Diktaturen smyger inte längre
Alla som är eller har varit arbetssökande länge, känner till att man efter 100 arbetslösa dagar, måste söka jobb i hela landet. Detta ställer till det för familjer där ena parten har jobb men inte den andra. Hur skall man lösa det? Svaret jag fick för 2 år sedan var att det tog man inte hänsyn till. 1) Skall den som får jobb i annan del av landet behöva flytta dit ensam och därmed kanske skiljas? Det är inte säkert det är pendlingsavstånd. 2) Måste den andra parten i familjen söka annat jobb på orten som maken/makan får jobb för att inte behöva riskera att skiljas? 3) Varför tänker man inte på barnen som måste byta skola och vad det innebär för dem? Alla barn klarar inte av skolbyte (vid specifika sociala funktionshinder eller andra former av handikapp)
När jag idag läser på www.E24.se så får jag bekräftat att Littorin tänker inte på de som redan är hårt drabbade. Nu skall han se till att det blir värre! Jag har själv barn i skolan, både grund- och gymnasieskolan. Om jag nu inte får jobb här i stan (fast tjänst kommer inte på tal även om jag skulle vilja) kräver han då att jag sliter upp gymnasieungdomarna samt grundskolebarnet för att få jobb på annan ort? Eller ordnar han så att åtminstonde gymnasieungdomarna kan ges möjlighet till inackordering med mat, hyra och fickpengar betalt på statens bekostnad eftersom det är hans förslag att vi måste flytta? Det är trots allt lite lättare att få med sig en grundskoleungdom i en flytt även om det är riskfyllt med tanke på att det är bara ett år kvar innan också han börjar gymnasiet. Betygen kan påverkas radikalt av en flytt på högstadiet.
Inte nog med att vi skall söka jobb i hela landet, med tvånget att flytta kanske till Kiruna, långt från familjen och det sociala livet vi skapat oss vilket i sig kommer att medföra att många fler barn och ungdomar kommer att fara illa, många föräldrar kommer att bli sjuka så kommer förslaget om tvångsmedlemsskap i A-kassan att läggas till nyårsskiftet. Vi skall inte ens få välja själva om vi vill ha en försäkring i arbetslöshet eller inte. Hitlerfasoner, säger jag. Om jag inte vill vara försäkrad, skall väl det få vara min ensak? När kommer nästa tvång? Vad blir det? Tvånget att föda barn?
Jag kan bara säga att jag är inte skyldig till att nuvarande regering sitter och leker gud. Min innerliga önskan är att dessa självutnämnda gudar avsätts snart och någon gång får känna på sin egen diktaturpolitik.. fast för att göra det, måste de ju vara fattiga gräsrötter som sliter och bygger detta samhälle.
Vi arbetslösa lever inte på socialbidrag eller är arbetslösa för nöjes skull. Det är åsikter jag hört från sådana som glömt varifrån de kommer.. som en gång varit i liknande situation. Kanske den eller de var arbetslösa för nöjes skull samtidigt som de fick socialbidrag.. men större delen av oss VILL HA JOBB och försörja oss själva!
När jag idag läser på www.E24.se så får jag bekräftat att Littorin tänker inte på de som redan är hårt drabbade. Nu skall han se till att det blir värre! Jag har själv barn i skolan, både grund- och gymnasieskolan. Om jag nu inte får jobb här i stan (fast tjänst kommer inte på tal även om jag skulle vilja) kräver han då att jag sliter upp gymnasieungdomarna samt grundskolebarnet för att få jobb på annan ort? Eller ordnar han så att åtminstonde gymnasieungdomarna kan ges möjlighet till inackordering med mat, hyra och fickpengar betalt på statens bekostnad eftersom det är hans förslag att vi måste flytta? Det är trots allt lite lättare att få med sig en grundskoleungdom i en flytt även om det är riskfyllt med tanke på att det är bara ett år kvar innan också han börjar gymnasiet. Betygen kan påverkas radikalt av en flytt på högstadiet.
Inte nog med att vi skall söka jobb i hela landet, med tvånget att flytta kanske till Kiruna, långt från familjen och det sociala livet vi skapat oss vilket i sig kommer att medföra att många fler barn och ungdomar kommer att fara illa, många föräldrar kommer att bli sjuka så kommer förslaget om tvångsmedlemsskap i A-kassan att läggas till nyårsskiftet. Vi skall inte ens få välja själva om vi vill ha en försäkring i arbetslöshet eller inte. Hitlerfasoner, säger jag. Om jag inte vill vara försäkrad, skall väl det få vara min ensak? När kommer nästa tvång? Vad blir det? Tvånget att föda barn?
Jag kan bara säga att jag är inte skyldig till att nuvarande regering sitter och leker gud. Min innerliga önskan är att dessa självutnämnda gudar avsätts snart och någon gång får känna på sin egen diktaturpolitik.. fast för att göra det, måste de ju vara fattiga gräsrötter som sliter och bygger detta samhälle.
Vi arbetslösa lever inte på socialbidrag eller är arbetslösa för nöjes skull. Det är åsikter jag hört från sådana som glömt varifrån de kommer.. som en gång varit i liknande situation. Kanske den eller de var arbetslösa för nöjes skull samtidigt som de fick socialbidrag.. men större delen av oss VILL HA JOBB och försörja oss själva!
Kommentarer
Trackback