Chattens blogg

Idag går V75 i Kalmar. För första gången i mitt liv skall jag se det live. Det skall bli spännande. Sedan, när vi är vunna och stinna, blir det att fira med lite mat och dryk här hos oss. Jag skall göra en köttfärspaj samt en ost- och skinknpaj. Sonen får göra salladen, vilket han vill eller inte. Han är suveränt duktig på sallad! (Även pannkakor är han en hejare på) Sedan skall vi bara ha trevligt.. Dessutom är vi så barnsliga att vi skall se Shreck. Det är mest för att mitt syskonsällskap inte sett den än.. trots sin höga ålder *hehe*

Undrar just hur glad vår lilla omplaceringskatt, Snuffie, reagerar på sällskapet ikväll... Det är ju hennes gamla matte och hennes (mattens bror och inte Snuffies) som kommer, äter, dricker, ser på TV och sover över.

Jag brukar slinga håret inför våren.. men valde att färga om det helt igår. Det blev bra.  "Allt klär en skönhet" heter det ju och vad passar inte bättre till mitt lockiga hår än en portion färg? Slingorna får vänta till april/maj.




 

Kategori Tips.  Men är det ett tips egentligen? Tipset att våga vara barnslig eller se det man gillar, hur löjligt det än verkar vara?

Ja, ibland tycks världen behöva tipset att våga vara.Sorgligt men sant.Vi försöker vara så korrekta som det bara går och efter en viss ålder skall man helst inte bete sig på ett visst sätt för att inte bli baktalad av andra som man själv baktalar de man anser är barnsliga och omogna.

Håhåjaja, vad det säger mycket om dem själva i stället än om dem de sladdrar om. Att det talas om mig, det vet jag och att det inte alltid är så positivt, vet jag också. Livet är ju så dant, att vi inte kan vara älskade av alla och vi älskar inte heller alla. Det är ju inte synonymt med legaliteten att tala nedlåtaden om andra men det är kanske lättare att tala illa om folk vi egentligen inte känner än de som står oss nära.. Ofta handlar det om avund, rädsla och taskigt självförtroende. Man vill gärna vara som den man talar illa om..

Att titta på Shreck,är något jag kan göra om och om igen.. och skratta lika mycket eller gråta lika hjärtligt varje gång. Jag har roat mig med att kika på Shreck idag.. och imorgon lär det bli Shreck 2. Ice Age tittade jag på igår och  var varken första eller sista gången. Den är så underbart rolig, härlig och kärleksfull. Pirates of the Carabean är också en film jag kan se om och om igen.. och aldrig få nog.

Hur är Ni själva? Tittar bara på "vuxen"film (INTE PORR nu, hörrni) och ratar allt som är barnsligt? Kanske sneglar Ni på barnfilmerna i smyg och skäms? Nej, fram för fler barnsliga filmer! Snövit, Robin Hood, Törnrosa, Braveheart, Ivanhoe med flera.. Har Ni ingen att se dem med.. RING MIG! Jag tittar gärna.

"- Va'? ENSAM? På kondis? Så trist Du måste haft.." Hur många gånger har jag inte hört dessa ord i förskräckelse från människor som inte vågar stå för ensamheten? Rädda att andra skall tänka om dem, som de om mig,  och de vägrar de ta en fika, en lunch eller alls vistas utomhus utan någon i sällskap.

Det är direkt outtalat, men indirket eklaterat, att det är "fult" att vara ensam. Fult, därför att vi "inte är någon" om vi inte har någon i sällskap. Vår identitet skall stärkas av andra som "legaliserar" vår existens. Vi måste ha ett arbete för att vara någon och vi måste ha arbetskamrater för det sociala välbefinnandets skull. Vi måste ha partner och barn om vi inte skall ifrågasättas som otillräcknerliga. "Undrar vad det är som felas på honom/henne som inte är gift.." och resten av frågan och meningen ligger i luften som fylls ut av andras åsikter. Vi skapar andras sanningar efter vårt eget behov att ha en sanning som vi kanske själva saknar. 

