Chattens blogg

Utbetalningarna är inte klara. Det är värre än jag trodde. Det är värre på Försäkringskassan än någon kan tro. Jag har just haft ett samtal med en person på försäkringskassan som berättar om ett skräckvälde i mina öron. Det är skam att en statlig myndighet agerar på detta sätt.

På utbetalningsansökningarna står det att det kan ta upp till 14 dagar innan pengarna kan komma till kunden. Handläggarna har i flera år betat av utbetalningarna i den takt som ansökningarna kommit in. Det har fungerat jättebra! Nu har cheferna sagt till, utan att meddela oss kunder, att inga utbetlaningar sker innan 14 dagar! OAVSETT! Vi skall straffas för att de har ett system som inte fungerar. Idag handlägger de ansökan för de som lämnat in sina papper den 15/5.. Jag har den 18/månad.

Handläggarna får inte heller ta emot "Dagens ros" i tidningarna. Något företag hade ringt handläggarna och bett dem hålla koll på just den sidan i morgontidningen. En uppskattning var att vänta! Men personalen fick vänta i onödan. Det hade stoppats! Varför skall inte duktigt arbetande människor få uppskattning från oss som är glada över att de finns, att de gör ett gott arbete?

Hela denna soppa med Försäkringskassan är stort mycket vidrigare än någon kan föreställa.. Frågan är om jag kan gå vidare med detta till media utan att utsätta handläggarna för probem? De får inte tala med media för då råkar de illa ut. Men de får ju tala med mig.. men hur hanterar jag detta utan att försätta hadnläggarna i knipa? FY, vad svårt..

... är det inte att kunna ta med sina barn ut på restaurang en kväll som denna.. Att bara visa dem min uppskattning, att jag älskar dem, att de är de viktigaste i mitt liv? Att bara vi, utan kompisar och vänner, ägnar en kväll åt oss själva... tillsammans?

Jag älskar dessa stunder.

Idag var jag in till försäkringskassan. Det var dags att lämna in närvarorapporten för att få ut pengar. Jag hade andra ärenden också så jag valde att ta kölapp till kundtjänst. Det var bara 2 före mig.

När det var min tur, frågade jag kvinnan där om flickorna på aktivitetsstödets utbetalning kunde räkna med samma helvete som förra månaden. Hon sa att de har mycket att göra men det är inte samma press som i april.. "ÄN" tillade hon.. Det skall nu bli intressant att se om Cheferna som använder sig av sina "SmartCards" dvs de vita lögnerna i krissituationer har lyckats komma fram till en hållbar lösning för utbetalningarna efter förra månadens fiasko. 

Blir det inga pengar när jag skall ha dem, så går vi vidare. Då blir det inte bara Smålandsnytt och lokalpressen. Då tar vi ett steg till. Men jag hoppas för allas skull, inklusive handläggarna, att det fungerar nu.

"Starka själar har alltid mött
kraftfullt motstånd från medelmåttiga hjärnor..."

Det blev bussen till MAXI dag och där plockade jag åt mig det som skulle handlas. Snabbt och enkelt. Självscanning och vips, så är jag på väg till bussen igen.  Där fick jag vänta en stund eftersom bussarna bara går en gång i timmen på helgerna.

Bussen blev snabbt fylld av resenärer och det är ju ansikten jag ser nästan dagligen. Ansikten som är just bara ansikten som jag aldrig eller sällan samtalar med. Det är alltid intressant att betrakta omgivningen, människorna, lyssna på deras samtal med de sina. En bussresa är sällan trist.

När det var dags att kliva av på "min" hållplats, känner jag en klapp på axeln och "Tack för det Du gjorde". Jag visste genast vilken kvinna det var men vi har aldrig talats vid förr. Lite förvånad vänder jag på ansiktet och frågar smått förvirrad om jag gjort något och tusen tankar far genom huvudet: "Har jag betett mig illa på bussen? Har jag trängt mig före en äldre kvinna eller man? VAD HAR JAG GJORT?" *varför tror man alltid man gjort något dumt??*
"Du var väl i TV?" sa hon och genast föll 25-öringen ner. Det handlade om Smålandsnytts inslag om FKs brist på att betala ut våra ersättningar i tid under april månad.
"Ja, det var jag" sa jag och log.
"Det var jättebra gjort! Det var uppskattat, skall Du veta. TACK, för det Du gjorde!" sa hon igen och gick åt sitt håll.

