Chattens blogg

Jag som är timanställd och söker heltidstjänster har ett promlem. Nåja, det gäller ju inte bara mig utan alla inom mitt yrke som söker 100% tjänst. Vi erbjuds inga hundraprocenttjänster trots kommunens löften om det. Jag pratade med en enhetschef idag som undrade om jag kunde komma in och jobba en viss dag. Den aktuella dagen är jag på arbete på annan klinik så det blev ju att säga nej. Hon frågade om jobb till hösten på en avdelning där det går någon i pension och andra hade fått fast tjänst på annat håll.. Hon var upprörd över att dessa som fått fast tjänst avbryter sina vikariat hos henne. Dock har de fått högre tjänstgöringsgrader än de hade på den aktuella avdelningen och måste enligt reglerna tacka ja till detta.

Jag förklarade för henne att så kommer också jag att tvingas göra om jag tackar ja till hennes 50%-tjänsters vikariat till hösten så det är upp till henne om hon vill ta den risken. Sådana är reglerna. Hon skulle återkomma. Hon berättade också att det känns för hemskt att inte kunna erbjuda människor jobb som de kan leva på men politikerna har krävt att det är sparbeting som gäller och därmed så skall en tjänst som varit 100% annonseras ut som lägre tjänstgöringsgrad. Hur tror politikerna, med sina skyhöga löner, att vi på golvet skall klara oss på 5.000-9.000:-/månad? Jag vägrar gå till socialförvaltningen för att söka bidrag. Jag sökte en gång då jag bad att få LÅNA till hyran då A-kassan var ca 2 veckor försenad. Jag fick ett avslag på det. Då får jag knappast bidrag att klara mig på heller. Nej, då jobbar jag hellre som jag gör nu. Jag går mellan kommun och landsting och det är enda sättet för mig att kringgå ATL. Jag kan jobba natt på ena stället, hem och sova några timmar för att gå på kl 13.30 när jag vaknar och sedan jobba ett 4-dagarspass och kanske avsluta med att gå natt igen natten till dag 5. Min enda möjlighet till försörjning är att göra så här. Politikerna vill verkligen se oss sjukskrivna på lång sikt i stället för att ändra hela sitt sjuka koncept.

Hur länge håller jag? Hur länge klarar jag av att ha näsan över vattenytan? När känner jag mig utsövd? Jag minns inte när jag gjorde det sist. Troligtvis är jag inte den enda som jobbar så här för att få ihop det. Mina vänner säger ständigt till mig att jag måste tänka på mig själv och inte jobba ihjäl mig. Men detta är min enda möjlighet till försörjning som ensamstående mamma. Vi lever inte stort och flott men vi har utgifter också som skall betalas. Vi lever i ett århundrande när vi talar mycket om självständighet och eget liv. Men om jag skall klara mig på min USK-lön (som inte är 100% tjänst om jag väljer bara en arbetsgivare) så måste jag GIFTA mig!!! Gifta par har försörjningsskyldighet inför varandra. Jag är inte giftastypen och har inga planer på att gifta mig.

När jag tänker framåt, den dagen då barnen inte längre bor hemma.. ja, då ser inte min värld annorlunda ut.. Jag måste fortsätta jobba för olika arbetsgivare för att klara av att försörja mig. Hur sjukt är inte det i detta århundrande??

När skall de rika politikerna komma ner på jorden och leva våra liv? Livet i verkligheten? Till och med politiska sekreterare har bra lön. De får ut kring 20.000:-/månad.. sjukt.. Det borde vi sjukvårdsarbetare ha som gör det verkliga arbetet!! Jobbet med att ta hand om sjuka, gamla och behövande. Vad gör politiker?? Ställer högre krav på överlevnadskonstnärlighet på oss än på sig själva. FÅR man råna en politiker?? (det är en fråga, kära ni politiker som tidigare tolkat om vad jag sagt från en symbolisk tanke till något konkret.. Här i verkligheten talar vi ofta i symboliska tankar.. vi talar inte om att fysiskt knäa eller råna någon..)