Till er alla, från mig GOTT NYTT ÅR
"Avsluta var dag och var klar med den.
I morgon är det en ny dag. Börja den på rätt sätt."
Samma problem, varje år!
Raketer som skjuter sönder människor. Egenhändigt gjorda eller köpta. Aldrig lär sig människan. "Den kloke lär av andras misstag, dåren av sina egna".
Det som Aftonbladet tar upp är inget ovanligt. Men hur det än är, så är det inte butikens fel att grabben dog av en raket köpt på ett ställe som inte innehar tillstånd. Har de dessutom sålt till minderårig? Ja, då kan de ju ställas till svars för försäljningen, men alla borde veta att man GÅR INTE FRAM TILL EN RAKET SOM INTE SMÄLLER! (Föräldrarna hävdar ju att de inte visste att pojken hade rökbomen. Hur vet de då att att han köpt den och vart?)
Borde det inte vara på sin plats att vi stoppar all försäljning av raketer? Egentligen inte, för vi har alla ett ansvar för hur vi hanterar dem. Det största problemet är ju att de flesta skjuter i bostadsområdena!
Ni som skjuter raketer: GÖR DET DÄR DET ÄR TILLÅTET MEN VAR FRAMFÖR ALLT FÖRSIKTIGA!!
Änglar, finns de?
En lugn eftermiddag och kväll på jobbet. Det är alltid lika härligt att kunna sitta hos de boende och höra dem berätta.. Berätta om tider som varit. Hur livet var förr. Deras glädjeämnen och sorger. Om barn som inte kommer.. eller barn som inte blev till.
När allt var klart och jag skulle gå hem, tog jag på termobyxor, skor, jacka, kepsen och vantarna. Vitt, vitt, vitt. Det är vackert med vitt, bara det vita är snö som får ligga kvar i sin vita skönhet. Tystnaden var skön.. En man stod och lekte med sin hund vid övergångsstället utanför entrén. Jag log. Det såg härligt ut. Inte för att jag saknar tiden som hundmatte.. men det är något speciellt med hundar som leker i snön. Lycka! De utstrålar lycka!
Sakta gick jag genom tystnaden.. Det var inte kallt.. bara härligt. Ett djupt andetag tog den friska luften ner i mina lungor och fyllde varje vrå i min kropp av allt detta sköna. Trottoaren var endast en smal strimma upptrampad stig.. Den ultralätta dimman som nästan inte syntes påminde om änglarnas tyllgardiner.
Jag stannar på snöstigen och tänker.. "Njut! Varför har människan så bråttom? Njut. Det är Din frihet och rättighet. Ja, det är en skyldighet att njuta av detta konstverk som kanske inte består i morgon.. mer än i Ditt sinne... om Du tar tillvara det nu".
Gatubelysningens gula sken återgav snöns skönhet genom att gnistra som klara minikristaller. Jag fylldes av lusten att ta hem detta gnister och placera dem på mitt sovrumstak. Hela natten skulle jag ligga och titta på dessa gnistrande änglars lyckliga ögon.. för det är ju just det som gnistret i snön är.. Snöänglarnas lyckliga ögon. Det var svårt att slita sig från lusten och gå vidare.
En bil kryper sakta förbi på "stora vägen".. tyst smygande som om den inte ville störa stillheten.
Snöstigen på andra sidan vägen.. den som bär hem till mig, tassade jag tyst på. Log hela vägen hem och var bara nöjd. I en ingivelse går jag av stigen och in på snötäcket som kramar om gräsmattan så ömt.. och vid min uteplats lägger jag mig ner i snön och gör den.. snöängeln! Det är tungt, för snön smeker gräset så ömt.. men jag gör den.. och ligger kvar en stund och bara tittar upp på det mörka himlavalvet och njuter. Tystnaden, närheten.. omtanken.
(OBS! Lånad bild)
Med ett stort leende går jag in till ungdomarna och frågar om de vill komma ut och göra snöänglar med mig.. Min ängel får sova ensam därute.
Ja, änglar finns.
"Jag glömmer aldrig att det är ett
nöje att bara finnas till."
Gratis eller inte?
Mellandagsrean pågår för fullt och snart kommer nyårsdito att lysa oss i ansiktet. Många väljer att blunda för reabluffen medan andra är vaksam på den. Varje år betraktar jag för mitt höga nöjes skull vissa utvalda varor och dess priser. Sedan ser jag hur de höjer dem före jul med röda prislappar och kallar det rea. Andra varor sänks priserna på och under mellandagsrean återsätts ordinarie pris på varan.
År efter år uppmärksammas även detta fenomen av media, något jag tycker är bra. Men samtidigt är det ju varje enskild individs eget ansvar att vara vaksam. *vi blir så bortskämda här i landet genom att andra tänker åt oss*
När jag var på köpcentret Giraffen i förrgår, där IcaMAXI, Coop Forum, Apoteket finns men även en djurtillbehörsbutik, hälsobutik, kafeteria/restaurang och en liten relativt nyöppnad presentbutik finns (där hon säljer stearinljus i diverse storlekar och former till hutlösa priser) så gick jag runt lite i väntan på att bussen skulle komma.
När jag passerade hälsobutiken stor det en skylt om GRATIS.. Hmm. Jag saktade in stegen lite för att läsa vad det stod, för ingen skänker något idag. "Ta en tom vitaminburk och kom in till oss. Vi fyller burken med gratis vitaminer. Gäller endast betalande kunder" Ja, hur skall vi tolka detta?
Självklart menar butiken att endast de kunder som tänker handla av dem får gratis vitaminer. Men borde det då inte annonseras på ett annat sätt? Till exempelt. "Du kund som handlar av oss får i dag, en burk med vitaminer på köpet"?Sedan undrade jag även för mig själv, varför är det inte färdigpackade burkar? Är vitaminerna egentligen plockade ur burkar med stämpel "Sista förbrukningsdag utgånget" och man valt att hälla ut alla dessa i en skål för att "fylla på en tomburk" så vet inte kunden annat än att de får nypackade vitaminer?
Det gäller att vara vaksam och inte gå på allt som annonseras.
Dubbelmoralens ansikten
Världen är full av människor som hävdar sin ärlighet och att "alltid lägga korten på bordet". De moraliserar över andras fel och brister och slår sig för bröstet för att visa sin egen duglighet. Man jobbar som volontär i kaos, man är frivillig i kyrkan, man berättar vitt och brett om hur man är duktig på att vara en god kristen och god medmänniska.
Dessa människor lyssnar jag inte på, men jag betraktar dem och ser deras brister. Även solen har sina fläckar.
Att vara en person som har behov av att hela tiden tala om hur god människa han/hon är, berättar i undertexten att de verkligen är de största syndarna. De skulle aldrig komma på tanken att göra en god gärning i det fördolda. Nej, de måste hela tiden bekräfta och få bekräftat att de är goda samhällsmedborgare, goda äktenskapspartners, fantastiska föräldrar etc. Men stundom brister bubblan och man kan få 40 års fängelse. Varför? Jo.. bakom den snygga fasaden, där man varit just den där samhällsmedborgaren, föräldern och partnern som alla ser upp till, har det funnits otrohet, narkotikamissbruk och rån. Men framför allt ett skuldläggande på älskarinnan att det är hennes livsstil som drivit honom till missbruk och rån. (Lite typiskt många män, att inte ta ansvar för sina handlingar. Skönt att ha en älskarinna att skylla på då) Kanske denne far som Aftonbladet skriver om här, till syvende och sist önskade att han inte lärt sina barn göra det rätta. Han kanske önskade att han inte lärt dem vad som är rätt och vad som är fel?
"Låt samvetet leda Dig"
Att råna en butik med framgång
Det ena rånet efter det andra rapporteras. Är det inte värdetransporterna så är det butiker. Nu senast var det en klockbutik i Malmö. En mycket exklusiv sådan. Där släpps inte vem som helst in.. men rånare ber ju inte om tillåtelse. De bara tar sig in.
Polispådraget var stort. Men det var ju även mellandagsreans hysteriska besökare. Trafiken var stockad och gjorde framkomligheten mindre lätt. Och vad händer med rånare som inte kan sin rånvalda stad? Jo, de kör vilse! Allt enligt Expressen. Skall man skratta eller gråta? Jag kan ju säga att jag trots allt elände som rånet nu faktiskt förde med sig för butikens anställda och de kunder som var där, så kunde jag inte annat än att skratta åt rånarna.
De kanske skall lära sig lite om rekonstruktion, Plan B osv till nästa gång. Samt hur man tar sig från rånplatsen i mellandagsträngsel.
"Livet är som en golfboll:
Först får man några hårda slag
och till sist ligger man i ett grop i marken"
Anonymitet
Att vara anonym på nätet är inte så lätt som många tror. Hur man än bär sig åt, kan en person alltid spåras. Vi har ett ID på nätet. Ett IP-nummer är vår identifikation på internet. Det är kanske mest på gott, om man har ärliga syften när man surfar. Den som är ute i oärliga syften, elaka syften, svartsjuka syften etc kommer inte undan.
Ett IP-nummer som dyker upp på ens sidor om och om igen, blir man ju nyfiken på. Ett sjukligt beteende genom att vara på ens sidor inte bara en gång/dagen.. eller ens en gång/timme, utan både 3, 5 och 10 ggr/timme blir man ju nästan rädd för. Men å andra sidan, så innebär det ju att man är viktig för en sådan person. Så viktig att man måste bevakas dygnets flesta timmar.
En sådan person är inte riktigt frisk. En sådan person har liksom inget liv mer än möjligtvis ett arbete som man har svårt att sköta eftersom behovet av att bevaka andra människor är så stort.
Jag har råkat ut för sådana personer. Inte bara en gång,inte två.. utan tre. Första gången handlade det om svartsjuka. Helt obefängd sådan. Man kan inte äga sina vänner. Personen ifråga nöjde sig inte med att bara bevaka mig, mina vänner och fler därtill. Allt som skrevs i gästböcker kopierades och sparades noga. Sedan gjordes "analyser" av det som skrevs och personen ifråga fantiserade ihop massa konstiga saker om vad det skulle handla om, det vi skrev till varandra, mina vänner och jag. Självklart handlade det alltid om just denna personen. Ansåg hon. Ja, det var en hon. Vi hade "kodat" våra samtal men hon hade minsann löst koden. Anklagelserna haglade och vi förstod ingenting. De flesta anklagelserna var riktade till mig men lämnades via andra. Vid ett tillfälle, fick jag själv ett mail från denna sjuka kvinna med anklagelser som jag inte bemötte. Varför skulle jag det?
Vissa människor har ett sjukt sinne som förpestar sin omgivnings tillvaro. De ger sken av att vara så perfekta och ärliga, så fantastiska och oemotståndliga. Men när man inte bemöter dem, tappar de fattningen och det som hände då, för något år sedan, var att när jag nonchalerade den kvinna som förföljde mig, en kvinna jag aldrig träffat, aldrig skrivit med men vi hade gemensamma vänner, blev mycket kränkt av min nonchalans och skrev till mina vänner att hon inte fann sig i att jag "förstörde hennes vänskap med de andra men framför allt inte acceptrade inte att jag nonchalerade henne". Det sa ju allt. Det var hon som var svartsjuk på sina vänners vänslapsrelationer. Det framkom även att hon hade så svåra psykiska problem att hon käkade massa olika psykofarmaka.
