Om äktenskapet....



Kahlil Gibran har skrivit en bok som heter "Profeten". Jag har ännu inte läst den i sin helhet men det är mitt nästa mål. Med tanke på hur äktenskapet har falerat och man inte längre tänker på sin partners bästa utan sitt eget, vill jag ge några tänkvärda ord på vägen om hur det bör vara.

Problemet idag är att vi har ett avvecklande samhälle där allt eller det mesta kretsar kring det egna jaget. Man vill bara ha sin del av kakan i äktenskapet och delar sällan med sig. Kompromisser uteblir och man börjar så småningom att visa cyniska attityder för sin egen räkning.. Man gör vad man kan för att underminera sin partner för att få sin vilja igenom i stället för att samarbeta. Det är inte alltid man kan få igenom sin tanke. I ett förhållande/äktenskap bör man dela allt.. Det går inte att alltid bara tänka på att man vill ha det på ett visst sätt själv. Ibland måste man faktiskt backa för att ge sin partner utrymme.

Att alls börja sträva  efter att bara få sitt eget på frontlinjen, att börja uttrycka sig cyniskt.. att börja bli elak emot sin partner för egen vinnings skull, kallar jag inte kärlek. Då kan man lika bra leva ensam. Kärleken ser inte till sig själv.. kärleken är inte ond, kärleken ser till sin älskades bästa och om båda partner i ett äktenskap/förhållande såg till sin partners bästa, så får båda sitt bästa tillgodosett.

Kahlil skriver bl.a så här:

"Almitra talade åter och sa:
'Vad säger du då om Äktenskapet, mästare?'

Han svarade och sade:
 Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.
Ni skall vara tillsammans då dödens vingar
skingrar era dagar.

Ja, även i det tysta minnet av Gud
skall ni vara tillsammans.

Men låt det vara rymd i er samhörighet
och låt himmelens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör icke kärleken
till en boja.

Låt den hellre vara ett rörligt hav
mellan era själars stränder.
Fyll varandras bägare, men
drick inte ur samma bägare.

Giv varandra av ert bröd,
men ät inte av samma stycke bröd.

Sjung och dansa tillsammans och var glada
men låt var och en av er vara ensam,
liksom strängarna på en luta
är ensamma fastän de vibrerar
av samma musik.

Giv era hjärtan, men icke i
varandras förvar, ty endast Livets hand
kan rymma era hjärtan.

Stå vid varandras sida, dock inte
alltför nära, ty templets
pelar står åtskilda
och eken och cypressen
växer inte i varandras skugga."

Kommentarer
Postat av: Bosse

Mycket kloka ord!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback