Chattens blogg

En söndag som alla andra.. nästan. Söstra mi och jag skall till hennes bror. Han kommer för övrigt och hämtar oss.. Enlugn kväll med god mat och trevlig samvaro.

Trevlig söndag, alla.

"Fler har drunknat i bägaren än i havet"

Idag var det dags för betygssamtal i kursämnet Etik. Spännande, även om jag hade mina misstankar om vad det skulle bli. Hon berättade hur hon sätter betyg. Hon tittar på grupparbeten, hemuppgifter, hemtenta, hur jag jobbar i grupp och vad jag tillför den samt hur jag beter mig som människa och hur jag varit på lektioner. Till syvende och sist är det betyget som hemtentan ger, som är hennes utgångspunkt.

På hemtentan var det nio frågor. Hon bedömer fråga för fråga och tar sedan ett snitt som betyg av det hon kommer fram till. "Jag skulle kunnat låta bli att läsa Din hemtenta för jag visste bara att det skulle ligga på en hög nivå. När jag läste igenom det, var alla svar av högsta kvalité på bästa nivå. Det var ett MVG rakt igenom och mer därtill" sa hon. På tentan hade hon skrivit +MVG. Alla mina uppgifter har legat på den nivån, sa hon och hela mitt arbete som människa och gruppmedlem har tveklöst varit på maxnivå. "Du har lagt mycket tankeverksamhet bakom varje svar samt vänt och vridit på svaren ur alla synvinklar." sa hon vidare. Allt är ju inte svart eller vitt, och inga svar är alltid rätt eller fel. Det finns många svar på samma fråga.

Det glädjer mig att hon säger det, för det är ju detta som är mitt stora intresse i livet, min ledstjärna. Därmed inte sagt att jag är ofelbar! Nej, långt ifrån, tack och lov! Hon sa att hon märker på mitt sätt att vara att detta är en stor del av mitt liv. Så sant, så sant. Skönt få bekräftat så jag inte missbedömt mig alldeles.

Trots chocken och sorgen igår, har jag sovit gott i natt. Det är tomt, mycket tomt. Dock vet jag att Snuffie ändå har det bra där hon är. Lyckligare och friare än någonsin.

"Själen skulle inte ha någon regnbåge
om inte ögonen rymde några tårar"

Handbollsavslutningen var lika trevlig som alltid. Det känns alltid som ett stort tomt hål när säsongen tar slut och det blir en evig väntan på nästa.. Dock är det alltid trevligt att grabbarna ändå har något vettigt intresse och inte bara drar runt..

När allt var klart, gick jag till MAXI för att handla samt in till Bowlinghallen för att boka bana. Vi blir bara 4 som kommer med.. varav 1 har spelat bara en enda gång i sitt liv. Nåja.. det blir nog skoj ändå. Försökte få med någon till att spela, men det var tvärdött att försöka. Man kan ju inte vara bäst på allt och att bjuda på sig själv är bästa egenskapen. En kvinna som jag tänkte haft med, svarade inte när jag ringde så henne tar jag med en annan gång. Är vi fler än 4 som spelar, bokar jag 2 timmar. Det kan mycket väl bli så att jag vissa speldagar kommer att spela själv och då finns ju utrymme för 3 till.

Väl hemma satte jag mig med en bok på uteplatsen. Hur underbart är det inte att ha den platsen i läge för eftermiddags- och kvällssol? Att sitta där och se katterna leka.. betrakta en myra, en spindel.. Leka jaga.. Katter skall få ha den friheten. Det är så upplyftande att betrakta en katts lek i det fria. När jag kom från bussen med min MAXI-kasse, såg jag Gusav på håll och lockade på honom.. Han stannade upp i leken, tittade åt mitt håll och kom mig till mötes. Hur underbart är inte det? När vi kom till framsidan av huset, la han sig på asfalten och rullade runt i solen. Där låg han kvar en stund för att sedan gå runt igen och in via altanen.