En genomgående röd tråd för dessa psyksikt instabila personer är att de manipulerar och får omgivningen att tro att de är så "normala" som vem som helst. Men när de kommer till en situation som är pressad på olika sätt, då de inte får som de vill, visar de sina rätta ansikten. De far ut i anklagelser mot sina vänner, de bevakar dem svartsjukt och bor de på samma ort, så är risken stor att de förföljer sina vänner rent fysiskt. Hela deras liv kretsar kring att återställa ordningen för sig själva till vilket pris som helst. De är de högsta och får inte ifrågasättas, får inte dumpas, får inte vändas ryggen. De är "för viktiga" för att behandlas som skitjobbiga.
Sedan handlade det om en alkoholiserad svartsjuk kvinna som förföljde mig och flera kvinnor i min närhet, även det en kvinna jag inte haft kontakt med någonsin. Dock blev hon avstängd från den ena sidan efter den andra. Hon reggar om sig i nya namn hela tiden och fortsätter sitt förföljande på olika sätt.
När det återigen dyker upp ett och samma IP-nummer på ett sjukt sätt på mina sidor, inser jag ju att det är ännu en sjuk person som är i farten. Efter en koll runt, så är det inte bara jag som är bevakad av denna person. Vi som bevakas har varandra gemensamt. Någon/Några i kretsen vet vem det är. Själv har jag aldrig sett denna personen annat än i gästböcker på diverse hemsidor. Jag har inte varit på personens egen hemsida som flera sagt finns kopplat till personen. Anklagelserna och analyserna haglar igen. Inte till oss alla som anklagelserna handlar om, utan till andra.
Återigen är det en person som inte är fri från psykofarmaka. Jag har en väninna i det bostadsområde som denna person bor. Har man som jag, vänner i hela landet, är det lätt hänt att man någongång hamnar hos en som är granne med en psykiskt instabil person. Genom henne har jag fått information. Min väninna känner denna person lite vagt, och åter handlar det om en kvinna med psykiska problem. Men det är ju bra att jag kan vara så viktig för, en för mig okänd kvinna, att jag bevakas på ett sjukligt sätt på nätet. Det innebär ju att jag fyller en funktion och räddar hennes dag. Inte bara jag utan fler av oss. Men samtidigt är det skrämmande för man vet ju inte vad som kan hända. Psykiskt instabila personer är oftast de farligaste, om de inte inser att de behöver hjälp.
Alla mina år som psykologistuderande, studerandet i mänskligt beteende etc visar hela tiden samma sak. DOCK finns undantag som bekräftar regeln. Det finns de som behöver psykofarmaka tillfälligt och det är dessa som är mest ärliga i sin kontakt med psykologen och därmed kan få hjälp, rätt hjälp.
"Dumma tankar har vi alla
Det är bara den kloke som tiger om dem"
Att resa
Maratonresor. Sådana göra jag ju emellanåt och igår var inget undandtag. Dock, skulle det vara skönt med en förar-avlösare när det är sådana här sträckor. 80 mil på "några timmar".
Först vaknade jag redan kl 03 på morgonen efter ett par timmars orolig sömn. Det var lögn att somna om så kl 05 var det bara att kliva upp. Käkade lite frukost och läste i min bok "Den vita lejoninnan". Kl 07 var det dags att ta bussen till uthyrningsfirman och hämta mercan. På grund av den tätt fallande snön, var det bara en sak som gällde: Åka tidigt. Det blev inte förrän kl 9 men tidigare än som var planerat.
Blixthalka är inget jag rekommenderar att köra i, speciellt inte när det vräker ner snö, man är trött samt är ensam chaufför. Jag satt i valet och kvalet att ställa in körningen till en annan dag, men har det väl börjat snöa, finns ju risken att det bara blir mer.
Det gick bra ändå. Att köra lugnt och säkert är A och O. Hellre komma fram senare än inte alls, är mitt motto på vägarna.. Visserligen har väl även jag svårt ibland att lätta på gasen *man är ju inte omänsklig, heller* men i sådant här väder är det inga problem att lätta.
Halvvägs är Statoil i Rimforsa. 20 mil. Där blev det matstopp. Hela resan i sig tog 30 minuter mer än jag brukar köra den stäckan. Sedan blev jag sittande i 1,5 timme hos familjen och pratade lite. Det var skönt att vila. Sedan var det hem igen.
Det var ett sjuhelvetes oväder så det är konstigt att det inte tog längre tid. Värsta sträckan är ändå vid Laxsjön. Kurvig och dan. *precis som en annan*
I Rimforsa var det nödvändigt att fylla på spolarvätska. Det gick ju åt en del faktiskt. Passade även på att tanka lite så jag slapp stanna i Högsby. Det går ganska exakt en tankt tur/retur, men från Ålem till Kalmar lyser reservtankslampan. Risken att det skulle dra lite, lite mer en körning som den igår, vill jag ändå inte riskera. Det vore ingen rolig händelse att bli stående längs vägen. Jag sms'ade hem och sa att jag var 30 minuter sen enligt ordinarie körschema så man kunde räkna med att jag skulle vara i stan kl 22 för att ställa bilen. Men döm om min förvåning när det var bättre väder och vägar från Rimforsa. Redan 21.16 körde jag in bakom Shell och hann därmed med bussen från Mejeriet 21.27. Då ringde jag hem och sa att jag var i stan.
Visst är det konstigt hur man verkligen koncentrerar sig med hela kroppen när det är dåligt väder och uselt väglag. Nå, snö är ju inte dåligt väder i sig, men när man skall ut på vägarna, är det inget underbart väder. Hela kroppen spänns. Varje muskel arbetar för koncentration. Men det var inte värre ändå än att volymen på musiken gick hög och jag kunde sjunga med. Har man bara sitt eget sällskap, så funkar det.
Synd bara det är svårt att få med en reservförare när det är skitväder. Men å andra sidan, det är inte många jag skulle lita på mer än mig själv. Det finns en.. kanske skall jag ringa honom nästa gång..
Nu är det dags att gå till jobbet, min trygghet i arbetslivet. ;o)
"Den som har brått att leva
dör snart nog"
Måste bara säga att pojken som var med här i helgen, var mycket glad över att få komma hit och vara med. Tänk så roligt att få glädja en annan.
Resa igen
Så var helgen över och det är dags att göra en maratonresa till Värmland igen.. Men i morgon kör vi inte så tidigt som sist.. Dock skulle det vara trevligt med lite sällskap som kunde avlasta körningen lite. Det är ju ett helvetesväder och vägarna är inte pålitliga..
Någon som har lust att åka med??
"Bästa sättet att skaffa sig fiender
är att försöka förändra någonting"
Svartsjuka
Det är en grym sjuka. Det har jag tagit upp förut. Den tar sig i uttryck på många sätt. Ett är att slå, ett annat är att psykiskt bryta ner en annan människa. Andra är att smyga och spana på sina vänner, partners och deras vänner och sedan ha åsikter om dem.
Svartsjuka är något av det värsta som kan drabba omgivningen till de som är sjuka i detta svarta. Svartsjuka leder ofta till våld och nu i helgen var inget undantag. Expressen berättar om kvinnan som högg sin man och dennes son med yxa. Vad som orsakat detta kan man ju orda om.. men vi vet ju inte sanningen. Men när man inleder en ny relation, bör man således vara klar med den gamla. *om det nu är ett ex som är orsak till att man känner svartsjuka* Tror man sig inte kunna hantera att ens partner har haft ett liv före en själv kom in i bilden, bör man nog inte ha en relation alls. Det är sällsynt med kvinnor och män i vuxen ålder som inte har haft någon relation innan.
Varför julen är en tid på året då det bråkas mest, har jag haft åsikter om i många år.. och nu får jag lite vatten på min kvar när jag läser detta: FÖRVÄNTNINGAR! men framför allt ALKOHOL!! Tänk att det måste till en s.k familjeterapeut för att komma på det. *ironi* när man som boende i samhället, som ser och ifrågasätter också kommer fram till det, utan en flerårig "tjusig" utbildning. Dessa diskussioner har mina vänner och jag haft i flera år, om förväntningar som skapar missnöje och osämja. Några har efterhand insett att det mycket väl kan ha varit så medan andra ännu är i förnekelsestadiet. Nu kommer jag ju inte att slå denna artikel i huvudet på dem.. men visst är det intressant.
Om vi gjorde vad vi själva ville av dessa helgen som skruvar upp förväntningarna och tonade ner det lite.. och funderade på vad vi verkligen vill med helgerna.. så kanske det skulle bli mindre hysteriskt och färre gräl. I stället för att upfylla alla andras önskemål skulle vi kanske se till att uppfylla våra egna.
Det är bara en tanke.
"Ingen kan få Dig att
känna Dig mindervärdig
om Du inte själv tillåter det"
Provocera
Att provocera andra är rätt roligt. Roligast är att provocera de som är rätt så instängda i sina liv där ”trygghet” är utbildning och fast jobb, där ifrågasättandet inte existerar utan man ”lever som man alltid gjort för så har det alltid varit och det är min enda trygghet”. Man ifrågasätter inget, man bara gör. Man bara lever i samma gamla fotspår och gör som en typiskt svensk: Tiger.
Att vara obstinat innebär bl.a att våga ifrågasätta utan att för den skull vara anti och evigt kritisk till allt i tillvaron. Det handlar om att våga tänka själv, stå för sina tankar och åsikter, se orättvisor och ifrågasätta samhället vi lever i. Svenskarna är i sig ett ganska naivt folk, ett fegt folk som niger och bockar, tackar och gör som de är tillsagda. Många är i det fördolda mycket kritiska till samhället, men vågar inte ge sig av ut och öppet visa det. Varför? De är rädda att bli ifrågasatta på samma sätt som de själva ifrågasätter oss andra som gör vad de själva skulle vilja göra.
Jag har blivit anklagad för att inte ha trygghet, att jag saknar mycket av det som är av värde i livet: utbildning och fast jobb. Osmart, har man kallat mig för att jag vågar öppna min trut och säga saker. Man kallar mig anti och kritisk mot allt som innebär trygghet. Men detta kommer ju främst från människor som inte träffat mig, som inte känner mig och mest troligt inte kan läsa och förstå det jag verkligen säger i min text.
Vad är trygghet? Det är en definition som varje enskild individ själv bestämmer. För mig är det verkligen inte att ha ett fast jobb att gå till. Att vara anställd, innebär att vara någons slav. Jag är inte för slavarbete. Att, som jag, arbeta på tim och själv bestämma min tid, är trygghet för mig. Den utbildning jag har i botten, räcker egentligen för de jobb jag utför.. Flera av de utbildningar jag har, duger men arbetsgivare kräver att man skall vara högskoleutbildad för att göra samma skitjobb som man gjort i flera år.
Att jobba i vården är inte vad jag vill på sikt, det är ingen nytt. Men å andra sidan, någon skall ju göra det också. Utan vårdfolket, stannar Sverige. De äldre får ingen omvårdnad, de som behöver psykofarmaka skulle inte få sina piller att knapra på för att klara livet. Sjuka barn skulle inte få hjälp och alla där mellan skulle inte heller få vård om vårdfolket försvann. Det finns de som anser att vårdsvängen är något negativt, men det är ju deras egen definition på vad som är viktigt i livet. De gklömmer att de själva emellanåt behöver omvårdnad i "vårdsvängen". Kanske de som mest behöver dem...
Jag har varit städerska också. Det är också en yrkesgrupp som anses mindre värd, en slaskgrupp som man helst inte skall se. Men utan städerskorna, hur skulle det se ut på sjukhusen kontoren, restaurangerna etc? Allt handlar om det värde vi lägger i saken. Vår egen syn på vad som är ”trygghet” och status.
