Chattens blogg

Det är en fråga som engagerar många. Några är för och andra är emot. Var och en får ju ha sina åsikter men man behöver inte attackera de som tycker annorlunda med respektlöshet, som så ofta sker.

Undertecknad är inte för abort men å andra sidan propagerar jag inte för mina åsikter. Var och en bör ju själva ansvar för sina val och handlingar. Jag skulle aldrig gå ut med plakat och försöka få de som är för abort att få dåligt samvete. Det ligger inte heller för mig att anklaga eller ha åsikter till de som väljer en abort av olika orsaker. Det finns flera i min omgivning som genomgått en abort och det har varit min sak att stötta dem i deras beslut urifrån deras livssituationer. Jag skulle aldrig komma på tanken att försöka övertala någon att behålla ett barn som de av olika anledningar inte kan vårda och ta ansvar för. Det är inte min rättighet att sätta mig till doms över dessa beslut.

Dock finns det en grupp kvinnor som jag inte förstår mig på och det är de som använder abort som preventivmedel. Borde det inte vara lättare att använda någon form av preventivmedel i stället? Vill en man och en kvinna inte bli gravid bör ju båda parter alltid skydda sig för att minska risken för oönskad graviditet. Det är allas skyldighet, som jag ser det.

Nu är abortfrågan på tapeten igen och då frågar man sig om det skall vara sänkt tid för fri abort från 18 till 12 veckor. Ja, säger jag. Min motivation är att om man nu hamnar i situationen att en oönskad graviditet inträffar och det är helt och fullt omöjligt för de blivande föräldrarna att ta hand om sitt barn, så borde man ju veta att man skall besluta om abort redan på ett mycket tidigt stadium. Varför vänta tills nästan 50% av graviditeten passerat? När barnet redan är 16 veckor kan man börja känna sparkar och rörelser. Är det inte svårare då att föda fram ett barn som men ena dagen kände sparkade? Av hänsyn till alla inblandade tror jag en abort bör ske så tidigt som möjligt, om den nu måste genomgås.

Varför man väljer att genomgå en abort, är var och ens enskilda sak och det har inget med politik att göra. En åsikt om abort eller inte är mer etisk och moralisk fråga. Var och en är själva ansvariga för sina val och handligar och ingen äger rätten att döma. Dock ser jag en relativt nonchalant syn på abort idag. Den anses som en självklarhet så snart man blivit ofrivilligt gravid som alternativ till kondomer och p-piller eller andra p-medel. Jag hoppas att den synen kommer att ändras. Det värsta jag hört var en kvinna som blev gravid till pojkvännens stora glädje. Kvinnan själv var också glad åt det väntande barnet. Men så kom det sig att de råkade i luven på varandra och kvinnan valde då abort väldigt sent för att hämnas på pojkvännen. Behöver jag säga att det förhållandet inte höll efter det?

När jag växte upp var det fri abort till v 12. Det kan vara rimligt då det faktiskt finns de som har regelbunden mens även de första månaderna och inte vet om att de är gravida. Men jag hoppas de sänker abortgränsen för att män och kvinnor skall bli lite mer ansvartagande när det gäller p-medlel av olika slag men också för att undvika svåra förlossningar med aborterade barn så sent som nästan halva tiden av graviditeten. Jag kan inte se det rimliga i att man skall behöva tänka så länge innan man fattar ett beslut om barnets vara eller inte vara. Det vore ju lättare att trä på en kondom eller ta ett piller (för de som kan äta p-piller) eller skydda sig på det sätt som är mest lämpat. Varje man och varje kvinna har det ansvaret.

Om en man inte vill bli far måste han, även i fasta förhållanden, använda skydd. En god vän till mig, som jag inte försvarar, sa till sin dåvarande sambo att ett barn fick räcka. Hon gick med på det och lovade dyrt att hon åt p-piller. Det gjorde hon inte och ytterligare två barn föddes. Den pappan försökte komma undan med att han inte velat ha dessa båda sista men där sa jag emot honom: Varför hade han inte använd kondom då och tagit ansvar för att inte vilja ha barn? Det förhållandet sprack också.

Om en kvinna inte vill bli mor, måste hon skydda sig med samma ansvar som mannen. Dock vet jag att det inte alltid är 100% säkert att skydda sig och att man då kan stå där med fakta att ett barn är på väg. Men att ändå göra sitt yttersta för att skydda sig, tror jag på.

Nu hoppas jag innerligt att ingen missförstår bloggen i detta ämne då jag inte på något sätt försöker angripa de som gör abort av olika anledningar. Det finns säkert orsak att göra det och vad jag förstår på de jag pratat med som genomgått en abort, så är det inget de gjort med stor glädje utan det har varit tårfyllda dygn och ångestladdat länge efteråt. Jag vill inte byta med någon av dem. Jag vill bara försöka förstå varför det skall vara en gräns på fri abort fram till v 18.. för som jag sagt här ovan så vet man nog relativt snabbt om man vill behålla sitt barn eller inte.