Men måste det vara fult att vara ensam? Kan man inte trivas med ensamhet ibland? Har man fullt upp med familj, hem och arbete är det ingen som ifrågasätter om mamman, i synnerhet, behöver lite tid för sig själv, ensam utan familjen. Ensam, ja, men med vänner, blir det då. Väninnorna och mamman skall på gym, på bio, på vad-det-nu-blir. Inget fel i det. Absolut inte! Vi behöver gemenskap, samhörighet. MEN, vi behöver även ensamheten där vi kan fokusera på oss själva, våra tankar och funderingar. Kanske bara sitta på en parkbänk, låta tankarna flyga med vinden och betrakta andra människor som strömmar förbi. Det är mycket nyttigt. 

Sedan skilsmässan 1994 har jag valt att leva ensam. Förhållanden har kommit och blivit utsparkade. En förlovning som jag bröt finns också i bagaget mellan äktenskap och nu. Dock var ingen av männen välkommen att leva med mig i mitt hem. Att alls dela bostad med någon av dessa män, fann jag förkastligt. Det skulle inkräkta på mitt privatliv och min integritet. 

"- Majsan, varför har Du, som är så söt och trevlig, ingen man vid Din sida?" (Underförstått: Vad är det för fel på Dig som lever ensam? Du är ju ingen)

Med ett leende, som bländar mer än solen, svarar jag:
"- Det finns ingen man, god nog åt mig. Dessutom är jag väl medveten om mitt värde som person utan en karl. "

Generat blinkar de med ögonen och vet inte vart de skall fästa blicken. Än mindre vad de skall säga. De anser mig som ovädrig för att jag inte har en karl.  Jag "är ingen" i deras ögon eftersom min identitet ligger i min civilstatus. Avslöjade med sina förnedrande tankar, lägger de sig inte i mitt privatliv mer.

Idag gick jag på bio. Det var meningen att jag skulle ringa en väninna för att höra om hon ville med, men när det väl kom till kritan insåg jag behovet att vara själv. Jag gick själv på bio och det var härligt. Ensamheten stärker mig, ger mig möjlighet att koppla av och låta mina tankar fly utan att någon frågar vad det är som upptar min uppmärksamhet. Mina bästa stunder av gemensamhet, har jag i ensamheten.

Jag älskar att diskutera över en lunch eller en fika, precis som jag älskar att samtala om en film jag sett, som berört mig. Men för mig är det lika viktigt att få tiga, vara själv med tankar och sortera livet som jag lever, få betrakta omvärlden från mitt eget lilla fönster på Kullzénska eller vid ett bord på ThaiSilk Palace.

I Sverige tycks det vara fult att vara stark och gå sin egen väg. De svaga ser ner på oss som inte följer strömmen. Vi är utbölingar och utomjordingar, fullständigt abnormala. Vi "fattar ju inte vårt eget bästa". Men var och en har ju ansvar för sitt eget liv. Väljer jag att leva ensam för att det passa mig bäst, så är det mitt val. Jag behöver inte ett arbete för att ha ett socialt liv. Det har jag så det räcker ändå. Mina arbeteskamrater är aldrig mina privata vänner. De är bara ett måste under tiden  jag skall försörja mig. Inget mer.

Sedan finns det de som inte valt ensamheten utan andra har valt den åt dem. Ytterligare några har en personlighet som bara en mor står ut med och de blir ensamma av andra orsaker. Det innebär inte att det är "fel" på dem.. utan att de kanske behöver få hjälp att inse vad som brister. Någon med stort tålamod och minimalt med fördomar. Så har vi de som inte vågar ge sig av ut och vara ensamma och på så vis träffa andra. Att sitta på en buss, en parkbänk eller på ett kondis kan leda till samtal mellan människor som inte känner varandra. Jag vet. Det händer mig emellanåt. Dessa samtal är härliga. Ett möte mellan människor som kanske aldrig ses igen.. eller som blir bekanta.. som blir vänner. Det är hur som helst, möten som vi alltid bär med oss. Kanske de mest fantastiska möten vi har i våra liv.