Det finns alltid människor som skall ha synpunkter på oss som söker jobb och går på tim. KomVux är deras lösenord. Går man på KomVux har man garanterat jobb. Det är naturligtvis människor som inte vet hur det ser ut på arbetsmarknaden idag, som uttalar sig. För hur skulle KomVux vara svaret på all arbetslöshet, när inte ens högskoleutbildade får jobb? Snacka om naivitet! Bara man läser ekonomi, bevars, så får man jobb och blir trygg och lycklig. (Varför har inte flera av mina vänner som pluggat ekonomi på KomVux fått jobb?) Men om alla skulle utbilda sig inom ekonomi, vem skall sköta alla andra jobb då? Alla är inte ens intresserade av ekonomi eller tycker det är ett skitjobb och dålig status att syssla med andras pengar. KomVux är inte svar på samhällsproblemet Arbetslöshet. Det handlar om mycket större saker än så. Men det vet inte de som inte vågar se och ifrågasätta samhället.
Det finns en större trygghet och lycka än en ”tjusig” utbildning och att tiga. Att veta att man har en familj som finns i alla väder, är en trygghet. Hur många av er som läser min blogg vet hur min familjs konstellation ser ut? Inte många. Ändå finns det de som uttrycker åsikter om dess ”otrygghet”. På vad sätt då? Jaja, det visar ju bara hur otrygga deras egna familjebilder ser ut.
Jaja.. Det är alltid intressant att höra vad andra har för åsikter om en som vågar kritisera utan att för den skull vara negativ till allt. Det är intressant att höra vad den okunnige har för lösning på världproblemen utan att själva veta vad det handlar om. Det är definitivt spännande att höra vad andra har för syn på mig som person, som inte träffat mig utan själv väljer att läsa allt i negativ ton och inte vad jag egentligen skriver.
För mig är det trygghet att veta vilka som är mina sanna vänner, att kunna ta kritik utan att bli sur och till och med lära mig något nytt, att kunna skratta åt mina egna tabbar utan att skämmas. För mig är det trygghet att veta att mina barn har det bra och att de slipper ha en mamma eller pappa som knaprar mediciner eller super för att klara sin tillvaro. (För många är det befogat att inta dessa piller.. men för många är det bara ett rent missbruk/misstro på sin egen förmåga att klara sig utan. Jag vet, för jag känner flera av dem mycket nära. De som missbrukar är de som oftast kritiserar andra och deras val av liv; direkt och fegt på omvägar) För mig är det trygghet att kunna bjuda på mig själv, att våga stå för mina åsikter, att våga ifrågasätta men framför allt: tänka själv. För mig är det trygghet att själv bestämma över min tid.
Pengar och materiella prylar är bara förgängligt, precis som en ”vacker” titel. En titel av det ”finare” slaget säger inget om Dig som person. Det säger bara vad Du har för jobb.. och hellre är jag städerska och undersköterska än vice direktör eller avdelningschef. Jag har redan jobbat i chefsposition och det är inget jag rekommenderar. Men några måste ju vara det också.
"Hellre fattig och glad
och veta vem ens vänner är
än rik och olycklig och
aldrig veta om vännerna är mina
eller min titels och pengars vänner. "
God fortsättning på Er.
En sådan natt... och dag
Strax innan kl 21 igår kväll gick jag till jobbet. Det var lugnt och stilla. Inte så mycket att rapportera till mig. Kvällspersonalen gick hem.
Många äldre blir oroliga inför jul och det var ingen undantag i natt. De ringde och var oroliga för diverse saker. Det sköna på natten är att jag ges möjlighet att sitta hos dem en stund, prata med dem, hålla i handen, stryka dem över håret, på kinden.. Lyssna, framför allt. Framåt 04.30 började det dra i ögonlocken men det var bara att hålla John Blund på avstånd. Kl 05 började vi ronden. 06.30 var vi klara och någon från dagpersonalen kom. Jag rapporterade nattens oro till henne och sedan var det rapport till andra sidan avdelningen ... och kl 07 önskade vi varandra God Jul och jag gick hem..
Det var varmt ute. Riktigt skönt. Efter ca 75 m stannade jag för att lyssna på tystnaden.. som inte var så tyst ändå. Drog ett djupt andetag.. lyssnade. Långt i fjärran hörde jag morgontrafiken brusa. Sakta gick jag vidare hem... till ett tyst hem. Sovande barn.. En tänd gran som de klädde när de kom hem från sena bion. Jag hade fått tag på en liten rackare under eftermiddagen. När jag tog fram kameran, utifall att barnen skulle klä granen innan de for på bio, upptäckte jag att det inte fanns film! Jo, det finns en film i kameran som är återspolad! HUR kan jag missa en sådan sak? Jag, som alltid annars har film hemma. Håhåjaja, tänkte jag och gav Konsum på orten en varm tanke eftersom de skulle ha öppet idag.
Jag klappar om katterna och Gustav kommer och lägger sig hos mig. De som inte vet vem han är, så är det inte min älskare utan ene sonens katt som själv tror att han är Mannen i mitt liv. Läser lite i "Den vita lejoninnan" och somnar efter en stund. Vaknar gör jag av skatorna redan vid 8.30 ca. Jag kom på i mitt sömnyra tillstånd att jag lag skinksvålen på en tallrik på altanens hylla.. och det kalasade de på. Gustav satt, av svidande erfarenhet, bara och kikade på dem från sängen. Efter ett tag smög han dock ner på golvet för att smyga på dem (jag hade stapplat ut på altanen och ställt ner tallriken med svålen på backen) och med ett knix öppnar han, den på glänt öppna, dörren och far ut och skrämmer bort sina tidigare plågoandar. Det var nog hämnden för deras hämnd i somras. Med ett leende somnade jag om. (de har ett härligt "skratt" och jag skrattade gott för mig själv när jag hörde dem)
Kl 11 kommer lillpojken in och väcker mig. Jag hade lagt en lapp om att det var väckning beställt. Det som var kvar att fixa, var Janssons samt rulla köttbullar. Vi hjälptes åt i köket och har det bara härligt. En tacksamhetstanke skänker jag åt vår situation som slipper julens "åka-runt-till-alla-släktingar-så-ingen-blir-ledsen" utan det är vi, hemma här.. och stillhet.
Den store kikar på mig med glimten i ögat.. "När får vi öppna paket?" frågar han generat (de har redan fått öppna ett var) Jag ser på honom med stolthet.. att han ändå tillåter sig vara det barn han är på sin skrangliga väg till att bli vuxen.. Tänk att man kan älska en annan människa.. så som man verkligen älskar sina barn. Jag ler och han säger vidare.. "Jag känner mig som ett barn på julafton".. "Du är barn, det är julafton.. så det är ju inte så konstigt" skrattar jag.
Fram med kameran och sätter i filmen. Nu blinkar en annan indikator! BATTERIER!!! Himmel! Varför blinkade inte de igår? Det är inga batterier som finns på konsum, inte. Jaja..det blir inget fotande idag.
Vi äter tidigt.. sedan blir det klappöppning.. och Kalle, självklart. Jag är barnsligt förtjust i gamla som nya Disneyfilmer och skall inhandla en del filmer. "Shreck" ett och två kan jag se om och om igen.. "IceAge" likaså. "Pirates of the Carabean" har jag tappat räkningen på hur många gånger jag sett.
Alla är nöjda och glada. Det spelas lite nytt PS2spel (NFS Most wanted) och vi kikar på TV. Jag slumrar till lite pga för lite sömn.. men är vaken genom "Tre män och en baby"... som jag också sett otalet gånger.
Hoppas Ni alla haft en lika stillsam och trevlig julafton som vi.
"Jag har gjort många dumheter
och det skall jag fortsätta med. Det är
de som är kryddan i livet"
Mistel
Denna växt, som "hör julen till" skulle jag nog, om jag bara köpte en, ha hängande året om. Varför inte ges möjlighet till en liten stillsam, behaglig kyss lite nu och då?
Misteln är Sveriges enda trädlevande parasit. Den är regelbundet gaffelgrenig och exemplaren blir med tiden stora och klotformiga med en diameter av ungefär en meter. Bladen är motsatta och vintergröna, blommorna är insektspollinerade, oansenliga och sitter gyttrade i grenvinklarna. Misteln har skilda han- och honexemplar och de vita saftiga bären bildas endast på de honliga exemplaren. Frukterna äts av fåglar, till exempel dubbeltrast (Turdus viscivorus) och fröna passerar ut med spillningen.
Eftersom fruktköttet är klibbigt och segt bildas långa strängar som fastnar vid tunna kvistar där fröna kan gro. Den unga plantan skickar ut två fästskivor och bildar sedan ett sugorgan (haustorium) som den ansluter till trädets ledningsvävnad. På så sätt kan misteln ta näring ur trädet, men den har även egen fotosyntes och är egentligen en halvparasit. Misteln kan vara svår att upptäcka i trädkronorna, men eftersom de är vintergröna är de mycket lättare att hitta under vintern.
Utbredning. Misteln förekommer huvudsakligen i Mälardalen och i östra Småland. Den växer framförallt på lind och lönn men andra träd som aplar, hagtorn och popplar kan också vara värd för mistlar. Däremot växer inte mistlar på ek i vårt land. Det har diskuterats om misteln i Sverige representerar rester av en forntida vegetation, eller om de är sentida inkomlingar. Stöd finns för den förra uppfattningen eftersom mistelpollen påträffats som fossil. Första fynduppgift publicerades år 1638 (Nordstedt 1920).
Användning. Av de klibbiga bären gjordes förr i tiden ett lim med vilket man fångade fåglar. Linné skriver om detta i Flora Svecica 1755, att fåglarna "träckar till sin egen olycka".
Övrigt. Asaguden Balder skall enligt sagan ha dödats av en mistelpil sedan allt annat i världen avkrävts löfte att inte skada honom. Misteln ansågs förr besitta magiska egenskaper och man hängde upp mistlar i huset som skydd mot ont i allmänhet och vådeld i synnerhet. Seden att kyssas under en mistel kommer från England där den är känd sedan 1700-talet. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.
Etymologi. Artnamnet album är latinets ord för vit och syftar på fruktens färg
(Informationen om misteln är hämtad här)
Jag vaknade tidigt och det var bara att kliva upp och få skinkan i ugnen. Vanligtvis gör jag alltid i ordning den sent kvällen den 23/12. Men eftersom jag har tjänst i natt, så får det bli lite annorlunda. Rullsyltan är på kokning och sedan skall vi bara slappa.. Resten fixar jag i morgon. Janssons frestelse, rullar köttbullar, och lite småplock. Sover gör jag nog bara till 10 elle 11. Sedan är det bara slappa med barnen som gäller.. Dörren står öppen för vänner och bekanta.
God jul på Er alla.. och glöm inte att våga. Våga bryta mönstret, våga hälsa på andra än de traditionella, våga säga nej till alkohol... men framför allt våga ta tillvara på varandra.
Enda misteln jag har, är denna... så det får bli en
här och nu."Jesus dog för våra synder. Skall vi då göra
hans martyrskap meningslöst
genom att inte begå dem?"
Resan
03.45. Klockan ringde. Trots att jag la mig tidigt hade jag inte sovit det jag behövde. Vaknat en gång i timmen och undrat om det var lönt att somna om.. Men upp kom jag. Bredde några mackor att ha med på resan i första hand till sonen, som inte äter mat vid dags för att kliva upp.
04.40 startar vi från en glashal parkeringsplats och i lagom sakta mat tar oss ut på vägarna. Viker av vid Ålem och stannar i Bötterum. Där skall jag lämna lite Kalmarkorv som är beställt genom handbollen. Huset är vid vägen så jag svänger bara in på busshållplatsen för att pinna över vägen och lägga korvarna på farstun. Att jag inte drattade på arslet, var ett under. Trots att det hade regnat, var +2° så var det blixthalt. Nåja.. så var vägarna fram till Linköping. Där var det klart bättre.
Mörkret är kompakt så här på vintern. Framåt 8-tiden började det ljusna på. När jag har en knapp mil kvar till Motala, svänger jag av till höger. Där skall sonen få köra lite. Vi skall upp på övre stora vägen som leder mot Askersund - Örebro för att svänga av mot Laxå. Med stolthet i hela kroppen kör grabben nu på VÄGEN.. i den RIKTIGA trafiken! Trafiken är gles och det är bra start. Han tar det lugnt och jag har sänkt ljudet på stereon. Inget onödigt skall stjäla koncentrationen. Jag tar över strax innan vi kommer fram till stora vägen igen. Det börjar bli lite trafik. Av erfarenhet vet jag att bilisterna från Motalahållet kommer i rätt så hög fart och eftersom han ännu är mycket ovan förare, tar vi en bit i taget. Det kommer en sträcka, den värsta körtekniskt, lite längre fram. DEN skall grabben få köra.
När han åter tar över ratten, vet jag att det kan bli en kämpig sträcka. De som kört längs Laxsjön (både stora och lilla) vet hur jävligt det kan vara. Det är en enda lång räcka med "S" Branta kurvor som är nog så svåra för en van bilist. Men han fixar det. Den sträckan tar oerhört på krafterna så efter 20 minuter tar jag vid igen.
I Björneborg tar snömodden vid så det är bara att fortsätta ta det lilla lugna och ha ägg under pedalen. Musiken går högt och vi har bara trevligt.
Väl framme i Kristinehamn, hämtar vi den gosse som skulle med oss ner och vi stannar och äter på Burger King i Laxå.. Rekommenderas kallt.. med andra ord inte alls.. Tvi vale, säger jag bara. Sedan var det bara att rulla vidare hem igen. Fronda och Björn Rosenström avlöser varandra med lite Scorpions och Uno Svenningsson.. Rosenström är en fantastisk låtskrivare och "Glenn" är en av mina favoriter. System of a Down ljuder också, självklart.
Vi stannar till i Högsby och handlar det sista inför julen. Trött som få var jag glad åt stoppet för ögonen var trötta. Vidare till Bötterum och kikar in en snabbis på gården där. Doften av ungtjurar och svin .. doften av bondgård, är bara så underbar! Jag kan gå där i timmar bara för att uppleva doften av min barndom.. Gården min fasters mans syskon hade i Bohuslän... gården där mormor hyrde drängstugan där vi spenderade de flesta somrar som barn.. i Norge. Hur vi hjälpte till att hässja hö.. åkte höskrinda.. utedass och nymjölkad mjölk i spannen.. Jag skulle bli bonnmora, jag.. *ler* Jo.. men säg den dröm som slog in..
Hemma igen.. och jag släppte av pojkarna.. for ner till stan och idrottshallen för att lämna in matchställen. Jag hade ju ändå vägarna förbi när jag skulle till biluthyrningen för att lämna bilen. Bilen kunde väntat till i morgon.. men vem har lust att kliva upp i ottan då?
Nu blir det lite jobb och ledighet.. och på tisdag gör jag samma resa igen.. men inte så dags på dygnet.
"Jag behöver inte inledas i frestelse.
Jag kan gå själv"
Övningskörning
Ene sonen är ju i en ålder som betyder ÖVNINGSKÖRA! Jösses, vad åren går. En annan fick snällt vänta tills man var 17 år och 9 månader. Sedan kände man pressen att lyckas till 18-årsdagen! Nåja, jag väntade lite med att börja köra, men när jag väl fick lappen i handen, så har jag lyckats se till att behålla kortet. (En vanlig fråga idag är "Hur många gånger har Du varit av med lappen?" som om det vore en bedrift att inte ha det kvar.... )
Eftersom jag inte har egen bil, blir det inte ofta vi kan övningsköra. Men när det ges möjlighet, då kör vi. Idag blev det dags för lite mörkerkörning och på vägar med trafik. Jag valde först ett litet villaområde strax norr om oss.. men det var snart avklarat så vi bytte plats i bilen och jag körde till söder om järnvägen. Där fann jag ett större område för honom att köra på. Det var lite pirrigt för honom för nu fick han ju snällt tänka på ett helt annat sätt, det var lite halt samt mörkt. Bilar kom från "alla håll" kunde tyckas, men så farligt vad det inte. Falkenbergsskolan låg öde och vägarna kring där, var inte överhopade med bilister heller.
Med stolthet i hjärtat och ryggen rak, körde han som jag bad honom om. Grunderna kan han redan, så det var mest att han fick känna på hur det är att köra med trafik runt sig. Men även fotgängare som kom gåendes utan reflexer.. med hundar, barnvagnar..
I morgon skall vi på långfärd och om vägarna är bra, skall han få köra lite ute i trafiken. Det ser han fram emot. Bilen? Ja, för mig duger inget annat än Merca.
Håll nu tummar för att det är bra väglag så grabben kan få att köra lite imorgon..
"Man väntar inte på tillfället,
man skapar det"
Ännu en dag till ända
Så var ännu en dag till ända och en ny dag gryr om några timmar. Lyssar just nu till en låt som passar utmärkt.. "Sick and tired" med Eric Clapton. Jag BLIR verkligen trött och passiv av vintern, mörkret, kylan..
Mitt hårdrockshjärta rymmer även blues, jazz och annat smått och gått.. men måste medge att det var ett tag sedan jag hade Clapton i högtalarna.
Jag har spenderat eftermiddagen med att lägga in musiken från en del av mina CD-skivor på datorn.. Än så länge är det bara drygt 54 timmars musik som ligger i. Resten tar jag en annan dag.
Medan jag suttit här och lagt över musik, inser jag att mitt galleri av ljud är inte avlyssnat på länge. Genesis, AC/DC, Metallica, Status Quo, Aerosmith... Nazareth.. Deep Purple. Rolf Wikström är en storfavorit. Visst är det kontraster mellan de olika musikstilarna.. Men det handlar inte så mycket om stil.. utan lusten att lyssna... vad humöret säger..vad jag behöver. Vad som griper tag om mig just för stunden. Klassiskt.. ja, jag lyssnar även på det.. Det är kreativt och skapande.. avkopplande och mjukgörande.. allt beroende på hur mitt sinne tar emot det..
Jaja, mumlar jag för mig själv.. Det är ingen idé att bli långrandig här och nu.. Undertecknad skall upp tidigt för att ta hand om tvätten... Sedan blir det att hämta Mercan för att köra till Värmland tur retur på torsdag..
"Att sköta sig är att se till
att man hinner med det roliga"
En härlig dag
Bortsett från en fruktansvärd huvudvärk, så har jag verkligen en härlig dag. Jobbade 4 timmar.. och gick sedan hem. Tänk om vi alla kunde få jobba 50% och ändå ha full lön? Nu har jag ju inte det, tyvärr, men jag tror att vi alla skulle må så mycket bättre om vi fick ha det så.
Hur som helst, så hann jag ringa min älskade lillasyster när jag kom hem. Det sker dessvärre inte så ofta, men vi vet ju vart vi har varandra. Sedan for jag till stan och ordnade lite. SMS'ade söstra mi för att meddela att jag är lycklig och ville luncha med henne. Dock hade hon inte tid, så jag strosade runt lite på stan för mig själv.
Att gå på stan dagarna före jul, kan vara något hemskt, har jag hört. Dock har jag aldrig råkat ut för den sorten av stress som andra pratar om. Hur har jag lyckats komma undan? Jag går ut på tider när andra jobbar och sliter. När klockan blir 16, är det som att trycka på en knapp och det väller ut folk på stan. Stressade stackare som måste hinna hämta barn på dagis, som skall hinna handla hem mat för dagen, julhandla och ändå är de inte klara i tid. Stress, stress, stress.
I sakta mak gick jag från Försäkringskassan via Valfisken och in till Kvarnholmen. Solen sken, det var rätt så myggfritt *vem har sett mygg i termodress och toppluva?* Hungern grep tag i mig och självklart bjöd jag mig på lunch på min favoritrestaurang: ThaiSilk Palace. Värsta ruschen var över så det var lugnt och stilla där inne. Tänk att få avnjuta en lunch i lugn och ro. Bara njuta. Ingen klocka som säger att jag måste tillbaka till kontoret..
Varför kan vi inte alltid få ha det så här? Vi kanske borde lära oss att passa på att njuta av det lilla och ta oss tid.. bjuda oss själva lite stillhet och vara snälla emot oss själva lite oftare.
"Den har en magnet i sitt hjärta
som kan attrahera sanna vänner.
Den magneten är osjälviskhet,
att tänka på andra först"
Tänk vad det finns, va'
Vi har alla råkat ut för att våra datorer lever sina egna liv och gör absolut inte som vi säger till dem. Åtskilliga gånger är de, då vi önskade att datorn inte kom in i våra hem och ställde till det för oss. Vi har svurit och skrikit, bankat och slagit på datorn..
och nästan blivit helt tokiga av frustration när lådans innehåll strejkar. Min gamla hårddisk började bete sig som om den drabbats av något som inte fanns i denna delen av världsbilden. Innan den kraschade, beslutade jag mig för att införskaffa en ny. Sagt och gjort, så kom den på posten. 160 gb! Nåja, den gamla var ju inte så tokliten den heller. 120 gb. Lika bra ha utrymme. Jag skriver ju en del och samlar på musik, så det kräver sin plats, om man säger.
Kompisen kom över och gav mig en hjälpande hand. Monterade in den nya så jag kunde formatera och installera det som skulle installeras. Det tog sin lilla tid så han tog dotra si' och for hem. Så kom dagen då vi skulle gå in i gamla hårddisken och föra över allt som jag en gång hade lagt på den. Jo, men se det var väl ändå inga problem. Vi kom åt barnens konton.. och så vad det tid att föra över mitt. Det var myndighetsbrev, dito mail, andra brev och texter och mycket bra-att-ha-saker.. Bl.a arbetsprotokoll för handbollen etc.
NU började helvetet. Min mapp var "Åtkomst nekad" på! Hur vi än gjorde, hur vi än bar oss åt, var det TVÄR stopp! Kompisen härjade ett tag med lådan och jag fortsatte sökvägar under någon vecka. Tog hjälp av diverse folk och fä via nätet men stopp var det och stopp förblev det.
Jag kunde känna hur magen frös till is och hur jag förlorade massvis med viktiga handlingar *det är inte bara en fördel att spara på datorn utan backup* och inte nog med det.. plötsligt började nya hårddisken bete sig skralt. Jag bara skrek rakt ut! Ett djungelvrål, ett primalskri som hördes till andra sidan stan. Det var något vajsing med Windows update som var orsaken.. och tack o lov var jag lite mer vaken nu och mailade över vissa viktiga dokument och mail till en annan mail som jag sällan använder och därmed inte har på datorn.
Formatering igen. Men.. tro't eller ej, så kommer jag inte åt att formatera! En .sys-fil är trasig! Svordomar rasar över mina annars så behagliga läppar. Micke *vem annars* skickar över aktuell fil via msn *det är ett mycket bra sätt att samtala och hjälpa varandra.. MSN.. rekommenderas varmt* från Ö-vik så döper jag om den trasiga. Men icke sa nicke, min dator är inte så lättlurad. Jag ringer leverantören av datorn och jo minsann, det skall gå att fixa. MEN JAG KOMMER INTE IN! Håhåjaja.. servicekillen står som ett fån i Göteborg och vet inte på råd, han heller.
Micke, den gode Micke.. han skickar en skiva till mig med ett program som heter "Hiren boot" och när min dator till sist bara vägrar att öppna sig igen.. blir det att via msn på sonens dator samt sms lösa hur jag kommer förbi felet och kan formatera. Snacka om program med betyg MVG++! Det tog inte många sekunder att fixa det och snart var datorn som ny igen. *Hiren Boot rekommenderas verkligen för er som bråkar med era datorer*
Dock satt jag ju här och sörjde över att jag inte kom åt mina dokument och mail på gamla hårddisken, funderandes på hur det skulle gå att lösa. Hur som helst så måste man ju kunna smyga in bakom nekelsen och hämta det som hämtas bör. Men självklart.. Men hjälp av Micke igen.. och inkopplandet av gamla hårddisken och ytterligare ett program jag kan rekommendera varmt "miniPE" (en bootbar "XP-skiva") så kom vi fram till mina dokument! YES!
Nu är de överförda till min nya hårddisk.. och med Mina dokument, även hela min gamla mailkonversation! Inte nog med det.. Jag använder IncrediMail och har nu ett backup-program för I.M så nu ligger hela min mail zippad på datorn men även på en skiva. Nu skall gamla hårddisken formateras och användas som backup! Det är bara att surfra vidare på vågorna
och stilla luta sig tillbaka och sippa på en drink 
"Det är inte för att saker är svåra som vi inte vågar
utan det är för att vi inte vågar, som de är svåra"
Antagen till skolan
Arbetsmarknadspolitiken är hård i dag och det vet alla vi som sitter i smeten och systemet. Vi får välja mellan pest och kolera hela tiden och har vi väl kommit in i aktivtetsgarantin, ja, då skall vi inte tro att vi kommer ur den. Vi hamnar i projekt och praktik som inte leder till jobb.. inte om de går via Projekt framtiden. De gör säkert en god gärning för de som bara vill komma ut bland folk men inte de som verkligen vill komma ut på betalt jobb.. dvs där arbetsgivaren betalar för sig.
Nu har jag fått valet att gå undersköterskeutbildning eller stängas av. Visserligen har jag lång erfarenhet inom 4 kategorier i vården: Öppenvård, strokerehab, äldreboende och demensvård. (samt utbildning) 4 viktiga områden. Saken är ju bara det att jag är färdig med vården sedan länge. Det är uselt betalt. Men jag har ju timvik på ett äldreboende som jag visserligen trivs på, men vill ju ändå inte jobba med det i längden.
Valet mellan att plugga och bli avstängd från ersättningen var inte svårt. Jag ansökte och fick idag antagningsbesked: jag kom med och startar således pluggandet 6/2 -06. Det innebär också att jag får ha kvar mitt timvik på äldreboendet, vilket jag inte skulle få ha kvar, om jag inte kom in. Men jag skulle vara välkommen som sommarvikarie! HA! Trodde de allt jag skulle säga ja till, om jag inte skulle duga om jag inte kom in på skolan.
Under tiden som jag pluggar, kommer jag att jobba på tim samt söka jobb som jag verkligen vill ha, i lugn o ro, utan att jagas av AF och dess anhängare och diktatorer. Nåja, nu är det bara min senaste handläggare där som varit av kategorin diktator. Jag skall inte dra alla över en kam.
Men visst är det sjukt och fel på systemet när AF, som skall hjälpa och stötta arbetssökande att hitta jobb, möjligheter att få de jobb de vill ha genom att sponsra utbilding, bara säger.. "Du skall tillbaka till vården för där har Du Din utbildning och längsta arbetslivserfarenhet". Det handlade inte alls om att spåna i vad jag vill och behöver för att nå mina mål.. Jaja.. då får jag gå en längre väg.. men förhoppningsvis så skall jag hitta mitt mål där någonstans.
Man måste ge lite för att få tillbaka.. och kanske får man ge mer än man vill ibland.. samt gå mer krokiga vägar för att få som man vill..
"Alla människor måste ta tag i sitt liv och göra något av det, oavsett var man startade någonstans."
Sex och samlevnad
Ena rapporten efter den andra talar sitt tydliga språk: Könssjukdomar ökar markant och då i synnerhet hos den yngre generationen. Är det konstigt, egentligen? Nej, jag tycker inte det. Det mesta i samhället säljs ju med sex. Dokusåpor handlar om sex under täcket framför kameran och åskådarna, kanske mer den yngre generationen, tittar dag efter dag på dessa skräpsåpor och tror att sex är vägen till lycka.
Visst, ett bra sexliv ÄR verkligen lycka.. men varför inte vara lite mer rädd om sig och inte dela ut sitt sex åt höger och vänster lite som att kasta ut 50-öringarna som vi inte vill ha i plånboken? Att hålla på sig, eller att hålla sig till en och samma partner HAR en baktanke.. man slipper dessa könssjukdomar. Man vet vad man har..
Dessutom kommer nu ett vaccin som skall göra det än mer "legalt" att vara lösaktig med sitt kön. Snacka om dubbelmoral. "Använd kondom och byt inte partner" säger man å ena sidan.. Å andra sidan "Det gör inget. Nu kommer vaccinet som är lätt att använda". Ja, men då behöver vi ju inte vara rädda om oss.. Eller??
Föräldrar, tala med Era ungdomar om vikten av att inte byta partners i tid och otid..men föregå med gott exempel själva. Trohet i ett förhållande är inte trist. Det är respekt för varandra. Visa ungdomarna det.
Livets och årets höjdpunkt
Har Du funderat på en sak? Vi lever våra liv för att fira jul! Ja, hela året pratas det om julen.. hur jävla besvärlig den var, hur dyrt allt blev och alla jävla otacksamma släktingar och ungar. Alla tröttsamma måsten och alla paket som bara måste köpas.. vilket vi har råd eller inte. Man skall till sina föräldrar, sedan till sin partners föräldrar. Så är det systrar och bröder som skall ha besök och mostrar och fastrar. Mor- och farföräldrar.. Ja, helgen JUL är långt ifrån något stillsamt fröjdefullt. Det är ett 365-dagarsstress. Inte nog med det.. hela året pratar vi om att det är BARNENS högtid. *tar mig för pannan av trötthet*
Det hela börjar med att vi växer upp under dessa former av stress och förväntan. "Undrar vad tomten har med sig till Dig. Du måste vara snäll annars kommer inte tomten" och hur jävliga vi än är, kommer tomten med paket till oss. *Aha.. det gör inget om jag är som barn är, lite bråkig. Tomten vet inte om att jag bråkar så jag kan ju fortsätta. Jag får ju paket ändå* Vi växer upp på lögnen att vi måste vara snälla. Vi får vår utdelning ändå.
Detta för vi över på våra barn.
Det finns väl ingen månad som är fylld av "sjukskrivningar" så mycket som december. Vi blir "sjuka" i förkylningar och andra tänkta åkommor, för att hinna städa mer än vanlig, vi skall handla, baka, sylta, safta, stoppa korv, göra leverpastej, Janssons frestelser etc och frysa in så att allt är klart till själva JULAFTON! Inte nog med det.. vi måste rusa butik ut och butik in för att hitta julklapparna barnen önskar sig.. och de får inte bli besvika så vilket vi har råd eller inte, så skall de ha vad de vill ha.. och ändå är det sällan de är tacksamma. Plånboken är trött och benen slut.. armarna känns som blyinfattade ormar som släpar i backen. Vi lägger tusen och åter tusentals kronor på bara en enda dag om året. Inte nog med barnen som skall ha.. vi skall ju till respektive föräldrar och mor- och farföräldrar. De skall ju också ha sina klappar... och så har vi barnens kusiner och f.d partners barn och kusiner.*gamla styvbarn samt nya dito*
När julen kommer är stämningen som vanligt: Förväntningarna hos barnen är skyhöga och Du undrar om Du kunnat tillfredställa dem med Dina paket. *detta trots att det är Du själv som höjer ribban varje gång och tillåter att de ställer höga krav* Natten mot julafton är mor i huset, oftast mor, uppe till gryningen för att lägga handen vid det sista så att den 24/12 blir så där perfekt som det är i Disneys underbart vita, kärleksfulla julaftnar. *fast en Disneyjul existerar ju bara hos just Disney*
Julaftonsmorgon kommer och alla ler och ser sååå söta och glada ut. Oj, kan det inte bli kl 15.00 snart så vi kan se Kalle, äta mat och dela ut julklappar.. så att detta helvete är över snart? *suckar* Helt slut sitter vi där.. för att resa vidare hela helgen till alla andra släktingar som skall ha sitt ..
När helgen är över, säger vi.. "Skall vi passa på att köpa nästa års julklappar under mellandagsrean, så är det klart sedan?" Under hela året pratar vi sedan om den stressiga julen, om hur dyrt det var och "NÄSTA jul blir det minsann annorlunda".. men likförbannat sitter vi där och gör om samma procedur.. år efter år, efter år.. Tonåringar som inget hellre vill, än vara hemma med kompisar som också vill vara hemma med kompisar.. men får inte för de måste vara med och fira traditionsenlig jul med allt vad det innebär, vilket de vill eller ej.. År efter år, efter år.
Livet tycks gå ut på att fira jul och inget annat.
På gott och ont är jag uppväxt utan dessa hysteriska krav.. och först när barnen var "stora nog" att inse att andra levde annat liv än det vi gjorde..började jag "fira jul" med dem. Det var 1996. Jag minns själv vilket fruktansvärt utanförskap det var att inte "vara som alla andra" och ville inte utsätta mina älsklingar för det. Aldrig har jag upplevt en sådan lycka när de julaftonsmorgon 1996 klev upp och såg vad jag pysslat med när de somnat kvällen innan.. I smyg hade jag köpt och slagit in paket.. köpt lite tomtar *idag är samlingen stor, då jag verkligen älskar tomtar.. (julklappstips *flinar*) Köpt en färgrann ljusslinga och klätt vår Benjaminfikus med den och barnens julgranspyssel från förskolan. DET var verkligen "barns tindrande ögon" och mer tacksamma barn fick man ju leta efter.
Idag är det fortfarande inget hysteriskt kring julen hos oss. Bara något litet och kravlöst. Här står dörren öppen för våra kamrater och vänner. Kravlöst. Ingen skall behöva sitta ensam, inga kompisar stängs ute. Hit kan man komma för att bara vara, slappa till TVn.. snacka bort en stund, en kväll.. äta lite gott.. kravlöst. Spela sällskapsspel.. umgås i stillhet. Hit kan man komma utan paket och vara välkommen ändå.
Många har uttalat sin avundsjuka över att vi har det som vi har det.. men att själva införa samma sätt att leva på denna dag som de flesta anses som årets viktigaste.. det är inte möjligt för "VAD skall släkten säga då".. Ja, varför skall man fira julen för hur släkten vill att den skall vara? Varför inte göra sin egen sak av det?
