Chattens blogg

Eller "Till salu, lägstbjudande"?? Som bekant hos mina närmastem tror ju äldste sonens katt, Gustav, att han är min make. Han beter sig verkligen som om han var min lagvigde. Uppfodrande tittar han på mig när matskålen innehåller bara "smulorna" av torrfodret och kräver genast att det skall bytas ut till hela bitar *jag brukar bara fylla på och ibland är jag lite retlig tillbaka och tar bort smulorna och lägger dem överst på den nya maten.. och då blänger han surt och kräver att jag byter bort det, vilket jag inte gör* :D Han sover tätt intill mig på min kudde och skall helst hålla tass i hand.. eller så skall jag lägga armen om honom.. Han kan ibland om kvällarna skynda sig att sätta sig på sängen och blänga krävande och anse att jag skall lägga mig. (klickbara bilder för större format)

Jag brukar småprata med honom så klart.. ibland grälar jag på honom och som min tidigare svärdotter alltid sa så borde jag skaffa mig en karl i stället.. orsak: Jag pratade/grälade med katten och det var liksom lite att gå över styr..

Svartsjuk är han också, minsann. Inte när det gäller familjemedlemmarna och hans syster Kattis utan folk som kommer utifrån, vänner, bekanta.. och när jag skall resa bort. Oj, vad han ställer till det!! När jag skall resa bort så kan han springa runt och sätta sig på de mest synliga platserna för att just synas. Köksbordet är en sådan plats.. så snart jag är på väg dit, sätter han av i högsta gallopp och gärna genar över mina fötter så han får en spark av misstag i hopp om att jag skall snubbla och inte kunna komma iväg.. Gustav fullkomligt flyger upp på köksbordet.. tittat utmanande med sur blick *ingen katt kan se så sur ut som Gustav* .. släpper mig inte med blicken och puttar ner sak efter sak som finns på bordet.. Eller så far han runt som etet jehu och bara rasar ner allt i sin väg..

När Söstra mi sov över första gången, sov hon i andra delen av dubbelsängen. Gustav brukar ju kliva upp samtidigt som jag men tro't eller ej.. denna natt låg han stilla som en död katt mellan söstra mi och mig.. och när jag i ottan klev upp skall ni inte tro att Gustav klev upp! Nej, han låg kvar och bevakade Söstra!! När jag för 2 veckor sedan hade en mindre bjudning och en manlig vän sov över, i sonens rum dessutom.. Ja, tro inte att Gustav behagade uppföra sig fint.. Så länge vi 4 vuxna satt ute och åt, pratade och bara hade trevlig så var allt väl. Gustav kelade med söstra mi, Broder samt denne man. Söstra mi och Brodern for hem till sitt vid 2 snåret. Mannen och jag satt och pratade lite till. Jag hann undan med disken också.. Så blev det en god natt kram i hallen och från där vi stod och sa god natt kunde vi se en mycket sur och svartsjuk Gustav i min säng.. blängandes och uppfodrande.

Nästa morgon var inte Gustav ett dugg mer lättad när han insåg att matte/Makan sov bara med katten... Nej, när jag klev upp, vilket jag gjorde tidigt, satte mig på uteplatsen att läsa i väntan på att min gäst skulle vakna.. så låg Gustav kvar. Mannen vaknade.. vi pratade lite, åt frukost och sedan for han vidare till sitt. Gustav låg kvar och tjurade.. En timme efter att gästen farit låg Gustav kvar och bevakade sina intressen! Jag gick ut ett par timmar och när jag kom hem igen.. ja, behöver jag säga att katten surade vidare på samma plats där jag lämnat honom?? =o)

Men nu till orsaken till rubriken. Katterna kommer ju hem med allsköns små och stora gåvor till mig. Möss i olika storlekar, skator har förekommit, småfåglar.. men framför allt just nu är det populärt med mal.. dessa svarta eller grå äckliga nattmal som får kalla kårar att krypa längs ryggraden på mig *ryser vid tanken* Igår var det så dags igen. Jag hörde Gustavs vaga rov-rop. Jag reste mig och skulle se vad det var, även om jag misstänkte vad det var.. av hans tonläge att döma *han har olika ljud beroende på vad han kommer hem med* jag skällde på honom för dessa gåvor i form av mal, tycker jag inte om, uppskattar inte ens och jag är helt övertygad om att han vet det.. och älskar att retas genom att ta in dem.. för så snart han såg att jag hämtade dammsugaren för att få bort den *möss och större djur tar jag i handen men inte dessa äckliga* då sprang han ut! Med ett stort leende från ena örat till det andra.. Nåja. Det såg så ut i alla fall.. Jag fortsatte skälla lite på honom men eftersom han rusat ut igen, så hörde han ju inte det.. Efter 20 minuter hör jag ett ännu vagare rov-rop från sovrummet.. *suck* Nedanför sänggavlen låg ÄNNU en mal.. och UNDER sängen låg Gustav.. med all säkerhet flinandes. Nu nästan skrek jag åt honom att "nu får det ta mig f*n bli skilsmässa eller så säljer jag Dig till lägstbjudande!!" Åter igen hämtade jag dammsugaren.. och katten rusar ut.. skadeglad som få. Jag stängde altandörren så han inte kunde ta sig in utan att "knacka" på fönstret. Inga fler avskyvärda gåvor i går kväll, inte. Rysningarna satt kvar länge efter att jag stängt.

Efter ca 30 minuter så knackar det på fönstret och där sitter Gustav och vill komma in. Noga kollade jag så att han inte hade med sig någon äcklig nattmal.. för då hade han fått sitta där han satt.. Snäll som få kom han och la sig tätt intill på kudden och fjäskade.. men jag var inte på humör att förlåta honom igår.. inte heller att klappa om honom..

Man skall hålla sina män i schack.. katt eller männ'ska ;o)

Det har varit marknad i stan idag och jag kunde bara inte låta bli att köpa söta matskålar till katterna. Hade det inte varit för att Gustav psykar mig som han gör, hade jag aldrig tänkt på det men.... det blev denna till Gustav.
Till Kattis blev den en sötare med texten "En liten godbit". Men framför allt fick jag tag på något som inte fås hur som helst. HUR gott som helst, avnjutes bäst till nygräddade våfflor med grädde.. Helst gräddade ute på "Örnsköldsviksa". Dvs över öppen eld på stock och med våffeljärn gjorda för öppen-eld-gräddning. Micke vet.. *ler* (bild från Mickes kamera när jag var upp till honom i Övik 2003 eller nå't)