Med ett leende funderar jag på hur hon kunde känna igen mig så snabbt. Håret är kortklippt och inga av de forna lockarna finns kvar.. Men hon har å andra sidan sett mig många gånger på bussen och har väl insett att jag är en kvinna som leker kameleont ibland. Kvinnan tillhör de arbetslösas skara med ersättning från Försäkringskassan.  Det har ändå gått 1,5 veckor sedan inslaget den där onsdagen men det måste ha stärkt henne mycket av att jag var med i inslaget. Så starkt att hon ännu 1,5 v senare inte har glömt men också visar det genom att klappa mig på axeln. Det värmde!

Väl hemma gjorde jag i ordning en lättlunch i form av ONAKA Grön Te-yoghurt med hackat äpple, solrosfrön samt krossade linfrö i. Det är inte helt osmakligt. Sakta ätandes njöt jag av klappen på axeln, som jag fortfarande känner. Det är fint att veta att det man gör, även stärker andra och uppskattas.

Att vara språkrör för de behövande, är mig inte främmande. Vem vet? Kanske blir det min framtida sysselsättning ...

Nej, jag har inte drabbats av hjärtsvikt även om hjärtat sviktar ibland när jag ser en stilig man.. Vi hade tenta idag på cirkulation och de sjukdomar som kan förekomma i cirkulationsorganen. Eftersom jag var sjuk förra fredagen (sjuk och sjuk.. jag hade en migränattack) så var jag hemma och missade därmed föreläsningen. Det är svårt för mig att läsa in kunskap. Jag behöver höra, skriva egna kommentarer som jag sedan kan assosiera till föreläsningen.. Jag är mer praktiker än teoretiker.

Hur som helst kände jag att detta är en tenta jag inte kommer att lägga energi på även om ämnet är intressant. Dock försökte jag läsa mig till det mesta samt att arbetsgruppen var till stor hjälp. Men det är ändå inte det samma som föreläsningen. Vi tar till oss olika saker som viktiga. Med ett G i sinnet promenerade jag i sakta mak de 6.1 km till skolan. Kände att det var på den nivån jag la mig idag. Väl sittande med skrivningen i hand kändes det rätt så bra ändå och har jag rätt känsla, blir det ett VG på tentan.

Ikväll har jag varit hem till en kompis och suttit och snackat skit samt lekt och spelat kort med två av hans barn. Nu är jag trött men skall först se till att ordna upp min Irfanview som knasat till sig. Sedan blir det bädden..

Nattis, gott folk.

Idag föll varendaste lock jag hade i håret och återigen är jag kortklippt och sommarklar. Härligt.

Under eftermiddagen har vi haft praktisk övning på att ta venprover. Det är 25 år sedan jag pysslade med sådant, men takterna satt i. När det var klart, fick vi våra betyg i kursen "Vård och omsorg" som vi avslutade vecka 16. Ja, jag kan ju inte vara annat än stolt över att ha fått mitt andra MVG. Speciellt roligt är det ju eftersom jag går en utbildning som AF begär av mig men som jag inte själv vill. Jag vill inte eftersom jag är klar med vårdarbete sedan länge. Nåja, det är ju något att göra i dessa arbetslöshetens tider samt att jag ges större möjlighet till timanställning. Vart detta kan sluta i slutänden, återstår att se. Bild och text är ju vad jag vill nu tillsammans med någon form av arbete ihop med människor. Vigselförrättare, skulle jag ju bli, kom söstra mi och jag överens om.. Jaja.. med ett leende får vi väl prata vidare om den saken.

Rask promenad : 6.1 km
Rask promenad:  8.0 km

Förvisso har jag tyckt att smöret inte varit så där kallt som det brukar vara men  å andra sidan vet man aldrig med Lätt-margariner. Frågan uppstår ju också om det kan vara så att kylskåpsdörren inte varit riktigt stängd. Frysen har ju varit kall.

Igår kväll när en av grabbarna öppnade frysen och skulle ta glass ropade han till mig och undrade vad det var för fel.. Det var bara att resa på mig för att gå till köket och höra med honom vad han menade. "Titta här, maten är ju alldeles mjuk" sa han och då insåg jag att det var en väldans tur att jag inte stängt av frysboxen för ett par dagar sedan. Dött, det var helt dött. Kylen likaså. Men.. lampan lyste ju i kylen. Håhåjaja. Det var ju bara att rädda det som räddas kunde och det var minsann inte mycket. Att behöva slänga mat är så vansinnigt dyrt och bortkastat.  Men vad göra?

När jag klev upp i morse kikade jag in i kylen som då visade 18°, vilket är minst 10° för varmt. Jag ringde in till hyresvärden och pratade med telefonsvararen och meddelade felet. Kattis och Gustav släppte jag ut så att de inte skulle stryka runt bovärdens fötter. Jag vet ju hur svartsjuk Gustav är och inte drar sig för att pocka på uppmärksamhet.