Människan måste övervinna sin rädsla för ensamheten. Den måste omprioriteras. Den måste värdesättas. Den måste få betydelse. Vi måste värdesätta varandra.



"Jag har aldrig hittat något sällskap som varit
så sällskapligt som ensamheten"

DVD-spelare har inte varit aktuell för mig förut. En fådd Philips VHS-spelare har tjänat oss i 4-5 år. Snäll och foglig på sitt sätt. Den var sprillans ny när den flyttade hem till oss den där sommardagen. DVD-filmer har gått att spela på Playstation 2. Fast det har ju hänt att PS2 varit borta när grabben varit det också och om det inte varit något skoj på TV har ju en film varit sevärd. Ja, jag har ju faktiskt införskaffat DVD-filmer när de varit som bäst och billigast.

Nåja, efter moget och träget överväganade med för- och nackdelar, tiden fått ha sin gång och med det tålamodet så har ju även priserna gått ner på dessa maskiner. Idag har jag inhandlat den platta lilla blanka spelaren för DVD och diverse filformat. Trött som jag är på att alltid behöva sköta allt själv, är jag glad att sönerna vuxit upp och blivit kunniga och kan ta över (hur många cyklar har jag inte reparerat, cykleslangar lappade eller bytta.. väggar tapetserade eller målade, elektriska prylar kopplade etc) Äldsten installerade DVD-spelaren och testade den så inget är fel.

"Vad är det med Videon?" frågar han. Den vill inte gå igång! Den är dessutom inte rörd! Jag känner och klämmer på kablar och kontakter.. men inget händer. Jag måste inse att Philips VHS-spelaren är störtsur för att jag nu har inhandlat en DVD-spelare och slutat fungera från ena stunden till den andra! *suckar* Typiskt karlar!  Kan ju vara en säkring som gett sig.. men inte tusan orkar jag kika efter det nu.

När jag nu satte mig att söka efter en simpel videobandspelare finner jag att det finns ju bara KOMBINATIONER av DVD-VHS-spelare i en och samma maskin! Skall det vara så himla svårt att få tag på en enkel videobandspelare? Jag är inte för kompaktmodeller! Jaja.. jag får väl ge mig av ut på stan och kika.. för jag vill ju verkigen se "Shreck" och "Shreck 2" fler gånger och alla andra filmer som finns på VHS-band.

Eller.. *funderar* Kan man spela av mina VHS till DVD-format? Eller är jag nödvändigtvis tvungen att inhandla nya filmer av de jag redan har? Hmm..

Jaja.. det ger sig väl. Här blir det köttfärspaj ikväll..och kanske en titt på de båda nya filmerna? "Ciderhusreglerna" och "Spökgeneralen"?

Ja, det får jag väl säga då efter alla dessa år utan. Att inte ha den tillgänglig daligen, har verkligen varit svårt. Nåja, dagligen är ju lite att ta i, men ofta har jag ju saknat att ha en här hemma när behovet varit stort. Att behöva ringa och fråga någon av grabbarna om de kommer hit med sin, är ju bara lite pinsamt.. om inte annat, så himla jobbigt för en envis käring som jag, som bara vägrar vara beroende av andras. Men vad gör man när man inte har en egen? Inte är jag född med en sådan.

Nu har jag sett till att köpa en egen för man kan ju faktiskt köpa egna och inte låna andras. Det är nog inte så vanligt att kvinnor köper egna utan lånar andras, inklusive männen som utför jobbet. Men bra kvinna reder sig själv och har så alltid gjort. Nu är det bara att öppna lådan och se till att den snurrar för fullt för att förgylla tillvaron. Hela atmosfären här hemma kommer ju att lysa upp, spegla att jag har en egen. Tänk så lycklig jag kan vara nu.. att närhelst jag behöver, bara ta fram den egna och inte behöva ringa efter andras. För jag har minsann klarat av det på egen hand även om jag lånat.














Jag har självklart köpt mig en slagborrmaskin och inget annat.


"Det finns en kärlek för oss alla..
.. bara vi inte är så kräsna"