På bussen kom jag att tänka på samtalet söstra mi och jag hade i går när vi satt i solen på Söder och löste världsproblem. Diskussionen om hur jag skulle kunna bli vigselförrättare utan att prästvigas kom på tal igen och hon säger: "Allt sedan vi pratade om detta sist har jag bara sett Dig framför mig i prästkappa" varvid jag brister ut i ett gapskratt som gör att kvinnan på bänken intill stirrar på mig. "Det skulle ju vara Caroline Krooks lavendelblå kappa då" sa jag när jag drog luft för att skratta vidare. Prästkappa är det sista jag sätter på mig.. om det inte är i ett teaterskådespel, vill säga. Men det är ju en annan historia. Men visst är det lustigt hur ett samtal kan skapa en bild i huvudet på någon. Nåja, vi får se hur livet blir efter våra lösningar på de problem som finns.

Rask promenad 70 minuter: Sträcka okänd

"I tålamodets skola blir ingen fullärd"

Det blev verkligen en känsla av vår idag. En halvrask promenad ner till stan och in på JAMJAM för att köpa en mjukglass, var målet. Målet nåddes.. och med den glassen i handen, satte jag mig i solen i Gästhamnen. Hur underbart är inte det? Solen som stekte.. vattnet som skvalpade... glada medmänniskor med skratt i gomen.. En ung man kom fram och frågade lite försynt vart jag fått tag på glassen.

 I godan ro avnjöt jag solen mer än glassen, ty på JAMJAM vet man inte hur man gör glass som heter duga. Jag måste erkänna att när det gäller mjukglass, är jag faktiskt lite kinkig   och denna var under alla mina krav på en RIKTIG mjukglass.  I stället för att smaka så där krämigt mjuk och vaniljigt gräddig som den skall göra, smakade den mest iskall, på gränsen till fryst mjölk. Nåja, ner kom den med ett täcke av chokladströssel.

När jag var nästan klar, kom den unge mannen tillbaka och satte sig med SIN glass. När jag reste mig upp och gått bort en bit förbi Baronens köpcenter, ringer söstra mi. Hon skulle ut och sätta sig på en parkbänk utanför Vasaskolan så jag stegade dit upp och gjorde henne sällskap. Där satt vi i över 2 timmar och löste världsproblem. Jacka och tröja åkte av och kvar blev linne och jeans. Inte var det kallt, inte. När vi löst alla problem, skrattat högt och hjärtligt så tanten på bänken intill, sneglar lite på oss (på mig i alla fall) skulle båda handla och det fick ske på Södercentrum. Söstra skulle iväg efter det så jag tog och började vandringen hemåt.

Väl hemma känner jag hur solen bitit tag i skinnet på mig.. Lite solvärmefrusen är jag nu men vad gör det? Våren är här! I morgon är det handbollsavslutning och det blir lite tomt .. för hur man än vill ordna det, så blir det inte att vi ses ändå med lite grillkväll, kubb och annat trevligt umgänge.. Var och en har nog med skolor, jobb och sedan kommer sommarlovet och alla sprids för vinden..

Smårask samtalstaktspromenad 6.1 km
Smårask samtalstaktspromenad 6.1 km
Totalt: 1.22 mil (+ allt gående där emellan)


"Ett liv utan vänner blir en död utan vittnen."

.. och här satt jag och deppa'.. Nej, inte alls men jag fick en gammal låt i huvudet.. Dansbandsfreak, som min äldsta syster var..och vem vet, hon kanske fortfarande är.. men hon lyssnade JÄMT på Flamingokvintetten och Thorleifs.. Inte unda på att jag blev som jag är då..

Skolan idag.. Oj, vad en cell innehåller mycket. ALL info om hela kroppen finns i en enda cell. Jag är mycket imponerad. Det blir hektiska veckor, inser jag nu. Tenta redan på fredag om cellen. Det är bara att ta det för vad det är. Kursen är slut i samband med att vi går på sommarlov.  Vad jag INTE förstår, är varför det ingår i utbildningen att läsa sig sådant som vi faktiskt inte behöver som undersköterskor, typ cellen? Detta är ju mest till för de som skall läsa vidare till läkare, labbassistenter, cellforskare etc. Jag skall ju bli vigselförättare! *haha* Mitt första par är redan utsett. Kan ju vara bra ha undersköterskeutbildningen i bakfickan om brudgummen svimmar under akten. Nu talar jag om vigselakten och inget annat.