Med tanke på att de skall byta vitvarorna i vårt kvarter år 2007 så hade jag ju hoppats lite sött att de skulle beställa hem min nya kyla och frys så var det klart, så att säga. Efter skolan tog jag bara en snabb sväng upp till Stadium och köpte en tröja och sedan blev det bussen hem.  Min tanke var ju att snabbt konstatera att jag fått nya vitvaror så jag kunde sticka till MAXI och ersätta det jag måst kasta.

Bovärden har lagt en lapp: "Bytt termostat" Nåja, den måste ju ha sinkat sig lite pö om pö för att helt gå i graven igår kväll. Hur som helst måste jag fråga mina go'a fastighetsskötare hur jag skall kasta all maten.. för de har ingen kompost.

En av dem var just här utanför nu på baksidan och klippte gräset. Vi har stått och snackat om allt nu och jag fick löfte om att slänga matsoporna i hushållskontainern.

Nu blir det en promenad till MAXI. 5 km att gå. Till skolan blev det en rask promenad på morgonen, 6.1 km.

Undantag finns ju..  Reportaget igår från Kalmars försäkringskassa och den enhetschef som jag varit i telefonkontakt med kunde bara spä på det som jag vet sedan förut: Chefer använder sig av lögner så det ryker i öronen. Att det bara skulle vara sjukfrånvaro och att den var förra veckan, kan visserligen vara sann, men den chef jag personligen träffade tillsammans med min väninna L, han hade något annat att säga. Han tog på sig skulden för förseningar då det var han som genomförde omorganisationen vid "fel tidpunkt". Han hävdade att det redan i februari, när han började på denna tjänsten, blev 4 sjukskrivningar! Han hävdar att det bara är 700 nya ärenden som kommer från Västerviks kontoret som ålagts de två handläggarna här. Handläggarna pratar själva om 2800 nya ärenden utan mer personal.

Cheferna har sagt till oss som ringt och besökt dem att de satt in mer resurser för att snabbare kunna handlägga ärendena. "Det sitter nu 5 personal och handlägger" sa chefen som jag besökte personligen. Handläggarna säger sig vara 2 + en elev!

Chefen som var med i inslaget, som jag talat med på telefon, erkände när jag frågade, att de har omorganisation och hon nekade inte till de 2800 nya ärendena som jag påpekade när jag ringde. I inslaget talar hon bara om sjukskrivningar.

Chefer är chefer och har alltid varit. "SMART CARDS" , dvs lögner, används för att skydda sig själva och förhoppningsvis skuldlägga någon annan än själva stå till svars.

Varför är det alltid, nästan, bara fega stackare som blir chefer?

"Åsnan känns igen på sina öron, den dumme på sina ord."

Nu är det dags att jag tar ton igen. Som alla läsare vet är jag arbetslös studerande och uppbär aktivitetsstöd i stället för CSN-pengar. Det är min "lön" kan man ju säga. Detta har funkat länge och det är ju väl.

I februari började det hända saker. Pengarna fördröjdes några dagar, i mars ytterligare några dagar och i april kom inga pengar alls. Det var inte bara jag som drabbades utan det var alla i Kalmar som uppbär denna typ av ersättning.

Jag fick höra ett rykte om det och ringde chefen för enheten. Hon var snorkig och inte ett dugg samarbetsvilig. Jag har viss förståelse för att hon var trött på alla som ringde och krävde sina pengar. Jag var hemma hos söstra mi med henne som vittne, så var jag inte alls otrevlig utan bara saklig och frågade vänligt vad som hände. Chefen lovade att prioritera mitt ärende!!! "Hur rättvist är det för alla som inte orkar ringa?" sa jag.. och hon menade att hon inte kunde göra annat. Samma hade hon lovat mina väninnor som ringt. En av dem skulle hon dessutom ringa tillbaka till, vilket inte skedde.

Det gick ett par dagar och så bestämde jag mig för att gå upp till FK och prata med henne. På FK fann jag en annan väninna som också hon ringt och tjatat om pengarna. Hon gav mig ett annat namn på ytterligare en chef och tillsammans beslutade vi att genast begära möte med honom. Under 1,5 timme satt vi och samtalade om detta med att pengarna inte kom. Han skyllde på omstrukturering, sjukfall etc. Han tog på sig skulden men kunde inte agera på annat sätt än att han letade reda på mina papper och såg till att det hanterades så att mina pengar skulle komma under denna vecka. Hur rättvist är det, i förhållande till alla som inte kunnat ta sig dit och "bråka"?

