P-piller, kondomer eller steriliering?
Allt sedan p-pillrets tillträde till den allmänna marknaden, har det ordats om dess för- och nackdelar. Alla kan ju med sitt förstånd förstå att all form att tillförsel av hormoner påverkar kroppens naturliga funktioner. Om och om igen får vi rapporter om hur farligt det kan vara med dessa p-piller. Unga flickor får blodproppar, skadas för livet och andra dör. Det handlar ju också om kvinnor i alla åldrar. Inte tu tal om det. Ändå fortsätter dessa piller att sälja stort.
Okej, nu är det inte så stor procent av kvinnorna som skadas av dessa piller så det kan tyckas som om det är korkat att den "lilla" klick som ändå dör och skadas, inte skall få vara de som styr försäljningen. Det finns ju alltid folk som är mer eller mindre känsliga för olika former av medicament likaväl som med föda, djur och annat. Men samtidigt känner vi till riskerna.. och ändå intas dessa piller. Är kvinnorna inte rädda om sig och sina liv? Eller: "Det händer inte mig"-tankarna.. är det dessa som styr? Samtidigt måste läkemedelsfirmorna se efter hur viktigt det är att sälja medel som ändå skadar.. Ett dödsfall är ett för mycket.
Själv for jag illa en gång i tiden då jag försökte mig på p-piller efter mitt andra barns födelse. Det funkade inte för mig. Det var inte värt att må så dåligt psyiskt. Humöret fick sig en rejäl knuff åt helt fel håll och vilken småbarnsmamma har lust att gå runt som ett rytande lejon till synes helt utan anledning? Inte jag så efter 3 veckor slutade jag med dem.
Dock hände det sig att jag funderade på sterilisering men hann inte dit innan barn nr 3 var på väg. Men sedan tog det inte lång tid innan jag sterilierade mig efter barnets födelse. Det är det bästa jag gjort när det handlar om preventivmedel. Min tanke var att om jag ändå är säker på att jag inte vill ha flera barn, varför då ta risken med piller som ändå inte är 100%-iga eller kådisar som spricker?
Jag har ställt frågan till flertalet män och kvinnor som säger sig inte vilja ha fler barn, varför de inte låter sig steriliseras. Då kommer tvivlen.. "Tänk om jag träffar en ny partner och vi vill ha barn med denne... " eller.. "Njae... det skulle nog kännas konstigt... " eller.. "Tänk om jag ändå vill ha barn när yngsten flyttat hemifrån.." eller... "Då förlorar jag min kvinnlighet/manlighet" .. Okej?? Sitter det i ägg- samt spermieledare? Nåja, var och en känner ju av det själva var den sitter. Men är det då bättre att plötsligt sitta där med ett barn på väg som man inte egentligen vill ha?
Jag förespråkar verkligen sterilisering om man vet till 100% att man inte vill ha flera barn. Är man separerad från sina barns andra förälder, underlättar det också om man träffar en ny partner som börjar fjäska för att få barn med just Dig.. "Du.. jag har gjort klart för Dig att jag varken kan eller vill ha fler barn så är det en förälder Du är ute efter till Dina ägg/spermier så får Du söka på annat håll... Lycka till". Ingen risk att bli övertalad till att bli förälder (eller som vissa män utsatts för: att kvinnan hävdar att hon äter p-piller men tar dem inte i hopp om ett litet barn.. å andra sida får ju mannen ta sitt ansvar genom att ändå använda kådis om han vill vara säker)
Okej, nu är det inte så stor procent av kvinnorna som skadas av dessa piller så det kan tyckas som om det är korkat att den "lilla" klick som ändå dör och skadas, inte skall få vara de som styr försäljningen. Det finns ju alltid folk som är mer eller mindre känsliga för olika former av medicament likaväl som med föda, djur och annat. Men samtidigt känner vi till riskerna.. och ändå intas dessa piller. Är kvinnorna inte rädda om sig och sina liv? Eller: "Det händer inte mig"-tankarna.. är det dessa som styr? Samtidigt måste läkemedelsfirmorna se efter hur viktigt det är att sälja medel som ändå skadar.. Ett dödsfall är ett för mycket.
Själv for jag illa en gång i tiden då jag försökte mig på p-piller efter mitt andra barns födelse. Det funkade inte för mig. Det var inte värt att må så dåligt psyiskt. Humöret fick sig en rejäl knuff åt helt fel håll och vilken småbarnsmamma har lust att gå runt som ett rytande lejon till synes helt utan anledning? Inte jag så efter 3 veckor slutade jag med dem.
Dock hände det sig att jag funderade på sterilisering men hann inte dit innan barn nr 3 var på väg. Men sedan tog det inte lång tid innan jag sterilierade mig efter barnets födelse. Det är det bästa jag gjort när det handlar om preventivmedel. Min tanke var att om jag ändå är säker på att jag inte vill ha flera barn, varför då ta risken med piller som ändå inte är 100%-iga eller kådisar som spricker?
Jag har ställt frågan till flertalet män och kvinnor som säger sig inte vilja ha fler barn, varför de inte låter sig steriliseras. Då kommer tvivlen.. "Tänk om jag träffar en ny partner och vi vill ha barn med denne... " eller.. "Njae... det skulle nog kännas konstigt... " eller.. "Tänk om jag ändå vill ha barn när yngsten flyttat hemifrån.." eller... "Då förlorar jag min kvinnlighet/manlighet" .. Okej?? Sitter det i ägg- samt spermieledare? Nåja, var och en känner ju av det själva var den sitter. Men är det då bättre att plötsligt sitta där med ett barn på väg som man inte egentligen vill ha?
Jag förespråkar verkligen sterilisering om man vet till 100% att man inte vill ha flera barn. Är man separerad från sina barns andra förälder, underlättar det också om man träffar en ny partner som börjar fjäska för att få barn med just Dig.. "Du.. jag har gjort klart för Dig att jag varken kan eller vill ha fler barn så är det en förälder Du är ute efter till Dina ägg/spermier så får Du söka på annat håll... Lycka till". Ingen risk att bli övertalad till att bli förälder (eller som vissa män utsatts för: att kvinnan hävdar att hon äter p-piller men tar dem inte i hopp om ett litet barn.. å andra sida får ju mannen ta sitt ansvar genom att ändå använda kådis om han vill vara säker)
Kommentarer
Trackback