Det blev en rask promenad med stavarna till skolan idag.. och sedan hem igen. Undrar just när värken i benen ger sig.. Fötterna gör ont, benen värker..musklerna måste väl ändå ta och skräpa till sig nu, eller? Jaja.. det är bara att ta det lugnt. Eftersom jag inte kan springa så är det bara att fortsätta gå, gå och gå. Att gå, har jag alltid gjort. Men att gå för motionens skull, det började jag lite med förra året. Nu måste jag bara piska brodern och söstra mi så vi kommer igång allihop.

Bowling, ja.. grabben får ta och boka banan för han har CSN-kort och det har inte jag, trots att jag pluggar. Min försörjare skriver inte ut sådant..

Rask stavgång: 55 minuter 6.1 km
Rask stavgång: 55 minuter 6.1 km 
Totalt: 1.22 mil
Rask promenad 35 minuter: Sträcka okänd


"En döv man och en blind hustru är alltid ett lyckligt par"

Hon fyllde 50, söstra mi, för lite sedan och hon fick sig en överraskning som hon inte kunnat förutse. En stillsam kväll med familjen. Det var vad hon bestämt.

Vad hon inte visste vad VI bestämt var att det blev party fram till kl 04.30 med "alla som var där" och det var släktingar, vänner, gamla småskolefröken m.fl och självklart var kameran laddad! Nästan tre rullar tog jag under kvällen men de första tog sonen som bevakade vår entré.

Idag har jag skannat in 57 bilder i datorn (jag använder mig av hederlig systemkamera) och skickat över till brodern. Söstra mi har inte sett bilderna än och det skall hon få, bara jag framkallat sista rullen också. Den låg i fel jacka idag, när jag gick till stan. Nå, det kommer en dag i morgon också.

Visst är jag lite motvalls ibland.. Firar inte födelsedagar själv, men tycker det är roligt att vara med att planera andras. Dock har jag i ett svagt ögonblick lovat att min egen 50 årsdag skall firas med dunder och brak. Håhåjaja, hur jag nu skall komma ur detta, vet jag inte men det är ju några år kvar. Jag finner nog på råd.

Dagens motion:

Rask stavgång 60 minuter 6.8 km
Rask promenad 50 minuter: 5 km
Totalt 1.18 mil

Jag är nöjd med det.

"Det är med åren som med snapsarna;
det är de sista som knäcker en"

Ja, nu är det slut. Det är med sorg jag ser att det inte blir en fortsättning på detta förhållande som varit nu i flera veckor. Det var med öppna ögon jag gick in i det och det var ju med vetskapen att vi bara skulle ha dessa veckor tillsammans. Säg den lycka som varar?

Nu är det inte så att jag har lämnat ännu en man gråtande, tiggande och kränkande sig själv efter mig utan det är kursen Etik och Livsfrågor. 100p är klara nu. Det har verkligen varit intressant på många sätt, för att inte tala om lärorikt. Mitt intresse för etik och moral, religion och livsfrågor i övrigt fick verkligen sitt lystmäte uppfyllt. Att alls prata religion är näst intill tabu i Sverige. Det är "fult" och "svagt", det är massa knepiga tankar och åsikter om religion i Sverige. Vi talar sällan utifrån fakta utan med fördomen som ledstjärna. Åsikter som andra har gett oss, skapar vi till en sanning som ligger långt ifrån den faktiska verkligheten.  Vi talar inte objektivt om de olika religiösa samfunden. Vi talar ur hjärtats hat eller andras snevridna bild av vissa händelser. Vi kryddar gärna lite för att få fram intresset hos omgivningen.