Är det inte dags att vi alla vågar gå vår egen väg och leva våra egna liv och låta själva livet vara höjdpunkten i våra liv... och inte kommerisalismens storhelg? För hur det än är.. så vet ju alla att vi varken firar Jesu födelse eller att han ens var född då.. Bibeln talar ju om att han var 33,5 år när han dog på påsken.. och backar Du 6 månader till hans 33-årsdag.. ja, då lär Du inte komma till den 24/12 i alla fall.
Våldtäkterna ökar
Att bli våldtagen, är en förnedring som inte går att beskriva. En förnedring som politiker och domare tycker är okej då det inte är något vidare straff på att våldta vare sig små barn eller oss äldre och alla däremellan och över.
I alla år har mannen kommit undan, mer eller mindre, med att påstå att kvinnan varit "för utmanande klädd" och det har gett honom "rätten" att våldföra sig på en kvinna i stället för att tygla sig. Man har påstått att kvinnan inte "gjort tillräckligt motstånd eller sagt nej till sex" när hon varit så berusad att hon varit nästintill medvetslös. En man, som våldtagit sin dotter upp emot 1000 gånger, en flicka som vid 12 års ålder födde sin fars barn.. som 3 år senare var gravid igen men genomgick en abort och socialtjänsten inte utredde mer än att fråga pappan och flickan om pappan förgrep sig på henne (det togs väl inte ens blodprover för att få fram bevisen) skyllde på att flickan lockat honom med utmanande kläder!! EN 12-årig flicka!!! (och redan innan dess) Hur i helvete är en karl skapt i huvudet, om han inte kan motstå sin lilla dotter? (Artikel här)
Som 14-åring blev jag bjuden på ett glas vin... och sedan jag smuttat på det vinet.. var jag borta och mindes inget mer förrän karljäveln var över mig och stal min oskuld. Jag kände mannen och hade ingen aning om att han var ett sådant svin. Tack o lov lät jag inte den händelsen förstöra mitt liv, men det finns så många andra som inte skulle orka igenom det utan stora psykiska problem.
När jag läser i tidningarna, mer eller mindre varje dag, att våldtäkter sker allt oftare.. och inte bara i skydd av mörker.. då blir jag uppriktigt rädd.. Aftonbladet berättar om flera våldtäkter under gårkvällen, bl.a inne på en krog.
Till min glädje har jag varit begåvad med ett ganska orädd sinnelag och inte tänkt så mycket på att det skulle kunna ske.. även om jag aldrig nekat till att det kan hända även mig. Men nu när jag går hem om kvällarna när jag jobbat.. så känner jag hur det kryper i kroppen och hur jag skulle vilja ha skjuts hem de få hundra metrarna jag har att gå. Kan det röra sig om 200 m? Arbetsplatsen ligger liiiite avsides.. men fullt tillräckligt för att en våldsman skulle kunna göra det han avser att göra.. Han vet ju att det finns gott om kvinnor som arbetar i vården och som har kvällspass.. Vad hindrar honom att smyga där?
Skall det verkligen vara så att vi inte skall våga ta arbete inom sådana yrken där det krävs kvälls/nattjänster, av rädsla för övergrepp? Det måste bli ett stopp på dessa övergrepp som vi kvinnor blir skuldbelagda för att vi utsätts för. Det ÄR inte vårat fel att männen inte kan tygla sina sjuka behov av våld, sex och makt. Dessa primitiva män som inte förstår hur illa de gör, borde inte få vara ute bland folk. Samma sak gäller de män som våldtar sina hustrur om och om igen.. som förtrycker henne, som säger att han skulle neka till våldtäkt om hon anmälde det.. och han kommer undan.. jag vet. Ursäkter som "Är Du säker på att Du inte sa ja först men ångrade Dig?" "Du kan ju inte bara vara med på det och sedan säga nej. Du måste ju förstå att mannen måste få ur sig sin sexuella frustration när Du beter Dig så" osv..
Männen har alltid sett till att komma undan.. Men hur agerar de när deras egna döttrar våldtas? Skyller de på sina flickor då att en, kanske okänd man, överfaller och våldtar henne när hon är på väg hem från jobbet en kväll? "Vad hade Du ute att göra så sent?" är också en "ursäkt" som männen sagt.. som om vi kvinnor inte skulle få lov att vara ute efter kl 16.
Hur får vi ett stopp på detta? Hur skall jag veta att jag kan gå hem om kvällarna från jobbet.. utan att vara rädd för att våldtas? Hur kan alla andra kvinnor göra för att våga vara ute om dagar och kvällar.. utan risken att våldtas? Hur skall våra barn skyddas?
Jag hoppas, om det händer mig, att jag är stark nog att sparka honom sönder och samman där han har sin största pockande värk.. så den aldrig mer reser sig. Åker jag dit för misshandel, vilket jag då troligtvis gör, för så jävla fel är lagen, så är det värt det. Det fanns en tid då polisen "blundade" när de förstod att en våldtäktsman blivit misshandlad av anhöriga till den drabbade.. Idag blir kvinnan skyldig vilket som.. och inte ens i självförsvar får hon skada sin förövare.. Men kan jag oskadliggöra en enda våldtäktsman, så tar ja det straff som utdelas av lagen. För då är det ett svin mindre som kan våldta med egen maskin..
Luciarazzia mot rattfyllon
Så är det dags igen för årets suparfest... Mellan lucia och nyårsdagen är det folkfest.. Ja, vad skall man tro det handlar om då lucia, jul och nyår är ett enda stort fylleslag för väldig många? Folk super ihjäl sig, ungdomar debuterar i alkoholens dimmiga värld.. man kör på fyllan mer än någonsin.. *om vi bortser från midsommar, då*
Aftonbladet meddelar att polisen kommer att ha razzia på vägarna i Europa för att stoppa rattfyllon. Det är utmärkt, säger jag. Men varför avsätter inte polisen ett par man i varje kommun att jobba med detta året om? Skulle man inte kunna ha ett par grabbar och tjejer som sätter efter dessa mördare på väg alltid, så att man räddar åtminstonde några oskyldiga liv? Det skulle jag verkligen kunna betala lite mer skatt för.
Om polisen anställde administrativ personal så att polierna kunde vara ute på gator och torg samt våra vägar och göra det de är utbildade för, i stället för att sitta och göra massa pappersjobb.. så skulle polisen hinna med så mycket mera... samt att fler skulle få jobb.
Men, men.. detta är ju min åsikt.
Föräldrar. Ser efter Era ungdomar under kommande "högtider" så de inte kommer över alkohol. Om de ändå gör det, se till att ta hem dem så att inget händer vare sig dem eller andra pga just Ditt barns fylla. Föräldrar och andra vuxna.. se till att ni själva inte super bort helgerna och skadar andra. KÖR INTE MED ALKOHOL I KROPPEN! Låt bilen stå även dagen efter.
Vad behöver man..
.. mer än att vara närvarande.. och njuta av en promenad
genom stan?
Vad behöver man mer.. än en enda sann vän
och veta att den finns där alltid?
Vad behöver man mer.. än lite lycka i ena hörnet
av sitt liv.. och kunna titta på det och le?
Vad behöver man mer.. än att ge och få lite
uppmuntrande ord av ärlighet och uppskattning emellanåt?
Vad behöver man mer... än en gnutta kärlek
som förgyller hjärtat?
Det är så lätt att titta på det vi inte har och fokusera på fel saker .. Det är så lätt att glömma sin egen faktiskta lycka... för att vi tror att alla andra är lyckligare än vad vi själva är.
Börja beskära Ditt synfält.. och börja se vad Du faktiskt har som andra önskar de hade.. Det kan vara Dina goda egenskaper, Ditt hem, Din familj.. Börja uppskatta det Du har .... Det är så lätt att leva på drömmar och förlora hela livet och dess innehåll.. och när det är försent.. finns ingen återvändo kvar.
Höj straffen för sexbrott
Helt kort vill jag bara be Er som anser att det daltas för mycket med pedofiler och våldtäktsmän, att gå in här på länken Ett minne och göra Er röst hörd. Ni som anser att straffen måste höjas och vara mer kännbara än de är i dag på sexövergrepp, skriv på! Ni kanske tycker det är bra med de låga straff som är.. tills den dagen er egen dotter, barnbarn, hustru/flickvän.. etc blir våldtagen och skadad för livet.. Hjälp oss påverka politikerna redan nu att införa ett strängare och kännbart straff, innan just DINA nära är drabbade..
Tack på förhand.
Hot, självmord och skuld
Självmord är en väg ut ur det svarta hål vi drabbas av emellanåt. Självmord är en hämdaktion mot en människa... självmord är tragiskt.
Det finns många sidor av självmord och vad de beror på. Mors dag för många år sedan, var det en ung man som sköt sig till döds på toaletten till ett MC-gängs lokal och tillhåll. En ung man jag ibland hämtat på tågstationen. En ung, försynt och rar pojke. En pojke med sorg.. stor sorg.. Jag såg aldrig hans ögon le. Orsak till självmordet var hämd mot den mor som han kände övergav honom om och om igen. Valet av dag, var inte slump. "Grattis Morsan.. idag dör jag. Det är min present till Dig som tack för allt vad Du gjort. Du kan skrapa ner mitt huvud från tak och väggar på toaletten " Ungefär så gick hans tankar den dagen.
En annan ung pojke hängde sig i ett träd något år efter det..i samma by. Även det en ung, trevlig man som ingen egentligen förstod varför. Kanske var hans värld fylld av svarta hål som han inte kunde ta sig upp ur. Han ville bli hittad och begravd. Han hängde i ett träd där en skogsbilväg gick från husen i skogen.. där skolbarnen cyklade för att ta sig till skolbussen. Tack o lov var det en pappa som hade kört hemifrån tidigare än barnen den morgonen.. och fann pojken. Det slog på bara 5 minuter.
Sedan har vi hoten om självmord i samband med en skilsmässa. De egoistiska hoten för att få den som vill skiljas, att känna dåligt samvete och stanna kvar. "Om Du går, tar jag livet av mig och då är det Ditt fel att barnen inte har en pappa längre" *oftast är det männen som uttalar dessa hot av ego, men som sällan genomför dem. Män, vidriga män, som säger till sina barn efter att ha lämnat dem till sin mor, efter umgänge: "Adjö mina barn. Nu skall pappa åka och döda sig själv" (sagt inför mamman för att hon skall förstå att hotet är "sant" och att skulden skall ta tag i henne att det verkligen är hennes fel att barnen blir faderslösa) Barnen blir hysteriska, skräckslagna.
Många kvinnor har stannat kvar i usla förhållanden just pga dessa hot. De har stannat kvar i ett destruktivt förhållande med våld, misshandel på olika plan.. och kanske tagit livet av sig själva för att de inte orkat bära skulden av att bära en annan människas liv i sina händer.
Dessa självmordshot talar vi inte om öppet. Det är en skam.. Tyvärr är det så för många, väldigt många. Själv valde jag att be fadersskapet att dra åt fanders med en iskall blick och när barnen inte hörde, sa jag till honom att han skulle se till att han var ensam på vägen och sedan köra in i en bergvägg i full fart så att inte barnen var skräckslagna i onödan. Vad skulle barnen tro om HONOM om han verkligen LJÖG om detta? Jag valde att lägga över skulden på honom själv.
Kvällen gick till att trösta barnen. Nästa dag ringde pappan igen och frågade efter sina barn. När han sa "Hej, det är XX. Får jag prata med X" valde jag att spela förvånad och fråga.. "Vilken XX?" Han blev klart sur och sa att jag inte skulle vara dum och undrade varför jag sa så.... "Jahaaaaaaa... är det Du? Är Du inte död?" sa jag med ett ironiskt leende han tyvärr inte kunde se. "Nä, skulle jag det eller?!" kom svaret surt.. "Ja, Du lovade ju barnen att ta livet av Dig och har Du en aning om hur illa Du gör dem med att ljuga?" blev mitt svar.. Efter det kom inga hot så att jag hörde det. Han lever än .. trots att det gått snart 12 år.
Tyvärr är långt i från alla lika iskalla som jag var i det ögonblicket.. men det är effektivt. Om han hade valt att göra allvar av sina hot, då hade jag ändå inte känt skuld. Var och en är ansvariga för sina egna handlingar. Skulden kan aldrig läggas på den som blir hotad. Det är rent egoistiskt.
Aftonbladet tar upp saken efter att ännu en känd profil tagit sitt liv. Dock säger ordförande i Riksorganisationen Spes, Margit Ferm: "– Man ska alltid ta så drastiska uttalanden på allvar. Jag kan tänka mig att det är lätt att stanna kvar på grund av hot" Jag vet inte om man skall göra det. Men det beror på hur den person är, som uttalar sina hot. Är det en person som verkligen är depreimerad, är självmordbenägen.. ja, då får man övertala den personen att söka hjälp. Är det dessa ego-karlar som inte klarar sig själva, som av egosim vill binda en kvinna vid sig.. då tar jag dem inte på allvar. Det är inte min sak om någon vill ta livet av sig. Den som verkligen ÄR självmordsbenägen, kommer förr eller senare att lyckas. Det är egoistiskt att övertala den personen att fortsätta sitt liv, för att vi inte skall känna sorg och smärta. En som verkligen vill enda sitt liv, mår så frukstansvärt dåligt att han eller hon inte finner vägar ut ur smärtan.. och hur skall vi kunna tvinga dessa att leva vidare för att VI inte skall känna smärta? Är det av kärlek till dessa som vi vill ha dem kvar? De vill älskar, vill vi väl ändå inte skall lida?
Självklart skulle jag inte stå och titta på när en person gör klar sin snara. Jag skulle försöka prata med den.. höra vilka vägar som försökts att gå för att hitta ut ur smärtan.. försöka få ett grepp om vad som smärtar så mycket.. men att sedan tvångsinta den på psyk, det skulle jag inte vilja vara orsak till och därtill färlänga personens lidande. Vi kommer ändå aldrig få svar på om psykvården skulle vara av godo.. eller om personen som vill dö, beläggs med dåligt samvete för våran skull, och kämpar vidare mot sina demoner, för VÅR skull... Om jag skulle vilja genomföra ett självmord, skulle jag bli hemsk förbannad på den eller de som förökte stoppa mig. Valet skulle vara mitt, för att jag inte finner annat än omänsklig smärta, sorg samt att det inte finns vägar ut. Har vi då rätt att leka gud och tvinga en annan att leva.. för vår skull?
Vi skall inte göra våra val för andras välmående.. utan för vårat eget. Gör vi val för andras skull, blir det aldrig helhjärtat.. Gör vi val för vår egen skull, t.ex tar oss ur ett missbruk, söker läkarvård etc.. så blir det i förlängningen positivt för vår omgivning..
Troligtvis får jag mycket smäll på fingrarna nu.. men detta är min åsikt. Du som har en självmordsbenägen person i Din närhet.. eller har någon som tagit sitt liv.. varför vill DU att denna person skall leva vidare om han/hon far så illa att ett leende aldrig når dess ögon? Varför ville DU förhindra att Din närstående tog sitt liv? För sin egen skull? Eller för Din...eller för andras?
Underskattad mat
Soppor av alla de slag är mycket underskattade. Man börjar redan som barn att fräsa åt dessa måltider och inte blir det bättre när vi kommer upp i skolåldern och skolkocken inte är den bästa.. och soppan är blaskig. Men att själv koka soppa, är ingen större konst. Du kan skapa Din egen soppa, matig och nyttig. Köttsoppa, grönsakssoppa, pastasoppa, fisksoppa, potatissoppa.. ja, det finns ingen hejd på det. Den enda viktiga är BRA RÅVAROR! Det är A och O.
Nedanstående soppa har jag testat flera gånger och jag tycker den är lätt att koka samt god. Speciellt när det är kallt ute. Ät en portion varje dag och det sätter fart på kalorierna. Den kallas faktiskt Fettförbränningssoppa. (självklart kan man ta bort selleri om man, som jag, inte gillar det.. )
Variera proportionerna mellan de färska grönsakerna. Koka 250-500 g åt gången och gör en ny kastrull soppa minst varannan dag – förvara den i kylskåpet. Skölj grönsakerna men skala dem inte. Ju mer Du finhackar dem, desto snabbare blir de genomkokta.
9 dl – 1,2 l
2 knippor salladslök eller 1 stor lök/purjolök finhackade
1 medelstor eller ½ stort blomkålshuvud, delas i buketter
eller 2 medelstora eller 1 stor broccolikvist, i buketter
125 g spenat eller ½ litet vitkålshuvud, hackat
1 stor röd, grön eller gul paprika, urkärnad och hackad
6-8 selleristjälkar, hackade
2-3 stora morötter, tunt skivade
1-2 tsk vardera av krossad spiskumminfrön och korianderfrön (valfritt)
1 portion hemlagad kyckling- eller grönsaksbuljong (går lika bra med tärning)
4-5 mogna tomater, hackade eller 1 burk (400 g) konserverade hela tomater
saften av 1/2 citron eller 1 lime
en liten näve korianderblad eller slädbladig persilja, grovhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade eller krossade (valfritt)
¼- ½ tsk cayennepeppar (valfritt)
1. Lägg alla grönsakerna utom tomaterna i en stor kastrull tillsammans med eventuella kryddor. Tillsätt buljong och lite vatten om det behövs, så att grönsakerna är täckta. Värm soppan till den nästan kokar och tillsätt tomater och citron- eller limesaft.
2. Tillsätt eventuellt örter och vitlök. Krydda efter smak med cayennepeppar.
3. Låt soppan puttra i 20-30 minuter eller tills grönsakerna är mjuka.
Smaklig spis
Planeringskalender med god översikt
Hur många gånger svär vi inte över att planeringsalmanackan är förlagd? Vi letar oss förtvivlade efter den och hittar den inte just när vi behöver den.. Jag är en sådan emellanåt. Andra lägger in allt de behöver komma ihåg, på sin mobiltelefon och den larmar när det är dags.
Men det finns ju stunder då man måste eller behöver planera lite längre fram och då är det bra att ha det lättöverskådligt. För min del, som reser en del till Värmland för olika möten, som blir inringd för jobb, som bokas för jobb en bit fram i tiden.. behöver verkligen ha en lättöverskådlig planeringskalender. Vad är bättre än att ha den på skrivbordet på datorn?
Rainlendar är ett sådant system. Bättre kunde jag inte ha det och efter att jag nu har formaterat min dator och fått den i ordning igen, har jag åter det programmet på plats. Det är så lätt att skolungdomarna kanske borde ha det, om de har tillgång till dator, gemensam med övriga familjen eller egen dator. Där skriver man in allt som man behöver komma ihåg.
Så här ser själva månadskalendern ut. Den röda ringen står för den aktuella dagen (idag). När Du dubbelklickar på det datum Du skall skriva in planeringen i, kan Du välja att namnge händelsen så som "Arbete" "Födelsedag" "Resa" etc och får då olika ikoner på aktuell dag. Verktygen är arbete, till ex. och de mer röda (den 4:de, 22:dra och 27:de) markerar att det är viktig händelse. Stjärnan den 12:te är födelsedag. Lägg markören på aktuell dag och Du får upp en liten dialogruta som talar om vad som händer just då.
Händelseschemat, som också ligger på skrivbordet, ser ut så här. Det finns även en "Att göra" ruta, som jag valt att ta inaktivera. Här ser jag enkelt med ett ögonkast vad som är på gång. Jag är helnöjd med detta. Detta program rekommenderar jag till alla som behöver en lättöverskådlig planeringskalender.
Rainlendar hittar Du på Rainy's.
Tipstack till Micke i Ö-vik. Han har verkligen gett mig en hel del bra-att-ha-saker till datorn.
Våldtäkt inför öppen ridå
Jag blir bestört när jag läser Aftonbladets artikel om våldtäkten på badhuset där minst 30 personer bevittnar övergreppet.. UTAN ATT INGRIPA! Jag finner inte ord.. inte ens svordomar kommer över mina läppar! När jag är tyst och mållös.. då är jag verkligen förbannad! Alla är vi potentiella mördare.. för min första tanke är ju, att om det varit min dotter, syster eller annan flicka som varit utsatt och jag bevittnat.. är ju att slå i hjäl den jäveln.... Och säg den far och mor, syster och bror med förnuft i behåll som INTE skulle tänka tanken??
Hur i helvete kan människor bara stå och titta på? Blev de kåta och runkade av sig i vattnet eller skyndade hem och hade sex med sin partner? Eller hoppades de på att få vara med i ett gruppsex i bassängen? Hur skulle dessa personer, som stod och betraktade våldtäkten reagerat om det var deras dotter, syster, eller väninna, flickvän som våldtagits? Applåderat?? Hur j*vla tröga får vi vara i detta land när vi inte ens stoppar en våldtäkt???
Dessutom får grabbhelvetet inget straff! 3 ynkliga månader sluten ungdomsvård! Han är gammal nog att begå våldtäkt, men för ung för fängelse! I helvete heller! En sådan skall inte släppas ut bland vanligt folk igen. Lås in honom med andra våldtäktsmän och -kvinnor så kan de våldta varandra tills de svimmar och är skinnflådda både utvändigt och invändigt! Det finns två kategorier brottslingar som får mig att bli precis hänsynslös: Rattfyllon och våltdäktsmän/pedofiler. För dessa finns inget försvar!
Jag är glad att mina barn inte är döttrar.. och må Fan hinna ta hand om mina söner , om de begår dessa brott, innan jag får tag i dem.. för Fan själv är nog god emot dem... och det vet de..
I USA jagas en 11-årig våldtäktsman.. Vad har det tagit åt vårt samhälle???
Att jobba på tim
Under hela 80-talet jobbade jag på tim.vik och trivdes med det. Två fasta anställningar hade jag och båda företagen konkade. Det kan ju låta misstänkt men det ena företaget, en reklam- och distributionsfirma, slutade jag på innan det rasade.
Inom vården blev det längre och kortare vik samt timjobb. Många tyckte det skulle vara osäkert för mig att gå på timvik. Men jag var mer säker på jobb än den som var fast anställd. Hur då? Jo, de fast anställda skall ha semester, de blir sjuka, de skall vara hemma för vård av barn etc. Vem kunde ta alla dessa timmar? Jo, vi timanställda. Själv hade jag fördelen att kunna vara på tre olika ställen och fick ihop på bara ett av dem, mer tid än en heltid. Jag var på två olika äldreboende samt på Östra Sjukhuset. Vissa perioder jobbade jag bara natt och 9 nätter gav mig då samma lön som en heltid, dag. Varför slita ut sig när livet har så mycket mer att ge?
Nu är jag där igen. Jobbar på tim. Under december månad har vi redan bokat in en hel del timmar. När jag var i Värmland, ringde de och undrade om jag kunde jobba. Idag på morgonen ringde de igen. Sjukdom. Dock hade jag just varit i tvättstugan 6.30 för att starta upp maskinerna. Hon frågade då om jag kunde jobba i kväll om en av kvällspersonalen kunde tänka sig ett byte. Så blev det. Jag jobbar ikväll.. så jag får gå över till kompisen efter det då, om inget kommer emellan..
Nu, när jag har barn i hushållet finns ju risken att jag missar att närvara vid aktiviteter som är aktuella och med sorg inser jag att det finns en kommande handbollsresa jag missar just för att jag har bokat jobb den dagen. Jag gillar verkligen att vara med! Dock vet jag hur svårt det är att få föräldrar att engagera sig. Det finns tusen "orsaker" att inte hänga med.. Vem skall då vara våra grabbars publik och hejarklack, när päronen inte hänger med?? Nåja, det är ju inte mycket jag kan göra åt nu i alla fall.
Nackdelen med timvik är att vi själva måste lägga undan semesterersättningen och hur lätt är det? Men å andra sidan har vi mer frihet på något sätt och det stör mig ändå inte att jobba så här. Dock hoppas jag på en asntällning inom admin., kundtjänst.. lite kontorets alltiallo. Det trivs jag med... men callcentren tar över den biten med kundtjänst.. en kundtjänst jag som konsument/kund inte uppskattar då det blir en mycket opersonlig sådan. Ta bara om jag ringer till ett företags kundtjänst.. och skall till huvudkontoret i staden och göra ett besök. Jag frågar personen i luren om vart i staden de finns.. och får ett skratt tillbaka med svaret att: "Jag sitter 120 mil därifrån." Förr kunde vi ringa till företagen och få personlig service och all personal fanns på kontoret. Jag kunde få min handledare/kontaktperson.. men idag är det ett minne blott.. Både som kund och arbetssökande hoppas jag innerligt att callcentgersystemet rasar ihop och att företagen inser vikten av personlig service, på plats.
Nå, det var lite om det.. Nu.. åter till mitt.
Snacka om att skaffa problem
Det fanns en tid då datorer var de stora och märkvärdiga företagens maskiner. Aldrig trodde vi väl att datorn skulle bli var mans egendom. Nä, inte jag i alla fall. Det var en relativt sorglös era som var. Det som störde familjefriden innan datorn kom, var ju TVns intrång i våra vardagsrum.
Med en dator blir det problem. Det är jag först att skriva under på. Det är inte alltid så lätt att åtgärda problemen som man tror och när min snudd på kraschade, köpte jag en ny hårddisk. Det skulle ju vara lätt som en plätt att föra över mina gamla data från den gamla hårddisken, till den nya. Men icke sa Nicke och kompisen kliade sig skallig av frågor. Det var åtkomst på alla utom MIN MAPP! Själklart! Den är nu urkopplad och väntar på någon som kan gå runt problemet.
Men.. den nya hårddisken fick problem. Plötsligt uppdaterade den sådant som redan var uppdaterat på Windows Update.. och det gick inte att installera. *den står på automatisk uppdatering* Något pajade och jag tänkte reparera (jag har ju blivit rätt så skicklig på att hantera min dator när den bråkar) men si, den gubben gick inte.
Jag mailade över sådant som var viktigt till en mailadress som inte är kopplad till min dator. Så skulle jag formatera och ominstallera allt. Trot eller ej.. men det var en fil som var trasig.. isapnp.sys! så jag kom inte åt att formatera via installationsskivan! Jag fick en ny fil tillsänd mig via det gudomligt braiga programmet msn (tack, Micke för all hjälp alltid) så döpte jag om den trasiga filen.. Men det gick inte att lura denna min låda.
Micke skickade en Hiren Boot Cd till mig.. men där snöade jag in lite och lät datorn funka så bra den kunde.. tills den idag bara la av... Nä, nu j*vlar skulle det bli ordning på lådan och jag ringde till komplett.se och pratade med dem. Han skickade en länk till mig och det var jag inte mycket hjälpt av av den enkla förklaringen att engelsk faktatext och jag går inte ihop. Så jag sms,ade norrland och Micke... som i sin tur var på väg hem från jobbet. Strax var jag inne på Hiren-skivan och vips, så var datorn formaterad på ett kick och jag kunde ominstallera hela min dator.
Kvällen har gått åt till att uppdatera drivrutiner, program etc.. medn först att uppdatera var ju LJUDET!! Det går ju inte vara utan det. *flinar* Lite hårdrock till jobbet är ju bara bäst.
Nu är datorn som ny igen.. men vad gjorde vi innan datorns intrång i våra hem? Bara Micke kommer från Kempehallen så skall han få skicka Rainlendar till mig för det var något knas med uppackningen när jag tankade hem den.. Va?? Undrar Du vad det är för ett program?? Jo, det är en almanacka som ligger på skrivbordet! Den kan jag knappt vara utan. Där skriver man in alla göromål och Du ser snabbt vad Du har att göra.. *tummen upp*
Ett litet krux som jag har med Maxthon nu är att den blockerar inte flytande annonser.. så det måste justeras också...
Bidragsfuskpoliser
Vi har en tid läst att Försäkringskassan inte kommer att hinna betala ut viss ersättning före jul och det kan ju vara mycket tragiskt för många hushåll. Man behöver, tycker jag, lägga krutet på att se till att det funkar och att alla får sina pengar.
Dock kommer nu Försäkringskassan , enligt Aftonbladet, anställa 300 detektiver för att jaga bidragsfuskare. Visst, det är ju bra för det är ju trots allt våra skattepengar det handlar om. Men är fusket så stort att man behöver 300 sådana utredare? Vilka fuskar? Varför fuskar de som gör så? Vill man åt de ständigt fuskande eller är det småfuskarna som skall stryka på foten? Vi vet ju av erfarenhet att det finns de som kontinueligt får ut sina gamla föräldrars pensioner trots att de inte längre bor i Sverige eller faktiskt är döda sedan länge. Det finns de som utnyttjar systemet genom att både jobba och ha pension. Listan kan säkert göras lång.
Vi lever i ett Sverige idag som nästa kräver att vi fuskar för att överleva. Vi är många arbetslösa med allt vad det innebär. Många av oss är långtidsarbetslösa och desperata eftersom ju längre tiden går, desto mindre blir kvar att leva på. Det är mycket lätt att tappa fattningen och begå brott då. Jag försvarar absolut inte fusket för jag vill själv inte att min del av stadskassan skall gå till fuskare medan jag själv knappt klarar livhanken och det dagliga brödet. Förvisso är det mycket jag inte vill att min del av kassan skall användas till.. men jag har inget att säga till om som enskild individ.. Jag är inte alls sugen på att betala systembolagets firmafest.. eller ministrarnas vansinnigt och omotiverade höga löner.. etc..
Dessutom, för att återgå till Försäkringskassans drag nu.. så kommer de att lita på att vi skvallrar på varandra. Nog finns det skvallerbyttor alltid. Jag blev själv anklagad av "anonym anmälare" att jag var sammanboende med en man och om jag inte hörde av mig inom 7 dagar skulle mitt bostadsbidrag dras in! Men hallå! På anonyma tips, kan de dra in Ditt rättmätiga bidrag. Tänk om jag varit på semester den veckan.. eller bortrest i arbete.. eller på sjukhus.. etc.. Då skulle de tro på en anonym anmälare och dra in mitt bostadsbidrag! Nu kunde jag snabbt bevisa att jag var boende utan karl och enbart tillsammans med mina barn.
Skulle Du anmäla Din granne? Skulle Du ange Dina närmaste? Vad vet Du om Dina grannars förehavanden till Försäkringskassan och ekonomi? Vad skulle Du, som anmäler Din granne eller släkting eller vem det nu är, reagera och tycka om någon anmälde Dig?? Hur kan FK överhuvudtaget ta skvaller på allvar??
Jag funderar lite spontant på om Försäkringskassans anställning av dessa 300 detektiver kommer att kunna driva in fuskpengar/stoppa fuskare så att det lönar sig.. Ja, det skall ju betala 300 löner med allt vad det innebär samt att det skall bli pengar över.. eller blir det en flopp??
Siffermanipulering
Svensk ekonomi är som i alla andra länder, ett evigt tolkande och manipulerande med siffror. Att svensken generellt är blåögd och naiv, är sedan urakajpas tid, välkänt. Säger herr regeringen att vi har ett välfärsdsland, så har vi det. *trots svält och uteliggare* Säger herr regeringen att vi kommer att få lägre arbetslöshet, så blir det så.. för de visar ju statistiksiffror på det. *niger och bockar med mössan i hand* Inte kan väl statistiken ljuga? Inte ljuger väl herr regeringen om så viktiga saker, bevars?
När jag var på AF senast och då i möte med min handläggare A och dennes chef, pratade man om plusjobb. Det innebär att arbetsgivaren under 2 år får 100% anställningsstöd upp till en viss summa månadslön. "Men då är jag ju kvar i det jävla systemet. Vart leder det? Jag är ju fortfarande arbetslös då eftersom arbetsgivaren inte betalar för sig. Vi arbetssökande är fortfarande gratis arbetskraft! Kommer jag ifrån Aktivitetsgarantin och kan stämpla A-kassa igen?" Men se, så lätt var det inte för vi kan inte via dessa plus-jobb upparbeta en ny a-kassaperiod!! Åhnej, vi är kvar i helvetes cirkel av omöjlighet att få vara egna med egen uppburen lön. Vi är kvar i garantin.. och enda garantin med plus-jobb och aktivitetsgarantin, är att vi inte kommer ur systemet! Under tiden vi är på s.k plusjobb skall vi söka ordinarie jobb. Men hur i helvete skall vi hinna det när vi kommer att bli ställda inför samma krav som riktigt anställda med att utöva ordentligt arbete på heltid? Hur många kommer inte att ta ett djupt andetag och tappa gnistan än mer, gå till plusjobbet, göra det de skall... och låta det vara med det? "Jag söker i morgon... " och morgondagen kommer liksom inte.. och vips har två år gott och man får en spark i arlset och ut i kylan igen. Innerst inne hoppas man nog att få en tjänst så man kan vara kvar.
Vore det inte på tiden att staten tar bort alla dessa anställningsstöden till arbetsgivarna så att de själva får ta ansvar för sin personal? Det har varit mitt förslag i många år. Nu pyttsar staten ut våra skattepengarsom gratis arbetskraft och arbetsgivaren behöver inte ta ansvar. Om staten drog in all den formen av "välgörenhet" som ju inte är annat än ättestupan för oss som är i behov av jobb, så skulle arbetsgivaren vara tvungen att inse att han/hon är i behov av personal, annonsera efter folk och betala för sig. Det skulle läggas mer ansvar på arbetsgivaren.
Alla vackra ord om att det finns regler och bestämmelser om att en arbetsgivare inte får utnyttja systemet, så vet vi alla som varit på praktik att det är inget annat än tomma ord! Jag har själv tagit upp utnyttjandet med AF och länsarbetsnämnden, att de praktiker jag varit på inte kommer att leda till jobb men att man efter mig, tar in en ny praktikant= gratis arbetskraft! AF och länsarbetsnämnden blundar och kommer med svamlande bortförklaringar.
Expressen belyser det igen. Svenska folket MÅSTE gå man ur huse för att sätta stopp för detta! Vi måste våga demonstrera, protestera. Hur många av oss, vill att våra surt förvärvade slantar till skatt skall gå till arbetsgivarens slavarbete och fria arbetskrafter? Inte jag!!