Denne chef bemötte vår irritation över hans chefs lögner. Han sa att det inte var lögner utan det var "SMART CARDS" som de "egentligen inte får använda men gör det ändå i krissituationer. Det är mer som vita lögner." sa han.. Med ett leende frågade jag hur smart det är att ljuga? Svar uteblev. Ett vänligt bemötande och en massa skitsnack var vad vi fick.

Jag mailade ett långt mail till vd'n där jag ställde mig frågande till varför vi kunder blev drabbade av  att de har omstruktureringar, omorganisationer, personalbrist och sjukfall.. något som vi inte skall märka av. Vem som helst som inte får sin lön, stannar hemma och blir tokförbannad på lönekontoret.. Men vi, som har dessa typer av pengar, får inte ställa krav.. Vi skall bara göra som vi är tillsagda och vara snälla. Men då har de inte mött på Majsan förr. Mina väninnor  och jag beslutade att dra detta vidare. Tyvärr är det många som, när det kommit till kritan, inte vill bråka.. "Jag har en man hemma med pengar så mig drabbar det inte" etc (fega svikare) Väninnorna hade problemet uppe i ett bra reportage i en av Kalmars morgontidningar i onsdags i stort uppslag. Eftersom jag inte var i stan då så tog jag kontakt med Smålandsnytt. De har just varit här och gjort sitt reportage. Det är en uppföljning på gårdagens reportage om liknande problem på ett annat av FKs kontor.

Konsekvensen får vi ta, som är mest sårbara. Hyran kommer inte in i tid, andra skulder kommer inte iväg i tid.. Vi måste ringa/maila runt. Vi måste betala alla påminnelseavgifter, telefonsamtal etc.. så detta blir bara mer dyrt för oss utan att vi är skuld till att inte kunna betala i tid. Nu har jag tur med min hyresvärd, som vet att jag aldrig varit sen förut med hyran, men vem har samma förståelse som jag, från hyresvärden? På FK fick jag rådet att LÅNA mig till pengar!! Det skall jag inte behöva!

Nu får vi se om det kan bli ordning på detta till nästa utbetalning men det tror jag inte. De ligger efter flera veckor och hur de skall hinna i kapp allt som de är försenade med, på två stackars handläggare, vet jag inte. Man har ju tagit ner ärenden från Västervikskontoret utan att ta med personal, och ålägger dessa ärenden (olika uppgifter förekommer från FKs chefer: 700 ärenden sa en, 2800 sa en annan) på de redan överbelastade handläggarna här i Kalmar. Det är ju orimligheten själv att de kommer ikapp. Om inte, så blir det uppföljning i media.

"I krigets trädgård växer giftiga örter"

.. och vad läsarna vill ha. När jag slår upp morgon- och kvällstidningarna ser jag inte längre nyheter som är värda namnet. Det skrivs om hur demonstrationer urartar (t,ex igår) hur TV-såpornas "stjärnor" super, springer nakna och har sex. Det handlar om hur kändisar skall föda barn och om de äter moderkakan eller inte. Det talas om i texterna om "Svenska folkets sexvanor" som om det numer är en allmän viktig kunskap om hur svenska folket har det.. Är inget heligt längre? Det har mer blivit en skvallerpress för skandallystna medborgare som inte längre har något bättre för sig. Vad som är sant och inte, vet vi inte längre.

Det sprids rykten om dokusåpors "stjärnors" familjer utan urskillning och vem vet vart ryktet startade och vad som är sant? Sant eller inte; är vi så i behov av skandaler och familjetragedier att vi utan att blinka sprider hörsägen vidare? Vem vet när det är vår tur att utsättas för skvaller?


Regnet vräker ner och jag är trött på det. Maj månad och det skall, tycker jag, vara sol och värme. Det skall vara en känsla av att vi lagt vintern och kylan bakom oss.. Vi skall kunna kasta vinterkläderna i garderoben och ta fram de lite lättare kläderna. Nåja.. det blir väl bra en dag.

I fredags var det tenta. Jag gick dit med mindre motivation i bagaget. Celler och tumörer är inget som jag egentligen behöver kunna något om, som undersköterska, men det är ju lite allmänspännande och intressant. Men att tenta i det.. njae.. Hur som helst tänkte jag skriva på G-nivå. Mer motivation än så, hade jag inte. Men väl där, var det lättare än jag trodde och satsade på en MVG-skrivning. Får se vad det blir när jag får tillbaka tentan.

"Ibland behövs det en regning dag
för att bli påmind om att allting
kommer att bli bra"