Det mest intressanta har varit att lyssna till historier om vissa religiösa grupper, där jag själv har gigabites av erfarenhet och kunskap. Den ena historien efter den andra har avlöst varandra och när jag sedan droppat en fråga som kräver ett faktasvar, då har det blivit tyst. Rätt intressant, faktiskt. Vissa har uttalat sig som om de verkligen visste vad de talat om. Duktigt, men oj så fel det blivit. Men som sagt, mycket intressant på alla håll.

Det är betygssamtal nästa vecka en dag då jag inte är på skolan. Lärarinnan sa jag kunde komma in till henne dagen innan och  med ett lurigt leende sa hon: "Du har inget att oroa Dig för. Du har ABSOLUT inget att oroa Dig för" och jag svarade lika lurigt att det trodde jag inte heller. Nåja.. jag vet vad jag kan.
 
Jag är inte speciellt religiös och tillhör verkligen inget samfund. Är inte ens skriven i svenska kyrkan, som alla vet vid detta laget. Dock är det mycket intressant att samtala med de som utövar sin tro. Det är intressant för att skapa mig en bättre förståelse för det liv de lever. Det är ju så lätt att döma andras val av liv, speciellt om det har med religion att göra. Men har vi rätt att döma? Vill vi bli dömda utifrån det liv vi valt att leva? Vi har nog mycket att lära av de rättstrogna. Hur många är skrivna i Svenska Kyrkan utan att vara religiösa? Hur många döper sina barn i Svenska kyrkan utan att veta vad det innebär med dopet? Hur många konfimerar sig utan att vara troende? Har konfirmationen något stöd i bibeln? Etc etc etc.. För mig handlar det om att tänka själv och inte bara göra saker för "så har vi alltid gjort" (... "och skit samma vad det står för bara jag inte behöver stå för det eller behöver tänka själv och ha en egen åsikt"  tycks tanken vara)

Att läsa teologi/religionshistoria har alltid verkat lockande och det är mer lockande nu efter dessa timmar. Vår lärarinna är teolog men inte prästvigd. Att läsa för det stora nöjets skull, är min paroll. Nå, jag skall göra klart denna utbildning först.. Kanske blir jag inte barnmorska eller ambulanssköterska ändå (måste läsa till Sjuksköterska först) Kanske blir jag den icke prästvigde som får vara med när polisen skall hem till folk och meddela dödsfall. (jag retar mig lite på att det är präster som automatiskt skall ha den rollen. Kan man inte ha en religiöst opartisk som är med som s.k själavårdare? Jag vill själv inte ha hit en präst om det kommer sådant bud till mig)

Nå, vi får se vad jag skall bli när jag blir stor. Turist, har varit mitt mål tidigare..Själavårdande turistteolog? Varför inte? Det är jag, det



"Blygsamhet är en dygd
men man kommer längre utan den"

... fotograferat idag. I stället ringde jag söstra mi's bror, som jag inte var hos igår, och frågade om det gick bra att låta sonen övningsköra idag. Sagt och gjort, så kom han hit och vi gav oss ut.

Först satte vi på bilen och sedan for vi til JET och tankade.  Trippen blev till Öland och runt där lite. Typiskt nog, så tänkte jag inte på att ta med kameran och med tanke på att det är sällan jag har tillgång till bil och allt för sällan är på Öland, så vore det ett ypperligt tillfälle att kört runt och förenat nytta med nöje.  Nåja. Det kommer fler gånger.

Efter körningen blev det raka vägen hem för att laga mat. Brodern fick han också. Jag kan inte säga annat än att grabben kan köra och det är bra att de ändå har 2 år på sig att öva innan det är dags för uppkörning. Hoppas nu att han kommer att sköta detta på bästa sätt så att han inte slarvar bort lämpet eller än värre; körkortet.

Jag är nöjd med dagen som passerade på ett helt annat sätt jag tänkt mig. Men det funkade ju också.




"De människor som aldrig har tid
är de som uträttar minst"